Barnen

God morgon lördag, bio & mello

Av Alexandra Bylund / 10 februari 2018, 08:28

God morgon kära ni! Det är lördag! Visst är det härligt?! Jag älskar att vi är lediga och inte ska resa iväg nånstans. På ett sätt så älskar vi att vara iväg tillsammans men på ett annat sätt så njuter vi av att vara hemma i lugn och ro. Vi är precis likadana alla tre, så det är ju tur.

Det här var en stor dag – när Mio var inbjuden till en MFF-match och sen, tillsammans med Alvin, fick gå ner i omklädningsrummet och hälsa på Marcus Rosenberg och de andra spelarna. Så fint ♡

Hur som helst, idag ska vi på bio. Jag funderar på om vi ska se Coco, Djungelgänget, Jumanji, Monky, The Florida Project eller Paddington 2. (Om ni klickar på länkarna så kan ni se trailers av filmerna). Jag röstar nog på Jumanji eller The Florida Project men vi får se vad Mio och Alvin säger. Låt oss bara hoppas att Mio orkar idag…

Efter bion ska vi ut och äta, och sen blir det så klart Mello ikväll. Vad ska ni göra idag?

Kommentera (0)

Barnen

En update om Mio

Av Alexandra Bylund / 9 februari 2018, 11:30

Hur går det nu för Mio då..? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga… Det känns inte så bra faktiskt. Det känns som att det är fler och fler saker som dyker upp efter hand. Medicinintaget varje dag påminner om att det inte står rätt till i hans lilla kropp. Han har dåliga järnreserver och ska äta järntabletter i tre månader, går på högdos av D-vitamin eftersom det tydligen också var alldeles för lågt, och så har han ju det livsviktiga kortisonet som han tar tre gånger om dagen. Förutom det så är det de gamla vanliga allergitabletterna och alla diabetesprylar.

Men hur som helst, status just nu är ständig huvudvärk som är som sämst morgnar och dagtid. Tröttheten har blivit MYCKET bättre sen han började med kortison men nu väntar vi på att göra några läskiga prover. Prover på en extremt ovanlig och också fruktansvärd sjukdom. Jag vet inte så mycket om den ännu och orkar liksom inte gå in i det eftersom det förhoppningsvis finns en stor chans att jag inte behöver göra det. Jag har ingen aning om vad oddsen är… Alltså hur mycket de tror att han har den, jag vet bara att de ska ta prover snart. Resten får vänta…

Så just nu är hans nya diagnos “Partiell binjurebarksinsufficiens” – det är bara frågan om det räcker alltså eller om det även finns en bakomliggande orsak (diagnos).

Tack för att ni är så fina och frågar ♡

PS. Jag tar aldrig illa upp för att man frågar. Skulle det vara så att jag inte vill svara just då så säger jag bara det. Men jag skulle ALDRIG ta illa upp, jag ser det som en fin sak, att ni bryr er liksom ♡

Kommentera (0)

Barnen

Middagsstunderna med barnen är fina stunder

Av Alexandra Bylund / 8 februari 2018, 11:20

På tal om det här med närvaro och dåligt samvete… Jag har som sagt ofta dåligt samvete och undrar om jag räcker till, men så finns det vissa stunder som är guldstunder på dagen. Både för att jag tycker att de är viktiga och mysiga, och för att jag är glad över att vi har så starka rutiner kring dem.

Middagsstunden är en sån stund.

Vi äter alltid middag tillsammans och är närvarande när vi gör det. Det är inte så att vi sitter flera timmar (Finns det något barn som gör det? Och… ännu viktigare: Finns det någon vuxen som hinner det på vardagar?) men den stund vi sitter har vi väldigt trevligt och mysigt. Och aldrig några telefoner. På helgen sitter vi ofta i vardagsrummet och tittar på tv tillsammans, oftast på Idol, Melodifestivalen, Talang eller nåt sånt som man kan prata till och under vardagar sitter vi oftast vid matbordet.

Just igår pratade vi om ett internetprojekt som Alvin vill starta. Jag får inte säga vad det är… än… men ska så klart göra det sen när jag får tillåtelse. Jag blir så glad när de plockar fram den där entreprenöriella förmågan som jag tror att alla barn har. Man märker liksom hur de går in för det och bara pratar om den saken hela tiden. Mio kan vara extremt mycket så när han är frisk, och då finns det liksom ingenting som stoppar honom. När han verkligen vill nåt. Och nu ser jag att Alvin har lite samma drag. Gullungar ♡

Kommentera (0)

Barnen

Kvalitet eller kvantitet med barnen?

Av Alexandra Bylund / 7 februari 2018, 11:20

Ni som har barn – hur tänker ni? Är det viktigare att vara med barnen mycket tid eller att vara med dem kvalitativt? Om ni till exempel tänker er en lördag… är det viktigt att vara närvarande med barnen hela dagen eller delar av dagen eller “räcker” det med att ni går där hemma parallellt på något sätt utan att riktigt vara närvarande och umgås med varandra? Förstår ni vad jag menar? Om ni har små barn så är det ju svårt att inte “umgås” kanske, men jag tror ändå att ni förstår vad jag menar… Man kan ju sköta om barn en hel dag utan att vara där och utan att vara närvarande.

Att lägga pussel tillsammans är ett himla bra knep om man vill vara närvarande. Det gjorde vi i julas.

Vad tycker ni? Jag är med mina barn mycket men har ständigt en oro över ifall jag är tillräckligt närvarande. Jag håller mycket på med både mobil och dator, men har samtidigt mycket fokus på att ha stunder när jag är 100% närvarande. När vi äter frukost, lunch eller middag till exempel – då har vi ALDRIG telefoner vid bordet, och om vi ser på Idol eller Mello samma sak. Och sen så lägger jag mig ju med Alvin på kvällarna, och kollar serie, just för att jag tycker att vi inte får så mycket kvalitet under eftermiddagshetsen. Handla, laga mat, äta, skynda iväg till fotbollen, duscha, sova… Typ så ser det ju ofta ut, och det går ju att vara närvarande i det förstås, men ibland är det svårt. Och jag känner alltid att jag ligger på minus på den fronten. Går ständigt omkring med lite dåligt samvete. Men hur är det för er? Hur tänker ni? Berätta!

Så fort jag är själv med ett barn så blir det ett helt annat fokus och en helt annan närvaro. Det är jättemysigt tycker jag.

Kommentera (0)

Barnen

D-vitaminbrist – Fler mediciner

Av Alexandra Bylund / 6 februari 2018, 11:20

Vi fick ett brev av läkaren igår där det står att Mio behöver högdos av D-vitamin. Jag förstår inte vad det är som händer i hans lilla kropp. Visst, jag vet att många har D-vitaminbrist på vintern men han har ju aldrig haft det förut, och det här med att han behöver högdos. Vad betyder allting egentligen? Jag är så orolig för min lilla kille. Det känns som att de hittar nåt nytt varje gång de tar prover på honom nuförtiden ?

PS. Det här är också en sak som jag hade satt assistenten på imorgon – att åka till apoteket och köpa D-vitamindroppar. Det måste nämligen vara droppar, och de två apotek som jag var på hade inga… Så det blir ut och leta imorgon.

Kommentera (0)

Barnen

Back in business

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 19:10

God kväll! Idag har det som sagt varit en helt vanlig, om än väldigt mötesfylld, måndag. Dagen började jättemysigt. Jag, Anni och Amanda sågs vid åtta på kontoret för att förbereda för Sannas födelsedagsfrukost.

Ja för hon fyller ju år idag, vår fina Sanna. Anni och Amanda var så snälla och hade köpt och förberett allt i helgen så att jag slapp tänka på det när jag kom hem igår kväll.

Vi hade köpt ansiktstrengöring och krämer till henne samt fixat surprisefrukost. Fast surprise och surprise, hon visste ju att vi skulle göra nåt så klart.

Anni hade fixat partyhattar och allt…

… och när Sanna kom så körde vi igång firandet med frukost och “Vad har du gjort i helgen”-snacket.

Sen körde vi vårt vanliga veckomöte i raketfart… Det tar alltid flera timmar eftersom vi har många kunder att gå igenom, men idag rappade vi verkligen på eftersom vi var flera som hade möte klockan 11.

Och sen dess har dagen gått i ett. Jag har haft möte i princip varje heltimme. Jag har spelat in video med Torbjörn Tegnhammar som är moderat oppositionsråd här i Malmö, träffat Cecilia som startade Rescued fruits, varit och pratat med en skola där det är prat om att jag eventuellt ska utbilda inom sociala medier och sånt där som jag kan ni vet, träffat en potentiell kund som vi kanske ska göra en sociala medier-strategi samt videos för… ja och sen var dagen typ slut. Jag har knappt öppnat datorn.

Och sen var det dags att köra hem och handla och fixa mat. Alvin gick hem själv från fritids idag, så jag slapp köra och hämta honom. Smidigt!

Nu på kvällen körde vi ett 15-minuterspass av läsning. Vi försöker få in det varje dag, men jag hade visst glömt det efter jullovet, och det är så himla lätt att bara råka slösa bort tiden på datorer, ipads och telefoner… Men nu kickar vi alltså igång det igen. Jag läser fortfarande den här, något flummiga och väldigt inspirerande, boken.

Hur är det med er? Läser ni? Eller “råkar” ni också förlora tid i telefonerna?

Kommentera (0)

Barnen

Tänk om jag hade haft en assistent

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 11:20

Jag fantiserar om att ha en assistent. Tänk vad bra det hade varit att ha en person som kunde hjälpa mig med… allt. Haha… jag kan inte se hur den annonsen skulle se ut… för grejen är att jag behöver hjälp med att få ihop logistik, mat, handling, Mama Said-uppgifter, hämtning och lämning på fotboll – ja men typ alla möjliga såna där tidskrävande aktiviteter.

Jag tänker på det så ofta när jag hamnar i situationer där jag måste släppa allt, som till exempel när jag är på sjukhuset med Mio.

Tänk om jag då hade haft en assistent som kunde sköta min mail, hålla koll på min kalender och boka in och boka om möten om det skulle behövas. Som skulle kunna rodda med allt som är svårt att göra i det läget. Som kan besvara en massa mail som jag muntligen ger instruktioner om. (Det är en löjligt tung börda att ta fram datorn och börja jobba när jag är på sjukhus. Det är svårt att förklara, men det är bara så tungt, plus att det aldrig finns tid till det. Och om Mio är väldigt dålig vill jag ju BARA vara hos honom).

Eller som kan ringa läkare till höger och vänster och be om läkarintyg till skolan (Det är en hel vetenskap att greja det), boka tid till cellprovtagning för min del (Jag har tvingats boka om det flera gånger eftersom Mio har varit på sjukhus)…

… köra Alvin till och från fotbollsträningar de gånger jag bara ska lämna av honom och hämta honom, handla och laga mat så att jag kan komma hem och vara NÄRVARANDE med barnen när jag väl kommer hem på kvällarna, vara med på mina möten och anteckna och hjälpa till att följa upp efteråt, vara min assistent när det kommer till sälj (i form av att skapa listor på kontakter etc…)… ja men ni fattar… Jag undrar vad jag skulle göra då. Förmodligen kunna vara mer närvarande överallt, fokusera mer på sälj och affärsutveckling och inte ha lika hög stressnivå. Och så det där med att vara närvarande på kvällarna. Det skulle vara så mycket värt. Vad tror ni? Blir det en spretig annons? 😉

Kommentera (0)

Barnen

Nu kickar vi igång en ny vecka… i harmoni!

Av Alexandra Bylund / 5 februari 2018, 06:00

God morgon på er! Hur mår ni? Jag är så himla glad och lättad eftersom den här veckan är en helt vanlig vecka då varken jag eller barnen ska iväg på nåt. Inga resor och inga inplanerade kvällsaktiviteter alltså. Så fantastiskt skönt. Kanske en middag senare i veckan förresten, jag måste kolla med mina kollegor om det är så, men i såna fall är jag ju ändå nära barnen OM det nu skulle hända något. Nu brukar det ju vanligtvis inte göra det, inte så ofta som det har gjort på sistone i alla fall, men jag är ändå rädd.

Tänk vad mysigt det var i julas när vi hade massor av ledig tid tillammans ♡

Hur som helst, nu njuter jag i alla fall extra mycket eftersom jag har vanliga dagar framför mig, och därmed kan vara nära barnen. Jag har visserligen en vecka FULL av möten, och kan inte få in en enda grej till insåg jag igår när jag kollade i kalendern, i hopp om att flytta ett av dagens möten till en annan dag. Veckan är PROPPfull, men så länge det är dagtid så är jag nöjd.

Hur ser er vecka ut?

Kommentera (0)

Barnen

Orolig för sin storebror ♡

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 17:42

Jag ÄLSKAR att resa iväg tillsammans med barnen, vi har det alltid så mysigt, och så umgås vi på ett helt annat sätt när vi är iväg. Vi har haft en jättehärlig helg i Västerås, förutom att det kändes lite skakigt där ett tag.

Men nu är vi alltså hemma, och det är så himla skönt. Vi funkar precis likadant alla tre… när vi är iväg så här på en minivacation så har vi någon slags outtalad regel om att vi inte sitter med mobiler eller ipads. Vi umgås istället! Och sen när vi kommer hem är det som att vi har fått fullständigt nog av varandra. Mio och Alvin smiter in på sina rum och stänger dörrarna och jag går och pysslar och fixar med en podcast i öronen.

Haha… jag frågade Alvin på vägen hem om jag fick äga ut honom (hans uttryck) i Chicago (kortspel). Han:

– Va? Chicago? Idag? Är du galen? Nej, tack. Mamma, nu kan vi ju faktiskt göra saker själva, nu när vi är hemma.

Underbara unge. Och ingen är gladare än jag. Så länge de VILL vara själva så njuter jag till fullo. Det där med att spela Chicago var liksom mer för hans skull.

Underbara gullis ♡

Och på tal om hur gullig han kan vara ibland: I morse var jag och Alvin nere själva och åt frukost. Mio mådde inte riktigt bra så han stannade på rummet. Alvin satt med ryggen mot hissarna men vände sig om precis hela tiden.

– Tror du att Mio kommer ner mamma?

Åh, lilla gullunge. När jag frågade om han var orolig för honom sa han: “Ja lite! Nu har det tagit ganska lång tid, tänk om det har hänt nåt” (Det hade gått typ tio minuter) Mitt hjärta blöder när jag ser hans oro. Min älskade lilla kille, det är klart att han är orolig för sin storebror. I akuta lägen hinner jag liksom aldrig fråga honom hur han har det, och sen när vardagen rullar på så är han oftast inte så sugen på att prata om hur han känner inför att Mio är så sjuk. Men ibland kommer det, och då pratar han på. Mitt lilla hjärta!

Vi åt ganska snabbt och tog sen med en macka upp till Mio. Han som hade längtat så efter hotellfrukost, missade båda dagarna stackarn.

Men det får bli en annan gång. Jag åker gärna iväg snart igen, så länge jag har barnen med mig så känner jag mig trygg. Speciellt om jag inte har några åtaganden som jag hade nu i Västerås. Så mer av den varan tack! Mio orkar ju sällan vara iväg på aktiviteter på dagarna, men att byta miljö och bo på hotell brukar funka. Även om vi mest är på rummet och inom hotellet så är det himla mysigt. Speciellt när man får en svit som vi fick nu. Det kanske får bli vår nya grej ?

Kommentera (0)

Barnen

God morgon harmoniska söndag

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 07:02

God morgon fina ni ♡ Tack för att ni är så omtänksamma. Ja det VAR verkligen en skitnatt fredag till lördag och jag VAR orolig över att lämna barnen när jag skulle ner till konferensdelen här på hotellet och utbilda. Mio var ju helt utslagen hela förmiddagen så det var omöjligt att se hur han mådde. Tröttheten kom ju från att vi kom i säng halv sex på morgonen, så det var ju rimligt. Han bara sov och sov…

… och jag passade på att lära Alvin att spela Chicago. Han älskade det! Han är så smart min lilla kille. Ingen är så snabblärd på sånt här som han.

Efter några timmar väckte jag Mio och drog med honom på en promenad med Bruno, och då var han hur pigg och glad som helst. Så himla skönt! Så det kändes helt ok när jag gick iväg. Och så hade jag så klart telefonen framför mig hela tiden, men det är ju ändå ingen lätt grej att hålla koll på telefonen när man utbildar. Jag kan ju inte ställa mig där och börja messa helt plötsligt. Men allt gick jättebra!

Utbildningen handlade om hur man kommunicerar för att nå ut i Sociala medier.

Jag pratar om allt från strategier till hur man faktiskt skriver en Facebook-caption och vilka bildstorlekar man ska ha i de olika kanalerna. ALLT från stort till smått alltså. Och så avslutas det med en workshop.

Efter utbidlningen hade jag och barnen planerat att gå ner till en restaurang som ligger här precis bredvid hotellt, men ingen av dem var sugna på riktig mat så jag sprang ner till Ica istället och handlade lite lättare grejer. Och så slängde vi oss i soffan och tittade på Melodifestivalen. Alvin är så kramig just nu så han och jag delade soffa. Mio har kommit in i en period då han gärna vill ligga själv, men ändå ha sällskap i rummet liksom. Det var så himla mysigt att bara ligga där tillsammans allihop och kolla Mello.

Och nu har jag INGA resor inbokade vilket är väldigt skönt! Jag hade ju tänkt åka iväg en vecka för att skriva på boken men det känns inte som att det är läge nu, jag tar en vecka hemma istället och sitter på nåt bra ställe och skriver. Inte på kontoret och inte hemma. Vart kan man annars sitta? Har ni nåt förslag?

Nu känns allt väldigt skönt. Vi åker hem idag, och jag ska som sagt inte åka iväg någonstans igen utan är på hemmaplan med barnen. Och även om de är hos Jonas så är jag ju tio minuter därifrån om det skulle vara nånting. DET känns som harmoni i själen.

Kommentera (0)