God morgon från sjukhuset i Lund
God morgon (som plötsligt blev God förmiddag… Har hållit på med det här inlägget ett tag) Jag och Mio är på Barnsmärtenheten både idag och imorgon, och eftersom det är helg fortfarande så är det rätt tomt här. Det innebär att jag slipper sitta ute i korridoren och jobba, och istället har fått ett alldeles eget rum. Tänk om det vore så här i vanliga fall. Visst är det skönt när det fortfarande vibrerar helg i luften? Ingen trafik, lätt att få parkeringar, alla har nåt slags lugn-skimmer över sig… och jag får ett eget arbetsrum på sjukhuset. Yay!
Vi, eller rättare sagt Mio då, har ett väldigt intensivt schema här i januari. Tanken är att de ska hjälpa honom så att han ska klara av att gå till skolan trots att han har ont i huvudet. Just precis nu så har han faktiskt inte ont, men eftersom de har väldigt nära kontakt med skolan så kommer vi ändå köra enligt plan – i alla fall första veckan, och sen får vi se. Han ska alltså trappa upp vad han kan göra med sin huvudvärk, under kontrollerade former. På ett sjukhus. Så det känns lugnt…
Det enda är att det är väldigt mycket tid som kommer att läggas, och hur gärna både jag och Jonas än vill så kan vi inte vara borta en hel månad (plus att det sen kommer att fortsätta i februari, men då inte lika intensivt). Det låter kanske knäppt… Gör man inte det för sitt barn liksom? Och jo, det är klart att man egentligen borde göra det kanske… Men vi har hållit på med allt det här i så många år att vi måste välja våra insatser. Ja för vi måste ju överleva ekonomiskt också. Det är så trist att säga… man vill ju helst av allt bara släppa allt och finnas närvarande till 100 procent för Mio, men då kommer allt rasa. Ja livet måste liksom gå ihop.
Så här ser schemat ut första veckan:
Vi föräldrar behöver vara där under de tider som är fetmarkerade, och all annan tid så ska Mio vara utan oss. Med andra ord – hade det varit i Malmö så hade vi bara kunnat köra och lämna honom där och sen gå och jobba men eftersom det är i Lund så tar det för lång tid att köra fram och tillbaka hela tiden. Så vi hoppas på att kunna få sjuktransport till och från sjukhuset och att vi sen dyker upp nån timme här och där ca. tre gånger i veckan, enligt schemat. Nu är inte läkaren på plats den här veckan, men de trodde att det skulle gå att ordna. Vi håller tummarna för det.
Och på tal om nåt helt annat… Ett av mina (inte så viktiga men ack så roliga) mål för 2019 är att jag ska ha färska blommor hemma ofta.
Jag kommer att återkomma med fler nyårsmål efter hand här… Har ni några??
Kommentera (48)