Lite av varje

Lite av varje

Hur når man sin dröm?

Av Alexandra Bylund / 7 januari 2018, 19:02

Jag pratade med en kompis häromdagen om en grej som hon har drömt om att göra i flera år och som hon fortfarande drömmer om. Och jag tycker verkligen att hon ska satsa på det där och frågar ibland hur det går.
– Hur går det med det där nu då? Ska du inte köra all in och verkligen satsa på det nu när det är nytt år? Du borde göra det, du är ju grym på att xxx!
– Jo men det är bara det att… bla bla bla…
– Ja fast det där är ju bara en oviktig detalj som du inte alls är beroende av för att komma igång. 
– Ja, jo jag vet, men jag måste också… bla bla bla…
– Ja men det kan jag hjälpa dig med. Jag gör det nu direkt…
Förstår ni vad jag menar? Känner ni igen det? Varför fokuserar vi på det negativa när vi vill göra något som vi verkligen drömmer om?
Om det nu finns (som i det här fallet) många riktigt bra argument för varför hon skulle köra, varför fokuserar hon på de små detaljerna som är små, små minihinder som bara är att ta ett kliv över?
Det här är en väldigt bra vän till mig och hon är långt ifrån negativ, det är bara så här vi funkar om vi inte tänker oss för. Jag gör precis likadant! Och jag tror att vi alla har det i oss.
Men jag har också en riktig jäkla “Jag-kommer-klara-det-om-jag-verkligen-vill”-ådra.
Jag vet att om jag vill bli framgångsrik som personlig tränare så kan jag bli det, om jag vill bli ännu mer framgångsrik med Mama Said  så kan jag bli det, om jag vill bli framgångsrik som influencer kan jag bli det, om jag vill bli framgångsrik som författare eller föreläsare kan jag bli det. 
Det handlar om VILJA och att göra val. Eller att välja bort rättare sagt. För om jag vill bli framgångsrik inom någonting på riktigt så måste jag verkligen satsa på det och gå all in. Och då funkar det kanske inte att ha för många grejer vid sidan om. Man måste eventutellt försaka någonting. 
Men om jag nu vill lyckas med någonting – hur sjutton ska jag göra då?

Vårt största hinder är i de allra flesta fall att vi ser hindren istället för möjligheter. Om du drömmer om någonting – dröm om det positiva som kommer att hända när du har lyckats. Dröm om hur härligt ditt liv är när du gör sånt som du vill göra. Dröm om hur du känner dig när du har nått ditt mål.
Dröm om det som är bra helt enkelt och låt de där småhindren dyka upp först när du sätter dig och gör en affärsplan eller vad det nu är du ska göra. Du kommer att ha tid till att fundera över hindren i alla fall, tro mig. Det är oftast inte där problemet ligger – att vi inte ser vad som skulle kunna stoppa oss, utan tvärtom.
Så… det första och enklaste steget – som kan appliceras på de flesta av oss – för att lyckas nå våra drömmar är att DRÖMMA POSITIVT! 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Visionboard och pepp 2018

Av Alexandra Bylund / 6 januari 2018, 11:23

Min moster sa nåt, när jag ställde frågan om vad jag borde utveckla i bloggen, som jag tog till mig:
“Du som är så positiv skulle kunna ha en punkt om enbart positivt tänkande.”
Och ja, jag är – av mig själv – en person som oftast tänker positivt. Det är ingenting som jag har övat in utan jag bara ÄR sån. Oftast är det bra, men det är klart att det kan ställa till det ibland också. 
Men hur som helst… jag tänkte så här, att nu när det är nytt år och vi är många som pratar om och tänker på förändringar och nytändning så kommer jag dela med mig av vad jag går och funderar på, och vad för slags pepp jag själv går igång på. Egentligen så är jag lite allergisk mot peppiga citat, men samtidigt, om jag väljer ut de som verkligen gäller för MIG just nu, så kan jag gå igång på dem. 
Så jag tänker att jag delar med mig till er också. Blir det för cheesy så får ni helt enkelt scrolla, okej? 
Jag vill så gärna ha någon slags vision board, som jag då själv har skapat alltså, nära sängen där jag ser den ofta, och tänker att jag ska åka till Clas Ohlson idag (Clas Ohlson har ALLT! Bästa butiken när man ska ha… någon slags bakgrund till en vision board… tror jag?)
Givetvis kommer jag visa er om jag hittar nånting, så kan ni också – om ni tycker att det är en bra idé – göra era egna vision boards. Antingen så kanske ni fastnar för nåt citat, eller nåt annat som jag delar med mig av eller så hittar ni på nåt helt eget. Allt det här utgår ju förstås från mig och vart jag står just nu.
Vill ni vara med på det här? Är det kul om jag delar med mig? Jag har gjort en ny kategori som heter “Pepp” – hoppas ni gillar det. Puss ♡
 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Jag älskar mörkret och myset på vintern

Av Alexandra Bylund / 6 januari 2018, 06:00

God morgon i mörkret! Jag vet att ni är många som hatar när det är mörkt och kallt, och jag ska villigt erkänna att jag inte är något stort fan av att vara ute i blåst och minusgrader, jag HATAR att frysa. MEN… jag måste ändå säga att jag under de senaste åren faktiskt har börjat älska höst, vinter och mörker. Det är ju jättemysigt att vara hemma och tända ljus, pyssla, se på film och serier… mysa runt liksom. Visst är sommaren härlig – jag älskar sommaren – men det är ändå något visst med att vara hemma och tända ljus och mysa omkring på kvällarna.
Igår när jag kom hem så frågade jag barnen om vi inte skulle ha myskväll eftersom det ändå var “fredag”… kind of. Vi har ju röd dag på Mama Said idag 😉 Och de båda två sa “Jaaaa, vad mysigt!” De blir alltid lika glada när vi har myskväll, även om det sker typ varje fredag och lördag. På vinterhalvåret.
Det är ett visst pirr som uppstår när man kommer hem och slänger av sig kläderna och bara har ett mål: hänga i soffan hela kvällen. Det är så mysigt och så välbehövligt efter en supersocial jobbvecka. Ha ha, har jag blivit gammal? Nää, jag kan ju njuta av en AW också, med massa bubbel, men oftast tycker jag att vi har det som bäst när vi hänger hemma i soffan en fredagkväll. Det är så mysigt.
Och så tänder vi ljus i hela lägenheten. Jag köper ett stort paket stearinljus varannan vecka tror jag. Och på tal om det – stearinljus, såna där långa, ger så himla mycket mer mys än värmeljus.
Det mysigaste jag vet är att åka skidor en hel dag och sen, med brännande trötta ben, sitta framför en brasa och värma sig. Älskar spraket och lukten av eld.
Tycker ni inte att det är liiite mysigt ändå med mörker? Eller är det bara ångest?

Kommentera (0)
Lite av varje

Nu har vi äntligen fått nya matstolar

Av Alexandra Bylund / 5 januari 2018, 16:36

Ni som har hängt med här i bloggen har säkert fångat upp att jag har varit på jakt efter stolar. Och att jag inte har velat köpa några “så länge” utan hellre lägga ner vad det kostar, även om det skulle bli lite dyrt, för att få kvalitet. Men så fick jag tips från flera av er om de här stolarna. 
Och efter många om och men, och ett höjt pris, som de (Jysk) sen tog sig samman och sänkte till fantastiska 250:- (!) så gjorde jag en beställning. Och idag, på vår röda dag, så kom de. De var VÄL inpackade, så bara den grejen att packa upp de, tog lååång tid. Och sen var det bara att börja skruva. Jag köpte sex stycken så det blev en del skruvar. 
Men visst blev det fint? 
Både jag och barnen är helnöjda.
De passar perfekt till vårt bord, och är dessutom väldigt sköna att sitta på. 
Nu kanske ALLA stolar skulle vara det om man har suttit på pallar ett tag…
Så här ser de ut i närbild.
Färgen (konjak) är alldeles perfekt…
… och benen, i trä, känns stabila och alltså inte ett dugg rangliga.
Så vi är väldigt nöjda. De känns stabila och sköna att sitta på och är dessutom snygga. Sen gillar jag också priset förstås. Så nu får vi ha fler fester på Mama Said. Sist, när vi hade julfest, så var vi ju här hemma och åt först – och då var sittkomforten sådär…

Kommentera (0)
Lite av varje

Fler nyårsmål 2018

Av Alexandra Bylund / 4 januari 2018, 17:58

Jag kom på att jag har fler nyårsmål för 2018 än de som jag skrev häromdagen. Inga större grejer, men mer några småsaker som jag tänker att jag ska förändra
i mitt eget beteende. 
  • Jag ska vara lite mer öppen, glad och trevlig mot folk som jag bara möter så där i affären, trappen eller på gatan. Ibland är jag så inne i min egen värld, mestadels för att jag har så mycket i huvudet, att jag glömmer att vara trevlig mot random
    främlingar som jag möter. Och jag vet ju hur glad jag själv blir av när en främling hejar glatt och säger nåt trevligt. Mer sånt 2018 för min del.
(null)
  • Jag ska bli duktigare på att ge credd till folk som jag inte känner. Jag tror att jag är duktig på att säga när mina vänner eller kollegor är extra snygga en dag eller om de har nåt snyggt på sig, men jag är mycket sämre på att säga det till en
    person som står framför mig i kön på Malmborgs. Mer sånt! Man blir glad både av att ge och få komplimanger så det är win-win.
Jag tror som sagt att jag är bra på det till mina vänner och kollegor.
(null)
  • Jag ska bli mer närvarande! Och då menar jag i alla situationer – när jag pratar med folk, när jag är med barnen, när jag jobbar, när jag äter, när jag tränar etc. Jag är så nyfiken av mig och kollar ofta runt samtidigt som jag sitter och pratar
    men nån, och kan pilla med telefonen lite nu och då, och egentligen så KAN jag faktiskt göra två saker samtidigt OCH behålla fokus, men det är inte så trevligt, plus att det tar mycket energi. Jag älskar folk som är närvarande, och ska själv
    bli en sån. Vad tror ni – kan jag lyckas, eller är jag ett hopplöst fall?
Mindre sånt här när jag hänger med folk alltså.
(null)

Jag skulle vilja sammanfatta allt i nån slags visionboard som jag kan ha nånstans där jag ser den ofta. Har ni nåt förslag på hur jag kan göra det? 

Kommentera (0)
Lite av varje

Yogaresa eller gruppträningsresa?

Av Alexandra Bylund / 4 januari 2018, 11:00

Jag är så kluven… Jag vill så gärna resa på en gruppträningsresa eftersom för att jag vet att det skulle ge mig sååå mycket pepp. Jag älskar gruppträning – speciellt danspass, och går igång på när det är bra musik och mycket power. Tänk att köra det en hel vecka med ett stort gäng lika peppade fantaster. Underbart eller hur? 
Men så känner jag också att jag vill åka på en yogaresa. En yogaresa där det är mycket stretch, rörlighetsträning och meditation snarare än styrka. Jag är inte så förtjust i att träna statisk styrka, som yoga ofta är, men är väääldigt pepp på lugnet och smidigheten. 
Så nu sitter jag här och har väldigt svårt för att bestämma mig för vad jag ska fokusera på. Vilken typ av resa jag ska välja. Och så tänker jag att det skulle vara en rolig utmaning att resa själv, medan jag samtidigt undrar: Är jag typen som gillar att resa själv? Har ni rest själva på den här typen av resor? Är det kul? Jag tänker att om jag reser tillsammans med någon så blir jag nog inte lika social med andra – om det är en gruppträningsresa, och inte lika mycket i mediationsmode – om det är en yogaresa. Ja ja… vi får se vad det blir. Jag funderar vidare lite till…
 
 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Egopeppigt inlägg – Nu jäklar är jag stark igen!

Av Alexandra Bylund / 4 januari 2018, 06:00

God morgon kära ni! Förbered er nu på en himlans massa egopepp i det här inlägget.
Det är så otroligt härligt när det vänder. Eftersom jag hade en rätt dålig träningsperiod tidigt i höstas så fick jag känna på det i form av att jag lyfte mindre och mindre för varje pass jag körde. Jag blev helt enkelt svagare för varje pass. Och hur mycket jag än VET att det alltid bara är en period så är det klart att det inte direkt ökar motivationen.
Men NU är jag på g igen. Nu har trenden vänt, och det fina med att vara en person som tränar regelbundet, är att muskelminnet finns ju där. Så när man väl lägger manken till så går det rätt fort.
Och det positiva med att ha varit nere på botten och härjat lite är att det är så FANTASTISKT kul när det sen vänder. När man lyfter tyngre och tyngre för varje pass, och självförtroendet bara växer.
Igår morse körde jag ett styrkepass med min PT och jag hade sån jäkla power! Nu är jag på g och snart tillbaka där jag var innan sommaren. Åh vad det känns härligt!
Jag ska komma ihåg det här nästa gång jag hamnar i en svacka… att det blir otroligt roligt när jag sen tar tag i det så att det vänder. För då får man så snabba resultat. Är man redan på sitt starkaste så är det mycket svårare. Det finns inte nåt ont som inte har nåt gott med sig, eller hur?
Till och med på bänkpressen var jag extra stark idag. Det är annars en av mina svaga punkter.
Halleluja! Ja men ni hör ju hur frälst jag är. 
PS. En sak som jag älskar med min träning är att jag inte har NÅGRA som helst utseendemål, det handlar mer bara om prestation. Hur är det för er? Har ni utseendemål? Prestationsmål? Inga mål alls? Ingenting av det är rätt eller fel men jag tycker bara att det är så befriande att “bara” ha prestationsmål, som inte är så bara det heller.

Kommentera (0)
Lite av varje

Hur går det med makeovern då?

Av Alexandra Bylund / 3 januari 2018, 19:12

Jag pratade ju, häromdagen, om att jag vill göra en makeover – och jag tänker att ni knappt kan sova om nätterna av nyfikenhet. Hur har det gått egentligen? Jo men tackar som frågar, det har gått alldeles utmärkt.
Jag var och solade en gång mellan jul och nyår, och det kändes väl bra. Jag tyckte att jag fick färg på kroppen, det ser jag om inte annat på märkena efter trosorna, men i ansiktet var jag lika blek. 
Det bekräftade min fina vän och kollega Mandy igår morse när vi var tillbaka på kontoret. 
– Skulle du inte sola? 
Men så igår eftermiddag gick jag, efter tre dygns HYSTERISK huvudvärk, till naprapaten för att knäcka bort det stela i nacken och bröstryggen, och vips när jag kom tillbaka till kontoret så lät det annorlunda:
– VA?? Har du solat också? Du är ju jättebrun!
Både Anni och Mandy tyckte att jag var jättebrun efter naprapaten. Alltså att det var jättestor skillnad, och jag tror bannemej att det beror på nån slags blodtillförsel till huvudet. Kan det vara så att blodcirkulationen har varit så dålig på grund av att jag var så stel? Ja men det MÅSTE ha varit så för jag kan ju själv se hur jag har fått tillbaka färgen i ansiktet. Jag är inte genomskinlig längre. YAY!
Och så idag så gick jag på ansiktsbehandling. Det är första gången på… få se nu… 20 år. Hjälp, vad gammal man är när man säger att det var 20 år sen! 
Och oj vad underskattat det här med ansiktsbehandling har varit i min värld. Men det är ju sååå skönt. Så rogivande.
Jag gjorde en djuprengöring eftersom jag inte har nån problemhy att fokusera på, och sa att jag ville ha en massa fukt eftersom det är mitt i vintern. Jag är alltid torrare i hyn på vintern. Är ni också det? Är alla det liksom? Alltså jag menar, är det så det är? Att man är torrare på vintern?
Även om jag ser lite härdad ut i ansiktet så här efteråt så känner jag mig så ung och fräsch. Det ser ni väl?
Ja men det här kommer jag definitivt att göra om. Jag känner mig så reeeeen och vill aldrig sminka mig igen.
Och imorgon ska jag till läkaren med mitt onda finger. För nä, det har verkligen inte blivit bättre. Snart är jag en hel person. Jag lagar mig och fixar mig så här i början av året, fint va? 

Kommentera (0)
Lite av varje

Träningsmål 2018

Av Alexandra Bylund / 3 januari 2018, 11:00

Har ni några träningsmål för 2018? Om inte så har jag ett förslag! Förr var jag typen som ofta “började om”, som tänkte att nu jäklar ska jag köra igång med den här typen av träning och köra X antal gånger i veckan. Och så körde jag hårt, gick liksom all in för att sen efter ett tag tappa lusten. Det kunde räcka med en förkylning eller nåt annat slags avbrott, så var jag av banan. Och då är det så otroligt svårt att hoppa på tåget igen, eftersom man måste börja om från början. 
Så istället för att köra all in, börja om, testa nya träningsformer och så vidare så bestämde jag mig en dag för att “Jag är en person som tränar!” Punkt! 
Och om jag är en person som tränar så är det okej att få svackor ibland, det är okej att vabba, att vara sjuk, att inte kunna träna för att jag är bortrest och så vidare. Så är ju livet! Det är precis som med allt annat, ibland tvingas man prioritera bort saker av olika anledningar. Och ibland är man mer motiverad än annars. Det TILLHÖR!
Tidigt i höstas hade jag en liten svacka i styrketräningen, det är aldrig kul när man är svagare än man brukar men så samtidigt så visste jag ju vad det berodde på: Jag hade tränat mindre. Och det har jag ju bestämt mig för att acceptera. Det är ju som sagt okej att vara mindre motiverad ibland, jag är ändå en person som tränar.
Och nu är det SVINKUL igen eftersom jag lyfter tyngre och tyngre för varje gång jag går till gymmet, och det ÄVEN om jag inte är lika stark som i våras. Jag blir liksom ändå glad av själva progressionen. Och den kommer ALLTID när man har haft en svacka om man bara fortsätter. Så det är det det handlar om. Man måste fortsätta trots att det går trögt, trots att man har en motivationssvacka.
Och när du har en motivationssvacka så försök att inte värdera vikterna du lyfter eller kilometerna du springer utan bara GÖR det… Inte lika ofta kanske, men nån gång då och då eftersom du “är en person som tränar”. Snart kommer nämligen motivationen tillbaka, det lovar jag. Och då är det himla skönt att du inte la av helt. Det är svårare att hitta motivationen när du är på noll än om du nånstans lite, lite grann har hållit uppe träningen. Bara pyttelite i alla fall.
Så bestäm dig för att 2018 är året då du ska bli en person som tränar. Inte “Nu jäklar så kör jag” utan mer att du bara är en tränande person som har hela livet på dig att träna. Som inte blir stressad av att en förkylning pausar träningen, för du kan ju bara fortsätta sen, det är lugnt. Eller hur? Förstår ni hur jag menar? 
Har ni några träningsmål för 2018?

Kommentera (0)
Lite av varje

Varför dricker jag inte alkohol?

Av Alexandra Bylund / 2 januari 2018, 11:00

Det var någon som ställde frågan om varför jag inte dricker alkohol. Bra fråga. Jag undrar också alltid varför de som inte dricker alkohol inte gör det, även om jag VET att det inte är något onormalt eller något som man ens ska behöva svara på om man inte vill. Men det ÄR ju fortfarande så att det är vanligare att folk dricker än inte.
Men vet ni vad? Jag dricker absolut alkohol! Jag älskar att dricka när det är fest, då dricker jag gärna bubbel eller vitt vin.
Jag letade igenom mina bilder på Facebook och ser att jag många gånger har ett glas bubbel i handen. Här är nog enda gången som jag sitter med en drink. Den här sommaren alltså… jag minns den väldigt väl. Jag och Maria hade sååå himla kul och det var mycket fest och mycket kul. Jag har inte alls samma tempo idag, men det var verkligen superkul då.
På vintern kan jag ta ett och annat glas rött vin också, men jag är ingen hemmadrickare. Jag tycker att det är godare att dricka läsk, vatten, juice, whatever om jag bara sitter hemma, men tycker att det är svinkul och festligt att dricka bubbel när det vankas fest. 
Det här var när jag och Anni kom första dagen till Gotland när vi var där under Almedalsveckan för några år sen. Vi firade så klart med bubbel.
Jag har inga regler kring hur och när jag dricker, utan det kommer av sig själv – jag dricker helt enkelt när det är fest, annars har jag inget sug. Så det där med att inte dricka när det är julafton är alltså ingen uppoffring för mig, och visst hade jag kunnat ta ett glas bubbel tillsammans med Tina igår när vi var i Båstad, men ofta kan jag prioritera att vara pigg i kroppen och kunna träna dagen efter istället, om det ändå inte är fest. Och eftersom Tina inte heller är något större fan av att dricka för drickandes skull så höll vi oss till vatten och Pepsi. Inte för att det kändes bättre utan bara för att vi inte kände för alkohol. Så det där är alltså ingen stor fråga för mig.
Hur är ni med alkohol? Dricker ni ofta ett glas vin hemma i soffan framför tv'n? Eller hellre på fest? Jag tror att jag är rätt ovanlig i mitt drickande, är det inte så? 

Kommentera (0)