Barnen

Det här med att flyga till Mallorca – Herregud vad det är smidigt. Det går ju så fort. (När jag blir rik ska jag köpa en lägenhet eller hus här med pool, som man kan sticka ner till så fort man blir sugen). Visst, vi gick visserligen upp typ mitt i natten, men det kändes ändå som att vi fick en hel dag här igår.  Vi började med att äta lunch när vi kom fram. Sen hängde vi så klart vid poolen ett par timmar. Barnen i och jag på kanten.

Istället för att stanna på rummet och hamna i koma (Hade ju bara sovit 4 timmar och då varit uppe två gånger under de 4 timmarna för att ta blodsocker på Mio) så gick jag ner på gymmet som ligger precis under vårt rum, en trappa ner. Älskar det!

Fick feeling och ställde mig på löpbandet. Blev svettigare än vad jag någonsin har varit tror jag. Men så jäkla skönt!

Vi åt middag. Den här gången väljer vi (Mio) bort friterat så att blodsockret kan hållas på bra nivåer. Friterat är en diabetikers värsta.

Finns det nåt att klättra på så klättrar han.

Sen gick vi till Miniland. Det var då jag satte mig ner och började känna tröttheten.

Det var då barnen satte sig och började snurra.

Sen gick vi ut i stan. Eller vad man nu ska kalla det. Hade glömt att det var så mysigt här. Har ju faktiskt bott här med, en säsong. Orten här är mycket mysigare än Alcudia. Faktiskt. Det enda är att det ju inte finns någon strand intill hotellet, men jag gissar att de flesta barnfamiljer har det som vi, en ständig kamp om att det är vid poolen de vill vara, de där små. 

Vi gick och hoppade studsmatta och gjorde volter. När Mio började öva på volter kändes det inte alls bra med tanke på shunten som sitter där i huvudet. Det är säkert inga problem men vi vågade inte chansa så han gick ner igen. Nu har han, efter att ha varit sjuk i flera år, varit bra hela sommaren, så inga bakslag tack. 

Jag hade lovat barnen biljard. Men det var då min trötthet tog över så mycket att det typ gjorde ont i hela kroppen. La mig på en solsäng och stirrade rakt ut i luften. Såg nog galen ut.

Men sen fick jag gå och sova! Och vaknade tidigt i morse och gick ut på en powerwalk. 

Att komma ut och mötas av det här – Åh, det är så härligt.

Och så gick jag en timme längs stranpromenaden i Cala Bona och Cala Millor. Så.Väldigt.Mysigt! 

Har gjort så många superviktiga ärenden idag (hämtat blodsockermätare till Mio i Lund och den typen av ärenden) och en del oviktiga också (köpte en fantastisk hösttröja. Stickad. Grå) 
Och så har jag varit på gymmet. Tränat armar och resten av den svaga överkroppen. Planen är typ varannan dag. Mer plan än så har jag inte. Kör de maskiner som jag brukar köra. Och situps. Har tröttnat på magmaskinen. Man skulle kunna säga att jag ogillar den starkt. Men hörni… Det här med maskiner – är det så bra egentligen? Det känns så… Fake-igt. Pumpa liksom. Det måste väl vara bättre med mer “riktig” träning? Säg gärna att jag har fel. Att gå rakt över gatan, till gymmet, är urenkelt och väldigt snabbt gjort för mig, så det gör jag gärna. Om det är det som gör mig stark?
Varannan dag som sagt. Och ja – tips tack!  
Sen fick jag till en liten hej då-fika med Peter. Japp, vi tittar gärna åt varsitt håll när vi fotas. Det är så vi gör när vi är bångstyriga och inte vill kompromissa.  
Och nu – förutom att jag har hysteri-packat så har jag haft Skype-möte med en utvecklare som kan det här med Artificiell intelligens. Mycket intressant! Så intressant att nytt möte är inbokat på fredag. 
Nu – Gonatt! Klockan ringer 04,00. Heeeej igen Mallorca!

I morgon reser vi. Man skulle nästan kunna säga att det är i natt, för vi ska gå upp vid 4. Det härliga med det är att vi äter lunch på Mallorca. Så.Jäkla.Härligt! Den här gången lär det bli mycket poolbadande eftersom vi har valt att bo på Sunwing Cala Bona, där det inte finns någon vidare strand att tala om men desto fler och bättre pooler. Däremot så tänker jag att vi antingen ska hyra bil och åka till nån härlig paradisstrand (Vilken? Jag har ju besökt mängder av paradisstränder under de tre år jag jobbade där men minns inte riktigt vilken som är vilken. Börjar bli gammal. Får googla. Om inte ni kommer med finfina tips förstås) eller åka på en båttur. Ännu hellre båttur faktiskt. Barnen (ok, jag också) skulle älska det!
Hur som helst – Jag är så lycklig över att vi ska iväg men också lika lycklig över att hösten sen drar igång. Det ska bli så himla härligt att börja jobba ordentligt igen, från kontoret. Starta en massa nya projekt, prata med nya kunder och känna all energi som typ exploderar. Äääälskar hösten och när den drar igång. Det fina är att i kombination med att allt drar igång så ska vi hänga sena kvällar på den varma uteplatsen och utnyttja sensommaren.
En annan härlig sak med hösten är… kläderna! Åh vad jag älskar höstkläder… Först jeansjacka, sen skinnjacka, sen skinnjacka med en snygg cashmerehalsduk. Bara fötter ett tag, men sen när det blir lite kallare – kängor av nåt snyggt slag. Nån snygg cashmeretröja. Klänning med boots. Amen åh vad jag gillar höstmodet.

I morse när jag var ute – Ja men det kan ha varit sommarens kallaste morgon. Och sen – vips så blev det varmt som en sommardag. Mitt i… sommaren. 2015. När man minst anar det. Och jag som nu har värmare både här och där på uteplatsen har ju bestämt mig för att flytta ut, och göra allt ute, oavsett väder. Äta, hänga, jobba, umgås, se på TV (datorn)… ja typ allt som man annars gör inomhus.

Gourmetmiddag. Pannkakor till den lilla och pizza till den stora.

– Nu måste du hålla Mio i handen när ni går över gatan, Alvin! (Så det är så jag ser ut när jag kommer med mina förmaningstal…. Hmpf… rätt trist faktiskt).

Jag skrev ju för ett tag sen om saker som gör människor lyckliga. Och nu, vid närmare eftertanke, så inser jag att jag fick en rejäl boost av lyckoting igår:

• Morgon-powerwalk i naturen
• Träning på gym (Äntligen! Måste få lite starkare armar, rygg, mage, nacke och sånt därnt ni vet)
• Massage (För att minska huvudvärk som kommer på grund av svaga armar, rygg, mage, nacke och sånt därnt)
• Spontanlunch utomhus, på uteplatsen, med mina fina grannar
• Inte lika spontan, men ändå ganska spontan, middag med samma fina grannar (som dessutom bjöd på hemlagad sushi. Halleluja!)

Plockade blommor på morgon-powerwalken och fick fint sovrumsfönster.

Fick hit Peter på besök som hjälpte mig att sätta upp värmarna. ÄNTLIGEN! (Stötte dock på ytterligare ett problem på kvällen. Strömmen stängdes av när jag satte på alla tre. Snyft! Fan!) 

Men jag åt i alla fall väldigt god sushi med väldigt trevlig sällskap.  

Jag sa ju att jag skulle ha ett Skype-möte med ett av de workspaces som jag var och besökte när jag var i San Francisco. Det har jag haft nu och jag är väldigt glad över att vi ska hjälpa dem med deras PR. Älskar att de väljer ett litet bolag i Sverige.

Det blir en blandning av NewsHubbys och PR with an Edges tjänster, dvs. en del manuellt konsultande och en del med hjälp av vårt system. Hur som helst, det som är så fantastiskt bra för oss är att om vi nu ger allt, och faktiskt lyckas bra så har vi gjort det på helt rätt ställe. I San Francisco. Det är ju där vi vill vara, där det händer. Kan hända att jag behöver åka dit snart igen i ett par dagar, och det gör jag så gärna. 

Ibland så förstår man inte varför man inte gillar hur en person bemöter en. Det kan vara en artig person som i tal (och på pappret) är väldigt trevlig och korrekt. Säger de rätta sakerna och beter sig exemplariskt. Men så känns det ändå inte bra. Eller trevligt. Det känns som att det finns annat där mellan raderna. Och då handlar det ofta om att kroppsspråket – detta fantastiska språk som alla kan och förstår, medvetet eller omedvetet och som är så svårt att paketera in nåt slags artighetspaket – inte stämmer överens med orden. Kroppsspråket är ofta mer äkta eftersom det nästan alltid sker helt omedvetet. Det är det som är det fina. Men det är också det som gör att man ibland blir konfunderad över varför det inte känns rätt, när allt som sägs ju är… rätt. Heja kroppsspråket! Du är så himla äkta.

 

Jag är så himla nöjd. Jag vandrade i 7 timmar igår och benen blev så där skönt trötta. Men strunt i det, här kommer beskrivning av vandringen: (som egentligen borde delas upp i två vandringar)

Arild – Jonstorp – Arild (13 km)

Jag parkerade bilen på busstorget i Arild och gick ner till höger (vilket visade sig vara fel om man nu ska gå norrut) och hittade direkt de orange markeringarna. Började gå. Gick och gick och gick. Det är lätt att följa de orange markeringarna som det står SL5 på. Inte en enda gång tvekade jag. Undrade dock lite över när det skulle bli brant uppför, det kom liksom aldrig. Men så kom jag på att jag ju gick söderut. Så jag gick först Arild – Jonstorp, vilket är ca 6 km. Det är en fin kustväg som jag skulle säga är rätt enkel att gå. Eller kanske enkel/ medel (Medel för att det är väldigt ojämnt underlag ibland). Den är inte särskilt kuperad dock.

Ibland var det perfekt underlag

Ibland kom jag väldigt nära inpå djuren. Nånstans så förstod jag väl att de är ganska vana vid människor och säkert inte bryr sig, men när jag liksom nästan var tvungen att kliva över dem för att passera, ja då hade jag lite respekt. 

Ibland gick jag på mysiga skogsstigar.

Och ibland mer längs havet.

Det var väldigt fint.

Träffade fler som stod mitt i vägen.

Gick förbi ett fint litet stenbrott.

När jag kom till Jonstorp hade jag gått 6 km. Då vände jag eftersom jag så gärna ville gå norrut, runt Kullaberg. Stannade på den här stenstranden precis innan Arild och åt lunch. Då hade jag gått i ca. 3 timmar. 13 km.

Fick nya krafter efter lunchen och kom tillbaks till Arild. Hade kunnat avbryta här och fått en halvdagsvandring men gav mig iväg norrut istället.

Arild – Kullen Fyr – Mölle – Arild, dvs. runt hela Kullaberg (22 km)

När man parkerar bilen på busstorget i Arild så ska man promenera neråt och sen till vänster. När man kommer fram till hamnen så finns det några toaletter där, på baksidan av ett hus. Fortsätt rakt fram efter toaletterna. Jag vek av uppåt lite för tidigt och gick alltså fel. Man ska gå längs med havet en pyttestund och sen snedda uppåt.

Fortsätt alltså rakt fram där på Hagavägen, gör inte den där gigantiska omvägen som jag gjorde. Onödigt.

Den här turen som alltså gick runt Kullaberg var mer kuperad. Ibland lite geggig, ibland brant. Men väldigt vacker med sin skiftande natur.

Gick igenom hagar
[wpvideo yDNKGVVD]

De här kompisarna ville verkligen inte flytta sig från leden. Så jag smög emellan.

Träffade på två bråkstakar som verkligen inte ville flytta sig. Fick lite respekt och stod där och vågade inte riktigt störa. Men så insåg jag att de var tjurskalliga och tydligen skulle fortsätta länge så jag gick liksom runt, av stigen, för att inte bli inblandad i deras intriger.

[wpvideo QCRxrnOx]

Ett försök att illustrera hur underlaget kan vara.

[wpvideo S9Sncyo8]

Så här nånting såg turen ut, om det säger dig nånting. Direkt från RunKeeper. 

Jag var väääldigt nöjd när jag satte mig i bilen och körde hem.

Jag tror att mina ben skulle klara i princip vad som helst. I alla fall när det kommer till att gå eller springa i ett lugnt tempo. Jag har en uthållighet (om hjärnan vill) som är grym! Alltså verkligen. När jag skulle gå tillbaka till Arild från Mölle igår, längs en trafikerad landsväg, var jag väldigt trött på det och ville bara komma fram. Men så fort förhållanden blev bättre och jag kom in på en skogsväg så kändes det toppen igen. Och då kom jag på att jag aldrig tar slut i benen. Jag gick 3 dagars vandring (varav en anses vara väldigt avancerad) på 1 dag (!) Och tyckte bara att det var härligt.
Men… lika mycket som jag har i benen – lika lite har jag i armar, rygg, axlar (och kanske mage?) Magen är ju urviktig, den håller ju upp hela kroppen. Jag får lätt ont i nacken och därmed i huvudet om jag spänner mig, bär länge, sitter fel, fryser (och därmed spänner mig) eller liknande. Det innebär att jag bar all packning på höften igår. Ni vet att man kan spänna ryggsäcken där, jag gjorde det det hårdaste jag kunde för att slippa bära med nacken. För det hade aldrig funkat. Katastrof, jag vet. Så gissa vart jag är öm idag? Jo men på höfterna. Blåmärken. Fötterna och benen mår prima men jag har alltså blåmärken där efter ryggsäcken. Ha ha…
Jag älskar ju att träna utomhus när det kommer till kondition. Det är liksom ingen big deal, jag bara gör det, men när det kommer till det där andra – överkroppen – ja jag måste bara komma igång. Vad ska jag göra? Har gymmet rakt över gatan. Nån som har ett fantastiskt träningsprogram till mig? Eller som har en fantastisk PT att rekommendera? Nåt? Hit me!

Där, precis där, har jag alltså ont. Men det är ingen fara. Tänker att det kan vara lite jobbigt om jag skulle vilja vandra fler dagar dock. Men nu -en powerwalk för att det är så fint väder. I andra skor. Det är grejen idag. Andra skor. Och ingen packning. (Jisses, vad jag hade älskat att vara en sån där lyxvandrare, som vandrar på dagarna utan packning, äter god lunch på bra restaurang, och sover i härligt lyxiga sängar på nätterna).

Ha. Jag åkte till Bauhaus och köpte en skruvdragare ändå. (Efter att ha frågat alla grannar och nästan kastat mig över folk som gick förbi). Kom hem lycklig och tänkte att Nu jäklar!Men så fick jag inte till det… Tror inte att jag hade satt i skruven ordentligt och fick så himla mycket prylar till att jag inte riktigt fattade vad och hur jag skulle göra. Hur är det möjligt? Så nu har jag en regel, vinkelgrejer, skruvar OCH EN SKRUVDRAGARE. Men jag har fortfarande inte satt upp värmarna. Nu vet jag varför jag ogillar sånt här. För att man alltid stöter på en massa grejer på vägen och måste handla mer, be om hjälp, vänta eller nåt annat. Men nya tag… imorgon. Idag händer just ingenting. Jag har vandrat i sju timmar. Mer om det imorgon. Gonatt!