God morgon lördag! Lite kul att jag säger det klockan 15,00 när jag egentligen har varit uppe hur länge som helst. Helgen har börjat bra och jag har fått med mig två insikter:
- Jag hade glömt att det här med After work är riktigt roliga grejer. Jag har varit så otroligt trött på att gå ut under det här året, och tycker dessutom att det är lite slöseri på energi att dricka en massa vin. För då försvinner både kvällen och dagen efter. Typ. Men så var jag och Johanna ute på After work igår – på någonting som heter Soultrain. Och hade så himla trevligt. Tricket är att stå upp. Alltid. Om man är en diabetesförälder (med ständigt vakna nätter) så kan man inte sätta sig ner. För då blir man en tråkig typ som bara sitter och gäspar. Och i värsta fall somnar. Jo men det är sant, jag är typen som skulle kunna somna vart som helst när jag är så där trött. Men vi stod alltså upp. Och träffade roliga människor, och hade himla kul. Det är nåt visst med After work. Så opretentiöst och… trevligt.
Ja men det var tydligen en suddig kväll som ni kan se.
2. Något annat som jag uppskattar nåt helt otroligt mycket, det är den där känslan av frihet. När man, efter ett Sh'bam-pass, vet att man har hela dagen på sig att… ta sig hem typ. När man kan gå sakta genom stan utan att ha några tider att passa. Ja men det låter ju rätt banalt hör jag nu, men det här med att ha tid för mig själv – utan tider att passa – det kan vara något av det bästa som jag vet. Gissar att det har att göra med att det påminner och när jag var ung och väldigt fri. Kunde ta min väska och byta destination när helst jag ville. Underbar känsla. Icke att förknippas med att jag inte vill vara nära folk, för det vill jag. Det har ingenting med frihet att göra. Man kan vara fri i relationer och man kan vara ensam bland folk… ja ni fattar – det har liksom inte med det att göra.
Frihetskänsla är det bästa som finns – och tänk att det krävs så lite som en promenad genom stan för att få en liten boost av det. Mer sånt tack!
Njut så mycket du kan. Det är du värd.