alexandrabylund

Lite av varje

Hemmaträning: Skapa en brännande känsla i benen

Av Alexandra Bylund / 10 mars 2018, 14:53

Igår var jag förresten på gymmet och körde benpass, och jag kan säga att det KÄNNS i mina ben idag. Jag personligen gillar att gå till gymmet och lägga på tunga (för mig tunga) vikter när jag tränar, men ett alternativ till det, om man inte gillar gym eller av andra anledningar har svårt att komma iväg, är att köra fler repetioner med egen kroppsvikt. Här är två övningar som räcker att köra för att få bra bränn i ben och rumpa. 
Så här gör man:
➡️Statiska utfallssteg är ju egentligen inte statiska eftersom vi rör på oss, men jag kallar dem det ändå. Försök att justera benen så att du känner att det bränner till i både lår och rumpa. Den här övningen kan se olika ut på olika personer, det viktiga är att DU känner att det bränner där det ska bränna – det vill säga i låren och rumpan. ? En sak som jag gärna gör när det börjar bli tungt, och som du helst inte ska göra, är att “falla” ner när du böjer benet, det vill säga att jag inte håller emot och får träning på vägen ner. Gör inte det, utan håll emot. Förstår ni hur jag menar?? Annars kan jag förklara bättre.
➡️Knäböj, squats, benböj... kärt barn har många namn. Håll uppe bröstet och vinkla ut fötterna något (annars blir det nog tajt att komma ner i djupa knäböj) – och böj! Försök hålla spänning i bålen hela tiden.
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Jag är inte så social som ni tror

Av Alexandra Bylund / 10 mars 2018, 08:20

God morgon kära ni! Åh vad jag älskar de här ensamma, lugna morgnarna. Jag älskar att gå upp, tända ljus och sätta mig vid datorn en stund och läsa lite bloggar, scrolla igenom nyheterna (jag läser ju aldrig de negativa nyheterna men vill gärna se vad som händer – på ytan), titta på kläder eller inredning (beroende på vilken fas jag är i) och blogga.
Det är så otroligt mysigt att gå upp och vara helt ensam innan stormen drar igång. Det är nog en av de bästa tidpunkterna i veckan. Speciellt eftersom jag vet att mina små godingar ligger där inne i varsitt rum och snart kommer ropa “Mamma”! Underbara små killar. De ropar fortfarande på mig när de vaknar. Låt dem aldrig bli så stora att de flyttar hemifrån ?
Många tror att jag är en supersocial människa som alltid älskar att ha folk omkring mig, men det stämmer inte. Jag ÄR social och jag älskar att hänga med människor som jag kan ha ordentliga samtal med men är mindre intresserad av att hänga med ytliga bekanta. 
Igår stack jag till exempel inom kontoret och åt lunch lunch med mina kollegor istället för att gå och äta själv. Hade de bara varit “ytliga” kollegor som jag inte hade något fördjupat med så hade jag förmodligen inte valt att ta den omvägen. Låter det konstigt? Det behöver ju inte vara så att jag inte hade gillat dem, det är inte det jag menar, men mer bara att om vi inte hade kunnat prata “ordentligt” så hade jag nog inte orkat prioritera det bara för att. Svårt att förklara men jag tror att ni förstår vad jag menar. Det är inte viktigt för mig att ha sällskap – det är viktigt att ha rätt sällskap. Så.
Men framförallt – jag älskar bara att hänga med andra människor och vara i stökiga miljöer OM jag får min tid för mig själv. För den tiden är så himla viktig för mig. Jag måste få gå hem och vara ensam och “börja om” innan jag går iväg igen. Förstår ni hur jag menar? När jag var yngre så var det vissa av mina vänner som gärna ville hänga hela dagen, och sen att vi skulle gå hem och göra oss i ordning tillsammans innan vi gick ut på kvällen igen. Tillsammans. Det vill säga utan ett break. Jag har aldrig gillat det utan vill ha ett break då jag är helt ensam. Och det kan räcka med en timme, bara jag får ett break.
Så jo, å ena sidan så är jag så klart väldigt social, men å andra sidan så skulle jag aldrig kunna vara det om jag inte hade fått mina break. Och jag tror också att jag klarar av ett högt tempo i veckorna, där jag träffar väldigt mycket folk, för att jag har så lugna (socialt sett) helger. Nu är de visserligen lugna på grund av att Mio är sjuk, han orkar ju inte att vi hittar på en massa, men jag tror ändå att det är en av orsakerna till att jag fixar det tempot. Hur funkar ni? Känner ni igen er eller är det bara jag..?
 

Kommentera (0)
Barnen

Svar från tre bokförlag

Av Alexandra Bylund / 9 mars 2018, 16:22

Hej på er denna underbara fredageftermiddag. Underbar som i att det har kommit så himla många roliga mail den här veckan. En kund, som vi älskar, som vill förlänga samarbetet, en annan som är väldigt nöjd med vårt arbete och vill prata vidare om utökning. Alltså att vi ska jobba ännu mer för dem.
Och så har jag fått tre svar från bokförlag. Redan!!! Jag mailade ju dem igår. Så snabbt liksom. En har i och för sig svarat typ “Tack, det ser intressant ut men jag ska läsa det snart och återkomma inom några veckor”. Med tanke på att det står på mångas hemsidor att man får räkna med inget svar alls eller att det kan ta flera månader så blev jag positivt överraskad. Jag äääälskar att jobba med människor som har tempo. Det finns typ inget bättre. 
Så nu har jag två möten inbokade med bokförlag. Jag är sååå himla glad över det! Happy friday! OM det inte hade varit för att Mio har haft en ganska dålig dag. Det är inte lika roligt. Blä!

Kommentera (0)
Lite av varje

Nu har jag skickat in boken till några förlag

Av Alexandra Bylund / 9 mars 2018, 11:18

Nu var det ju ett tag sen jag skrev på min bok, och ni vet ju att jag fick ihop större delen av jobbet under den där veckan. Men efter det har jag inte ägnat den en enda minut. Och det var det jag visste, det är liksom inte sånt som jag kan få in i min vardag, utan den har legat där för sig själv och jag har inte ens öppnat dokumentet.
Så den har varit nästan färdig för att skicka in, men med några grejer kvar som skulle fixas. Men så igår så tog jag tag i de där “några smågrejerna”. Egentligen hade jag som plan att den skulle korrläsas av någon av mina kollegor, men så sa Linda att om jag ska göra hela det jobbet också så behöver jag ju inget förlag, det är deras jobb att korrläsa.
Så jag gjorde en egen snabb korrläsning och skickade in den till några förlag. Först gjorde lite research och såg  att det finns en del förlag där man gör större delen av jobbet själv och därmed tjänar mycket mer än om de vanliga, stora förlagen ger ut boken. Det var när Vanja skrev att de skulle ge ut sin bok genom ett förlag som heter Lava, som jag insåg det. Men jag vet inte vilka fler än Lava som finns… det får jag kolla upp.
Jag är bara så jäklans glad att mitt första bokutkast är inskickat.
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

God morgon PT-fredag

Av Alexandra Bylund / 9 mars 2018, 06:35

God morgon på er, idag är det PT-fredag. Tjohoo! Det är verkligen en stor kontrast till mitt “vanliga” jobb att stå och korrigera folks teknik och hjälpa dem att nå sina träningsmål. Och det är så otroligt kul att få göra det här en gång i veckan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra det varje dag, jag tror att jag skulle bli uttråkad av att stå stilla och titta på andra, men det är väldigt givande att göra det en dag i veckan som jag gör. Idag tänker jag att jag ska få in ett eget träningspass mellan kunderna. Jag har inte tränat på 10 dagar eftersom jag inte har fått göra det efter att jag 3D-tatuerade ögonbrynen. Men idag så! Det ska bli så härligt. Jag känner så himla mycket för både styrketräning (som är min bas i träningen) och yoga, så jag hoppas att jag hinner få in båda. 
Sen har ju den här fina människan fyllt år och ska ha årets fest ikväll. Så jag och Amanda ska på fest med drygt 100 25-åringar. Ja det är väl inte så konstigt för Amanda egentligen, men för mig blir det väldigt kul. Jag kommer att uppleva en kväll av hur det var förr, för “några” år sen, när jag var 25. Himla spännande. Jag misstänker att Anni kommer däcka i en vecka sen eftersom hon dels har haft extra mycket på jobbet den här veckan, och dels har haft ett heltidsjobb med festen. Brukar det inte vara så att man håller sig uppe under tiden men sen så blir man sjuk eller däckar på annat sätt?
Men nu är det dags att väcka mina små älsklingar. Vi har haft lite sovmorgon idag eftersom jag har PT-dag. Puss på er!

Kommentera (0)
Barnen

Hela familjen samlad igen – och en ny liten kille har kommit till världen ❤️

Av Alexandra Bylund / 8 mars 2018, 18:01

Åh vad det här är mysigt! Jag kom visserligen hem rätt sent idag (jag hade tänkt vara hemma redan vid fyra och sen jobba vidare lite ikväll) men nu när jag är hemma – och inte har träffat barnen på två dagar – så är det så himla mysigt.
Älskar när vi alla är samlade igen. Vi tänkte åka till Ikea för att köpa en sänggavel till Mio, men han har för ont i huvudet och orkar inte. Bad luck för mig som trodde att det skulle bli köttbullar till middag för deras del.
Ja ja, jag njuter av att ha mina små gullungar här igen i alla fall. 

Det finns INGET, INGET, INGET finare än barn alltså. 
Och på tal om barn… Kommer ni ihåg att jag i början av veckan skrev att vi, av en rolig anledning, har fått extra mycket att göra de här närmaste veckorna? Vill ni veta varför? Jo det är nämligen så att Sanna, vår kollega, har gått och fått BARN!!! Förstår ni så underbart?! En liten kille! Vår älskade lilla Mama-baby kom väldigt plötsligt fem veckor för tidigt efter att Sanna körde yoga-workshop och AW med hela gänget i fredags. Jag älskar att hon festade in i det sista och sen gick hem, och så gick vattnet. Om ni vill titta på underverket – gå in på @mamasaidmedia på Instagram. Det är en underbar liten varelse med de finaste kinderna man kan tänka sig ❤️
Åh vad jag hade velat ha bebisar jämt! Jag äääälskar bebisar, men det hade varit lite jobbigt att ta hand om en massa barn sen…

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Dagen då jag var en slacker

Av Alexandra Bylund / 8 mars 2018, 07:07

God morgon! Nu ska jag berätta om när jag kom till insikt med något väldigt viktigt. Och ja, jag kommer ständigt till insikt kring det här, i små portioner, men tydligen så förstår ändå inte min hjärna riktigt.
Och just det, på tal om hjärna så har jag ju lovat att jag ska berätta mer om min neurokommunikations-föreläsning. Det kommer! Men nu var det inte det jag tänkte säga. Jag har varit utan barnen i två nätter, men träffade dem som sagt igår morse när det blev kaos med borttappade nycklar och mobiler.
Första dagen, i tisdags, så jobbade jag mellan 8,30 och 19, kom hem och åt och jobbade sen en timme till. Sen hade jag resten av kvällen, det vill säga två timmar, utan att ha någonting på agendan. Inga barn, inget jobb, inget “jag måste sticka och handla”, inget jag “måste betala räkningar eller städa”… ja ingenting helt enkelt. Så jag satt och slösurfade lite i soffan. Kollade på YouTube, kollade igenom ALLA Insta stories (älskar Insta Stories) och la mig sen och kollade på nya säsongen av “Gift vid första ögonkastet“. Älskar det programmet med.
Ja och sen sov jag ju då. På morgonen hade jag bara mig själv att tänka på… en stund i alla fall… tills det blev kaos som sagt. Men sen åkte jag till kontoret, utan att lämna barn på skola eftersom det var studiedag. Och det var då, bara för en sekund, som jag fick en känsla av “Nä nu är det slut på slacker-fasoner, nu är det dags att börja jobba igen”
Förstår ni vad jag menar? Alltså jag TYCKER inte att jag var en slacker, men jag hade en KÄNSLA av att jag hade haft så mycket fritid nu att det faktiskt var dags att jobba ordentligt igen. Och det var inte så att jag blameade mig själv – det svischade bara förbi en känsla – mitt intellekt förstår ju så klart bättre. Jag TYCKER ju inte att jag är en slacker och jag TYCKER ju inte att det är varken coolt, sunt eller ens lite bra att alltid ha åtaganden och så sällan ha SPACE. Jag älskar ju space och kom (återigen) till insikt om att jag måste försöka skaffa lite mer av det. Jag måste ha mer tid till att göra ingenting. Just nu, när vi har mycket på jobbet, så försöker jag att ta så få möten som möjligt, och jag kan säga att det hjälper! Men jag kan ju inte hålla på så i all evighet, då stannar vi upp. Möten leder ju ofta till bra saker. Men strunt i det nu. Dagens lärdom är viktig: Jag behöver mer space för mig själv. 

Men visst är jag fin i håret? Älskar min nya hårfärg.

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Vilken lättnad!

Av Alexandra Bylund / 7 mars 2018, 20:55

God kväll! Så himlans dunderskönt alltså. Ja bortsett från att min morgon var en disaster (Alvin kom hem och hade tappat både mobil och nycklar) så har den här dagen varit en kanondag. Det känns som att jag har fått gjort precis ALLT som jag behöver just nu för att kunna hoppa in i, och fokusera på, nästa lite större projekt. Det är alltid så att jag jagar tid, och försöker jobba undan adminbitar, och så fort jag har en dag med möten så kommer jag liksom efter.
Men idag har jag bara haft ett möte och har därför fått undan allt admin, vilket innebär att jag nu kan ta tag i nästa stora projekt – nämligen webbutbildningar. Vi ska skapa en hejdundrandes massa webbutbildningar. Jag har ju pratat om det ett tag, och det är verkligen mitt mål att se till att vi får någon slags passiv inkomst. Det låter väl bra va? Har ni gått någon webbutbildning nån gång? Har ni nåt bra tips att ge? ALLT är av nytta… Puss!
 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Igår gjorde vi en företagsfilm

Av Alexandra Bylund / 7 mars 2018, 11:20

Igår spelade vi som sagt in en företagsfilm. Det känns som att det är en hygienfaktor att ha en video på sin hemsida, och snart kan vi äntligen checka av det på vår lista. Vi har haft det på vår to do i flera år tror jag… Men så är det när man jobbar med kunder, de går ju alltid i första hand, och våra egna kanaler och vår egen hemsida får liksom komma lite i andra hand.
Men plötsligt sker det… och igår kom Julia för att slutföra den video som vi har börjat producera för ett tag sen. Jag fick börja med att prata in inledningen. Jag tycker att det är svårt att läsa direkt från ett manus eftersom jag inte gillar när det blir för “uppläst”. Jag vill att det ska låta naturligt. Men jag tror att det blev bra. Vi hade dock lite problem med ljuset. Först var det för soligt…
… så att jag fick fyrkanter omkring mig…
Jag är alltid väldigt fäktandes med mina armar när jag pratar.
Ja jag har tydligen ett märkligt minspel också.
Jag försökte ett tag att stå med händerna i fickorna, eftersom vi bara filmade överkroppen, men det passar inte alls mig. Jag tappade all energi i mitt performance…
… så jag fäktade ändå. Bäst så.
Men ljuset var fortfarande för… ljust. Så vi bytte plats. Och fäktade vidare.
När jag hade spelat in intro och outro så skulle jag spela in voice overn, det vill säga utan att filmas.
Det var nästan ännu svårare eftersom det verkligen inte får låta “uppläst”.Så jag fäktade vidare med mina armar och låtsades att jag pratade med någon IRL. Och till slut satte vi det. 
Jag hoppas att videon blir bra. Självklart ska jag visa er när den är klar, om ni vill se?
 

Kommentera (0)
Barnen

Hur jäkla svårt kan det vara?

Av Alexandra Bylund / 7 mars 2018, 06:00

Ni minns väl att jag sa, för ganska länge sen nu, att Mio ska göra magnetröntgen på binjurarna, och även ta ett extremt viktigt blodprov? Detta skulle ske inom fyra veckor, och jag orkar inte gå in på detalj nu men jag kan säga att jag har ringt mååånga gånger och blivit runtskickad till än det ena och än det andra stället (säger man så?) Ingen har kunnat ge ett svar på vart hans remiss ligger, utan de har liksom sagt i flera veckor att “Ja det pratas om att det ska göras i Lund istället för i Malmö…” 
Jaha? Men kan man inte bara ta ett beslut om det då tänker jag?
Eftersom jag har hållit på med det här i många år nu så har jag erfarenhet nog att VETA när saker inte riktigt har gått som det var tänkt. Jag märker tydligt när det hamnar mellan stolarna. Det känns liksom i luften. Och mycket riktigt… i förrgår när jag ringde ytterligare tre, fyra samtal så fick jag till slut veta att hon som skulle se till att det kom vidare till Lund hade haft semester. Det var ju sportlov. Ååååååh! Jag blir tokig.
Jag veet att det finns fantastisk personal på sjukhusen och jag veet att alla är jätteduktiga, men det här med logistiken… Jag blir tokig! Och i det här fallet så är det väldigt viktigt. Jag vet att den sjukdom som de letar efter i Mios fall handlar om TID. Upptäcker man det i tid så kan man göra nåt åt det… Så är det någonting vi INTE har så är det tid. Varför, varför, varför fungerar inte logistiken inom sjukvården?
Om sköterskor kan jobba treskift och ta hand om patienter dygnet runt, ofta med ett leende på läpparna – varför kan inte den simplaste sak i världen (typ pappersarbete) fungera? Jag förstår inte ? Nu ringde jag ett par samtal till och har nog ställt saker i sin ordning igen. Nu ligger hans remiss rätt, men jag känner – som alltid – att det krävs en halvtidstjänst till att hålla ordning på allt sånt här.
Och en annan fråga förresten… hur kan det komma sig att vårdköerna blir längre och längre för varje år när det skjuts in mer och mer pengar? Det förstår jag inte heller ?
PS. God morgon ?

Kommentera (0)