alexandrabylund

Entreprenörskap

Veckans planer – vecka 41

Av Alexandra Bylund / 8 oktober 2018, 05:48

God morgon! Den här helgen har varit magisk i det att det inte har funnits någon som helst stress i att jag ska iväg på saker (bortsett från min PT-timme igår morse), utan bara har kunnat hänga med barnen i lugn och ro. Jag känner mig som sagt inte helt kry så det har passat bra. Igår när vi kom hem från kusinerna i Helsingborg så slank vi först in i varsitt rum allihop och styrde med vårt eget. Mio och Alvin med spel och YouTube, och jag med min föreläsning. Det tar sån himla tiiid att skriva ihop den, och träna in det jag ska säga. Ja alltså jag tränar inte på själva framträdandet än utan försöker mest testa för att höra hur det låter. Bruno tycker nog att det är ganska knäppt när jag står och pratar högt, och viftar med armarna, för mig själv.

Och sen tog vi en paus och körde läxor. Alvin har inte haft prov och läxor på länge men nu kom det minsann med besked. Det är massor av prov, läxförhör och glostest närmaste veckorna. Vi började med att köra Medeltiden, och det är rätt bra för mig med eftersom jag har glömt typ ALLT. Japp, lördagsgodiset från i lördags åkte fram. Shit happens ibland.

Sen gjorde han matteläxa. Lite enklare för mig, för där behöver jag inte förhöra honom. Han är helt underbar när han sitter och gör sina läxor för han sitter och sjunger precis heeela tiden.

Och på tal om det så bokade jag äntligen in gitarrlektioner till honom igår. Jag har bokat 15 lektioner. Äntligen! Det var svårt att hitta, och han är så otroligt musikalisk och vill så gärna så det har liksom känts angeläget. Men nu så!

Ja ja… det tog tid att komma till “Veckans planer” märker jag, men here we go:

Måndag

Vi börjar som vanligt veckan med veckomöte där vi planerar in allt innehåll som ska skapas och delas i veckan för våra kunder. Och så räknar vi timmar. Det vill säga hur många timmar varje person jobbar med varje kund. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi alltid levererar det som kunderna har köpt (så klart). Det är egentligen en självklarhet, men jag tycker verkligen att det är viktigt att vi varje vecka kollar det här noga.

Resten av dagen ska jag boka in några säljmöten. Jag fick svar på flera mail sent i fredags, när jag redan hade gått hem, och mitt nya jag jobbar ju inte på helgen utan jag låter sånt vänta till måndagen. Sen ska jag skicka iväg fler säljmail samt boka in ännu en resa till Stockholm. Många av mina säljmöten sker där uppe. Ska också ringa pappa och se om han och Carina är hemma någon av de gångerna som jag ska upp, så att vi kan ses.

Någon gång under eftermiddagen ska Mios läkare, neurokirurgen ringa, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. För Mio har ju varit mycket, mycket bättre sen vi ställde om shunten – men samtidigt så är det inte helt bra. Han har sina dåliga dagar… Och jag är så trött på att försöka övertyga honom om att det här är shuntrelaterat, men det är väl det som borde vara mitt mål. Vi märker ju det så tydligt.

Tisdag

Jag börjar dagen med att, tidigt på morgonen, spela in en podcast tillsammans med en retorikexpert härifrån Skåne. Det är ett kärt ämne för mig så det ska bli kul att intervjua henne.

Sen har jag och Anni Skypemöte med en av våra absolut äldsta (som i att vi har haft de länge) kunder för att prata om framtiden, och om vad vi mer skulle kunna göra för dem.

Resten av dagen kommer jag ägna åt sälj, fakturor och beta av min to do, och sen på eftermiddagen så ska Mioi till tandhygienisten.

Onsdag

Jag och Mandy åker till Göteborg över hela dagen och ska vara med på ett event för en av våra kunder. Vi ska filma och fota från eventet, så att det får leva lite längre än bara just den eftermiddagen.

Torsdag

En hel dag till det som numera är mitt huvudsyfte; sälj och affärsutveckling. Jag ska slutföra det som jag påbörjade förra veckan, nämligen att sammanställa allt som vi jobbade fram i Båstad. Jag har gjort allt i excel så att vi nu har det väldigt tydligt definierat exakt vad vi säljer, hur många timmar jobbet tar samt hur processerna går till. Det är en sån befrielse att vi börjar få rätt på det här.

Fredag

Förutom att jag har två timmars Skypemöte med Peter, från Snacka Snyggt, så är det en helt obokad dag då jag återigen kan fokusera på admin och sälj. Jag märker att jag, efter sommaren, har blivit mycket duktigare på att boka färre möten och lunchdejter och ser till att ha fler “öppna” dagar. Det ger otroligt mycket!

Men slutpratat om mig och min vecka nu. Ni då? Vad hittar ni på i veckan?

Kommentera (32)

Lite av varje

Positivt tänkande – Flum eller logik?

Av Alexandra Bylund / 7 oktober 2018, 17:26

Jag tror jag har sagt det här tidigare, men jag säger det ändå igen… Jag är en person som gärna väljer det positiva framför det negativa – utan att det för den sakens skull får bli ytligt dock. Glättighet – där man inte erkänner att det finns ett problem, eller där man inte vågar gå in på djupet – är jag allergisk mot, men jag älskar däremot att ha en så positiv syn på saker som möjligt. Det är, för mig, ingen motsättning till att man tycker att saker är pest och skit ibland. Jag försöker bara att alltid se det lilla positiva som finns i en jobbig situation. Först acceptera att det suger, och sen försöka se det ur en positiv synvinkel alltså. För att överleva. Alternativet känns som att det är att gnälla, bli arg, skälla, skrika eller göra nåt annat ganska destruktivt. Jag försöker hellre lösa saker och då behöver jag ta till min “Nu måste jag hitta en positiv vinkel”-sida. Förstår ni hur jag menar?

Långt ifrån falska leenden och ytlig glättighet alltså. Snarare en överlevnadsstrategi tror jag, och en strategi för att få saker att hända… förändras. Meeeen, hur som helst då… det jag vill komma till är att det faktiskt finns forskning som stöder det här med att positivt tänkade är en hyvens pryl. Hurra va?! Jag håller på att samla ihop fakta till min föreläsning och tänker att jag ska dela med mig även till er. Först och främst så kan positivt tänkande leda till finfina effekter – och det här känns kanske aningen uttjatat, men jag börjar här ändå. Positivt tänkande kan leda till:

Längre liv
Mindre stress
Mindre risk att drabbas av depression
Ökat motståndskraft mot förkylningar
Bättre stresshanteringsförmåga
Mindre risk att drabbas av hjärtsjukdomar
Ökat fysiskt välbefinnande
Bättre mental hälsa

Och det är så klart fint, eller hur? Men sen finns det också annan forskning:

När man har gjort magnetröntgen på hjärnor så visar det att om din hjärna, för ett kort ögonblick, blir utsatt för ordet “NEJ” så utsöndras stresshormoner.
Man har sett att ju fler negativa tankar en människa som mår dåligt tänker, desto mer påverkat blir minnet, känslorna, sömnen och aptiten. OCH dessutom så försämras förmågan att vara lycklig.
Ännu värre blir det om man sätter ord på sina negativa tankar, eller på annat sätt för över de till den fysiska världen, till exempel genom att rynka pannan. Och det är inte bara min egen hjärna som utsöndrar stresshormoner om jag säger något negativt eller rynkar pannan, utan det händer även för den jag kommunicerar med.
Ännu mer skadligt är negativa ord som sägs i ilska. (Ja men det kan man ju ändå förstå, eller hur?)
Ord som ”kris”, ”fattigdom”, ”sjukdom” och ”död” påverkar oss negativt, och även om vi, rent teoretiskt vet att det inte är verkliga hot så reagerar delar av hjärna som att det skulle vara det. (Så att jag ens skriver det nu innebär alltså att det är negativt för oss. Det är alltså därför jag så starkt känner att jag inte vill grotta ner mig i tragiska nyheter).

Så… fuck det negativa. Jag tycker att Mandy illustrerar det rätt bra på den här bilden även om hennes finger inte över huvudtaget är relaterat till min text. ?

Hur är det för er? Tycker ni att det är svårt att se ljust på saker när det känns som att det mesta suger?

Kommentera (17)

Entreprenörskap

Kommer ni på min föreläsning?

Av Alexandra Bylund / 7 oktober 2018, 07:21

God morgon från Helsingborg! Vi passade kusinerna igår och har alltså sovit här inatt. Mysigt! Idag måste vi dock köra hem tidigt eftersom jag har ett PT-pass nu på morgonen. Jag jobbar inte som PT på fredagar längre eftersom jag i somras var tvungen att hoppa in hos en kund en längre tid när en kollega blev sjuk. Så nu har jag vissa PT-kunder som har några tider kvar, som jag försöker boka in lite då och då. Inte helt optimalt, men så får det bli. Jag vill gärna ta upp min PT-verksamhet igen så småningom men valde att den här hösten lägga den tiden på min föreläsning istället. På att förbereda den och på att snart bestämma datum och boka in första tillfället. Kommer ni? Och på tal om det – Vad är man beredd att betala för en föreläsning? Är 150:- rimligt? Ni får jättegärna komma med feedback så att jag vet. Thänks ?

Och på tal om föreläsningen. Hjälp vad svårt det är att skriva ihop den. Alltså att veta vad som är relevant att ha med och inte. Jag är nog ingen särskilt bra historieberättare i mig själv (alltså jag vet inte vad jag ska ta med och vad jag inte ska ta med) så jag är glad att jag har tagit hjälp av Snacka Snyggt retorikbyrå. Vi körde vårt första möte för ett tag sen och efter det insåg jag att det här är svårt. Men det kommer bli svinbra när jag har tagit mig igenom det, jag vet det. Hela dagen idag, efter mitt PT-pass, tänker jag att jag ska sitta och skriva. Jag behöver ha klart ett första utkast (som egentligen är ett tredje utkast) ikväll, så önska mig lycka till.

Jag kommer berätta några olika stories ur mitt liv, och sen ge några “nycklar” till hur jag tog mig ur eller tog mig vidare… typ. Svårt att förklara bara så här, men det jag vill säga är att varje story ska ha med det här:

Måla upp rollerna
Beskriv problemet/ konflikten
Vilket botemedel/ acceptans
Utveckling
Huvudpoäng

Och när jag tittar på mina stories så ser jag att det saknas… ganska mycket. Japp, det blir till att kavla upp ärmarna idag och bara grotta ner mig. Det kommer bli bra, eller hur!?!? ? Men hörni, kommer ni på min första föreläsning? Peter, som min retorikkonsult heter, säger att första tillfället aldrig blir helt hundra… fan då… Kan ni kanske tänka er att komma två gånger? ? Alltså jag har ju föreläst många gånger… men jag märker att det här är något helt annat. När det inte handlar om sociala medier eller entreprenörskap…

Kommentera (48)

Lite av varje

Den som sa det han var det

Av Alexandra Bylund / 6 oktober 2018, 17:36

Kommer ni ihåg det där uttrycket: “Den som sa den han var det!” Som man ofta sa när man var liten. Kommer ni ihåg? Det kan tyckas vara ett ganska barnsligt uttryck men jag tycker ändå att det ligger någonting väldigt sant i det. Jag tänker ofta på det när jag hör att folk pratar illa om andra människor, och kan faktiskt inte låta bli att “döma” den som pratar illa snarare än den som blir pratad om. Jag tror nämligen att det i 99,9 % av fallen är så att den som säger någonting, antingen direkt till någon eller bakom ryggen, oftast är den som sitter med just det problemet som hen tar upp.

Till exempel:

“Du ska alltid bestämma” sägs oftare av den som vill bestämma än av den andra.

“Du ska alltid ha rätt” sägs oftare av en person som alltid vill ha rätt än av den andra.

“Du bara ljuger, jag kan inte lita på dig” sägs oftare av en person som själv inte talar sanning.

… och så vidare. Jag vet att det här kan låta lite förenklat men jag tycker att det stämmer i så otroligt många fall, och om vi tänker efter… det är sällan så att en person som inte bryr sig om att bestämma ens tänker på att någon annan vill göra det. Förstår ni hur jag tänker?

Jag kommer ihåg en gång för väldigt många år sen, när en bekant klagade över att alla på deras gata mätte sig med varandra. Vem har snyggast bil? Vem är hemma tidigast med barnen? Vem har snyggast kök? … och så vidare. Det tog ett tag, men så småningom, när jag hade hört hennes stories om just de här grejerna – där hon faktiskt mätte sig med sina grannar och försökte överträffa dem – så insåg jag att det var ju hon som hade det här problemet, inte grannarna. Ja men ni fattar vad jag menar va? Har ni tänkt på det här? Om inte, tänk på vad ni själva retar er på hos andra… Visst är det ofta sånt som ni själva har “problem” med?

Och på tal om det här med att “snacka skit” – vad tycker ni om det? Jag tycker absolut att det är okej att skvallra lite ibland, med människor som man litar på, men jag är EXTREMT mycket emot att prata illa om vänner, kollegor och bekanta som jag sen ger ett smile, och där jag visar att jag gillar dem. Det har jag svårt för. Vad tycker ni i den frågan? ?

Kommentera (48)

Lite av varje

Hur blir kommunikationen i sociala medier i framtiden?

Av Alexandra Bylund / 6 oktober 2018, 09:41

God morgon! Jag är enormt stolt över mig själv som låg i sängen ända till halv nio idag. Många av er känner mig nog vid det här laget och vet att jag nästan aldrig går upp efter sex. Men så har jag känt mig lite halvkrasslig senaste dagarna (kan bero på stökiga nätter pga. Mios diabetes eller så ska jag bli sjuk, jag vet inte) och tänkte att nu måste jag göra allt för att sova lite extra, eller i alla fall vila. Hur som helst, när jag låg där och försökte somna om så låg jag och funderade över det vi gör på Mama Said, och på framtiden inom sociala medier. Kommer vi ens behövas? Kommer företag ens att behöva anlita oss? Jag menar, kommer de ens finnas i sociala medier??

För å ena sidan så kan man ju tänka att “Hur länge ska Facebook vara så här stort egentligen?” och å andra sidan så blir vi ju mer och mer uppkopplade och mer och mer beroende av de olika sociala kanalerna. Så hur blir det?

Så här… I somras läste jag artiklar, kollade på YouTube och lyssnade på poddar om just det här. Jag lyssnade på en massa smarta människor som spådde om framtiden, och har dragit mina egna slutsatser utifrån det:

Först och främst: JA, vi kommer att fortsätta att hänga i sociala medier, och JA, företag kommer också att göra det. Det finns liksom ingen som kommer backa nu och tänka att “Äsch, vi skiter i det här, vi satsar på printannonser istället”. Nä, det kommer inte att hända, utan utvecklingen kommer fortsätta framåt. (Puh! Mama Said kan fortfarande växa alltså?)

Det som kommer att hända däremot (och det ser vi redan nu) det är att det kommer bli svårare och svårare att bara prata om sig själv och inte bry sig om andra. Nej, det är inte algoritmerna som ställer till det för oss på Instagram… det är att det numera finns så många människor där som vill nå ut med sitt innehåll. Konkurrensen är mycket hårdare nu än tidigare och därför blir det svårare att nå ut. Jag skulle dock säga att det fortfarande finns chans att växa ganska snabbt, men inte med hjälp av fler eller snyggare bilder utan snarare genom två andra saker: 1) genom att nå in istället för ut och 2) genom att nätverka och intressera sig för andra mer än för sig själv.

Men hur når man in då? Och vad betyder det ens? Ja alltså att nå in betyder att dina följare följer dig för att de faktiskt bryr sig av en eller annan anledning. Mer än att det är snygga bilder i ditt flöde alltså. Du säger något, visar något eller skriver något som berör på ett eller annat sätt. Det behöver inte nödvändigtvis vara personligt eller väldigt mycket öppenhet i det, man kan beröra på många sätt. Kanske genom igenkänning, humor osv. Och själva huret kan vara lite klurigt, men först och främst så måste man fråga sig vad ens drivkraft är. Vill jag till exempel prata om psykisk ohälsa för att dela med mig och hjälpa andra eller är det för att jag vill ha fler följare? Vill jag visa upp kläder och mode för att få fler följare eller för att jag verkligen vill inspirera andra? Förstår ni skillnaden? För om det är för att du verkligen vill inspirera, hjälpa andra eller kanske få andra att skratta eller bli snyggare så ska du anpassa din kommunikation och dina bilder efter det, och då är det lättare att ni in. (Vi får prata mer om huret i ett annat inlägg)

Petra Månström är en person som når in och inte bara ut. Hennes nisch är löpning, men hon bjuder också på väldigt mycket mer. Kolla in hennes Instagram så förstår ni vad jag menar. Hon gör löpandet väldigt inkluderande och lättillgängligt även för de som känner sig som sämst i klassen på löpning. Hon heter @maratonpetra på Instagram.

Sen är det det här problemet med att vi alla bara postar och postar och postar, och så förväntar vi oss att få många likes och kommentarer på våra inlägg. Men tänk efter… om fler och fler lägger mer och mer tid på Instagram för att få till snyggare bilder, för att posta oftare, för att skriva bättre och så vidare… då finns det ju ingen som har tid att likea andras bilder. Vill vi lyckas i framtiden (och även nu) så måste vi tänka om. För de sociala kanalerna blir mer och mer som den riktiga världen nämligen. Vem går omkring på ett mingel med svinsnygga kläder och bara visar upp sig och tar emot hälsningar och kommentarer från folk som aktivt kommer fram och säger hej? Ingen! Är man på ett mingel så går man omkring och är trevlig, sätter sig själv åt sidan en stund och ställer (förhoppningsvis) frågor till folk som man träffar och kanske vill lära känna, eller hur? Det är exakt så vi måste agera i sociala medier också. I framtiden kommer kanalerna garanterat att låta oss se, i statistiken, hur mycket vi interagerar med andra konton och det kommer bli väldigt mycket viktigare än att lägga ännu mer tid på att polera sitt eget.

Så för att summera det här nu då… hur ska vi göra om vi vill hänga med och växa i de sociala kanalerna även i framtiden? Jo vi måste göra två saker:

Börja lägga mer tid på att prata med andra (på riktigt! Inte bara genom en kommentar som “snygg bild!”) och mindre tid på våra egna konton. Som i verkligheten alltså. Hur får vi nya vänner irl? Just det, genom att skapa relation!
Börja nå in istället för nå ut! Kan tyckas vara lite klurigt, jag vet, men det fina är att alla som bara vill visa upp någonting och inte bryr sig om själva nätverkandet kommer att sållas bort. Sociala medier kommer vara socialt och inte en catwalk.

Vad tror ni? Håller ni med? Lägger ni tid varje dag på att nätverka med andra människor utanför era egna konton? Berätta gärna hur ni ser på det?

Kommentera (16)

Entreprenörskap

Nya rutiner + Idol

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2018, 16:01

Hörni, jag har väl nämnt att jag har börjat med nya rutiner; att bara ha möten på förmiddagar..? Nu har jag inte hunnit testa så länge men jag måste ändå säga att det är ett vinnande koncept. Jag älskar det! Dels så ger det mig ett lugn i kroppen att veta att jag inte behöver vara borta så länge ifrån Mio ifall han är sjuk, och dels så blir det så otroligt mycket mer effektivt. För även om mötena ibland kan kännas som att de hopar sig, på förmiddagen, så får jag ju sen space på eftermiddagen till att – sammanhängande – jobba undan sånt som jag behöver. Så det här är ett fantastiskt bra sätt för mig att få en mer effektiv vardag utan att nödvändigtvis jobba, eller stressa, mer. Idag hade jag bara ett möte, på morgonen, och sen hade jag heeela långa fredagen till att tömma min mailbox och svara på diverse förfrågningar. Det var så himla kul att det idag kom in hur många förfrågningar som helst, både om Facebook-annonsering, sociala medier, strategiskt varumärkesarbete och föreläsning. På en och samma dag! Sjukt bra avslut på veckan, eller hur!?

Och nu, kära vänner, så är det fredagkväll (snart) och jag ska slänga på mig ett par pyjamasbyxor och slänga fötterna på bordet och kolla Idol med kidsen. Så mysigt! Älskar fredagkvällar! ♡ Vad hittar ni på ikväll? Idol? AW? Nåt helt annat?

Kommentera (0)

Entreprenörskap

Vegansk burgare i Malmö

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2018, 06:46

God morgon kära ni och god morgon freeedag! Idag har jag nästan en hel dag utan möten. Jag har mycket som ska göras, men jag räknar iskallt med att jag kommer hinna med det eftersom jag bara har ett möte nu klockan nio på morgonen. Men strunt i det nu, och låt oss istället prata om något helt annat. Jag var nämligen på ett event igår kväll, som Emelie – via Michael Bindefeld – hade bjudit in till, på Scandic Triangeln.

Vi skulle få testa Scandics nya veganska burgare. Jag är, som ni säkert vet, varken vegetarian eller vegan men äter väldigt mycket vegetariskt, dels för att jag är så dålig på att laga kött och kyckling (och inte äter fisk) och dels för att jag tycker att det är godare. Och nuförtiden, när jag är så mycket mer medveten om hur mycket det ställer till det för vår kära planet, så är det så klart ytterligare ett starkt argument. Men jag ska inte komma med nån efterkonstruktion nu, och säga att det är därför som jag äter så lite kött, utan det fick jag liksom på köpet.

Men till eventet nu då… Emelie hade bjudit in ett gäng Malmö-influencers, och flera av de kände jag sedan tidigare. Jag hade själv ett event för flera år sen, och hade då bjudit in några av de som var med i går kväll. Bland annat Viktoria, som står med ryggen emot i den här bilden, med ljust hår. Det visade sig, när vi satt och pratade under kvällen, att hon bor I MIN TRAPPA. Hur sjukt är inte det? Hur kan jag inte ha sett henne? ?

Men i alla fall… maten då. Vi bjöds först på snacks – och hungrig som jag var så högg jag så klart in direkt. Svartkål(tror jag det var)chipsen var min favvis!

Sen satte vi oss till bords, till en så himla fyndig, och fin, dukning. De hade gjort brädor med spikar i som stack upp – och där hade de satt olika grönsaker som var menade att man skulle äta tillsammans med Oatlys dippsåser. Så gott! Typiskt min grej!

Burgaren, som alltså var vegansk, var magiskt god! JA, jag skulle, alla dagar i veckan, välja den istället för en med kött i. De berättade att veganer KAN vara känsliga, om de inte gillar köttsmak, eftersom den här verkligen smakar precis som kött och eftersom den var lite röd i mitten (pga. rödbetor) men de som var veganer kring bordet gav den toppbetyg.

Den var som sagt riktigt god och jag kan verkligen rekommendera den. Jag satt bredvid Aleks (som jag har intervjuat när jag har varit moderator på Internet i fokus) och hans fru Linda, och han (ja men Aleks då) godkände burgaren trots att han egentligen föredrar kött. Ja men det får man väl säga är ett bra betyg va?

Hur som helst, det var en väldigt trevlig, och mysig kväll. Jag älskar den typen av events där man träffar människor på riktigt och inte bara minglar omkring och pratar om ytliga saker och titlar. Jag gillar när man liksom får lära känna folk lite grann. Inte för att vi hade några superdjupa samtal, men det är ändå stor skillnad på att sitta ner kring ett bord och äta middag istället för att stå med ett glas bubbel i handen (som förvisso är trevligt det med) och mingla runt. Håller ni inte med mig?

Kommentera (16)

Entreprenörskap

Så hittade jag balansen

Av Alexandra Bylund / 4 oktober 2018, 16:43

Håller ni med om att det där med att “hitta balansen” kan låta så oerhört klyschigt och nästan provocerande ibland? Vad ÄR ens balans liksom? Det känns nästan som en hittepå-grej som är omöjlig att uppnå, eller hur? Hur sjutton hittar man balans när man har alldeles för mycket att göra, ett företag att driva vilket innebär att löner ska betalas ut varje månad, ett sjukt barn hemma, ett annat barn som ska på aktiviteter titt som tätt, relationer som man vill underhålla… OCH SÅ VIDARE! Hur tusan gör man det liksom? Ja men nu gav jag några exempel från min värld, men jag är säker på att ni har lika utmanande vardagar i er värld. Vi alla har liksom samlat på oss en massa, och vissa av oss är bättre på att sätta gränser än andra. För det är just det det handlar om; gränssättning! Ingenting annat.

Egentligen är det urenkelt. Det är “bara” att räkna ut hur många timmar man har på ett dygn och sen börja bakifrån – med sömnen. Så då har vi alltså 24 timmar, och räknar vi bort sömnen så är det 16 kvar. (Jo, vi behöver åtta timmars sömn!) 16 timmar att fördela alltså. Det är väldigt konkret. Har vi 16 timmar så har vi 16 timmar. Vill man jobba 12-13 av de så är det så klart fritt fram, men om inte så måste man alltså sätta gränsen tidigare. Det är inte svårare än så, jag lovar.

Jag har bestämt mig för att mitt liv ska bestå av väldigt mycket mer än jobb, så jag jobbar numera åtta timmar om dagen i snitt. Missar jag någon timme på grund av sjukhusbesök etc. så tar jag igen det senare under dagen eller veckan, men aldrig mer än just bara den missade tiden. Och i värsta fall så tar jag inte igen den alls, om det inte är nödvändigt. Det är ju mitt eget företag, så jag har den friheten så klart (Och hade det inte varit mitt företag så hade jag haft måååånga inarbetade komptimmar), så länge det inte drabbar någon av mina kollegor. Jag tycker att det är viktigt att man är “kamratlig” och en bra kollega. Hur som helst – här är några konkreta grejer som jag har gjort för att få mer balans i livet:

Jag tränar styrketräning två gånger i veckan istället för tre eller fyra som tidigare, och då kör jag desto tyngre, och fler helkroppsövningar, vilket gör att resultaten faktiskt är bättre än någonsin. Men jag kör alltså väldigt fokuserat, väldigt tungt och så lite längre pass. Ett av dem kör jag mitt i veckan, tidig morgon, och ett av dem på helgen.
Jag bokar bara in möten på förmiddagar! Innan hade jag ofta dötid mellan möten – som jag alltså spred ut över hela dagen – så jag hann sällan sätta mig in i saker ordentligt. Nu kör jag möten mer komprimerat på förmiddagen och annat jobb på eftermiddagen. Detta gör att jag i värsta fall – om det skulle behövas – kan jobba hemifrån med min lilla sjukling halva dagen och att jag får mer effektiv arbetstid på eftermiddagarna.
Jag går och lägger mig tidigt på kvällarna och ser till att få åtta timmars sömn. Nu blir inte min sömn alltid så sammanhängande, eftersom jag har ett barn som har diabetes, så för mig är det ännu viktigare att få mycket sömn.
Jag har slutat att göra två saker samtidigt eftersom det bara stressar mig onödigt mycket och eftersom det är lätt att det blir fel. Alltså jag kan fortfarande sitta halvt aktiv i ett möte samtidigt som jag svarar på ett mail OM det är en annan person som är ansvarig för mötet, men jag försöker mer och mer att inte handla samtidigt som jag pratar i telefon, ta ett möte i bilen på väg hem från jobbet och så vidare… Allt för att få ner den där aktiva och arbetande delen av mig.
Jag har lärt mig att säga nej, i alla fall för idag. Bara för att jag inte hinner idag så innebär inte det att livet är slut sen och att det inte blir gjort. Hinns det inte med idag så får det bli imorgon. Och alla möten behöver inte bokas in närmaste veckan, eller hur? Återigen; har vi 16 vakna timmar så har vi 16 vakna timmar, och det går liksom inte att trolla till sig fler.

Egentligen, när man kokar ner det, så handlar det bara om en sak: Att komma till insikt med att det är JAG som bestämmer om jag vill ha balans eller inte i mitt liv, det är JAG som är den enda personen som kan sätta mina gränser och att det är JAG som bestämmer hur mycket jag vill jobba, sova, umgås med familj och vänner och så vidare. Och passar inte det liv som jag har så är det bara JAG som kan förändra det. Ingen annan. Det kan vara svårt – och det är det verkligen ibland (Herregud, jag kämpar för att få balans VARENDA dag) – men det är fortfarande bara JAG som kan göra någonting åt det, eller hur?

Hur är det för er? Känner ni att ni springer och stressar halvt ihjäl er? Eller har ni balans i livet? Om inte – vad är det som hindrar er att få det? ♡

Kommentera (32)

Lite av varje

Kanelbullens dag

Av Alexandra Bylund / 4 oktober 2018, 06:27

God morgon kompisar! Kommer ni ihåg att Alvin klagade på mig över att vi inte brukar fira viktiga högtidsdagar såsom Våffeldagen, Kanelbullens dag och såna dagar? Ja men jag har givetvis skärpt mig. Ibland… ?Igår var vi på utvecklingssamtal, jag och Alvin, och det gick så himla bra. Han är engagerad och duktig i skolan och när han fick svara på vad han känner att han behöver utveckla så sa han syslöjd! Haha… inte för att vill bli bättre utan för att han kände att han borde ha ett större intresse för det. (Han hatar syslöjd). Men när hans lärare förklarade att det inte riktigt var så hon hade tänkt när hon ställde frågan så svarade han istället att han skulle vilja utvecklas och utmanas i musik och idrott – hans favoritämnen. Jag letar faktiskt febrilt efter en gitarrlärare åt honom, för han älskar sång, dans och musik, och han måste få utvecklas inom det eftersom han så gärna vill det. Men det är svårt att hitta någon. Känner ni till någon som kan komma hem till folk (i Malmö) så säg gärna till!

Hur som helst så körde vi sen och handlade tretusen (kändes det som) ingredienser för att kunna göra kanelbullar. Jag fastnade för ett recept i Fridas bakblogg – dels för att hon verkar vara en erfaren kanelbullsbakare och dels för att hon förespråkar att man bara ska låta degen jäsa en (!) gång. Så bra! Speciellt när man bakar med barn. Jag följde alla hennes tips för att få saftigare bullar; dubbel sats av fyllningen, pensla med sockerlag istället för ägg, plastfolie istället för bakduk över bullarna när de skulle jäsa osv. Och de fick gott betyg av min egen lilla kanelbullsexpert.

Så nu är vi redo att fira Kanelbullens dag idag. Ni då?

PS. Funderar över om jag ska ta med några kanelbullar till kollegorna idag. Vem är jag? ?

Kommentera (16)

Lite av varje

Svenskarna och internet 2018 – en sammanfattning kring sociala medier

Av Alexandra Bylund / 3 oktober 2018, 16:02

Har ni sett att “Svenskarna och internet 2018” har kommit ut? Jag tycker att det är lika spännande varje år att titta på hur utvecklingen inom sociala medier går. Och om jag ska sammanfatta det som jag har fått med mig hittills så är det ingenting som direkt förvånar mig. Håller ni med?

Här är några utdrag ur rapporten, samt mina egna kommentarer till:

“Facebook är det största sociala nätverket (76 %), Instagram nummer två (60 %) och Snapchat tredje störst (38 %). • Instagram växer mest med en ökning på 7 procentenheter, medan Facebooks tillväxt är 2 procentenheter.”

Ja, säga vad man vill. Facebook ÄR fortfarande störst – även om det skulle kunna förändras inom några år och även om vårt användande har förändrats (se nästa punkt).

“Facebook är populärast, men tvåan Instagram och trean Snapchat växer snabbare. Och det dagliga Facebook-användandet har stagnerat. Bland de yngre har det till och med blivit allt ovanligare att kolla Facebook varje dag. Av Facebook tjänster är det enbart Messenger som används i samma utsträckning som tidigare. Alla andra aktiviteter, såsom att delta i grupper och publicera inlägg, minskar. Med den här tillväxttakten skulle Instagram vara lika stort som Facebook om tre år.”

Det här är intressant! Speciellt för vårt jobb. Vi bryr oss inte om vilken kanal som är populär att hänga i utan jobbar med att skapa relationer i den kanal där kunderna, och de potentiella kunderna till våra kunder, hänger. Det här med att färre personer skriver inlägg, postar bilder, är med i grupper etc. på Facebook kan jag verkligen relatera till. Jag använder mest Facebook messenger. Hur gör ni? Postar ni ofta på Facebook? Scrollar ni mycket i flödet? Jag scrollar i första hand i Instagram Stories, i andra hand i Instagram-flödet och i tredje hand på Facebook. Och Snapchat använder jag när jag får privata grejer skickade till mig, vilket händer ofta. Jag scrollar aldrig i nåt flöde där däremot.

“Användningen av Instagram ökar och det är nästan två tredjedelar (60 %) som använder tjänsten. Nära 2 av 5 (38 %) gör det dagligen. Instagram är ett av det sociala nätverket som växer snabbast.”

Jahapp. Ja men det är väl inte så mycket mer att säga om det här va? Det visste vi väl. Frågan som jag ställer mig nu är: Hur länge kommer “alla” vara där? Kommer kidsen lämna nu när även gammelmormor entrar scenen?

“Uppkopplade saker, såsom klockor, kylskåp och bilar finns i hemmet hos varannan svensk (50 %).”

Jag undrar om det är många som har kylskåp och annat uppkopplat egentligen..? ? För det är stor skillnad på att ha en klocka som är uppkopplad och ett online-kylskåp. Jag personligen har en klocka men skulle väääldigt gärna ha fler smarta prylar i hemmet. Har ni det?

“Twitter (22 %) och Linkedin (30 %) har stagnerat eller visar tecken på minskning.”

Twitter förvånar mig inte… men jag trodde faktiskt att LinkedIn skulle fortsätta att växa så sakteliga.

“Populära tjänster ökar betalningsviljan för innehåll”

Det här ÄLSKAR jag! Det vore ju grymt om vi går mot att vara mer villiga att betala för värdefullt innehåll, eller hur? Dels för att det då kommer att anses vara ett större värde för alla som faktiskt skapar bra innehåll och dels för att vi själva kommer att få ta del av bättre innehåll. Jag tycker att det är självklart att innehåll som är kvalitativt ska kosta. Så nej, jag blir inte irriterad när jag hamnar på “betalt innehåll” när jag klickar på en dagstidningslänk.

“7 av 10 använder internet för att arbeta hemifrån.” och “Hälften läser jobbmejl på semestern.”

Det här förvånar mig inte ett dugg, jag skulle dock tycka att det är riktigt kul om de här siffrorna så småningom börjar sjunka, eller hur?!

“Den genomsnittliga internetanvändaren nyttjar minst fem olika meddelandetjänster… Facebook Messenger (64 %) och WhatsApp (32 %) ökar, medan Skype minskar (48 %).”

Det här är inte särskilt förvånande om man tittar på sitt eget beteende. Det som jag tycker är intressant dock är hur företag försöker ta sig in i de privata konversationsplatserna med sina erbjudanden. Kommer det verkligen funka? Jag har svårt att tänka mig att vi kan skapa relation i meddelandetjänsterna, tror ni inte det?

En annan sak, som jag som entreprenör tycker är intressant, är det här – vad våra vanligaste dagliga aktiviteter på nätet är. Jag tänker att det är intressant utifrån företagande… Vad är det värt att satsa på? Vad gör folk på nätet liksom.

Alla siffror och citat kommer från rapporten “Svenskarna och internet 2018″.

Fotograf: Elin Graf

Kommentera (0)