Jag kommer ihåg att BVC sa till oss, när Mio var liten, att nu är det minsann dags att kasta in honom i egen säng och i eget rum. Ja de sa inte riktigt så (hårt) men det var så jag hörde det. Så vi gick snällt och köpte en egen säng till honom och fixade i hans rum, och så nattade vi honom där… men hämtade in honom till oss innan vi gick och la oss. Jag tyckte dels att det kändes så hemskt att han plötsligt skulle ligga där helt ensam i andra sidan av huset och dels att det var väldigt ineffektivt – jag visste ju att han ändå skulle vakna på natten. Och då ville jag slippa gå upp.
Hur som helst – man ska inte lyssna på vad andra säger utan enbart gå efter sin egen magkänsla och sitt eget hjärta. Man får så många goda råd när man får barn, och mitt bästa råd är: Lyssna på ditt eget hjärta!
Mina barn är alltid välkomna att komma och sova med mig. (Och ja, de klarar att sova i egna sängar ändå, de är inte förstörda för all framtid). Visst, ibland kan det bli trångt – I morse vaknade jag av att jag drömde att jag stod inträngd i en hiss och inte kunde komma ut. Det kan ha berott på att min plats var där mittemellan.