Jag älskar när jag har saker som jag… älskar. Som är valda med omsorg och som jag känner att jag aldrig skulle vilja byta ut. Och därför vill jag inte ha en massa saker “så länge” utan väntar hellre tills jag hittar rätt. Jag kommer ihåg en gång, när jag hade köpt min första lägenhet, i Ystad – där jag bodde ett år – och jag hade en flyttkartong som TV-bänk under flera månader. För att det var så otroligt svårt att hitta nåt snyggt att sätta TV'n på.
Det här skinnfodralet, som jag har min dator i, köpte jag av en jättegammal man i Vemdalen. Han ville ha 500 kronor men jag gav 600. Han var så himla söt och kunde knappt gå. Skinnfodralet var egentligen inte till salu, han sålde en massa andra skinnprylar och använde det här till sina egna papper, men så fick jag alltså köpa det. Och jag har inte ångrat det för en sekund. Jag skulle inte vilja byta ut det mot något annat trendigt fodral i världen. Det här är det allra finaste.
Och det är också så jag tänker när jag rensar… att jag vill ha de prylar som jag verkligen gillar. Allt annat kan nån annan få nytta av istället.
Hur tänker ni? Få prylar som ni älskar eller många “bra att ha”-grejer?