alexandrabylund

Nytt år – nya poddavsnitt

God morgon finisar! Idag har vi på Mama Said röd dag – så vi är lediga. Jag gillar att vi (Jag tror det var Sanna som omedvetet lurade oss att det var röd dag idag) går emot normen och gör lite som vi vill. Har vi sagt att det är röd dag så är det röd dag, och då är vi superlediga. Punkt. Man är aldrig så ledig som när det är röda dagar, eller hur? 
Hur som helst, igår spelade jag in nytt sponsorsnack tillsammans med Henrik-på-banken. Ja, men han har fått det namnet av oss nu, och vi kan inte säga bara Henrik längre.
Swedbank är ju med som huvudsponsor till vår podcast “På Insidan” där vi intervjuar en massa intressanta personer om deras kunskapsområden. Den här säsongen tycker jag personligen är lite extra spännande. Vi kommer som vanligt att prata med personer från helt olika branscher, och just nu är det många branscher som jag själv är extra intresserad av: Influencer marketing-branschen (Guess who..?), Event-och bröllopsbranschen (Guess who..?), Podcastbranschen (Guess who!!? Ja men det är ju vår Sanna från Mama Said förstås) och en massa andra roliga branscher. Jag ser verkligen fram emot det.
Men idag träffade jag alltså Henrik-på-banken för att spela in sponsorsnack till fem avsnitt.
Jag hade ingen aning om hur mycket fint Swedbank, genom sin stiftelse, gör för samhället. Sånt älskar jag.
Tycker inte ni att man märker när personer verkligen brinner för saker på riktigt? Jag vet inte hur, men det känns i luften när det är på riktigt och när det “bara är snack”. Henrik-på-banken är en sån där person som är på riktigt och som brinner för vissa saker. Han valde Swedbank som arbetsgivare med omsorg, just för deras fina värderingar. 
Men nu var det inte det vi pratade om i podden, utan mer om bankens samhällsengagemang.
Jag tycker tydligen att det de gör för samhället är väldigt roligt.
Och mitt upp i alltihop så har jag min älskade Mandy som ser till att mitt hår hänger BAKOM öronen innan hon fotar. Förstår ni hur fin hon är, vår Mandy? 
Och förstår ni hur fult det är när mitt hår hänger framför öronen? Nä det gör ni nog inte, men det kan jag intyga. 
Det var en kulig eftermiddag med tre timmars dejt med Henrik-på-banken, som började med lunch och avslutades med två timmars poddinspelning.

Kommentera (0)

Fler nyårsmål 2018

Jag kom på att jag har fler nyårsmål för 2018 än de som jag skrev häromdagen. Inga större grejer, men mer några småsaker som jag tänker att jag ska förändra
i mitt eget beteende. 
  • Jag ska vara lite mer öppen, glad och trevlig mot folk som jag bara möter så där i affären, trappen eller på gatan. Ibland är jag så inne i min egen värld, mestadels för att jag har så mycket i huvudet, att jag glömmer att vara trevlig mot random
    främlingar som jag möter. Och jag vet ju hur glad jag själv blir av när en främling hejar glatt och säger nåt trevligt. Mer sånt 2018 för min del.
(null)
  • Jag ska bli duktigare på att ge credd till folk som jag inte känner. Jag tror att jag är duktig på att säga när mina vänner eller kollegor är extra snygga en dag eller om de har nåt snyggt på sig, men jag är mycket sämre på att säga det till en
    person som står framför mig i kön på Malmborgs. Mer sånt! Man blir glad både av att ge och få komplimanger så det är win-win.
Jag tror som sagt att jag är bra på det till mina vänner och kollegor.
(null)
  • Jag ska bli mer närvarande! Och då menar jag i alla situationer – när jag pratar med folk, när jag är med barnen, när jag jobbar, när jag äter, när jag tränar etc. Jag är så nyfiken av mig och kollar ofta runt samtidigt som jag sitter och pratar
    men nån, och kan pilla med telefonen lite nu och då, och egentligen så KAN jag faktiskt göra två saker samtidigt OCH behålla fokus, men det är inte så trevligt, plus att det tar mycket energi. Jag älskar folk som är närvarande, och ska själv
    bli en sån. Vad tror ni – kan jag lyckas, eller är jag ett hopplöst fall?
Mindre sånt här när jag hänger med folk alltså.
(null)

Jag skulle vilja sammanfatta allt i nån slags visionboard som jag kan ha nånstans där jag ser den ofta. Har ni nåt förslag på hur jag kan göra det? 

Kommentera (0)

Yogaresa eller gruppträningsresa?

Jag är så kluven… Jag vill så gärna resa på en gruppträningsresa eftersom för att jag vet att det skulle ge mig sååå mycket pepp. Jag älskar gruppträning – speciellt danspass, och går igång på när det är bra musik och mycket power. Tänk att köra det en hel vecka med ett stort gäng lika peppade fantaster. Underbart eller hur? 
Men så känner jag också att jag vill åka på en yogaresa. En yogaresa där det är mycket stretch, rörlighetsträning och meditation snarare än styrka. Jag är inte så förtjust i att träna statisk styrka, som yoga ofta är, men är väääldigt pepp på lugnet och smidigheten. 
Så nu sitter jag här och har väldigt svårt för att bestämma mig för vad jag ska fokusera på. Vilken typ av resa jag ska välja. Och så tänker jag att det skulle vara en rolig utmaning att resa själv, medan jag samtidigt undrar: Är jag typen som gillar att resa själv? Har ni rest själva på den här typen av resor? Är det kul? Jag tänker att om jag reser tillsammans med någon så blir jag nog inte lika social med andra – om det är en gruppträningsresa, och inte lika mycket i mediationsmode – om det är en yogaresa. Ja ja… vi får se vad det blir. Jag funderar vidare lite till…
 
 
 

Kommentera (0)

Egopeppigt inlägg – Nu jäklar är jag stark igen!

God morgon kära ni! Förbered er nu på en himlans massa egopepp i det här inlägget.
Det är så otroligt härligt när det vänder. Eftersom jag hade en rätt dålig träningsperiod tidigt i höstas så fick jag känna på det i form av att jag lyfte mindre och mindre för varje pass jag körde. Jag blev helt enkelt svagare för varje pass. Och hur mycket jag än VET att det alltid bara är en period så är det klart att det inte direkt ökar motivationen.
Men NU är jag på g igen. Nu har trenden vänt, och det fina med att vara en person som tränar regelbundet, är att muskelminnet finns ju där. Så när man väl lägger manken till så går det rätt fort.
Och det positiva med att ha varit nere på botten och härjat lite är att det är så FANTASTISKT kul när det sen vänder. När man lyfter tyngre och tyngre för varje pass, och självförtroendet bara växer.
Igår morse körde jag ett styrkepass med min PT och jag hade sån jäkla power! Nu är jag på g och snart tillbaka där jag var innan sommaren. Åh vad det känns härligt!
Jag ska komma ihåg det här nästa gång jag hamnar i en svacka… att det blir otroligt roligt när jag sen tar tag i det så att det vänder. För då får man så snabba resultat. Är man redan på sitt starkaste så är det mycket svårare. Det finns inte nåt ont som inte har nåt gott med sig, eller hur?
Till och med på bänkpressen var jag extra stark idag. Det är annars en av mina svaga punkter.
Halleluja! Ja men ni hör ju hur frälst jag är. 
PS. En sak som jag älskar med min träning är att jag inte har NÅGRA som helst utseendemål, det handlar mer bara om prestation. Hur är det för er? Har ni utseendemål? Prestationsmål? Inga mål alls? Ingenting av det är rätt eller fel men jag tycker bara att det är så befriande att “bara” ha prestationsmål, som inte är så bara det heller.

Kommentera (0)

Hur går det med makeovern då?

Jag pratade ju, häromdagen, om att jag vill göra en makeover – och jag tänker att ni knappt kan sova om nätterna av nyfikenhet. Hur har det gått egentligen? Jo men tackar som frågar, det har gått alldeles utmärkt.
Jag var och solade en gång mellan jul och nyår, och det kändes väl bra. Jag tyckte att jag fick färg på kroppen, det ser jag om inte annat på märkena efter trosorna, men i ansiktet var jag lika blek. 
Det bekräftade min fina vän och kollega Mandy igår morse när vi var tillbaka på kontoret. 
– Skulle du inte sola? 
Men så igår eftermiddag gick jag, efter tre dygns HYSTERISK huvudvärk, till naprapaten för att knäcka bort det stela i nacken och bröstryggen, och vips när jag kom tillbaka till kontoret så lät det annorlunda:
– VA?? Har du solat också? Du är ju jättebrun!
Både Anni och Mandy tyckte att jag var jättebrun efter naprapaten. Alltså att det var jättestor skillnad, och jag tror bannemej att det beror på nån slags blodtillförsel till huvudet. Kan det vara så att blodcirkulationen har varit så dålig på grund av att jag var så stel? Ja men det MÅSTE ha varit så för jag kan ju själv se hur jag har fått tillbaka färgen i ansiktet. Jag är inte genomskinlig längre. YAY!
Och så idag så gick jag på ansiktsbehandling. Det är första gången på… få se nu… 20 år. Hjälp, vad gammal man är när man säger att det var 20 år sen! 
Och oj vad underskattat det här med ansiktsbehandling har varit i min värld. Men det är ju sååå skönt. Så rogivande.
Jag gjorde en djuprengöring eftersom jag inte har nån problemhy att fokusera på, och sa att jag ville ha en massa fukt eftersom det är mitt i vintern. Jag är alltid torrare i hyn på vintern. Är ni också det? Är alla det liksom? Alltså jag menar, är det så det är? Att man är torrare på vintern?
Även om jag ser lite härdad ut i ansiktet så här efteråt så känner jag mig så ung och fräsch. Det ser ni väl?
Ja men det här kommer jag definitivt att göra om. Jag känner mig så reeeeen och vill aldrig sminka mig igen.
Och imorgon ska jag till läkaren med mitt onda finger. För nä, det har verkligen inte blivit bättre. Snart är jag en hel person. Jag lagar mig och fixar mig så här i början av året, fint va? 

Kommentera (0)

Träningsmål 2018

Har ni några träningsmål för 2018? Om inte så har jag ett förslag! Förr var jag typen som ofta “började om”, som tänkte att nu jäklar ska jag köra igång med den här typen av träning och köra X antal gånger i veckan. Och så körde jag hårt, gick liksom all in för att sen efter ett tag tappa lusten. Det kunde räcka med en förkylning eller nåt annat slags avbrott, så var jag av banan. Och då är det så otroligt svårt att hoppa på tåget igen, eftersom man måste börja om från början. 
Så istället för att köra all in, börja om, testa nya träningsformer och så vidare så bestämde jag mig en dag för att “Jag är en person som tränar!” Punkt! 
Och om jag är en person som tränar så är det okej att få svackor ibland, det är okej att vabba, att vara sjuk, att inte kunna träna för att jag är bortrest och så vidare. Så är ju livet! Det är precis som med allt annat, ibland tvingas man prioritera bort saker av olika anledningar. Och ibland är man mer motiverad än annars. Det TILLHÖR!
Tidigt i höstas hade jag en liten svacka i styrketräningen, det är aldrig kul när man är svagare än man brukar men så samtidigt så visste jag ju vad det berodde på: Jag hade tränat mindre. Och det har jag ju bestämt mig för att acceptera. Det är ju som sagt okej att vara mindre motiverad ibland, jag är ändå en person som tränar.
Och nu är det SVINKUL igen eftersom jag lyfter tyngre och tyngre för varje gång jag går till gymmet, och det ÄVEN om jag inte är lika stark som i våras. Jag blir liksom ändå glad av själva progressionen. Och den kommer ALLTID när man har haft en svacka om man bara fortsätter. Så det är det det handlar om. Man måste fortsätta trots att det går trögt, trots att man har en motivationssvacka.
Och när du har en motivationssvacka så försök att inte värdera vikterna du lyfter eller kilometerna du springer utan bara GÖR det… Inte lika ofta kanske, men nån gång då och då eftersom du “är en person som tränar”. Snart kommer nämligen motivationen tillbaka, det lovar jag. Och då är det himla skönt att du inte la av helt. Det är svårare att hitta motivationen när du är på noll än om du nånstans lite, lite grann har hållit uppe träningen. Bara pyttelite i alla fall.
Så bestäm dig för att 2018 är året då du ska bli en person som tränar. Inte “Nu jäklar så kör jag” utan mer att du bara är en tränande person som har hela livet på dig att träna. Som inte blir stressad av att en förkylning pausar träningen, för du kan ju bara fortsätta sen, det är lugnt. Eller hur? Förstår ni hur jag menar? 
Har ni några träningsmål för 2018?

Kommentera (0)

Älskar när vi får nya kunder!

God morgon denna tidiga morgon! Jag längtar tillbaka till mina jullovsmorgnar! 😉
Men det gör inget, för det är ändå så himla kul att vara igång igen. Igår fick vi två nya kunder! Och det är en sån härlig känsla när vi får det. Det är inte bara det att jag vet att vi tjänar mer när vi har fler kunder, utan det är nån slags tillfredsställande känsla att vi får lov att sköta deras kommunikation och sociala medier. Att de liksom lägger ansvaret på oss och litar på att vi ska öka kundinströmningen (eller vad det nu är som ska öka). Vi alla brinner så otroligt starkt för det vi gör och har en enorm yrkesstolthet, och jag tror att det är det, mer än själva intäkterna, som gör att det är så OTROLIGT kul när vi får nya kunder. Och när befintliga kunder vill förlänga avtalen. DÅ har vi ju verkligen tillfört värde. Älskar det.

Och igår så fick vi alltså två nya uppdrag plus att jag ju fick förfrågan om att börja skriva krönikor  för en tidning. Visst börjar 2018 bra hörni? Ja, lite skrockfull är jag nog. Jag gillar i alla fall när det börjar bra! Då får jag en bra känsla! Och den ska jag rida på. Jag är inte rädd för att jinxa saker, tvärtom så tror jag att om jag tror på framgång så kommer den. Hur är ni? Är ni rädda för att jinxa eller är ni mer för “The Secret”-grejen – det vill säga att det ni uttalar och tror på lättare kan bli verklighet?
Hur som helst! HEJ 2018! Du är sååå välkommen! Just bring it on! Jag är sååå förväntansfull.
 

Kommentera (0)

Första arbetsdagen avklarad – och provtagningar gjorda

Så! Då var första arbetsdagen avklarad. Har ni jobbat idag eller är ni fortfarande lediga? Som ni vet så började dagen med att Mio skulle ta prover igen, och den här gången svimmade han INTE. Så himla skönt. Han låg ner under hela provtagningen. Jag har ingen aning om det var det som hjälpte eller om det bara var tur. Han är ju rädd, då hjälper det väl inte att ligga ner, eller? I vilket fall som helst så gick det bra.
Det var en trött liten kille som satt på vårdcentralen klockan åtta i morse. Det kanske var därför det gick så bra. Han kanske inte orkade vara för orolig 😉
Sen gick jag till kontoret. Vi startade med vårt vanliga veckomöte och gick igenom allt som ska göras denna korta minivecka (kan vi inte alltid ha det så? Tredagarsveckor for the win, eller hur?!)
På eftermiddagen hade jag möte med en kille som skrev till mig i mellandagarna och undrade om vi kunde ses för att prata om ett eventuellt samarbete.
Ett av mina mål för 2018 är som sagt att vara rakare och “kasta upp sakerna/ frågorna på bordet”, och i det här fallet var det att fråga lite närmare vad han menade. Innan jag sa ja alltså.
Konstigt nog så tycker jag att det är lite svårt att “ifrågasätta” på det sättet, men det ÄR ju inget konstigt med det, eller hur? Och han tyckte nog inte att det var ett dugg märkligt när jag skrev och frågade vad han lite mer specifikt hade tänkt sig.
Och så möttes vi alltså idag, och det var ett jättebra möte. Jag älskar när jag träffar personer som, precis som jag själv, går mycket på magänsla. Det är alltid kul att prata med folk som har likheter med en själv. 
Resultatet då? Jo men det är faktiskt jättekul. Jag ska börja skriva krönikor inom mitt expertisområde (sociala medier och kommunikation) för en tidning cirka var tredje vecka. Ännu mer innehåll som ska produceras alltså. Men det är bara kul! Och vi tjänar ju på det förstås. Om jag kan nå ut ännu mer med vad jag kan, så kommer det också ge Mama Said mer. Så klart. Jag är noga med att välja vart jag ska lägga min tid, men det här känns väldigt värt!
Lite senare under eftermiddagen satte jag och Amanda oss i köket för att göra upp en 2018-plan för en av våra kunder, och då fick vi minsann finbesök av “Henrik-på-banken”. Ja men det har typ blivit så att vi inte kan säga hans namn utan hela den ändelsen. Det är, som ni kanske förstår, vår bankkille. Som vi alltid blir lika glada över att träffa. Vi ska ses igen på torsdag när vi ska spela in nya sponsorslingor. De (Swedbank) sponsrar nämligen vår podcast “På Insidan“. 
Nu är jag hemma och sitter i pyjamas med tända ljus och två barn bredvid mig som vill spela spel. Så jag säger hejdå för en liten stund. Puss
 

Kommentera (0)

Varför dricker jag inte alkohol?

Det var någon som ställde frågan om varför jag inte dricker alkohol. Bra fråga. Jag undrar också alltid varför de som inte dricker alkohol inte gör det, även om jag VET att det inte är något onormalt eller något som man ens ska behöva svara på om man inte vill. Men det ÄR ju fortfarande så att det är vanligare att folk dricker än inte.
Men vet ni vad? Jag dricker absolut alkohol! Jag älskar att dricka när det är fest, då dricker jag gärna bubbel eller vitt vin.
Jag letade igenom mina bilder på Facebook och ser att jag många gånger har ett glas bubbel i handen. Här är nog enda gången som jag sitter med en drink. Den här sommaren alltså… jag minns den väldigt väl. Jag och Maria hade sååå himla kul och det var mycket fest och mycket kul. Jag har inte alls samma tempo idag, men det var verkligen superkul då.
På vintern kan jag ta ett och annat glas rött vin också, men jag är ingen hemmadrickare. Jag tycker att det är godare att dricka läsk, vatten, juice, whatever om jag bara sitter hemma, men tycker att det är svinkul och festligt att dricka bubbel när det vankas fest. 
Det här var när jag och Anni kom första dagen till Gotland när vi var där under Almedalsveckan för några år sen. Vi firade så klart med bubbel.
Jag har inga regler kring hur och när jag dricker, utan det kommer av sig själv – jag dricker helt enkelt när det är fest, annars har jag inget sug. Så det där med att inte dricka när det är julafton är alltså ingen uppoffring för mig, och visst hade jag kunnat ta ett glas bubbel tillsammans med Tina igår när vi var i Båstad, men ofta kan jag prioritera att vara pigg i kroppen och kunna träna dagen efter istället, om det ändå inte är fest. Och eftersom Tina inte heller är något större fan av att dricka för drickandes skull så höll vi oss till vatten och Pepsi. Inte för att det kändes bättre utan bara för att vi inte kände för alkohol. Så det där är alltså ingen stor fråga för mig.
Hur är ni med alkohol? Dricker ni ofta ett glas vin hemma i soffan framför tv'n? Eller hellre på fest? Jag tror att jag är rätt ovanlig i mitt drickande, är det inte så? 

Kommentera (0)

God morgon 2018 års första arbetsdag

Idag är det första arbetsdagen på nya året, men först ska vi till vårdcentralen och ta prover på Mio. Jag ber till högre makter att han inte ska svimma den här gången. Det är så obehagligt när han gör det, men han är ju så rädd för sprutor, och de senaste två gångerna har han svimmat så jag får liksom räkna med det.
Mitt lilla hjärta… Håll tummarna för att han inte svimmar 

Jag vet inte när vi kommer att få svar på proverna men eftersom han ska läggas in nästa vecka så gissar jag att det blir då.
Hur som helst – jag hade på ett sätt gärna kunna vara ledig en vecka till, men så tycker jag på ett annat sätt att det ska bli skönt att börja jobba nu när allt inte går i 190. Det blir en liten smygstart eftersom många fortfarande är lediga. Hur är det för er? När börjar ni jobba?
Jag har bara ett möte idag, och några poddinspelningar senare i veckan, och annars tänker jag att jag ska ta den här veckan till att förbereda min föreläsning som jag ska ha snart – om neurokommunikation. 
Jag har som sagt läst lite i den här boken och kommer att hämta vissa grejer därifrån, men det krävs mycket mer än så.
Jag ska föreläsa för ett gäng som är ganska högt uppsatta och som inte själva jobbar med sociala medier och kommunikation, så för de är det inte intressant att få konkreta råd på HUR man ska kommunicera för att nå ut (det som jag ofta föreläser om), utan här är det viktigare att prata om VARFÖR. Vad är det (i hjärnan) som gör att vi tror extra mycket på sånt som vi har hört om förut till exempel? Typ sånt. Och vissa av de grejerna skriver Henrik Fexeus om, men jag behöver lite mer – och det blir mitt fokus den här veckan, dels att hitta böcker och sajter och dels att “bygga” min föreläsning. Det tar alltid lång tid att göra det så här första gången, men sen när det är gjort så går det ju att återanvända om och om igen. Sånt gillar jag.
 

Kommentera (0)