“Ni som inte har barn fattar ingenting”

God morgon (efter en hel natts sömn). Tänk att det är så stort att vara ensam ett dygn. Definitionen på vad som är härligt att göra förändrades den dagen jag blev mamma, kan man säga.
Vi brukar alltid skoja på kontoret, med min kollega, och säga att “hon fattar ingenting för hon har inte barn”. Hon har tydligen blivit attackerad av ett gäng mammor en gång – i sociala medier – där hon fick höra att så länge man inte har barn förstår man inte nånting. Typ. Så det är ett väldigt roligt skämt som vi ofta kör. “Äsch, du fattar ändå ingenting, du har inga barn”.
Men det är rätt sorgligt egentligen. Vem säger nåt sånt? Varför tror mammor – som det var i det här fallet – att ingen annan kan ha det stressigt? Ha sömnproblem? Förstå vad livet handlar om? Jag tycker att jag förstod vad det innebar att ha barn innan jag fick det själv, kanske för att folk upplyser en från att man är liten, om hur jobbigt det är. Och visst kan det vara jobbigt ibland, men det kan ju pojkvänner, vänner, jobbet, träningen och livet också vara. Och eftersom jag var så förberedd på det värsta så blev det bara bättre än förväntat. Och jag tror att man mår väldigt mycket bättre av att inte klaga – man kan gärna vara arg eller ledsen – men inte klaga hela tiden, det ger nog bara dålig energi till både andra och en själv.
Hur som helst, det finns ändå många saker som jag tycker är väldigt njutbara att göra, och som kanske låter fullkomligt idiotiska för nån som inte har barn, jag vet inte. Jag ska fråga Sanna – hon som inte fattar nånting:

• Gå och handla mat själv, utan nån tid att passa. Kunna stanna och prata med folk jag möter utan den jagade blicken och ben som är på väg att ta nästa steg. Framåt.
• Komma hem efter jobbet och gå rakt ur bilen, med bara min egen väska (Ja för då har jag inga skolväskor, gympapåsar, matkassar och annat), och komma in i hemmet som ser precis likadant ut som i morse. Och så bara sätta mig. Ingen matlagning, inget dealande med trötta barn, ingen fotbollsträning. Ja ingenting helt enkelt. Bara komma hem och inte ha en enda grej jag måste göra. Det här är nog det bästa.
• Vakna själv på morgonen. Gå upp i lugn och ro. Äta frukost och sätta på Nyhetsmorgon på TV'n. Ha god tid på mig, göra lite yoga (Haha…. det har jag aldrig gjort på morgonen men jag skulle vilja) och starta dagen lugnt, utan tjat. (Jag måste bli bättre på att få upp och iväg barn utan att tjata. Är trött på min egen röst)
• Komma till kontoret på morgonen och veta att jag inte har nån tid att passa på eftermiddagen. Det ger ett sånt otroligt lugn hela dagen att veta att jag kan jobba tills jag är klar. Älskar de dagarna.

Det här är verkligen några av de lyxigaste ensamgrejerna jag kan tänka mig. Jag överdriver inte utan uppskattar verkligen de här banala grejerna.
Eller de är ju inte banala. Det handlar om att känna lugn när man ska göra saker. Känner ni igen er? Vad har ni för ensamlyxstunder?
Så fort jag är på gymmet utan nån tid att passa, passar jag på att leka lite i slutet. Stå på händer, testa nya övningar i TRX, fotar lite. Ja men gör sånt där som jag inte har tid till annars.