Mio är fortfarande bättre men inte bra. De ställde ju om shunten till 200 sist, och nu tänker vi att vi vill ge det en chans på 190 igen, det som är det enda trycket som faktiskt har funkat. Ibland.
Skolan börjar på måndag och det hade varit helt fantastiskt om vi kunde få en friskare vår. Ju. Men jag vet inte… det är ju aldrig konstant ändå, utan det känns som att det krävs någonting annat. Nåt nytt.
Den 25/1 ska han bli inlagd en vecka, för att alla läkare ska slå sina kloka huvuden ihop och tänka. Det låter lite trist kanske men jag har ingen större tro på att det kommer att ske någon revolutionerande förändring. Vi har ju hållit på med det här i så många år nu och de förstår ju inte vad det är som felar. Men det är klart att vi ska åka dit med en positiv inställning ändå. Och om inte annat så kommer vi ju på nåt sätt försöka kräva att nånting annat händer ifall de inte hittar en lösning där och då. Kanske att de hjälper oss till nåt annat sjukhus. Jag har ju mailat ett par sjukhus utomlands några gånger, men utan resultat än så länge…
De finaste stunderna på sjukhuset är nere på lekterapin. Vilket ställe! Och vilken personal! Underbara människor som kan det där med att leka. 
✊✊✊✊❤️❤️❤️