God morgon! Idag har vi ingenting planerat, och det är sååå skönt. Inte det att vi inte kommer att hitta på någonting, det lär vi göra, men vi har ingenting planerat och inga tider att passa. Så himla skönt! Jag kommer gå och träna nån gång under dagen, men jag kan anpassa det till när det passar dagens aktiviteter så det är ju lugnt.
De senaste dagarna har Mio haft lite ont i huvudet. Inte alls så att det har hindrat honom att göra saker, men han har sagt att han har lite ont i huvudet. Jag vet hur han funkar, han är precis som jag – hatar att sätta ord på det för då finns det liksom – så därför är han lite försiktig när han säger det… “Jag tror faktiskt att jag har lite ont i huvudet, mamma…” Typ så. Och det är inte så farligt. Än. Ja det är så jag tänker, för jag vet ju att det kommer tillbaka. Han har ju haft den här problematiken i sex år, först tre år innan han fick shunten, och sen de sista tre åren med shunten inopererad.
Nu börjar han sexan och ska byta skola, och han älskar ju faktiskt att gå i skolan eftersom alternativet är urtrist; ligga sjuk hemma i soffan. Det har han gjort tillräckligt och ser fram emot ett socialt liv.
Så nu håller vi tummarna för att det här icke-onda håller i sig så länge som möjligt så att han hinner tanka en massa energi och får gå till sin nya skola och komma in i klassen. Och att det här “lite onda” inte börjar accelerera.
Vi har ju minst en operation att “se fram emot” i höst, eftersom den där tillfälliga apparaten som han har inopererad måste opereras ut snart. Senaste operationen filmade jag lite från, ja inte själva operationen då, men allt runtomkring:
https://www.youtube.com/watch?v=CE69ki6rZ5g
Och så här ser det ut där shunten sitter. De här bilderna är tagna när de flyttade den från ryggen till huvudet, Det är drygt ett år sen.
PS. Jag hoppas fortfarande på nåt slags mirakel som gör att han kan bli av med det här. Egentligen så tror jag att det hade räckt med att få nån second opinion nån annanstans, där man tänker helt nytt. Där vi är nu så känns det som att man har “gett upp” tanken på en lösning. Men det måste väl ändå finnas?