alexandrabylund

Barnen

D-vitaminbrist – Fler mediciner

Av Alexandra Bylund / 6 februari 2018, 11:20

Vi fick ett brev av läkaren igår där det står att Mio behöver högdos av D-vitamin. Jag förstår inte vad det är som händer i hans lilla kropp. Visst, jag vet att många har D-vitaminbrist på vintern men han har ju aldrig haft det förut, och det här med att han behöver högdos. Vad betyder allting egentligen? Jag är så orolig för min lilla kille. Det känns som att de hittar nåt nytt varje gång de tar prover på honom nuförtiden ?
PS. Det här är också en sak som jag hade satt assistenten på imorgon – att åka till apoteket och köpa D-vitamindroppar. Det måste nämligen vara droppar, och de två apotek som jag var på hade inga… Så det blir ut och leta imorgon. 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Podcastutbildning och vardagkvällar

Av Alexandra Bylund / 6 februari 2018, 05:50

God morgon! Idag var en sån där dag då jag gick upp klockan 04,30 för att hinna med. Jag håller på att förbereda min del av podcastutbildningen som vi ska ha på torsdag.

Vi ska köra igenom hela idag så därför var det tvunget att jag fick det färdigt. Men som ni vet så jobbar jag hellre tidiga morgnar än sena kvällar. 

Jag tycker faktiskt att det är rätt mysigt att ha den där stunden för mig själv. Tända ljus och vara helt ostörd.
Och om jag kör en sån här tidig morgon ibland när det kör ihop sig så kan jag känna lugnet på kvällen och istället ha tid med barnen. Utan andan i halsen. För jag vet ju att jag ändå ska upp tidigt på morgonen och jobba undan. 
 Jag brukar ju alltid lägga mig och mysa med Alvin (och se på våra serier) på kvällen när han ska lägga sig. Det gör att mina kvällar blir rätt korta men också att jag har kvalitetstid med honom. Ibland tänker jag att jag kanske borde strunta i det, men så kommer jag på att “Vad tusan är viktigare än att vara med barnen?” Hänga tvätt? Jobba? Slänga mig i soffan och se på tv? Just nu, när allt fokus ligger på barnen och jobbet (det får vara så ett tag) så känns det här jättebra. Och btw. vad gör folk egentligen på kvällarna? Vad gör ni? Ser ni på tv? Jag skulle vilja hänga mer i soffan på kvällarna, och se på tv, men jag vet liksom inte när jag skulle få in det. Eller så är jag inte tillräckligt intresserad, för då hade jag väl prioriterat det tänker jag. Kan inte ni berätta hur era vardagkvällar ser ut?

Kommentera (0)
Barnen

Back in business

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 19:10

God kväll! Idag har det som sagt varit en helt vanlig, om än väldigt mötesfylld, måndag. Dagen började jättemysigt. Jag, Anni och Amanda sågs vid åtta på kontoret för att förbereda för Sannas födelsedagsfrukost.
Ja för hon fyller ju år idag, vår fina Sanna. Anni och Amanda var så snälla och hade köpt och förberett allt i helgen så att jag slapp tänka på det när jag kom hem igår kväll. 
Vi hade köpt ansiktstrengöring och krämer till henne samt fixat surprisefrukost. Fast surprise och surprise, hon visste ju att vi skulle göra nåt så klart. 

Anni hade fixat partyhattar och allt…

… och när Sanna kom så körde vi igång firandet med frukost och “Vad har du gjort i helgen”-snacket.
Sen körde vi vårt vanliga veckomöte i raketfart… Det tar alltid flera timmar eftersom vi har många kunder att gå igenom, men idag rappade vi verkligen på eftersom vi var flera som hade möte klockan 11.
Och sen dess har dagen gått i ett. Jag har haft möte i princip varje heltimme. Jag har spelat in video med Torbjörn Tegnhammar som är moderat oppositionsråd här i Malmö, träffat Cecilia som startade Rescued fruits, varit och pratat med en skola där det är prat om att jag eventuellt ska utbilda inom sociala medier och sånt där som jag kan ni vet, träffat en potentiell kund som vi kanske ska göra en sociala medier-strategi samt videos för… ja och sen var dagen typ slut. Jag har knappt öppnat datorn. 
Och sen var det dags att köra hem och handla och fixa mat. Alvin gick hem själv från fritids idag, så jag slapp köra och hämta honom. Smidigt!
Nu på kvällen körde vi ett 15-minuterspass av läsning. Vi försöker få in det varje dag, men jag hade visst glömt det efter jullovet, och det är så himla lätt att bara råka slösa bort tiden på datorer, ipads och telefoner… Men nu kickar vi alltså igång det igen. Jag läser fortfarande den här, något flummiga och väldigt inspirerande, boken. 
Hur är det med er? Läser ni? Eller “råkar” ni också förlora tid i telefonerna?

Kommentera (0)
Barnen

Tänk om jag hade haft en assistent

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 11:20

Jag fantiserar om att ha en assistent. Tänk vad bra det hade varit att ha en person som kunde hjälpa mig med… allt. Haha… jag kan inte se hur den annonsen skulle se ut… för grejen är att jag behöver hjälp med att få ihop logistik, mat, handling, Mama Said-uppgifter, hämtning och lämning på fotboll – ja men typ alla möjliga såna där tidskrävande aktiviteter.
Jag tänker på det så ofta när jag hamnar i situationer där jag måste släppa allt, som till exempel när jag är på sjukhuset med Mio.
Tänk om jag då hade haft en assistent som kunde sköta min mail, hålla koll på min kalender och boka in och boka om möten om det skulle behövas. Som skulle kunna rodda med allt som är svårt att göra i det läget. Som kan besvara en massa mail som jag muntligen ger instruktioner om. (Det är en löjligt tung börda att ta fram datorn och börja jobba när jag är på sjukhus. Det är svårt att förklara, men det är bara så tungt, plus att det aldrig finns tid till det. Och om Mio är väldigt dålig vill jag ju BARA vara hos honom).
Eller som kan ringa läkare till höger och vänster och be om läkarintyg till skolan (Det är en hel vetenskap att greja det), boka tid till cellprovtagning för min del (Jag har tvingats boka om det flera gånger eftersom Mio har varit på sjukhus)…
… köra Alvin till och från fotbollsträningar de gånger jag bara ska lämna av honom och hämta honom, handla och laga mat så att jag kan komma hem och vara NÄRVARANDE med barnen när jag väl kommer hem på kvällarna, vara med på mina möten och anteckna och hjälpa till att följa upp efteråt, vara min assistent när det kommer till sälj (i form av att skapa listor på kontakter etc…)… ja men ni fattar… Jag undrar vad jag skulle göra då. Förmodligen kunna vara mer närvarande överallt, fokusera mer på sälj och affärsutveckling och inte ha lika hög stressnivå. Och så det där med att vara närvarande på kvällarna. Det skulle vara så mycket värt. Vad tror ni? Blir det en spretig annons? 😉

Kommentera (0)
Barnen

Nu kickar vi igång en ny vecka… i harmoni!

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 06:00

God morgon på er! Hur mår ni? Jag är så himla glad och lättad eftersom den här veckan är en helt vanlig vecka då varken jag eller barnen ska iväg på nåt. Inga resor och inga inplanerade kvällsaktiviteter alltså. Så fantastiskt skönt. Kanske en middag senare i veckan förresten, jag måste kolla med mina kollegor om det är så, men i såna fall är jag ju ändå nära barnen OM det nu skulle hända något. Nu brukar det ju vanligtvis inte göra det, inte så ofta som det har gjort på sistone i alla fall, men jag är ändå rädd.
Tänk vad mysigt det var i julas när vi hade massor av ledig tid tillammans ♡
Hur som helst, nu njuter jag i alla fall extra mycket eftersom jag har vanliga dagar framför mig, och därmed kan vara nära barnen. Jag har visserligen en vecka FULL av möten, och kan inte få in en enda grej till insåg jag igår när jag kollade i kalendern, i hopp om att flytta ett av dagens möten till en annan dag. Veckan är PROPPfull, men så länge det är dagtid så är jag nöjd. 
Hur ser er vecka ut? 
 

Kommentera (0)
Barnen

Orolig för sin storebror ♡

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 17:42

Jag ÄLSKAR att resa iväg tillsammans med barnen, vi har det alltid så mysigt, och så umgås vi på ett helt annat sätt när vi är iväg. Vi har haft en jättehärlig helg i Västerås, förutom att det kändes lite skakigt där ett tag.
Men nu är vi alltså hemma, och det är så himla skönt. Vi funkar precis likadant alla tre… när vi är iväg så här på en minivacation så har vi någon slags outtalad regel om att vi inte sitter med mobiler eller ipads. Vi umgås istället! Och sen när vi kommer hem är det som att vi har fått fullständigt nog av varandra. Mio och Alvin smiter in på sina rum och stänger dörrarna och jag går och pysslar och fixar med en podcast i öronen. 
Haha… jag frågade Alvin på vägen hem om jag fick äga ut honom (hans uttryck) i Chicago (kortspel). Han:
– Va? Chicago? Idag? Är du galen? Nej, tack. Mamma, nu kan vi ju faktiskt göra saker själva, nu när vi är hemma.
Underbara unge. Och ingen är gladare än jag. Så länge de VILL vara själva så njuter jag till fullo. Det där med att spela Chicago var liksom mer för hans skull. 
Underbara gullis ♡
Och på tal om hur gullig han kan vara ibland: I morse var jag och Alvin nere själva och åt frukost. Mio mådde inte riktigt bra så han stannade på rummet. Alvin satt med ryggen mot hissarna men vände sig om precis hela tiden.
– Tror du att Mio kommer ner mamma?
Åh, lilla gullunge. När jag frågade om han var orolig för honom sa han: “Ja lite! Nu har det tagit ganska lång tid, tänk om det har hänt nåt” (Det hade gått typ tio minuter) Mitt hjärta blöder när jag ser hans oro. Min älskade lilla kille, det är klart att han är orolig för sin storebror. I akuta lägen hinner jag liksom aldrig fråga honom hur han har det, och sen när vardagen rullar på så är han oftast inte så sugen på att prata om hur han känner inför att Mio är så sjuk. Men ibland kommer det, och då pratar han på. Mitt lilla hjärta! 
Vi åt ganska snabbt och tog sen med en macka upp till Mio. Han som hade längtat så efter hotellfrukost, missade båda dagarna stackarn.
Men det får bli en annan gång. Jag åker gärna iväg snart igen, så länge jag har barnen med mig så känner jag mig trygg. Speciellt om jag inte har några åtaganden som jag hade nu i Västerås. Så mer av den varan tack! Mio orkar ju sällan vara iväg på aktiviteter på dagarna, men att byta miljö och bo på hotell brukar funka. Även om vi mest är på rummet och inom hotellet så är det himla mysigt. Speciellt när man får en svit som vi fick nu. Det kanske får bli vår nya grej ?

Kommentera (0)
Lite av varje

Hur börjar man blogga?

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 15:04

Jag fick frågan häromdagen om hur man gör om man vill börja blogga. Och det är en väldigt stor fråga som kan innehålla allt från “Vad ska jag blogga om?” till “Hur gör jag rent tekniskt”, men jag ska försöka summera det på ett enkelt sätt nu så att ni som är sugna kan komma igång direkt.
Först och främst så tycker jag att man ska sätta sig ner och fundera lite innan man startar bloggen, och ställa sig några frågor, och sen är det bara att köra igång. Clara, som driver Bossbloggen, är ett bra exempel på det här med att tänka efter före. Hon planerade sin blogg i flera månader innan hon satte igång, och det har gjort att hon är väldigt tydlig och man vet liksom vad man får i hennes blogg.
Jag fångade Clara på bild (i farten) när hon föreläste förra veckan när vi var i Åre.
Hur som helst, ju mer man förbereder, desto enklare och bättre blir det helt enkelt. Så nu kör vi igång då. Hoppas att den här guiden hjälper dig:
  • Varför vill du blogga? Vad är målet? Är det att du vill inspirera? Tjäna pengar? Lära känna nya människor? Skriva av dig? Fundera helt enkelt ut vad målet är först. Då blir det nämligen lättare att veta din riktning sen när du är igång. För om man ska ha en blogg så krävs det engagemang varje dag, eller åtminstone flera gånger i veckan. Frekvensen är beroende på vad syftet är förstås, men om du vill ha läsare så är kontinuiteten viktig.
  • Sen skulle jag bestämma mig för vilka personer jag pratar till. Riktar du dig mot män eller kvinnor? En viss ålder? Vissa specifika intressen? Tänk dig tre, fyra “personas” som du namnger och sätter ålder och intressen på så blir det lättare sen när du är igång. Då är det så lätt att tänka “Passar det här Stina?” Om nu Stina är en av dina personas alltså.
  • Och sen, utifrån vad ditt mål är och vilka du pratar till, så är det dags att bestämma ämnen. Vad ska du blogga om? Även om du har en blogg som handlar om något väldigt specifikt, som till exempel träning, så kan du ju välja att även lägga in mer personliga inlägg som handlar om annat också. Du kan ju ändå ha din röda tråd; träning. 
Jag bloggar till exempel mycket om familj, entreprenörskap och en del träning… Men ibland hamnar jag ju lite utanför mina ämnen. Man går ju igenom olika faser i livet och personligen har jag svårt att blogga om business när jag ligger på sjukhus med Mio. Då följer bloggen liksom med. 
Det största och viktigaste i livet är ju ändå familjen och eftersom de brukar vara med i min blogg så blir det mycket av den varan när det tar stor plats i livet ♡
  • Nu kan du börja fundera över vilken bloggplattform du vill blogga på. Om du är nybörjare och inte har någon som helst koll på teknik och layout och sånt så hade jag valt att starta en blogg på Blogg.se, då kan du nämligen komma igång snabbt och få en snygg layout direkt. Välj gärna “Pro” så får du snyggare bloggmallar att välja mellan, samt att du slipper ha en massa reklam från dem i bloggen. På blogg.se är det enkelt att följa instruktionerna om du bara klickar på “Skapa en blogg”. Jag bloggar på blogg.se. Annars kan du välja WordPress, men om du vill ha en snygg blogg så krävs det att du har lite koll på teknik och layout.
  • Varje blogginlägg borde innehålla både text och bild. Jag försöker själv just nu att hitta mitt eget bildspråk, men tycker att det är svårt. Jag gör så att jag samlar på mig sånt som jag tycker är snyggt, i en mapp på telefonen, och så ska jag så småningom försöka hitta mitt eget bildspråk. Jag skulle vilja att man, när man går in i min blogg, direkt känner igen att det är en “Alexandra-bild”. Men jag tycker som sagt att det är svårt och håller just nu på att testa mig fram. Är det någon som är duktig på bilder som har lust att guida mig, så hojta! Men i övrigt, när det gäller bilder, se till att ha ganska stora och snygga bilder. Ju snyggare bilder desto bättre.
  • Svara alltid på kommentarer! I alla fall om du vill ha samtal med dina läsare. Det blir så mycket roligare när man känner att vi är ett vi liksom. Istället för att du spottar ur dig en massa och sen inte får nån respons. Kommunicera med dina läsare. Det går faktiskt att få en grym vi-känsla om du gör det. 
  • Frekvensen då… Jag tycker att man ska blogga varje dag. Ibland kan det vara skittufft att få till men ju mer frekvent, desto bättre. Sen beror det så klart på vad man har för blogg. Resebloggare, inredningsbloggare och matbloggare brukar till exempel sällan blogga varje dag, men annars så skulle jag rekommendera det, om du har en mer personlig blogg. Jag har som mål att blogga tre gånger om dagen under vardagar, och två gånger om dagen under helger. Fundera över hur du vill ha din frekvens.
Jag tror att det här är en tillräcklig guide för att du ska vara redo och komma igång med din blogg. Saknas det något? Ställ i såna fall frågor i kommentarsfältet. Och ni som redan bloggar, har ni fler tips? Fyll gärna på!
Och i övrigt så tycker jag att ni som är intresserade av att börja blogga, borde investera i Lindas bok “Yrke: Influencer”.   Där står ALLT du behöver veta om själva branschen. Som till exempel hur du ska agera när du får ditt första mail om bloggsamarbete.
Kör hårt och lycka till!
 

Kommentera (0)
Barnen

God morgon harmoniska söndag

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 07:02

God morgon fina ni ♡ Tack för att ni är så omtänksamma. Ja det VAR verkligen en skitnatt fredag till lördag och jag VAR orolig över att lämna barnen när jag skulle ner till konferensdelen här på hotellet och utbilda. Mio var ju helt utslagen hela förmiddagen så det var omöjligt att se hur han mådde. Tröttheten kom ju från att vi kom i säng halv sex på morgonen, så det var ju rimligt. Han bara sov och sov…
… och jag passade på att lära Alvin att spela Chicago. Han älskade det! Han är så smart min lilla kille. Ingen är så snabblärd på sånt här som han.
Efter några timmar väckte jag Mio och drog med honom på en promenad med Bruno, och då var han hur pigg och glad som helst. Så himla skönt! Så det kändes helt ok när jag gick iväg. Och så hade jag så klart telefonen framför mig hela tiden, men det är ju ändå ingen lätt grej att hålla koll på telefonen när man utbildar. Jag kan ju inte ställa mig där och börja messa helt plötsligt. Men allt gick jättebra!
Utbildningen handlade om hur man kommunicerar för att nå ut i Sociala medier.
Jag pratar om allt från strategier till hur man faktiskt skriver en Facebook-caption och vilka bildstorlekar man ska ha i de olika kanalerna. ALLT från stort till smått alltså. Och så avslutas det med en workshop.
Efter utbidlningen hade jag och barnen planerat att gå ner till en restaurang som ligger här precis bredvid hotellt, men ingen av dem var sugna på riktig mat så jag sprang ner till Ica istället och handlade lite lättare grejer. Och så slängde vi oss i soffan och tittade på Melodifestivalen. Alvin är så kramig just nu så han och jag delade soffa. Mio har kommit in i en period då han gärna vill ligga själv, men ändå ha sällskap i rummet liksom. Det var så himla mysigt att bara ligga där tillsammans allihop och kolla Mello.
Och nu har jag INGA resor inbokade vilket är väldigt skönt! Jag hade ju tänkt åka iväg en vecka för att skriva på boken men det känns inte som att det är läge nu, jag tar en vecka hemma istället och sitter på nåt bra ställe och skriver. Inte på kontoret och inte hemma. Vart kan man annars sitta? Har ni nåt förslag?
Nu känns allt väldigt skönt. Vi åker hem idag, och jag ska som sagt inte åka iväg någonstans igen utan är på hemmaplan med barnen. Och även om de är hos Jonas så är jag ju tio minuter därifrån om det skulle vara nånting. DET känns som harmoni i själen.

Kommentera (0)
Barnen

Vilken helvetesnatt

Av Alexandra Bylund / 3 februari 2018, 09:32

God morgon på er! Ja men nu har jag anledning att svära. Vilken natt vi har haft! Herregud. Vi åkte ju tåg rätt länge igår, och det var väl okej även om jag blev väldigt trött i slutet och höll på att frysa händerna av mig när vi promenerade till hotellet. Det ligger bara 300 meter från centralstationen så det var liksom ingen idé att ta taxi eller så. Hur som helst, vi kom fram, och insåg att vi hade ett jättefint och stort rum. En svit på elfte våningen med utsikt över staden. Wow! Det här började bra. Och barnen var överlyckliga över utsikten och att rummet var så stort.
Vi gick ner och handlade mat (Mc. Donalds ligger vägg i vägg, till barnens stora förtjusning) som vi sen åt framför en film. Sååå himla mysigt! En riktigt härlig fredagkväll. Ni vet när man allihop ligger så där perfekt med täcken och kuddar och tittar på en lättsam film (som man kan blunda till emellanåt utan att missa alltför mycket). Underbart!
Smarta vi är som hade tagit med en HDMI-kabel va? Så att vi kunde se film tillsammans på den stora tv'n.
Eftersom jag åt lunch så sent så slängde jag min sallad (Holy Greens) som jag hade släpat med från Malmö. Vi har inget kylskåp så den skulle liksom inte hålla tills idag. Buhuu! Hatar att slänga sån delikat mat. Men jag var verkligen inte hungrig.
När vi sen gick och la oss, klockan var 23,20, så började helvetet. Mio tog blodsocker, och det var på 3,3 – lågt alltså. Det ska vara över 4. Det som normalt sker här är att han tar 2 Dextrosol och en macka eller nåt, och sen kan vi sova. Det enda som är viktigt är att jag då går upp och kollar så att han inte blir för hög istället. Igår hände dock något som aldrig har hänt förut: Det gick inte att få upp blodsockret. Han åt och åt och åt tills han hade panik och bara grät.
Han var så mätt stackarn, och trött, men blodsockret gick inte att höja. Vi jobbade i 15-minuters-pass där han fick äta nåt, vänta 15 minuter, ta nytt blodsocker, äta igen, vänta 15 min… Ja men ni fattar. Men INGENTING höjde honom.
Han åt ett och ett halvt paket Dextrosol, en halv påse bilar, 2 kanelgifflar, lite Gott & Blandat, 50 cl Apelsin-Mer, 4 engångsförpackningar socker… och INGENTING hände. Det här är det märkligaste jag har varit med om i hans Diabeteshistoria, och kan liksom inte ske egentligen. Hade han tagit orimligt mycket insulin så hade det varit svårt att höja honom men det var ju inte det det handlade om. 
Efter tre och en halv timmes kämpande gav vi upp. Mio bara grät och grät eftersom han hade så ont i magen av allt han hade tryckt i sig. (Han hade, innan detta hände, precis ätit middag och fredagsgott också ju).
Så det var bara att åka in till akuten till slut. Vi tänkte att enda sättet verkar vara sockerdropp. Plus att allt socker och godis liksom var slut. Normalt sett har varar ett paket dextrosol i minst en vecka…
Så det var bara att väcka Alvin och lämna lilla Bruno, som inte är den mest självsäkra vovven på jorden, och hoppa in i en taxi till barnakuten.
Inte för att jag egentligen var så orolig över honom där och då… Så länge vi gav honom socker så höll han sig ändå runt 3,0-4,0 men det gick ju till slut inte att trycka i honom mer. Hur länge skulle vi behöva hålla på liksom? I taxin sjönk blodsockernivån igen så chauffören körde på rätt fort, och när vi kom fram sa jag bara “Han har diabetes och behöver mer socker, vi får inte upp det” Vips, så var de där och tog hand om honom.
Och så litet och gulligt sjukhus. Vilken känsla det är att vara i en sån här lite mindre stad. Vi kunde liksom placera Alvin i väntrummet, och så låg han där hela natten (så länge vi var kvar) eftersom det bara var vi där och eftersom man var tvungen att ringa på för att få komma in. Och han var så trött, jag undrar hur mycket han kommer ihåg. När vi åkte därifrån, tre timmar senare, så trodde han att vi hade varit där i en halvtimme. Gullis ♡
Hur som helst… vi kom tillbaka till hotellet vid halv sex på morgonen, och med ett stabilt blodsocker. Tror ni jag var hungrig då? VARFÖR SLÄNGDE JAG MIN SALLAD? Och nu är jag så himla orolig över det som hände. Jag VAR som sagt inte så orolig i det akuta läget eftersom jag ändå kunde stoppa i honom socker hela tiden (och eftersom vi har en akutspruta med OM han skulle bli så låg att han svimmar), även om det blev ohållbart i längden, men NU är jag orolig. Det här måste ha nånting med hans Binjurebarksinsufficiens att göra. Det trodde läkaren också, hon sa att vi måste ta kontakt med Mios läkare när vi kommer hem. Vad är det som händer med min lilla kille? Det börjar bli så himla läskigt…
Men nu ska jag väcka barnen och gå ner och äta frukost… Om Mio ens kan se mat idag stackarn…

Kommentera (0)
Barnen

En dag där varje minut har varit optimerad

Av Alexandra Bylund / 2 februari 2018, 17:04

God eftermiddag kära ni! Hur mår ni? Idag har jag haft en sån där dag då varje minut har varit viktig. Jag hade liksom räknat ut exakt på minuten hur jag skulle göra för att hinna i tid till tåget som gick klockan 15,04. Min PT-timme fick avslutas
fem minuter tidigare och eftersom jag alltid jobbar med marginaler, trots att jag egentligen inte har några, så hann jag ta en en-minuts-dusch innan vi sen åkte. Egentligen skulle jag ha fått åka i träningskläder, lite sådär mysigt halvsvettig. Men
det slapp jag alltså. Win!

Klockan 13 ringde jag taxi och stoppade in barn, hund, resväskor och två Holy Greens-sallader i bilen och åkte till naprapaten. På vägen dit kom jag på att det inte var nån vidare bra idé att ta in vovven i väntrummet, så jag fick slänga in barn +
hund i kontorshuset där vi sitter. Så de fick sitta där en halvtimme medan naprapaten knäckte min stela nacke.
Sen kom mina fina kollegor förbi och sa hej. Gravid-Sanna och fotograf-Mandy (bakom kameran som vanligt. TACK Mandy ♡ )
Vi hann med att promenera till tåget, perfekt för Bruno ju, och kom till och med i så god tid att jag hann äta lunch innan vi gick på tåget. Sen lunch (15,00) så jag var svinhungrig. Har varit uppe sen 05,30 och sen tränat tung styrketräning ju.
Och nu sitter vi här på tåget. Jag har jobbat med att få klart min utbildning. 
Och nu är den klaaar!! Jippi! Så nu kan jag slappna av och ska bara njuta med mina små killar. Och så ska jag läsa lite i “The universe has your back”. Snart ska vi dock byta tåg, i Linköping, för att åka vidare till Västerås.
Hur ser er fredagkväll ut? 

Kommentera (0)