Jag är så glad att han mår bra idag! Tänk att det kan vara sån skillnad. Från helt slagen och med väldigt ont igår till pigg och glad liten kille idag. Han låg hela kvällen igår och var så ledsen över att det här aldrig tar slut. När han låg och vred sig, och inte kunde somna – han tycker att det är så jobbigt att huvudvärken har kommit tillbaka och är så rädd för att “fastna” i den – så lovade jag att vi ska hitta nån annan lösning. Nåt nytt. Jag vet inte vad, men helt säkert är ju att det som har hänt, eller inte hänt, under de här sex åren inte har hjälpt honom. De kommer inte fram till nån lösning helt enkelt. Och det är väl för att ingen grottar ner sig i det. Lite engagemang hade varit fint. Jag vet att det är klurigt eftersom han har tre diagnoser, men vad tusan… Det är ett barn. Och halva hans uppväxt har redan blivit rätt bortkastad.
Men strunt i det nu. Nu är nu och NU mår han bra! Så himlans härligt ♥