God morgon på er! Vilken röjardag vi hade igår. Vi skruvade den nya fåtöljen som vi hade köpt på Ikea förra helgen (Äntligen har jag en fåtölj som är sådär riktigt skön att sitta och läsa en bok i. Har velat ha det sen innan Mio föddes – men då tänkte jag i och för sig mer som en amningsfåtölj. Men så har det aldrig riktigt passat in i inredningen. Men nu så!), vi skruvade ihop Mios nya hörnsoffa och möblerade om helt och hållet i hans rum, jag flyttade runt och rensade lite i garderoberna nu när sommarklänningarna skulle bort (bara väldigt lite. Ska göra en rejäl rensning sen), städade undan från fredagkvällen (Ni förstår inte hur snabba vi är på att stöka till här hemma. JAG förstår det inte fast jag är mitt i det. Är det samma hos er? Jag fattar inte hur det kan gå så snabbt…), jag tvättade (och blev alldeles förfasad när jag en timme in i en av tvättarna insåg att jag hade satt på 60 grader istället för 30. Med en massa blusar och tunna t-shirts i!?Så fort jag insåg det så stängde jag av programmet och ändrade till 30, det var ju vatten i så jag kunde inte bara ta ut tvätten. Jag valde medvetet att inte titta på förskräckelsen förrän efter vi hade haft vårt Idol-marathon, men vet ni vad? Inte ett plagg var förstört!! Så sjukt! Så underbart. Hela min ljusa garderob låg nämligen i den maskinen), åkte till Ikea och smet in bakvägen bara för att kunna gå raka vägen in och hämta tre ramar och sen gå ut. Det var mitt snabbaste Ikea-besök ever!✌️Ja men det var helt enkelt stora fixardagen igår. Och idag ser det… förj…igt ut här hemma. För vi är liksom fortfarande mitt i det.
Kolla vilka fina tavlor! Då två till höger har en gammal kontorskollega gjort, och den vänstra köpte jag på Ikea. Tycker inte att det blir riktigt rättvisa färger på bilderna men jag ska visa er sen när de sitter uppe på väggen.
Mio, som ska bli arkitekt, älskar att skruva möbler. Jag hatar det så det tackar jag de högre makterna för!??Alvin älskar min Mac och Netflix!?
Och så älskar han regn. Så fort han ser att himlen öppnar sig så blir han helt galen och springer ut i regnet.
Igår tog han ett varv runt gården… barfota…
… och kom tillbaka lycklig och dyngsur.
Och idag när jag vaknade så var det alltså rörigt igen. Eller fortfarande. Nu är vi visserligen mitt i en röjning här men ändå. Det brukar nästan se ut så här på helgmorgnar. Jag förstår inte hur vi lyckas?? Blir det lika rörigt hos er? Eller gör vi nåt “fel”? Skulle jag vända mig om och även fota köket så skulle ni se att det är lika rörigt där. Och badrummet. Och Mios rum. Och hallen. Ja men vi har att göra idag helt enkelt.
PS. Det blir aldrig så här rörigt när jag är själv… men när jag tittar mig omkring så ser jag ju ändå att jag är medskyldig till röran…
God morgon alla kära! Vi hittade ett nytt (för mig) ställe igår – Gustavino! Himla trevligt, italienskt ställe. Jag älskar såna här lokaler och maten var dessutom jättegod och det var inte så överdrivet stora portioner.
Det passar mig utmärkt när jag ska äta på kvällen och dricka ett glas vin (eller bubbel då). Till lucnh vill jag ha mycket mat däremot!
Hur som helst, det var såå trevligt, och vi brainstormade och pratade en massa, men vi sa att vi ska följa upp det om en vecka för att se om våra idéer fortfarande känns heta då. För vi hade så många idéer… vääääldigt brett kan man säga.
Ja ja, nu ska jag och Anni snart iväg och hålla i en workshop för en kund. Ibland håller vi i workshops för att hjälpa våra kunder att förbättra sin närvaro i sociala medier, och det är alltså det vi ska göra idag. Tre timmars worskhop, och förhoppningsvis blir resultatet att de börjar jobba mer, och på ett annat sätt, i sina sociala kanaler.
Sen ska jag och Mio till Lund och barnsmärtenheten samt till hans privata läkare, och direkt när jag kommer hem så ska jag rusa iväg igen för att gå på födelsedagsmiddag med Kristina som alltså fyller år. Hurra! ?Längtar redan tills jag ligger i sängen ikväll igen… Haha… så får man inte säga! Nä kalaset ser jag fram emot, det ska bli jättetrevligt! Men man kan ju önska ibland att man kunde köra två parallella spår, eller hur? ?
Just det… när det gäller Mio så är han sämre igen, och jag har fått svar (per brev) från den läkaren som jag skrev till för ett tag sen. Jag orkar inte gå in på detaljer nu men det gör mig rasande när folk inte lyssnar på vad jag säger utan istället pratar om sina egna grejer… utifrån nåt helt annat. Om jag skriver ett brev så förväntar jag mig att man bemöter det istället för att prata generellt kring… skit. Sorry, men jag är extremt trött på att vi ska kämpa med varenda liten grej preciiis hela tiden. Det är som att dra en tung, tung, tung vagn… och om vi, för en millisekund slutar att dra lika hårt, så backar den. Och sen, om jag skulle råka behöva sitta i en workshop en halvdag (och alltså inte kan dra den där jäkla vagnen som BARA funkar om man MANUELLT drar) ja men då stoppar ju allt upp. Typ så är det. Och det är ett stort problem att Mio tillhör så många olika avdelningar, för ingen tar tydligen fullt ansvar. Blä!?
God morgon! Hur mår ni? Här började dagen extra tidigt idag, redan klockan 05,00. Jag var tvungen att gå upp så tidigt för att hjälpa Mio inför ett prov som han skulle ha idag. Han var dålig nästan hela dagen igår så han klarade inte att plugga så mycket som det var tänkt… och därmed så körde vi ett tvåtimmarsrace även nu på morgonen. Han kämpar så, min lille kille. Just i detta nu så sitter han och skriver ett prov med dundrande huvudvärk. Egentligen kunde han inte gå till skolan idag, men så vill han ju göra provet. Han kämpar så, men ändå är det så svårt att klara av en normal vardag. Och det börjar bli svårt för honom att hänga med i skolan… förstås. Nu går han i åttan och allt går i raketfart.
Tänk att han var så här frisk i helgen…
Igår var jag och Kristina på en föreläsning – Tommy Davidovics “Hur lyckas man med livet”. Han sa många smarta saker, men ni vet hur det är… ibland är det nåt visst som bara landar alldeles perfekt just där och då. I mitt fall var det två saker: 1) Det här med att man har en liten nedtryckande “djävul” på ena axeln som säger dåliga saker till en som inte tar en vidare någonstans! Som alltså inte har någon funktion.Den finns alltid där men vi borde sluta att lyssna på den.
2) Att allt som andra människor gör är deras val och får stå för dem. Jag har, i min föreläsning, beskrivit det som att “Jag försöker alltid se vems ok det är att bära för att slippa ta ansvar för andras handlingar”. Förstår ni hur jag tänker? Om du skriker på mig eller kommer in i rummet och är sur och tvär, eller om du slänger luren i örat på mig – då är det ditt ok att bära och det har ingenting med mig att göra. Visst kan jag ha sagt eller gjort någonting som du tycker är fel, dumt etc… men det du gör är fortfarande din grej och ditt ansvar. Ingen annans. När det här verkligen landade i mig, för nåt år sen, så blev livet väldigt mycket enklare. Jag tar inte längre ansvar för andras humör. Så skönt!
Men nu, hörnini så ska jag iväg och hålla i en workshop. Hejrå så länge??
Hörni, en sak som jag har tänkt på… Det finns två ganska stora utmaningar i min bransch (sociala medier, PR och kommunikation), och den ena är att många tänker att det här med att jobba i sociala medier är easy peasy – “Jag postar ju på Facebook och LinkedIn flera gånger i månaden, hur svårt kan det vara?” – och den andra är att många tror att det går snabbt. Att det typ tar ett par minuter att posta något på Instagram. Och det gör det ju – när man väl har innehållet (i form av bild/ video, text, taggningar och hashtags) färdigt att posta. Själva knapptryckningarna tar liksom inte så lång tid men det tar ju tid att skapa själva innehållet.
Anni, hos oss, är den som är ansvarig för våra kunders sociala medier, och hon är en riktig stjärna på det. Hon har det liksom i sig. Hon sitter ofta med telefonen i handen och postar och interagerar på diverse konton.
Först ska man komma på vilket slags innehåll man ska ha, sen ska det skapas (ibland kan det vara en video som ska göras, ibland är det en text och en bild, och ibland är det en bloggartikel som ska skrivas) och sen ska det delas och följas upp – både i form av att man svarar på kommentarer och att man tittar på statistiken. Vad går bra? Vad går mindre bra? Vad bör vi fokusera på framöver? Och sen bör man också lägga tid på att interagera med målgruppen. Ja hela den här processen tar tid, och det vet jag att alla ni som bloggar och Instagrammar mer eller mindre seriöst, vet! Men det är fortfarande något som är svårt att få förståelse för från företag. Ja inte från de som vi jobbar med, de har uppenbarligen förstått, men många andra. Och jag har också märkt att det är svårt att lära upp folk inom just sociala medier, om de inte har det med sig i ryggraden så att säga. Förstår ni hur jag menar? Det är som att lära någon hur man är social och träffar vänner. Det finns liksom ingen bok och inget regelverk att följa utan det handlar om människor och att vi ska förstå, och vara intresserade av, varandra. Så om man är duktig på att skapa kontakt med folk och duktig på att lyssna in andra, då kan man definitivt bli en stjärna i sociala medier. Och är man inte det så kan man istället vara den som skapar själva innehållet, ja om man inte är så social så att säga. De flesta kan jobba med sociala medier om de vill. Det handlar bara om att förstå att det är relationsskapande det handlar om – ingenting annat. (Förutom själva innehållet då förstås).
Men nog om mina tankar nu… Håller ni med mig? Vad tycker ni? Är jag helt ute och reser? Tell me!
God kväll på er! Nu har vi pratat tillräckligt mycket, både här i bloggen och IRL, om huruvida vi människor gillar perfekta Instagramflöden eller ej. I alla fall tillräckligt mycket för att jag ska kunna dra en slutsats. Ok, är ni med?
När Loppi var nere förra veckan så pratade de om att folk, enligt undersökningar, är trötta på alltför redigerade och perfekta Instagramflöden, och då började jag tänka efter. Är det verkligen så att vi är trötta på det eller är det bara så vi svarar i undersökningar? För vem säger “Jag vill följa ett oäkta och ogenuint konto med snygga bilder”? Vi tror ju inte att det är det vi vill följa, eller hur? Och samtidigt, som Elin sa, så skulle vi – om vi nu bara gillar att följa det som är “on the go” och operfekt – bara följt våra vänner. Eller hur!?
Jag tänkte också på den här trenden med att vi opererar oss och fixar oss för att se naturligt vackra ut nuförtiden, att jämföras med förr då det verkligen syntes att folk var opererade och fixade. Det är en lite farlig trend, eftersom det ställer orimliga krav på framförallt unga tjejer. Hur kan alla vara så perfekta liksom?
Och jag tror att det är exakt samma sak på Instagram; vi vill ha det som ser äkta och genuint ut, men det ska fortfarande vara snyggt och enhetligt. Med andra ord så kräver vi kvalitet och perfektion på precis samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det måste kännas mer personligt och unikt. Det räcker inte längre att ens inredningskonto är vitt, svart och avskalat. Förstår ni hur jag menar? Jag tror alltså att det är ännu viktigare nu att vi har en plan, en strategi, för hur våra bilder ska se ut – och att folk gillar när det ligger tid och tankeverksamhet bakom – men att det gärna får vara “on the go”-bilder som känns lite lagom operfekta ändå. Hmm, låter det förvirrat? Eller är ni med på vad jag menar? Håller ni med? Hit me med era tankar! ?
Det här inlägget är ett betalt samarbete med Medisera
Hörnini, nu ska jag, som alltid är friskare än friskast, testa någonting som känns lite pirrigt!
Jag har aldrig riktigt vågat ta såna där prover för att se om det är nåt som felar, utan mer tänkt att det tar jag i såna fall när det kommer. Men… nu så har jag insett hur jäkla bra det är att hitta saker i tid. Ja men vår privata läkare brukar säga att jag snart kan hämta ut min läkarexamen. Med tanke på Mios alla sjukdomar så jag skulle säga att jag har rätt mycket erfarenhet.? Och den (erfarenheten) säger att det är oerhört viktigt att hitta sjukdomar i tid. Även om det är mycket som inte går att bota så vill man ändå veta i ett så tidigt stadie som möjligt. Det var till exempel en sjukdom som de pratade om att Mio kunde ha (som var riktigt, riktigt hemsk och som vi har fått bekräftat att han inte har) där det var helt avgörande NÄR man upptäckte den. Tidigt skede = bra, sent skede = ingenting att göra. Ja men ni förstår ju skräcken. Nu var det ju inte så att han hade den sjukdomen, men jag har i alla fall tänkt om. Jag tänker leva länge och tänker ta hand om mig själv på absolut bästa sätt, så därför gör jag nu den här hälsokontrollen.
Jag valde “Hälsokontroll Stor” men skulle också kunna tänka mig att göra “Stora Allergitestet”. Inte för att jag har några problem utan mer för att jag är nyfiken. Och tänk om det skulle vara så att jag får en aha-upplevelse. Jahaaaa… så det är därför det kliar under fötterna när jag har ätit äpplen. Typ… Haha… DET var ett dåligt exempel, men ni fattar säkert… ?
Hej på er! Nu ska jag berätta något väldigt, väldigt kul. Mio mår fortfarande bra, och har gjort det sen förra fredagen!! ?Det är heeelt fantastiskt och han är så glad över att kunna gå i skolan och vara som en helt vanlig kille.
Anledningen till att han är bra är för att vi var inne och ställde om shunten, och då brukar det bli bra i i alla fall några dagar. Nu är det nog uppe i något slags rekord. 10 dagar! Det var en extremt välbehövlig paus i det onda måste jag säga. Så här har det inte varit på över ett år. Jag tror det är sen i maj/ juni förra året. Så det här är som en alldeles underbar liten oas för oss. Det är svårt att beskriva hur lätt allting är och hur mycket mer tid vi plötsligt har. Allting blir så mycket enklare och så mycket roligare. Och Alvin är såååå glad, men samtidigt så rädd för att han ska få ont igen. Ja det är som sagt svårt att beskriva, men det blir ju nån slags misär att ha en stackars liten kille som ligger här hemma 24/7 och har ont.
Även om det är bra nu så vet vi ju att det brukar komma tillbaka… tyvärr… Vi har ställt om shunten förr, och det verkar som att hans huvud vill ha en mittemellan-inställning som inte finns eftersom det är bra ett litet tag, och sen – när den landar på den nya nivån – blir dåligt igen. Ja det är i alla fall så vi tolkar det.
Men två saker har vi fått väldigt klart för oss nu, och det ska ingen läkare, skolpersonal eller annan person någonsin få oss att tveka över:
1) Det onda i huvudet beror på shunten!
2) Så fort Mio mår bra så går han gladeligen till skolan (Vuxna människor har en tendens att tro att det kommer att bli problematiskt att komma tillbaka till skolan efter lång tids sjudom. Det BLIR INTE DET FÖR MIO och HAR ALDRIG blivit. Kan vi bara låta honom ha den fantastiska egenskapen?)
Men nog om det nu, för nu är det ju bra! Han mår bra! Och vi är överlyckliga här hemma. I fredags, när vi var på AW, så fick jag en video av pappa Jonas DÄR HAN, MIO OCH ALVIN SPELADE FOTBOLL!!! Som förr! Som förr då Mio hade små oaser av bra mående. Det är liksom deras grej, men de har ju inte kunnat göra det på huuur länge som helst. Det var den finaste videon jag har sett EVER. Jag vågar inte lägga upp den utan att fråga Mio, och han sitter och gör läxor nu (Ja han ligger väääldigt mycket efter) så jag vill inte störa. Så jag bjussar på en suddig skärmdump från videon istället. Min älskade lille kille in action! ♡
God morgon alla härliga! Just det… igår, innan vi åkte till Ikea, så satt vi allihop vid matbordet och gjorde läxor (Mio) och ritade (jag och Alvin). Jag hade nämligen fått hem den här lilla boken, som jag har köpt från @maja_pa_naset (på Instagram).
Det är en liten bok som inspirerar till att rita symboler och små figurer. Tanken är att alla kan! Och jag som aldrig kan rita någonting så där spontant när jag sitter och kladdar, testade genom att titta i hennes bok, och det var ju hur lätt som helst. Så kul!
Så här ser den ut inuti.
Vill ni köpa en bok så skicka bara ett dm på Instagram. Den kostar 120:-
Alvin ritade en actionhjälte istället. Jag bad honom rita mig som actionhjälte och han började med det men sen blev det för svårt med håret så det blev en kille istället.
PS. Filmen igår… Det blev “Change up” – den handlade om två bästa vänner vars liv byttes med varandra. Lagom underhållande en trött lördagkväll. Vi åt pizza i soffan och var riktigt slöa så det var ganska lagom även om det inte är en film som jag tycker att ni direkt MÅSTE se ?
Nu ska jag prata lite juice igen… för det har blivit en rutin här hemma att göra juice varje morgon. Mest för att vi, eller framförallt barnen då, ska få i oss en massa näringsämnen på ett enkelt sätt. Ni vet kanske att jag brukar tjata om att ju fler färger man äter varje dag, desto bättre..? Hur som helst, anledningen till att jag valde en så kallad “slow juicer” är att när man gör juice i sån så kommer det inte in så mycket luft som i traditionella juicemaskiner, och det i sin tur gör dels att näringsämnena behålls och dels att juicen håller i upp till tre dygn i kylen. OM man har en tät och ljusskyddad flaska eller liknande vill säga. Nu har jag inga ljusskyddade flaskor men tänker att om jag ska spara juicen i kylen en dag så kan jag sätta den i en vanlig flaska och sen i en papperspåse eller nåt. Tror faktiskt att det funkar ett dygn utan… och mer än ett dygn tror jag inte att vi behöver spara juicen… Men hur som helst då… det jag egentligen ville komma till med det här långa inlägget är att jag nu äntligen har inhandlat flaskor. Wohooo! Så då behöver jag liksom inte vara rädd att göra för mycket juice. Jag hittade de här på Clas Ohlson i helgen och ser att de även går att köpa online. Här.
Idag hörni är en stor dag! Idag, eller inatt i alla fall, får vi veta vem som ska leda vårt land de närmaste fyra åren. Kanske det inte blir ett konkret svar redan inatt, regeringsbildningen kan ju eventuellt bli en komplicerad fråga, men nånstans så kommer vi ju ändå se vilket håll det går åt.
Har ni förtidsröstat? Jag har inte gjort det eftersom jag tycker att det är en stor, och lite högtidlig, grej att gå och rösta och eftersom jag vill att barnen hänger med. Att vi liksom gör en aktivitet av det. Och ikväll har jag lovat att vi ska ha myskväll (med snacks och hela grejen) och att de får vara uppe sent. Det är ju valvaka. Har det varit ett självklart val för er? Det som har varit mest självklart för mig är att jag inte under några som helst omständigheter skulle rösta på SD. Någonsin. Om vi bortser från migrationsfrågan en stund (för jag hoppas att ni känner mig så pass väl att ni förstår att jag är STARKT emot att ett parti med så många nazistiska rötter skulle leda landet) och bara tänker på alla kvinnor. HUR kan man vilja gå tillbaka till hur det såg ut när min mormor var ung? På riktigt???! Jag fattar inte… Och deras syn på HBTQ. Herregud, det är skrämmande och jag tycker att man är korkad om man tror att ett missnöjesparti kan lösa våra problem.
Titta gärna på det här klippet från SVT… Den här kvinnan var med och överlevde Auschwitz.
Och… att komma med argumentet som “Det är ju så många röstar på SD – alla kan väl inte ha fel?” biter inte ett dugg på mig. Glöm inte att Hitlers parti, Nationalsocialisterna, blev Tysklands största parti med drygt 37,3 procent av rösterna en gång i tiden. Betyder det att det han gjorde var rätt? Var han en bra ledare?