alexandrabylund

Det är ofta som det känns motigt att gå och träna

God morgon alla träningshatare, träningsfreaks, lagomtränare, och alla ni andra. Ja alla helt enkelt. Nu måste vi prata om en sak som jag tror är väldigt vanlig. Varje onsdagmorgon kör jag ett pass med min PT, och jag måste säga att det sällan händer att jag ligger där i sängen, när klockan ringer, och tänker “Yes, vad härligt det ska bli att lyfta tunga vikter idag!” Jag måste intala mig själv att det BLIR härligt när jag väl kommer igång. Och det blir det alltid.
Så jag tvingar mig själv att sluta fundera på huruvida det känns toppen eller ej att gå och träna på morgonen. Det är en sak som bara ska göras och som jag mår så otroligt bra av om jag ser det lite ur ett helikopterperspektiv. Även om det kan vara motigt ibland. Vissa saker bara gör man, och jag älskar att träningen har kommit att bli en sån sak i mitt liv. Man ska inte fundera så mycket helt enkelt, utan bara göra. Varför funderar vi så mycket över just träningen egentligen? Det är ju inte så många andra saker i livet som vi håller på så där och känner efter en massa inför. Eller? Ja ja, nu har jag kört nog med pep talk till mig själv. Nu ska jag väl kavla upp ärmarna och gå och lyfta tungt då, fast jag helst av allt hade åkt raka vägen till kontoret och suttit ner hela dagen. Eller ännu hellre krupit ner i sängen igen. Men nähäpp, så blir det alltså inte.
Nu kööör vi då!
Ni andra som gillar att träna – är ni alltid peppade inför ett träningspass?

Kommentera (0)

Ensamma kvällar

Hej på er denna tisdagkväll! Jag sitter kvar på kontoret men tänker att jag ska åka hem nu och fortsätta hemma. Eller nä förresten, jag lägger nog ner jobbet för idag och fortsätter imorgon. Ibland är det bra att sluta fast man känner att man har energi kvar. Och det har jag egentligen… Jag skulle bara vilja skicka iväg ett par mail till. Vi får se…
Hur som helst… Ikväll, och imorgon kväll, är jag ensam hemma. Det känns alltid lika tomt och konstigt att komma hem till ett tyst och mörkt hem. Inga barn som låter och kommer fram och ger mig STORA kramar, ja för det gör de faktiskt alltid, de är himla fina de där två, och ingen hund som hoppar och gnyr och vill ha uppmärksamhet. Utan helt tyst. Men nystädat! 
Ena delen av mig längtar så himla mycket efter att komma hem till det där lugnet, medan andra delen längtar lika mycket efter barnen. Men jag säger det igen, det ÄR väldigt skönt – och nyttigt – att ha den här friheten ibland. Och jag skulle inte vilja ändra på det. Och nu när båda är sjuka så är det så himla bra att de kan vara hos Jonas, som vabbar. Så kan jag jobba effektivt som attan.
Men till en helt annan sak nu då… Ibland skriver ni frågor bland kommentarerna – och jag brukar svara att jag ska skriva om det i ett blogginlägg om det är något som kräver längre svar. Problemet nu är att jag inte kan hitta mina anteckningar där jag har skrivit upp de här ämnena…. så om det är nåt speciellt så får ni mer än gärna påminna mig. Det som jag kommer ihåg i huvudet är att ni vill veta hur jag hinner med allt och… hmm, nä där tog det visst stopp. Hjälp mig! Och om du inte har skrivit innan så gör det nu. Vad undrar du? Vad saknar du? Vad missar jag att uppdatera? Puss!

Kommentera (0)

Ni vet när saker bara HÄNDER!

Alltså wow! Nu ska vi se om jag kan förklara det här på ett bra sätt så att ni förstår vad jag menar. Ni vet när man hör saker om och om igen, men sen så en dag så råkar man höra det på ett sätt som gör att en riktigt stor pollett trillar ner.
Idag hade jag, och vi, ett sånt moment här på Mama Said. Och det gör mig så otroligt glad ända in i själen. Vi vet EXAKT vilken riktning vi ska ta i år och det pirrar i hela mig när jag tänker på att det kommer att vara så sjukt givande för vår ekonomi. Alltså på riktigt, jag verkligen KÄNNER hur bra det här kommer gå. Om vi nu bara väljer rätt väg – och det ska vi så klart göra. Jag ska göra allt jag kan för att verkligen grotta ner mig i vårt nya affärsområde, som har med Facebook-annonsering att göra. Vi jobbar redan med Facebook-annonsering men jag tänker att jag och vi ska bli de BÄSTA av de bästa. Vad tror ni om det?
Det “enda” som krävs är att vi grottar ner oss ännu djupare i det och tar fram siffror som tydligt kan bevisa affären. Nu jäklar ska vi utöka våra affärsområden. Vi hade det här i planen sedan tidigare, men skillnaden nu är att vi tänker att det här ska bli STORT!
 

Kommentera (0)

Gothia Towers i påsk

God morgon! Vad ska ni göra i påsk förresten? Numera, när Mio är mer eller mindre dålig VARJE dag, så finns det inte så mycket för oss att göra. Ofta kan vi inte ens åka och hälsa på någon. Men så sa jag ju för ett tag sen att vi har hittat vår grej, och det är att åka iväg och bo på hotell någonstans i Sverige så att vi känner oss safe med sjukvård och sånt.
Jag vet att det finns sjukhus utomlands också men vi har testat det och jag gör helst inte om det. I alla fall inte när det bara är jag och barnen. Så det där med att åka iväg på en weekend och lyxa till det med hotell passar oss utmärkt. Jag älskar att både Mio och Alvin är såna livsnjutare som verkligen uppskattar myset på ett hotell och som älskar hotellfrukost och sånt. 
Så igår bestämde jag mig väldigt spontant för att boka Gothia Towers en helg i påsk. Jag valde det eftersom jag vet att barnen älskar det och eftersom jag inte kunde komma på någonting annat så där på rak arm, men eftersom det är fri avbokning fram till dagen innan så har vi tid på oss att kolla runt även på annat. Funderade också lite på Riviera Strand, där vi firade nyår men det lutar nog ändå mot Göteborg. Om det inte är så att ni kommer med ett annat, fantastiskt alternativ? 
 

Kommentera (0)

En harmonisk arbetsdag och sjuka barn

Vet ni vad som är så himlans skönt? Mötesfria dagar! Jag måste börja ha ett luftigare schema om dagarna och försöker verkligen att inte boka in för många saker samma dag. Jag får så mycket gjort när jag kan jobba flera timmar i sträck, att jag känner mig alldeles lycklig och harmonisk när jag går hem. Känslan av att vara färdigjobbat när jag går hem är fantastisk!
Idag började vi dock dagen med möte – fast ett internt möte – som alltid på måndagar.
Vi satt i en alldeles ny konstellation eftersom Sanna är borta och vi nu har anställt Fanny (som sitter hos en av våra kunder fyra dagar i veckan) och Felicia som fick en tvåveckorsanställning från i tisdags. En helt ny konstellation med andra ord. Och så var Josefin sjuk, så ingenting var riktigt som det skulle.
Men nu måste jag säga att vi ändå, trots att Sanna (som är en riktig klippa som vi känner är svår att ersätta) har ett jäkla bra gäng. Vilket flyt att vi fick ihop det så bra ändå. Jag älskar att jobba med framåtdrivande tjejer som det är go i! 
Mandy är nästan aldrig med på bild eftersom hon är min UNDERBARA fotograf under dagarna, men hon tillhör definitivt gänget av grymma personer. 
Den här lille killen, Alvin, fick också hänga med idag eftersom han hade huvudvärk. Han brukar ju ha en femdagarshuvudvärk ibland, men låt oss hoppas att det här bara var en endags…
Man kan ju fråga sig hur det står till med synen dock… Haha… Nej men anledningen till att han ligger så är för att få stöd för armbågarna, men jag tycker att det ser väldigt roligt ut när han har telefonen i ansiktet.

Jag säger alltid att NU börjar jag komma ifatt med min to do-lista, och det känns hela tiden som det, men så fylls den ju på igen. Men nu känner jag nog ändå att jag är ganska bra på det och därmed kommer kunna ta tag i nästa större projekt. Det ska bli kul.
Jag tänker att jag den här veckan ska påbörja en diger excelfil där vi på ett enkelt sätt kan se vad som händer om vi säljer x antal timmar, x antal webinar, x antal webbutbildningar och så vidare… så att allt blir mer lättöverskådligt för oss alla. Och så ska jag börja snickra ihop en webbutbildning. Den första blir ganska enkel tror jag, eftersom den kommer innehålla ungefär detsamma som boken.
Hur har er måndag varit? Jobbar ni också med to do-listor?
 

Kommentera (0)

Så skapar man engagemang i sociala medier

Det blir mer och mer prat om hur viktigt det är att skapa engagemang i sociala medier, och för ett tag sen gick Facebook ut med att de har ändrat i sin algoritm så att de inlägg som engagerar mycket vänner emellan får störst räckvidd. Exakt vad algoritmen handlar om, och vad den betyder för företag som använder Facebook i sin kommunikation, kan ni läsa om här. 
Men nu tänkte jag prata om HUR vi skapar engagemang, för det är lätt att säga “Skriv engagerande inlägg så löser det sig” men mycket svårare att få till det på ett bra sätt i verkligheten. Så här har jag skrivit ner några tips på hur ni kan skapa engagemang:
  • Ställ inte för breda frågor. Att ställa en fråga i stil med “Vart åker ni helst på semester” kan röra till dig i hjärnan på folk. “Menar de när jag reser med familjen? Eller med jobbet? På sommaren eller vintern? Med eller utan barn?” Och redan här har folk scrollat vidare.
Den här brukar jag visa på mina utbildningar och webinar. Vi utsätts alltså för 4 miljoner (!) informationsenheter per sekund – och kan “bara” ta in 30. Så det är klart att det ställer krav på oss om vi ska synas och dessutom få folks tid.
  • Ställ frågor med två eller tre givna svarsalternativ. Det vill säga att du ger alternativen som de kan välja emellan. Till exempel: Åker ni helst på sol- eller skidresa?
  • Ställ frågor inom sånt som folk vanligtvis vill engagera sig i, kanske inom sånt som upprör (Det behöver inte vara så provokativt… Tittar man på Oatly och Arla så ser man att det här med att dricka komjölk eller inte kan uppröra) eller som folk tar ställning inom (om det passar er och det ni gör så klart). Någonting som är “på riktigt” alltså. Ibland behöver det inte vara så svårt. Den här bilden har till exempel engagerat mycket i många flöden. Egentligen så känns den inte så viktig, men ändå är den så otroligt engagerande. 
 
  • Svara alltid på alla kommentarer så fort som möjligt, och se till att svara på samma sätt som du hade gjort i verkligheten, det vill säga trevligt och engagerat. En like kan visserligen räcka i många fall, men mycket bättre är det om du har en dialog med dina följare. Se postandet av ditt inlägg som starten på många dialoger. Ju bättre du är på att svara, desto bättre kommer era följare bli på att kommentera. Tänke efter själv – visst är det kul att prata med folk om du får respons?
  • Prata med en personlig ton! Det här är svårt att förklara, men det är ändå en väldigt avgörande punkt! Försök att hitta ert sätt att prata på, och ha en personlig ton så att folk känner att du pratar med DEM, och inte bara gör statusuppdateringar. När jag skriver här i bloggen så tänker jag att det sitter ett gäng framför mig som jag pratar med och som jag vill ha MED i konversationen. Jag vet ju till och med vilka många av er läsare är så jag föreställer mig att jag pratar med ER, och det är inte svårt eftersom jag faktiskt GÖR det. Ni kommenterar eftersom ni känner att jag pratar med er. Låter det flummigt? Det ÄR inte det, och jag lovar att om ni får till den här personliga tonen så kommer ni att lyckas skapa engagemang. 
  • Men viktigast av allt – VAR GENUINT INTRESSERAD AV DINA FÖLJARE så KOMMER det gå bra. Att skriva “Idag har vi bla bla bla… Vad hittar ni på?” är ofta inte så engagerande även om ni ställer en fråga. Folk känner om ni bryr er eller inte. Att bara slänga ut en fråga i slutet av er caption kan lätt kännas som ett desperat försök att öka engagemanget för att det är bra för ER. Gör inte det misstaget. Så fort folk känner att det är genuint så KOMMER de att engagera sig. Och är det så att du hittills har slängt ut en fråga i slutet, i hopp om att engagera communityt, så går det hur bra som helst att ändra det nu. Se era följare som människor – och tänk att ni står på ett mingel och pratar. Ibland pratar man mer, ibland mindre… men framförallt – ni har en tvåvägskommunikation och om du går fram och pratar med någon så har du förmodligen ett genuint intresse för att lyssna på den personen i ett par minuter.
 

Kommentera (0)

Jag älskar att utvecklas

God morgon måndag och god morgon kära ni! Hoppas att ni har haft en skön helg. Det har vi haft! Hela helgen har varit jobbfri, vilket behövdes. Och så fort jag får lite space så kommer min passion för saker fram. Jag har, så länge jag kan minnas, älskat att grotta ner mig i nya saker. Och det är till och med så att det är väldigt typiskt mig att göra det. För två år sen så kände jag för att grotta ner mig djupare i träningen och gick då en PT-utbildning (Ni som har hängt med här ett tag kommer säkert ihåg det) och sen så gör jag ju faktiskt saker varje vecka, eller i alla fall varje månad, för att utvecklas. Jag älskar som sagt att grotta ner mig och lära mig saker för att hela tiden förbättras och utvecklas. Antingen i mitt jobb eller i något annat som jag har intresse för.
Som igår så satt jag till exempel och grottade ner mig i Lightroom för att kunna redigera delar av bilder. För det är ju ofta så att ena halvan av en bild är lagom ljus och den andra alldeles för skuggig. Eller att jag vill redigera ansiktet på ett sätt och resten av bilden på ett annat. Och det lärde jag mig alltså att göra i Lightroom igår.
Jag har fortfarande inte riktigt hittat HUR jag ska göra för att få den perfekta bilden, men som ni ser här så har jag i alla fall lärt mig tekniken. Det här är originalbilden:
Och det här är den redigerade bilden. Jag tycker att det ser lite fejkat och konstigt ut eftersom jag inte riktigt har koll på hur jag ska göra ansiktet på ett snyggt sätt ännu, men jag har i alla fall LÄRT mig nu har man gör. Så himlans kul. Ja men jag älskar som sagt att utvecklas och lära mig nya saker.
Förresten… jag har bara jobbat i Lightroom i ett par månader och älskar det verktyget. Det är sååå mycket smidigare för bildredigering än Photoshop. Tips till er alltså!
En annan gång, under några dagar i julas, så lärde jag mig Final Cut Pro X – ett program för att klippa videos i. Jag älskar det programmet med. Så himla enkelt och smidigt att klippa i det. Jag har en vloggkamera och skulle så gärna vilja komma igång och vlogga men det tar sån tiiid, så jag vet inte om jag “vågar” göra det. Jag har en idé om ett annat videoformat också, men vi får se… To be continued…
Och på listan för saker som jag vill grotta ner mig djupare i just nu står även:
  • Facebook-annonsering – som jag redan kan men som jag vill grotta ner mig ännu djupare i.
  • Marketing Automation
  • Fotografering inomhus i dåligt ljus (med och utan fotolampor)
  • Google Analytics – som jag också kan en hel del av men som jag vill grotta ner mig mycket djupare i
Hur är det med er – gillar ni också att grotta ner er i saker? Dela gärna med er för att ge lite inspiration till saker att utvecklas inom i såna fall ?
 

Kommentera (0)

“Vart kan jag sälja min affärsidé?” En guide till vad som är en bra affärsidé!

Eftersom jag är en människa som har många idéer i huvudet och inte är rädd för att kasta mig ut och testa en ny idé om jag VERKLIGEN tror på den så kommer folk ofta till mig och vill diskutera sina affäridéer. Ofta undrar de om de kan sälja dem till någon, och kanske få riktigt bra betalt. Först och främst så ska vi bara klargöra en sak.. Jag startar ju inte nya företag var och varannan månad, utan håller mig just nu till Mama Said Media och utför istället mina idéer inom bolaget. Idéer som att vi för några år sen började med poddar, att jag nu har skrivit en bok, att jag har börjat med webinar och webbutbildningar och så vidare.
Jag är inte främmande för att öppna ett företag till, men jag vill i såna fall att det ska vara en riktigt bra idé som jag tror kan dra in mycket pengar. Men hur som helst, idéer har jag som sagt mycket av, och det har jag alltid haft. Och jag tycker dessutom att jag har lärt mig att sortera bland bra och mindre bra idéer och att jag numera vet när det är läge att satsa. Jag har lärt mig av både framgångar och misstag. 
Nu tänker jag att jag ska dela med mig, till er, av de vanligaste frågorna som jag får – och svaren på dem så klart. Det här är till alla ni som är sugna på att satsa på en idé och kanske starta eget.  Är ni med?
Vad kännetecknar en bra affärsidé?
En bra idé är antingen någonting som är helt nytt och som alltså aldrig har funnits tidigare (Det är dock rätt svårt…) eller så är det någonting som har funnits tidigare men som går att göra lite annorlunda och framför allt lite bättre. Jag brukar säga att en bra idé är något som löser ett problem för många människor, sen spelar det ingen roll om det är en twist på en redan befintlig produkt eller om du har uppfunnit det från scratch. Ett bra knep är att fundera på allt som du använder i din vardag. Vad är det som funkar lite sådär halvbra och som borde förbättras eller förenklas? Många gånger uppfinner nyblivna mammor produkter som de tycker saknas, och det är ett bra exempel på idéer som förhoppningsvis löser ett vardagsproblem för många.
Hur vet jag att jag har en affärsidé som håller? När är det läge att satsa?
Fråga, fråga, fråga! Fråga nära och kära och andra människor i din närhet. Förstår de grejen med din idé? Ser de också att det finns ett behov för din produkt och tror på att den kommer att lösa ett problem? Gör det här innan du ens tar din idé vidare. Jag skulle inte vara rädd för att någon ska stjäla idén. Den som har drivit företag någon gång VET vad som krävs för att göra verklighet av en idé, och sen dessutom tjäna pengar på det. Det krävs så otroligt mycket kärlek, tid och engagemang så sannolikheten att någon skulle lägga ner sitt “vanliga” jobb och gå in 150% för DIN idé är minimal. När du har frågat 20 personer ur målgruppen så har du en fingervisning om huruvida din idé är önskvärd eller ej. Sen skulle jag också säga: Sov på saken. Och googla! Ju fler nätter som går desto mer kommer du att komma till kärnan och förstå huruvida du verkligen brinner för, och tror på, din idé eller om det bara var i stundens hetta. Gör din research och sov på saken helt enkelt!
Vart kan man sälja sin affärsidé?
Du kan inte sälja din affärsidé! En affärsidé är nämligen ingenting värd, den är bara några ord på ett papper. Det är själva genomförandet som är det tuffa, inte att kläcka idén. Att faktiskt säga upp sig och leva på ingen lön (som oftast krävs) i flera månader och sen jobba 150% i flera år, tills företaget är lönsamt, är det som är det svåra. Att jobba stenhårt utan trygghet och försaka så mycket annat – DET är värt mycket, och det är få som är beredda på att göra det. 
Är det en bra idé att ta deltids-tjänstledigt för att satsa på sin affärsidé?
Absolut! Det man ska tänka på dock är att i början (kanske de första åren) så får man bara tillbaka hälften av vad man ger… Typ. Nu är inte det här några siffror som jag har någon statistik på men jag menar att ofta jobbar man 150% när man egentligen ska jobba 100%, vilket innebär att om du “bara” jobbar 50% med din idé så kan du inte räkna med ett 100%-igt utfall. Förstår ni hur jag menar? Man får inte mer än man ger helt enkelt. 
Vad krävs för att genomföra en affärsidé?
Det krävs att du bestämmer dig! Och det krävs att du är ihärdig och håller ut länge. För det tar oftast inte bara ett par månader och sen är allt klart och du kan glida omkring på en räkmacka och håva in pengar. Så brukar det INTE se ut. Att vara entreprenör eller egenföretagare är precis som en hinderbana. Det KOMMER att dyka upp hinder – om det inte gör det så är det nåt fel, och du KOMMER att behöva kämpa för att hoppa över dem. Vissa hinder kommer du att riva, men du kan inte stanna där och springa av banan för det, utan måste fortsätta framåt, framåt, framåt. Jag brukar försöka se varje hinder som nåt positivt och som att “Nu är jag snart närmare målet”.
Hoppas att det här kan hjälpa dig på vägen om du är sugen på att genomföra din idé. Det är FANTASTISKT roligt att jobba med det man brinner för så jag säger KÖÖÖÖR!
 

Kommentera (3)

Jag vill umgås med människor som inspirerar mig

Nu ska jag säga någonting som jag INTE vill ska missuppfattas. Jag har flera RIKTIGT bra vänner i min närhet och också fantastiska kollegor så jag är mer än nöjd på det planet måste jag säga.
Men så läste jag i Doroteas blogg häromdagen, att “Du blir som du umgås”. Och så hörde jag att Bianca Ingrosso sa i Framgångspodden att hennes pappa alltid har sagt att hon ska umgås med folk som hon inspireras av och som kan inspireras av henne. Nåt sånt… Jag är inte helt säker på att jag citerar henne rätt nu, men ni får helt enkelt lyssna själva. Här
Dessutom, när Felicia från Loppi var nere, så var vi alla överens om att det var så himla kul och givande att prata med en person som kunde inspirera oss inom de områden som vi kan väldigt mycket kring: sociala medier, algoritmer, bildspråk, captions, olika sociala kanaler osv. osv…
Vi hade en lååång fika, som gärna hade fått vara ännu längre.
Jag tror att vi alla kände när vi kom därifrån att WOW vad det är inspirerande att träffa människor som är… ja inspirerande helt enkelt.
Och det var hon verkligen – Felicia från Loppi. Btw, jag har så himla god känsla för Loppi, och har också hört från flera bloggare som ligger där (Johanna bland annat) att det är ett himla bra nätverk.
Men nu var det inte det jag skulle prata om, utan mer om det här med vem man umgås med. Jag har kommit på, i och med att det har hintats från olika håll, att jag så otroligt sällan träffar och nätverkar med folk som inspirerar mig. Jag tror att det är så att de flesta som jobbar inom min bransch, eller i närliggande branscher, bor i Stockholm, kan det vara så? För jag saknar verkligen det här med inspirerande nätverkande. Jag ÄLSKAR att inspireras av andra människor och kan få en superkick av att lyssna på en intervjupodd med någon som är driftig till exempel. Men det räcker inte, jag vill ha MER inspiration. Samtidigt vill jag låta bli att springa på möten som inte har någon agenda med tanke på den lilla tid jag har… Haha… ja men ni hör ju.
Vi har en vägg i vårt poddrum, med väldigt inpsirerande kvinnor, som jag älskar. Men där kan jag ju inte stå hela dagarna. Eller?
Och ja, jag har kollegor som är inspirerande på så många sätt, men vi pratar ju hela dagarna så vi känner ju alla till varandra väldigt bra. Jag tror att jag måste sluta snåla med min tid och åka mer till Stockholm faktiskt. Jag känner att jag vill vidga mina vyer lite. Och vi har ju kunder där uppe dessutom. Ja så får det bli! Mer Stockholm helt enkelt. Första vändan som jag ska dit så ska jag göra en podcastinspelning och så ska jag träffa två bokförlag och förhoppningsvis även Felicia från Loppi.
Hur är det med er? Umgås ni med människor som inspirerar er? Alltså jag menar så att ni kan få en sån där härlig kick och bara vilja ha mer?

Kommentera (0)

Bilder från kalaset

God morgon på er! Igår kom min bror med familj hit och firade Mio som ju har fyllt år. Så hemmet var alldeles perfekt städat en stund…
…men idag när jag vaknade så såg det ut som att vi har haft världens fylleslag. Fast med tårta istället för vin.
Mio mådde sådär på morgonen men helt okej hela eftermiddagen och kvällen. Det var ju himla kul faktiskt. Så skönt för mitt lilla hjärta. Tänk att han är 14 år! 
Han måste vara en av jordens finaste människor. 
Jag hade beställt prinsesstårta och förtydligade att det absolut inte får vara choklad i den. Ni ser ju hur det gick. All dekoration gjordes med choklad. Fail. 
Men med lite pillande gick det bra ändå.
Jag hade en prickig klänning på mig dagen till ära och det kändes ganska mycket INTE som jag. Jag brukar inte ha så “söta” kläder, men trivdes ändå bra. I alla fall här hemma. Har inte bestämt mig för vad jag tycker riktigt.
Tog ingen helkroppsbild tyvärr… Men på tal om kläder så har jag funderat på en utmaning till mig själv i vår. Ska berätta mer om det sen. Jag är lite trött på min garderob och “stil” som jag tycker är obefintlig. Det känns som att jag inte har haft tid och lust senaste åren på att engagera mig i min garderob… Kan ni också känna att ni liksom inte orkar ta tag i det fast ni så klart vill känna er snyggt klädda? Konstigt det där…
Eftersom gästerna kom ganska sent så körde vi mellomys på kvällen. Jag tyckte att Felix låt var bäst men hejade ändå på Benjamin eftersom jag gillar honom så mycket, och så kände Mio och Alvin också så alla blev nöjda. Av oss i alla fall.
Hur brukar ni göra efter ett kalas eller efter en myskväll så där? Plockar ni undan på kvällen eller morgonen efter? Jag bestämde mig, som alltid, för att lämna alla tårttallrikar och skräp framme och gick raka vägen in till sängen när mello var slut. Det är så mycket enklare att ta allt nu på morgonen. Förr kunde jag inte alls tänka mig att göra så, utan det var så himla viktigt för mig att det skulle vara fint när jag gick och la mig. Idag är jag mycket duktigare på att njuta av nuet och kunna släppa såna saker. Skönt!! Hur funkar ni?
Nä hörni, nu är det dags för fotbollsmatch för Alvin igen. Andra gången den här helgen. Vi hörs lite senare. Puss!

Kommentera (0)