Att vilja gå ner i vikt är inte smalhets – men sluta kommentera min kropp!

Hörni, jag tycker att vi borde skilja på ett par saker… Att vilja gå ner i vikt, att äta sund kost för att hålla vikten eller att tipsa om hur man gör för att gå ner i vikt – det är inte smalhets. Det är inte fult att vilja gå ner i vikt, och ingenting som man ska skämmas över eller ursäkta sig för. Och det är inte sämre att visa barnen att man äter nyttigt för att gå ner i vikt om man är överviktig, än att vara överviktig och strunta i både kost och motion. Jag pratar aldrig mat med mina barn, men jag skulle tro att de har upplevelsen av att jag äter nyttigt. Men också att jag äter godis och onyttigt ibland. Och det finns ingen shame i det på något av hållen. Det är också okej för tidningar, tränare, gym, personliga tränare osv. att tipsa om hur man gör för att gå ner i vikt (men det är rätt tröttsamt att det alltid är det som pryder omslagen. Kan vi inte få se nåt annat nån gång? “Så här bygger du din powerkropp kvinna” och så med bilder på vanliga kvinnor i alla dess former… eller nåt… Förstår man inte att sånt inspirerar?) Precis som att man tipsar om hur man gör för att bygga muskler. Det som däremot är väldigt o-okej är att tipsa på felaktiga (mirakulösa) sätt, som “5-veckors träningsprogram för att gå ner 8 kg” eller liknande.
Men det som hetsar mest av allt tror jag ändå är:

1. alla bilder på modeller, som ju alltid (utan undantag, såvida det inte är nån “big size model”) är väldigt smala.
2. alla bilder som vi själva lägger ut på Instagram, Facebook och så vidare där vi noga ser till att vi poserar på ett sätt så att vi ser så smala ut som möjligt. Jag har avföljt rätt många träningskonton, och det är dem som alltid lägger ut “perfekta” bilder, det vill säga bilder där deras kroppar har fått en bra vinkel, snarare än att man helt perfekt ser övningen de visar. Jag har avföljt dem för att de är icke-inspiration för mig. Jag kan inte tänka mig bättre inspiration än av folk som visar att de är mänskliga. Både kroppsligt och psykiskt. Såna som jag kan känna igen mig i och som inte står för perfektion på något sätt.
3. att vi tillåter oss att gå omkring och kommentera varandras (kvinnors) kroppar jämt och ständigt. “Åååh vad smal och fin du har blivit” (var jag ful innan då kan man undra?) eller “Åh vilken fin mage, det syns knappt att du är gravid bakifrån” (hade det synts så hade jag varit osmaklig eller?)  Och det är så klart väl menat, men väldigt tröttsamt att vi gör det. Och ja, jag har själv gjort det tusentals gånger men försöker sluta. Låt min kropp vara ifred liksom. Skit i hur den ser ut, tänker jag. Och om du ser att jag har gått ner eller upp några kilon – skit i det och skaffa något viktigare att grotta ner dig i. Get a life.

Men att vilja gå ner i vikt – fenomenet i sig, det tycker inte jag alls bidrar till smalhets. Vad tycker ni?
Just det ja… Höll ju på att glömma – en person som jag däremot kan inspireras av rent kropps- och träningsmässigt är Elaine Eksvärd. Hon tar bilder i vilken fas och pose hon än är i. Ursäktar inga valkar (som vi ju alla har mer eller mindre) genom att bara visa platt-mage-pose-bilder. Älskar det!