Neeeej. Mio har ont i huvudet igen. Suck! Suck! Suck! Nu har han mest ont bakom vänster öga när han tittar åt sidorna. Han, som numera hatar att gå till sjukhuset, sa till och med att han ville gå dit eftersom det inte känns bra. Men vi väntar en dag och ser hur det blir imorgon.
Hur som helst – häromdagen så ringde Försäkringskassan till mig. De ska tydligen höra av sig vartannat år, angående Mio. Men grejen är att jag har inte tagit ut en enda VAB-dag. Jag har liksom tänkt att eftersom jag har eget företag så känns det fel och konstigt och… krångligt. Men hon, den här fantastiska kvinnan, talade om för mig att det är klart att jag har rätt till det. Och vet ni – det är en sån otrolig lättnad att kunna göra det. Både för att jag då på ett sätt får en känsla av att jag faktiskt, med gott samvete, kan vabba ordentligt. Det vill säga inte jobba utan istället vara hemma med mitt sjuka barn när han är sjuk. Och inte heller sitta uppe hela natten för att komma ikapp. Min kompis Peter sa till mig för ett år sen att “du kanske bara borde försöka acceptera hur din situation ser ut istället för att bara fortsätta med lika fullt schema”. Och han har så rätt. Mio är sjuk och visst behöver jag jobba också, men vi är ju två som kan vabba, och jag behöver ju faktiskt sömn.
Så i eftermiddag ska jag vabba. Måste dock in till kontoret för veckans viktigaste möten – alla våra planeringsmöten som vi har måndagförmiddagar.
Hoppas så innerligt att det bara är tillfälligt.
BRA! Vabba!