alexandrabylund

Den här helgen var efterlängtad!

God morgon! Ni anar inte hur lycklig och lättad jag är över att det är helg. Jag är väldigt tålig, uthållig och klarar det mesta när det kommer till att kämpa på. Det jag menar är att om det är extremt mycket att göra, eller om det är många problem omkring mig, så bestämmer jag mig ofta för att “bara kavla upp ärmarna och köra”. Eftersom jag måste. Det är ingenting som jag varken är stolt över eller tycker är coolt eller bra – jag tycker att det är mycket mer imponerande att vara en person som kan sitta lugnt och harmoniskt i soffan om kvällarna istället för att jaga runt för att se till att man har det perfekta hemmet eller att man alltid jobbar. Såååå oattraktivt – men ibland så bara måste jag. Och det är väl ändå tur att jag har den förmågan, eller hur?
 
Men den här hösten, som har varit väldigt jobbig och som nu har toppats med en vecka där jag varje dag har gått upp klockan fyra och sen kommit hem sent och varit helt slut (Även om jag älskar att föreläsa och utbilda så tar det otroligt mycket energi) har gått långt utanför gränserna. På alla sätt. 
 
Hur som helst, igår när jag kom hem – ni förstår inte hur mycket jag njöt när jag satt i bilen på väg hem från Kristianstad och tänkte på att jag skulle få ha en riktigt mysig kväll med barnen och Idolfinal – så blev det inte riktigt så härligt som jag hade tänkt mig. Först och främst så var jag tvungen att åka och handla på vägen hem, och det kan låta som en enkel sak, men när det värker i hela kroppen för att man är trött och det riktigt svider i ögonen – då är varenda litet extra moment lika jobbigt som att bestiga ett högt berg. Och sen när jag kom hem så var det precis som i den här videon som jag alltid visar under min utbildning:
Precis så var det, förutom att slutet blev helt annorlunda. När jag frågade Mio om han kunde gå ut med Bruno, eftersom jag behövde packa in allt i kylen och sen åka till pizzerian och hämta mat till oss, så började han tjafsa om att det egentligen borde vara Alvin som gjorde det. Jag, som inte hade någon som helst energi, blev bara väldigt irriterad:
 
– Antingen gör du det utan gnäll eller också så gör du det inte. OCH DÅ GÖR VÄL JAG DET DÅ! 
Sen hade vi en timme med bråk, tjafs och tjat barnen emellan – och så jag då som bara gick omkring och kokade inombords och hade lust att skrika:
 
JAG GÅR OCH LÄGGER MIG! Jag orkar inte med ert tjafs! GOD NATT!
 
Nu sa jag inte det, men jag var arg och irriterad och väldigt opedagogisk. Ni vet när man hamnar ungefär på deras nivå… Det var inte alls så jag tänkte mig kvällen… Vi har alltid så mysigt när vi gör saker tillsammans men jag var väl helt enkelt för trött för att vara på det där sköna fredagshumöret, och hade inte en gnutta energi kvar i kroppen.
 
Vi kollade så klart Idol ändå men det blev inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt mig, och det berodde bara på min krypande irritation inombords som aldrig riktigt försvann. Barnen var på bra humör och “på ytan” var det ändå en bra kväll. Förstår ni vad jag menar? I alla fall… nu har jag fått sova en hel natt och njuter av att det är lördag. Idag ska vi försöka hitta klipptid till båda barnen eftersom vi ska göra en plåtning imorgon, och de då vill vara nyklippta. Sen är det kalas för Alvins del i eftermiddag. Och även om vi inte kan hänga hemma hela dagen så är det nåt helt annat än att gå upp fyra och sen prestera hela dagen. Jag äääälskar den här helgen, den är sååå välkommen ♡
 
Och på tal om Idol hörni – HERREGUD vad jag älskar när Chris sjunger Imagine! Wow! Wow! Wow! Det kommer bli en plåga för alla som befinner sig i min närhet eftersom jag är typen som tjatar sönder låtar genom att spela de igen och igen och igen…

Kommentera (0)

Lucka nummer åtta: Instagramkonton jag älskar som ser perfekta ut

Herregud, det här blir svårt… Instagramkonton som är perfekta… följer jag ens några såna? Jag tror faktiskt inte det. Jag blir inte inspirerad av perfekta konton, vad det nu är. Men om jag ska försöka tolka “perfekt” så är det konton som alltid är stylade och där varenda bild är nogrannt utvald och tillfixad. Jag vet inte varför, men jag inspireras helt enkelt inte av det. Förmodligen för att det är för långt ifrån min egen verklighet. Det är inte det att jag föraktar dem, tvärtom så imponeras jag, men jag inspireras som sagt bara inte. 
Men jag gjorde ändå ett försök och kollade in min Instagramfeed… vilka konton följer jag? Och finns det nåt som går under kategorin “perfekt”? Nix, jag hittade inget. Men jag ska visa några andra konton som jag följer, personer som jag tycker har riktigt bra konton:
Tuvessonskan – min favvisinstagrammare när det kommer till matkonton… Haha… jag följer ju bara en matbloggare. Men det säger ju rätt mycket – att jag ens följer ett matkonto. Julia, som hon heter, är en tjej som bor här i Malmö och som gör supergoda vegetariska recept. Ni måste följa henne om ni är minsta intresserade (eller sugna) av god mat. 
Yoga girl – det finns väl ingen som inte känner till henne? Jag var rätt sen med att börja följa henne. Jag fastnade liksom aldrig när det mest var snygga och drömmiga yogabilder på stranden på Aruba. Men nu när hon har med sin lilla bebis mest hela tiden så är jag helt hooked. Och jag älskar att hon känns så öppen, ärlig och som sig själv. Utan en massa filter och utan att bry sig om huruvida kroppen fotas ur en perfekt vinkel eller ej. Just därför blir hon ännu vackrare – för att hon har så avslappnad inställning. Det verkar vara nåt som jag ständigt fastnar för… det här när man är väldigt mycket sig själv.

MaratonPetra, som jag har “känt” hur länge som helst. Jag tror dock bara att vi har setts en gång (på den första Blog Awards ever tror jag det var – då när det var Ebba von Sydow som höll i det) men vi har haft desto mer kontakt över internet genom åren. Och framförallt har vi följt varandra. Här kommer vi till det där med att jag älskar folk som är äkta och som vågar bjuda på hela sig själva. Petra har ett träningskonto som är så mycket mer än bara träningskonto. Hon berättar också många personliga stories som verkligen berör.
Kan inte ni, snälla, tipsa om inspirerande Instagramkonton som ni följer? Jag vill förändra mitt flöde lite grann. Men nu är det Idolfinal, mys med barnen och pizza ? ♡
Det här är en del i Johanna Kajsons julkalender.

Kommentera (0)

En lista över nya poddar att lyssna på

God morgon från denna galna, återigen väldigt tidiga, morgon. Det börjar verkligen kännas att jag har gått upp orimligt tidigt hela veckan – men samtidigt: jag har ändå ett lugn i kroppen eftersom jag vet att jag är på banan. Jag hinner med allt och jag vet att det här bara är under en kort period. Och nu är det ju dessutom snart helg.
 
Det har dykt upp en del nya (mer eller mindre) poddar och jag tänker att jag ska tipsa om några som jag har börjat lyssna på:
 
 
Det är Claudia Galli Concha, som också bloggar om bland annat familjelivet, som tillsammans med sin man Manuel pratar om allt och ingenting. En livsstilspodd som är lite extra intressant just nu när de tillfälligt har flyttat till LA. Jag älskar att de har så bra dynamik, så de skulle egentligen kunna prata om vad som helst, det lyser liksom igenom kärlek och respekt de emellan så det är himla fint.
 
Båda de här tjejerna är mitt i bebistiden men de pratar inte bara om det. Det fina med den här podden är att de också har en väldigt bra dynamik mellan varandra plus att det känns väldigt äkta och ärligt. Jag har svårt för poddar där man har en ängslig relation mellan varandra eller där man inte riktigt är sig själv. De här tjejerna är motsatsen, och dessutom så älskar jag Margaux energi.
 
Ni som känner mig vet att jag älskar Lindas podd We are influencers – och nu har det kommit en till intervjupodd om influencers. Jag älskar att höra inspirerande stories, och ofta kan ju influencers konsten att leverera bra innehåll så hittills är jag inte besviken. Jag har lyssnat på avsnitten med Lisa Olsson och Anitha Schulman hittills. 
Men nu måste jag faktiskt göra mig klar och sticka. Och vi hörs inte förräns ikväll hörni – och då är det ju återigen dags för en ny lucka i julkalendern. Idag är temat “Instagramkonton jag älskar som ser perfekta ut”. Följer ni några såna? Tipsa gärna i såna fall 😉
 

Kommentera (0)

☆ Lucka nummer sju: En ofiltrerad bild från idag

Den här dagen alltså… Suck… Nu är jag så trött att jag håller på att somna stående. Utbildningen och människorna idag var kalaskul. Det var den mest frågvisa och engagerande gruppen på länge. Så himla kul. Jag älskar när jag får relevanta frågor och när folk vill veta en massa. Det känns som att det ger så mycket mening liksom.
 
Men dagen började ganska dåligt… Ni vet hur det kan vara när det mesta går fel… Jag gick upp klockan fyra för att jobba undan, men hade en hel del att fixa till med själva presentationen eftersom jag själv var på utbildning igår. Det var en del grejer som jag så himla gärna ville lägga till, och när jag vet att jag kan göra något ännu bättre så har jag svårt för att låta bli. Och sånt tar ju tid. Så det blev rätt bråtton till slut, och ändå hann jag varken korra texter eller rensa inkorgen som jag hade tänkt.
 
Sen insåg jag att Alvins telefon (min gamla) var ihopkopplad på nåt jäkla sätt (Så sjukt frustrerande med Apples produkter ibland) med min, så att hans samtal och sms inte kom till hans telefon utan till min. Och så insåg jag också att alla mina bilder låg i både hans och Mios telefon. Stress, stress, stress för att lösa det viktigaste – så att hans telefon åtminstone funkade. 
 
Sen visade det sig att Alvin var sjuk. Han hade jätteont i huvudet, ni vet när man går sänkt med huvudet, och kunde inte gå till skolan. Så det blev väldigt hastigt och lustigt så att han fick hänga på mig till hotellet där jag skulle ha min utbildning. 
 
Och som om inte det var nog så strulade skrivaren – och jag fick inte ut de papper som jag skulle ha med mig till utbildningen. 100 sidor… Ja alltså det mesta gick snett i morse. Jag glömde också två sladdar (men fick låna) som jag behövde för att kunna köra min presentation. Ja men det mesta gick snett, men ändå bra till slut. 
 
Nu är jag så trött att det blir inte mycket mer än så här idag. Men vi hörs imorgon – och då är det freeeeedag!!! 🙂
Det här ser ganska tragiskt ut… lilla gubben. Han hade det rätt bra med fika framdukat hela dagen, och en hel soffa för sig själv, men när han skulle ladda sin telefon var han tvungen att sitta så här 😉
Det här är en del av Kajsons julkalender. 

Kommentera (0)

Mys mitt i stressen

God morgon! Idag är det väl tredje dagen som jag gick upp klockan fyra. Det börjar bli en vana det här, men så får det vara. I alla fall den här veckan när det är så mycket att göra. Och det är förresten anledningen till att jag inte har tid till så mycket annat än att jobba, vara med barnen, äta och sova. Det är bara under en vecka så jag tycker att det är ok. Helgen är dock efterlängtad, även om den består av en himlans massa kalas (för Alvin) och även en fotografering på söndag. Men det blir bra. Vi kan sova ut i alla fall.
Och på tal om att sova ut, jag är så himla dålig på det. Kan ni sova ut på helgerna? Jag har så otroligt svårt för att ligga kvar i sängen och bara ligga. Visst, ibland lyssnar jag på poddar och ligger kvar en stund, men jag måste nog ändå säga att det där med att ligga i sängen är min sämsta gren.
 
Kan det vara därför jag sover så bra förresten? För att jag bara sover när jag är i sängen? Jag somnar alltid så fort jag lägger huvudet på kudden och somnar om så fort jag har varit uppe och tagit blodsocker på Mio. Det tar max tre, fyra minuter att somna om. Kanske det är för att sängen är så starkt förknippad med sömn och ingenting annat för mig? Äsch, jag vet inte, men det jag vet är att jag ändå älskar tanken på helg och att få ligga kvar i sängen. Även om jag inte gör det så njuter jag av känslan så här inför. Och så är det ju Idolfinal på fredag!
 
Jag är väldigt nöjd med att jag inte har jobbat på kvällarna den här veckan trots att jag har haft så mycket att göra, för det har nämligen inneburit att jag har kommit hem och direkt har kunnat släppa allt och istället för att ha andan i halsen varit lugn och mysig med barnen. Vanligtvis skulle jag ha varit ganska uppjagad den här veckan och sagt till barnen att sorry, men den här veckan kommer mamma jobba på kvällarna (och inte vara särskilt harmonisk). Men så har det inte varit. 
 
Vi myser som aldrig förr just nu, mycket tack vare att det är julmånad – årets mysigaste månad. På morgnarna sitter vi framför TVn och julkalendern och äter frukost och på kvällarna tittar vi antingen på gamla bilder och videos från när barnen var små, tittar på film eller lägger oss tidigt (jag och Alvin) och kollar på Glee. 
 
Ungefär som för “några” år sen 😉
Mina älskade små killar. Ja vi samsov i måååånga år.
Men vet ni vad… jag ska skriva ett helt inlägg om när de var små och visa lite bilder och videos. Kanske mest för att jag själv älskar den tiden och saknar den så otroligt mycket ♡

Kommentera (0)

☆ Lucka nummer 6: En hörna i hemmet jag aldrig visat

I dagens lucka är det meningen att jag ska visa upp en del av mitt hem som jag sällan eller aldrig visar, och egentligen så finns det ingen hörna som jag medvetet väljer att inte visa, men det finns definitivt ställen som jag behöver ordna till:
 
Jag har en hög med tavlor som står på golvet i vardagsrummet. Det finns två väldigt konkreta anledning till varför jag inte sätter upp dem, och det är dels för att jag nästan bara har betongväggar och behöver en snickare som hjälper mig, och dels för att jag inte har alla tavlor som jag vill ha. Så det är liksom dumt att beställa hit en person som ska göra det när jag inte har allt och därmed inte vet exakt hur de ska sitta, tänker jag.  Moment 22 känns det som… så det kanske bara är att chansa så länge. Eller? Borde jag sätta upp det jag har så länge? Gör ni det? Jag tänker att det är svårt att veta hur jag vill ha tavlorna innan jag vet vad jag har liksom. Men så vill jag samtidigt så gärna att allt ska upp på väggarna alternativt bli bortrensat. 
Jag har även de här tavlorna som står på golvet i sovrummet, och som ska få komma upp så fort jag har fått ut de där expanderpluggarna (heter det så?) ur väggen. Det är sååå fult att ha de där men de tas tydligen enklast ut med en borr och jag har inte riktigt lyckats. Vet ni hur man gör? Tips mottages TACKSAMT! 
Sen är det skåpet i hallen, det som jag beställde på nätet (från Ikea) och fick fel luckor till. Högblanka, som jag inte alls gillar. Så det är “bara” att åka till Ikea och fixa egentligen. Jag ska bara ha lite mer tid… men jag ser faktiskt ljuset i just den här tunneln och tror att jag kommer kunna göra det nu efter att nästa vecka med alla utbildningar är avklarad. Så snart är hallen lite finare. Just det… tavlorna ska upp också. Även där är det betongvägg dock, så det är inte bara att slå i en spik. Herregud, jag borde lära mig det där med att borra i betong och plugga. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag kanske ska investera i en riktigt bra betongborr (för det krävs tydligen att den är riktigt bra om man ska lyckas) så småningom och bara greja det liksom.
Hur som helst -allt det där kommer fixas. Det är egentligen bara att åka till Ikea och sen hitta en snickare eller annan händig person att hyra in. Eller om jag lär mig själv då… Varför gör inte alla det? Jag får för mig att det är svårt och ingenting som man bara lär sig? Stämmer det? Vet ni?
 
Jag bryr mig inte så mycket om vad andra människor tycker om att det står tavlor på golvet, jag har liksom inga problem att bjuda hem folk på grund av det, men tycker däremot själv att det är lite trist. Min dröm är att först och främst ha en plats för varje pryl, och det har jag äntligen (för första gången i mitt liv) lyckats med i det här hemmet. Det är så himla skönt att kunna stoppa undan saker och verkligen ha givna platser till allt. Och sen är det också att allt ska vara 100 procent klart. Att det liksom inte ska finnas en massa halvfärdiga hörnor som det gör just nu.
 
Just det… en sak till… som jag aldrig kommer kunna lösa så länge jag bor i en lägenhet och dessutom har två barn: torkstället! Det flyttas runt mellan olika mer eller mindre passande ställen och har just nu parkerat i sovrummet sen några veckor tillbaka. Jag har alltid tvätt som hänger, så det åker liksom aldrig undan, det där torkstället.
Hur är det för er – har ni också halvfärdiga hörnor hemma?
 
Det här är en del av Kajsons julkalender. 

Kommentera (0)

Facebook-annonsering

Ni som också jobbar med sociala medier – har ni också märkt att det är väldigt mycket svårare för företag att växa organiskt på till exempel Facebook och Instagram? Jag tycker att det är en enorm skillnad från när jag jobbade med Solresors Facebook-sida runt år 2008…Kommer ni ihåg hur det var då? Då kunde man skriva “Dela det här inlägget” och så gjorde folk det. Alla! Det har successivt blivit svårare och svårare att få folk att engagera sig, och det är väl egentligen bra. Vi kräver mer idag, vilket ju gör att innehållet blir bättre (Hurra!) 
Men… jag tycker mig se en annan skillnad också, på sistone, och det är att kanalerna stramar åt det mer och mer så att vi måste annnonsera även för att lyckas med vårt organiska innehåll. 
Jag vet att algoritmerna vill att vi ska använda så mycket av kanalerna som möjligt – det vill säga att vi både postar videos, sänder live, postar inlägg och bilder etc. – men jag märker också att det organiska innehållet går bättre om jag även annonserar. Märker ni av det? Har ni testat det?
Hur som helst – vi jobbar en del med Facebookannonsering åt våra kunder, och idag är jag iväg på en utbildning (där jag blir utbildad alltså) för att dyka ner ännu djupare i det här med annonsering. Det känns skönt att inte leverera nåt idag, utan istället vara den som sitter tillbakalutad och deltar. Är ni duktiga på Facebookannonsering? Håller ni på med det? Jag älskar att även annonseringen går mot “bra innehåll”. Det gör att det vi håller på med – det vill säga skapa bra innehåll – börjar vävas in mer och mer i annonseringen. Det vi märker att de flesta kunder är intresserade av som är “nytt” är influencer marketing och annonsering. Kul va?

 
 
 

Kommentera (0)

Rutiner när det är mycket att göra

God morgon på er! Jag tror att jag har hittat bra rutiner för hur jag ska göra under såna perioder som jag är inne i nu – det vill säga väldigt hektiska perioder. Jag tycker att vad jag än är inne i, så är det okej så länge jag vet att det finns ett stopp. Ett slutdatum liksom. Förstår ni hur jag menar?
 
Jag kommer ihåg när Mio, som ju är första barnet, var liten… Min kompis Sara hade berättat för mig långt innan jag fick barn att allt bara går i perioder, så om barnet till exempel  dåligt (eller bra för den delen) under en period, så är det ingenting som kommer att bestå – utan det är bara en period. Och jag bar det med mig under alla småbarnsår. Det gjorde att jag aldrig (tror jag… man förtränger ju gärna sånt som har varit jobbigt) blev stressad när barnen hamnade i jobbiga perioder, utan jag tänkte just att det här är en period och det kommer att gå över. 
 
Jag kommer också ihåg när vi fick det värsta beskedet en förälder kan få: Ert barn har en tumör. Jag ska berätta mer om det en annan gång, men jag minns väldigt tydligt att kuratorn, som var med när vi fick beskedet, på onkologen väldigt tydligt sa:
 
“Det ni känner och upplever just nu, innan ni har fått veta vad för slags tumör han har och vilken slags behandling han ska få är den absolut värsta fasen. Ni har ett par dagar av det här, men så fort ni vet mer vad ni har att förhålla er till så kommer det vara lättare, oavsett vad det är ni ska förhålla er till”.
 
Typ så… Ni förstår vad jag menar va? Att så länge det är flummigt så känns det fruktansvärt jobbigt, men när det blir lite mer klart för en, eller när man har en plan så känns det lättare. Och precis på samma sätt tycker jag att det känns när jag vet att det finns ett slut på en period. Jag blir liksom mer lösningsfokuserad och handlingskraftig då.
 
Jag har löst det så här att nu under den här hektiska perioden, när många hel-och halvdagar går bort eftersom jag har utbildningar så går jag upp klockan fyra. Jag vet att det låter helt crazy, men det bygger dels på att jag vet att det bara är en period och dels på att jag sen går och lägger mig tidigt på kvällen. Så det “enda” som händer är att jag inte hinner göra annat än jobba och vara med barnen typ, men det är ju okej eftersom det bara är en kort period. Det sköna är att jag inte alls blir lika stressad trots att jag egentligen behöver optimera varenda minut de här tio dagarna. Det är en stor vinst att inte ha det där stresspåslaget där man gör allt i 190 – pratar snabbt, går snabbt, jobbar snabbt, äter snabbt… det där som gör att man bara springer igenom dagen och inte hinner tänka. Och på tal om det så var det återigen flera dagar sen jag använde Mindfulnessappen. Det ska jag göra idag! Påminn mig gärna 😉
 
Igår passerade vi två ganska stora milstolpar – det videoprojekt som vi jobbade med förra veckan blev klart och kunden blev helnöjd (jaaaaa!!! Jag ska berätta om det i ett helt eget inlägg sen), och så hade vi en tre timmar lång workshop tillsammans med en av våra nya kunder. En kund som vi har pratat med i ett år och som vi nu äntligen ska börja jobba med. Det ska bli så kul. Och det roliga är att saker och ting är lite mer konkreta nu efter vår workshop.
 
 

Kommentera (0)

☆ Lucka nummer fem: Den perfekta middagen enligt mig

Då var det dags för lucka nummer fem i Kajsons julkalender – den som handlar om den perfekta middagen. Oj vad svårt… det finns så många typer av perfekta middagar, eller hur? Tänk om vi alla skulle äta en middag tillsammans till exempel… det hade varit en perfekt middag. Intressant i alla fall. Jag vet ju vilka vissa av er är, men inte alla, så det hade varit kul att träffas och prata.
Hur som helst – den perfekta middagen för mig har inte så mycket med maten att göra utan istället med vem jag äter den och vad vi pratar om. Eller snarare hur vi pratar. En perfekt middag är en middag när vi pratar om riktiga saker, eller om roliga saker så att vi skrattar tills vi kiknar. Den får gärna vara tillsammans med mina barndomsvänner (även om vi är sämst på att styra upp middagar) eller med gamla vänner blandade med nya så att det blir en sån där härlig mix och bra dynamik.
Jag har också haft flera perfekta middagar tillsammans med mina kollegor. Vi är duktiga på det där.
Förra julfesten körde vi Fuelbox, vilket automatiskt leder in en på roliga, och ofta djupa, samtal. 
Men i år struntade vi i det och spelade Picolo istället – ett dryckesspel som jag berättade om häromdagen. Hur som helst, om vi fortsätter med den perfekta middagen nu då… Dynamiken är viktig för att samtalsämnena inte ska handla om väder och annat nonsenssnack. Jag är typen som zoomar ut totalt och tappar intresse om man bara pratar om väder eller jobb. När jag är på AW till exempel – då pratar jag ofta med många olika människor som jag känner mer eller mindre, men är det bara om jobb vi pratar så känner jag hur jag blir rastlös och ointresserad och vill gå vidare. I alla fall om det är det där ytliga snacket:
– Hur går det för er då?
– Jo tack bra, det rullar på… Ni då?
– Jo men det går bra. Vi har ju en ny version av vår bla bla bla…
– Jahaaaaa? Vad kul! 
– Ja, du vet…. vi måste ju följa branschen.
– Hm… ja… Oj. Kolla… Nu har de börjat med julstjärnor… Nu är det inte långt tid kvar till jul
– Nä… jag räknade igår… 20 dagar.
Uaaaaahhh!!!! Haha… men ni hör ju… Får ni också en rastlöshet och nästan obehagskänsla när ni har såna innehållslösa samtal? Och kan ni tänka er en sämre (tråkigare i alla fall) middag än en där man pratar på det viset? Nej, det måste finnas innehåll i snacket – då kan middagen bli perfekt. Och just nu drömmer jag om en middag tillsammans med mina barndomsvänner. Det var länge sen vi sågs och vi har alltid så mycket riktiga saker att prata om. Jag får nog styra upp det där tror jag. Hur ser er perfekta middag ut? Håller ni med mig om det innehållslösa snacket?
 

Kommentera (0)