Fredag!? Jag älskar fredagar så mycket just nu! Längtar liksom hela veckan. Underbart! Visst är det den bästa dagen i veckan? Håller ni med mig?
Just nu har jag en period då ALL tid går till jobb, barn och träning, vilket känns så himla skönt. Men jag vet att jag borde göra annat också. Haha, jag kom att tänka på det när jag pratade med Mio om att jag, liksom han, längtar väldigt mycket tills när vi ska iväg till Göteborg och Gothia Towers i påsk.
Det kanske inte är rimligt att det är min roligaste aktivitet att se fram emot.
Men så är det just nu. Det är så himla mysigt när vi är iväg vi tre. Sist vi var på Gothia Towers så gick vi till Pinchos och åt, men barnen är inte så förtjusta i det eftersom det blir rätt asocialt att sitta och kolla i sina mobiler hela tiden (när man beställer). Så det blir nog nåt annat den här gången tänker jag. Ni som bor i Göteborg, ni kanske har tips?
Sen skyller jag också mina smala intressen på att det VAR en väldigt jobbig höst, och så blev jag lite skrämd efter händelsen i Åre när jag fick åka hem ett dygn tidigare. Den natten, innan jag flög hem, var en av de värsta i mitt liv. Trodde aldrig att jag skulle kunna sova. Men som tur är så är just sova en av mina superkrafter. Hur som helst. Jag är ju i vilket fall som helst så lycklig över att det är fredag och över att vi inte har NÅGRA måsten. Tanken är att vi ska tända ljus i hela lägenheten och krypa upp i soffan och se Talang ikväll, och imorgon – om Mio orkar – så ska vi gå på bio och sen på O'Learys som ligger precis bredvid. Mysigt.
Men nu ska jag först kicka igång min PT-dag. Jag har ganska många kunder, men tänker att jag själv ska få in ett träningspass också, och så ska jag träffa min kompis Maria på lunch. Underbar fredag! ❤️
Hur är det med er? Vad ska ni hitta på idag? Har ni barn? Barnledigt? Fest? Mys? Talang? Bio? Ja vad ska ni göra helt enkelt. Jag tror att jag har väldigt många läsare som INTE har barn eftersom ni är många som är mellan 25-34. Fast vad vet väl jag… 25-34 är rätt stort spann… Haha… och där flummade jag ut. Happy friday helt enkelt! Puss!
Nu måste jag fråga er en sak. Hur gör ni med era barn? Måste de äta upp det som ligger på tallriken? Eller så här: Tvingar ni dem att äta mer än de vill? Måste de liksom äta upp för att få gå ifrån bordet?
Jag tänker att det är jätteviktigt att mina barn SJÄLVA ska känna efter när de är mätta och då sluta äta. Varför ska jag trycka ner mer om de inte vill ha mer?
Visst, det är en helt annan sak om de väljer att sluta äta för att det inte är deras favvisrätt – så kan det vara för Alvin ibland – och då ber jag honom äta så att han i alla fall blir mätt. Men han får själv ansvara för att han är mätt. Det kan ju inte JAG bestämma.
Och det innebär visserligen att han inte får gå och ta en macka sen, om han “låtsades” vara mätt fast han inte var det. Låter det hårt? Jag tycker inte det, för det händer aldrig utan funkar svinbra. Båda mina barn har alltid varit helt suveräna på att äta. De äter stora portioner men får själva välja när de ska sluta äta på grund av mätthet. Och är det någonting som de verkligen inte gillar så respekterar jag så klart det, precis som om det hade varit en vuxen person.
Jag tänker att sen när vi är vuxna så tjatar vi ju på andra hållet: “Du BEHÖVER inte äta upp allt bara för att det ligger på tallriken!” och “Ät dig mätt, men slut sen! Överät inte!”. Jag tror att det är ett av våra största matproblem – att det är svårt att sluta äta när något är gott, är det inte så?
God morgon kära vänner! Jag har haft ett par dagar med inga eller väldigt få möten, och så har barnen varit hos Jonas, så jag har verkligen känt att jag har fått lite extra tid och därmed landat. Det är så skönt, och sååå viktigt.
Jag inser, som jag sa förra veckan, att jag har ett alldeles för hektiskt schema när jag – bara jag får två timmar utan agenda en vecka – känner mig fri och harmonisk. Men nu är det skärpning. Jag vet, det säger jag ofta (ni tänker säkert “Jaja, det där har vi hört förr”) men jag försöker verkligen få till det så att jag får mer luft. Enda sättet är att vara utan barnen UTAN att boka in annat. Det är så skönt att kunna jobba hela dagar och veta att jag inte har någon stress hem på eftermiddagen. Det ger sånt otroligt lugn.
Och på tal om barnen så ska jag åka och hämta dem nu, och sen ska jag köra till kontoret och spela in videos. Jag ska spela in “promotion-videos” till mina webinar så jag får gå och leta upp något som är bra att ha på sig. Och nä, det är INTE den där collegetröjan som jag hade igår, som jag älskar men som gör sig väldigt dålig (stor) på bild. Nä jag får hitta nåt annat helt enkelt. Filmvänligt. Puss!
Ni är så himla fina som undrar hur det går för Mio, och jag skulle väl säga att det dessvärre inte är några större förändringar. Vi väntar fortfarande på en VÄLDIGT avgörande undersökning, som har fallit lite mellan stolarna (igen), men nu efter att jag har ringt X antal samtal och blivit mer och mer irriterad så tror jag faktiskt att det kommer att ske snart.
Mio mår precis som han har gjort senaste året… vissa dagar är dåliga och andra är svindåliga. Det är sällan, eller rättare sagt ALDRIG, som han är helt bra. Jag förstår inte att han står ut och kan hålla humöret uppe som han ändå gör. Nu har han fyllt 14 (förrförra veckan) men “får” fortfarande inte vara som en normal tonåring.
Han äter ju kortisol varje dag vilket gör att han är piggare än i höstas, men vi väntar som sagt på att se om det finns en helt vidrig sjukdom bakom den där nya diagnosen “Partiell binjurebarksinsufficiens” som han fick för en dryg månad sen. HÅLL TUMMARNA FÖR ATT DET INTE KOMMER MER NU! Håll tummarna för att hans lilla kropp inte hittar på mer hyss utan håller det till det här. Jag är till och med “nöjd” med ifall hans skolgång går åt skogen – bara han inte är ännu sjukare än vi nu vet. Det ENDA som är viktigt är att det inte blir värre. Sen hoppas jag så klart att han kan bli bra, åtminstone som det var förr då han var bra i perioder och dålig i andra perioder.
Vi väntar fortfarande på att neurokirurgen ska kontakta oss också… För även om det här med kortisolet nu har lösts så har han ju fortfarande sin huvudvärk och både jag och Jonas tror att han tyvärr måste byta shut (=operation) Så det väntar vi också på att få svar på.
Jag bryr mig inte om NÅGONTING annat än att han ska få bli lite bättre, och önskar det av hela mitt hjärta. Håll tummarna för att det blir nån slags ljusning – och framförallt att det inte blir nån försämring.
Och så en annan sak… Jag har sagt det här tidigare… men alltså… TÄNK om vi inte hade åkt till Tyskland… När hade vi upptäckt det här med kortisolet då? Det är ju livshotande att ha kortisolbrist. Jag kan inte med ord TACKA er, alla ni som ställde upp och samlade in enorma summor för att hjälpa Mio. Wow! Varje gång jag tänker på det så blir jag så rörd, och så himla lycklig över att de flesta människor i världen är så fina ❤️ Och framförallt ni då! Tack!
God morgon! Vad ska ni göra i påsk förresten? Numera, när Mio är mer eller mindre dålig VARJE dag, så finns det inte så mycket för oss att göra. Ofta kan vi inte ens åka och hälsa på någon. Men så sa jag ju för ett tag sen att vi har hittat vår grej, och det är att åka iväg och bo på hotell någonstans i Sverige så att vi känner oss safe med sjukvård och sånt.
Jag vet att det finns sjukhus utomlands också men vi har testat det och jag gör helst inte om det. I alla fall inte när det bara är jag och barnen. Så det där med att åka iväg på en weekend och lyxa till det med hotell passar oss utmärkt. Jag älskar att både Mio och Alvin är såna livsnjutare som verkligen uppskattar myset på ett hotell och som älskar hotellfrukost och sånt.
Så igår bestämde jag mig väldigt spontant för att boka Gothia Towers en helg i påsk. Jag valde det eftersom jag vet att barnen älskar det och eftersom jag inte kunde komma på någonting annat så där på rak arm, men eftersom det är fri avbokning fram till dagen innan så har vi tid på oss att kolla runt även på annat. Funderade också lite på Riviera Strand, där vi firade nyår men det lutar nog ändå mot Göteborg. Om det inte är så att ni kommer med ett annat, fantastiskt alternativ?
Vet ni vad som är så himlans skönt? Mötesfria dagar! Jag måste börja ha ett luftigare schema om dagarna och försöker verkligen att inte boka in för många saker samma dag. Jag får så mycket gjort när jag kan jobba flera timmar i sträck, att jag känner mig alldeles lycklig och harmonisk när jag går hem. Känslan av att vara färdigjobbat när jag går hem är fantastisk!
Idag började vi dock dagen med möte – fast ett internt möte – som alltid på måndagar.
Vi satt i en alldeles ny konstellation eftersom Sanna är borta och vi nu har anställt Fanny (som sitter hos en av våra kunder fyra dagar i veckan) och Felicia som fick en tvåveckorsanställning från i tisdags. En helt ny konstellation med andra ord. Och så var Josefin sjuk, så ingenting var riktigt som det skulle.
Men nu måste jag säga att vi ändå, trots att Sanna (som är en riktig klippa som vi känner är svår att ersätta) har ett jäkla bra gäng. Vilket flyt att vi fick ihop det så bra ändå. Jag älskar att jobba med framåtdrivande tjejer som det är go i!
Mandy är nästan aldrig med på bild eftersom hon är min UNDERBARA fotograf under dagarna, men hon tillhör definitivt gänget av grymma personer.
Den här lille killen, Alvin, fick också hänga med idag eftersom han hade huvudvärk. Han brukar ju ha en femdagarshuvudvärk ibland, men låt oss hoppas att det här bara var en endags…
Man kan ju fråga sig hur det står till med synen dock… Haha… Nej men anledningen till att han ligger så är för att få stöd för armbågarna, men jag tycker att det ser väldigt roligt ut när han har telefonen i ansiktet.
Jag säger alltid att NU börjar jag komma ifatt med min to do-lista, och det känns hela tiden som det, men så fylls den ju på igen. Men nu känner jag nog ändå att jag är ganska bra på det och därmed kommer kunna ta tag i nästa större projekt. Det ska bli kul.
Jag tänker att jag den här veckan ska påbörja en diger excelfil där vi på ett enkelt sätt kan se vad som händer om vi säljer x antal timmar, x antal webinar, x antal webbutbildningar och så vidare… så att allt blir mer lättöverskådligt för oss alla. Och så ska jag börja snickra ihop en webbutbildning. Den första blir ganska enkel tror jag, eftersom den kommer innehålla ungefär detsamma som boken.
Hur har er måndag varit? Jobbar ni också med to do-listor?
God morgon på er! Igår kom min bror med familj hit och firade Mio som ju har fyllt år. Så hemmet var alldeles perfekt städat en stund…
…men idag när jag vaknade så såg det ut som att vi har haft världens fylleslag. Fast med tårta istället för vin.
Mio mådde sådär på morgonen men helt okej hela eftermiddagen och kvällen. Det var ju himla kul faktiskt. Så skönt för mitt lilla hjärta. Tänk att han är 14 år!
Han måste vara en av jordens finaste människor.
Jag hade beställt prinsesstårta och förtydligade att det absolut inte får vara choklad i den. Ni ser ju hur det gick. All dekoration gjordes med choklad. Fail.
Men med lite pillande gick det bra ändå.
Jag hade en prickig klänning på mig dagen till ära och det kändes ganska mycket INTE som jag. Jag brukar inte ha så “söta” kläder, men trivdes ändå bra. I alla fall här hemma. Har inte bestämt mig för vad jag tycker riktigt.
Tog ingen helkroppsbild tyvärr… Men på tal om kläder så har jag funderat på en utmaning till mig själv i vår. Ska berätta mer om det sen. Jag är lite trött på min garderob och “stil” som jag tycker är obefintlig. Det känns som att jag inte har haft tid och lust senaste åren på att engagera mig i min garderob… Kan ni också känna att ni liksom inte orkar ta tag i det fast ni så klart vill känna er snyggt klädda? Konstigt det där…
Eftersom gästerna kom ganska sent så körde vi mellomys på kvällen. Jag tyckte att Felix låt var bäst men hejade ändå på Benjamin eftersom jag gillar honom så mycket, och så kände Mio och Alvin också så alla blev nöjda. Av oss i alla fall.
Hur brukar ni göra efter ett kalas eller efter en myskväll så där? Plockar ni undan på kvällen eller morgonen efter? Jag bestämde mig, som alltid, för att lämna alla tårttallrikar och skräp framme och gick raka vägen in till sängen när mello var slut. Det är så mycket enklare att ta allt nu på morgonen. Förr kunde jag inte alls tänka mig att göra så, utan det var så himla viktigt för mig att det skulle vara fint när jag gick och la mig. Idag är jag mycket duktigare på att njuta av nuet och kunna släppa såna saker. Skönt!! Hur funkar ni?
Nä hörni, nu är det dags för fotbollsmatch för Alvin igen. Andra gången den här helgen. Vi hörs lite senare. Puss!
Hej på er denna underbara fredageftermiddag. Underbar som i att det har kommit så himla många roliga mail den här veckan. En kund, som vi älskar, som vill förlänga samarbetet, en annan som är väldigt nöjd med vårt arbete och vill prata vidare om utökning. Alltså att vi ska jobba ännu mer för dem.
Och så har jag fått tre svar från bokförlag. Redan!!! Jag mailade ju dem igår. Så snabbt liksom. En har i och för sig svarat typ “Tack, det ser intressant ut men jag ska läsa det snart och återkomma inom några veckor”. Med tanke på att det står på mångas hemsidor att man får räkna med inget svar alls eller att det kan ta flera månader så blev jag positivt överraskad. Jag äääälskar att jobba med människor som har tempo. Det finns typ inget bättre.
Så nu har jag två möten inbokade med bokförlag. Jag är sååå himla glad över det! Happy friday! OM det inte hade varit för att Mio har haft en ganska dålig dag. Det är inte lika roligt. Blä!
Åh vad det här är mysigt! Jag kom visserligen hem rätt sent idag (jag hade tänkt vara hemma redan vid fyra och sen jobba vidare lite ikväll) men nu när jag är hemma – och inte har träffat barnen på två dagar – så är det så himla mysigt.
Älskar när vi alla är samlade igen. Vi tänkte åka till Ikea för att köpa en sänggavel till Mio, men han har för ont i huvudet och orkar inte. Bad luck för mig som trodde att det skulle bli köttbullar till middag för deras del.
Ja ja, jag njuter av att ha mina små gullungar här igen i alla fall.
Det finns INGET, INGET, INGET finare än barn alltså.
Och på tal om barn… Kommer ni ihåg att jag i början av veckan skrev att vi, av en rolig anledning, har fått extra mycket att göra de här närmaste veckorna? Vill ni veta varför? Jo det är nämligen så att Sanna, vår kollega, har gått och fått BARN!!! Förstår ni så underbart?! En liten kille! Vår älskade lilla Mama-baby kom väldigt plötsligt fem veckor för tidigt efter att Sanna körde yoga-workshop och AW med hela gänget i fredags. Jag älskar att hon festade in i det sista och sen gick hem, och så gick vattnet. Om ni vill titta på underverket – gå in på @mamasaidmedia på Instagram. Det är en underbar liten varelse med de finaste kinderna man kan tänka sig ❤️
Åh vad jag hade velat ha bebisar jämt! Jag äääälskar bebisar, men det hade varit lite jobbigt att ta hand om en massa barn sen…
Ni minns väl att jag sa, för ganska länge sen nu, att Mio ska göra magnetröntgen på binjurarna, och även ta ett extremt viktigt blodprov? Detta skulle ske inom fyra veckor, och jag orkar inte gå in på detalj nu men jag kan säga att jag har ringt mååånga gånger och blivit runtskickad till än det ena och än det andra stället (säger man så?) Ingen har kunnat ge ett svar på vart hans remiss ligger, utan de har liksom sagt i flera veckor att “Ja det pratas om att det ska göras i Lund istället för i Malmö…”
Jaha? Men kan man inte bara ta ett beslut om det då tänker jag?
Eftersom jag har hållit på med det här i många år nu så har jag erfarenhet nog att VETA när saker inte riktigt har gått som det var tänkt. Jag märker tydligt när det hamnar mellan stolarna. Det känns liksom i luften. Och mycket riktigt… i förrgår när jag ringde ytterligare tre, fyra samtal så fick jag till slut veta att hon som skulle se till att det kom vidare till Lund hade haft semester. Det var ju sportlov. Ååååååh! Jag blir tokig.
Jag veet att det finns fantastisk personal på sjukhusen och jag veet att alla är jätteduktiga, men det här med logistiken… Jag blir tokig! Och i det här fallet så är det väldigt viktigt. Jag vet att den sjukdom som de letar efter i Mios fall handlar om TID. Upptäcker man det i tid så kan man göra nåt åt det… Så är det någonting vi INTE har så är det tid. Varför, varför, varför fungerar inte logistiken inom sjukvården?
Om sköterskor kan jobba treskift och ta hand om patienter dygnet runt, ofta med ett leende på läpparna – varför kan inte den simplaste sak i världen (typ pappersarbete) fungera? Jag förstår inte ? Nu ringde jag ett par samtal till och har nog ställt saker i sin ordning igen. Nu ligger hans remiss rätt, men jag känner – som alltid – att det krävs en halvtidstjänst till att hålla ordning på allt sånt här.
Och en annan fråga förresten… hur kan det komma sig att vårdköerna blir längre och längre för varje år när det skjuts in mer och mer pengar? Det förstår jag inte heller ?