Imorgon skulle Alvin egentligen följa med mig till kontoret. Han har ju sommarlov, men jag jobbar en vecka till, och pappa Jonas behövde också hoppa in och jobba imorgon. Så Alvin skulle hänga med mig. Jag har förberett honom på att vi ska hyra film, spela pingis (det finns två pingisbord i huset) och att det förmodligen kommer att vara ganska okej att springa omkring och härja lite, eftersom de flesta kontor står tomma. Men så hände det som aldrig brukar hända – att saker tajmar sig så väl. Han har lekt med sin gamla dagisbästiskompis C idag, hela dagen, och nu när jag skulle hämta hem honom så bad han att få sova över. Och det funkar ju finfint. Så klart. Det är ju mycket roligare att vara där än att vara med mig på kontoret. Och måndagar är rätt tokiga för mig. Arbetsbelastningsmässigt alltså. Så det passar bra. Men det blir tomt här i natt. Det blir det alltid när halva skaran är borta. Tänk att man skulle bli sån – som aldrig är riktigt nöjd liksom. Man vill ha sin frihet, men man vill ändå ha båda barnen intill sig hela tiden. Sen man fick barn är man aldrig nöjd. Knasigt.
Men! Det bästa med den här veckan är att när den är slut så är det semester! Och det bästa med det är att jag slipper dra upp barnen varje morgon. Jag ska vara så ledig jag bara kan men måste ta ett par småmöten vid ett par tillfällen. That's life!