Personligt

Vi funderade på det här med Veronica Maggio och om hur hon kan stå på scenen och ha minimalt med kläder på sig och ändå inte vara i närheten av att kännas som ett sexobjekt. Hur kan det komma sig? För många andra hade, med de kläderna, sett ut som just sexobjekt. Varför ser hon bara härlig och… gullig ut? Vi konstaterade att vi tror att det beror på att hon:

1. Inte känns så överstylad i håret
2. Inte är så sminkad
3. Är så väldigt naturlig och icke-porrig i sitt kroppsspråk
4. Är så icke-porrig i sitt ansiktsuttryck
5. Är så naturlig och jordnära i sitt sätt

Eller? Håller ni med? Vad beror det på tror ni?

– “Åh, är det inte en liten bebismage som skymtar där?” så fort den pinnsmala bloggerskan har ätit en macka och magen inte går inåt. Fy vad det är elakt sagt. Jag gissar att man bara gör det för att vara elak..?
– “Oj, vad trött du ser ut!” när man kommer till jobbet. Samma sak där, det är väl också bara för att vara lite störig eller? För det finns väl ingen som kan tycka att det finns nåt hjärtligt i det?
– “Försök att inte tänka på det. Hitta på nåt kul istället…” när någon är ledsen över något som har hänt. Jag förstår att det här är väl menat, men det är lite som att inte vilja ta till sig att den andra är ledsen. Jag skulle känna mig bortviftad.
– “Det går över. Tänk på XXX som har det ännu värre, var glad att det ändå inte är värre än så här”. Samma sak här… det är lite som att vifta bort någon annans ledsenhet. Sorg går inte att mäta eller jämföra med någon annans. Det finns alltid någon annan som har det värre men det spelar ju ingen roll, man kan vara förkrossad ändå.
– “Ta inte ut nåt i förskott så att du blir besviken.” Varför inte? Det enda som kan hända är att jag har varit glad i onödan. Ta ut allt du bara kan i förskott, tycker jag. Förutom sånt som kan få konsekvenser förstås.
– “Skyll dig själv” eller “Det är självförvållat!” Finns det nåt mer korkat att säga? Det kan visst det vara synd om nån som är bakis. Även om hen själv valde att dricka kvällen innan. Annars kan man ju dra det hur långt som helst: “Det är självförvållat att du inte får sova, det är ju du själv som har valt att skaffa barn”. Eller nåt. Dumt. Och säger mer om den som säger det än om den som är bakis, eller har skaffat barn.
– “Vad var det jag sa?” Helt ärligt… vad är det för liten människa som säger så? Säger ens någon så? På riktigt? Skulle någon säga så till mig så skulle jag inte ens bemöda mig med att bemöta det.
Vad tycker ni? Finns det fler saker man inte borde säga?

1. Jag kommer gå på fler Maggio-konserter. Definitivt!
2. Jag ska gå på fler konserter generellt. Det är så energigivande. Och musikaler. Älskar musikaler.
3. Jag måste åka iväg på fler såna här små getaways och bo på härligt hotell.
4. Jag måste ha mer tid med Maria. Och med Lily, som vi Facetimeade med i morse. Vill så gärna att Mio och Alvin, som är lika bebissjuka som jag, ska få träffa henne. Det ska vi få till ♥
5. Ödmjukhet, sårbarhet och äkthet – ju mer av det som folk har, desto mer gillar man de. Det är fint!

Vilket dygn vi har haft! Mer sånt här tack. Det har varit magiskt på alla sätt. Jag älskar Veronica Maggio, och kom på igår vad det är som är så där magiskt. Förutom att hon har bra röst och hög igenkänning i sina låttexter så har hon en närvaro, sårbarhet och äkthet som är helt otrolig. Det här är andra Maggio-konserten som jag och Maria går på, och jag tror inte att det är sista.
Vi kom till ett sommarhett Stockholm och gick direkt ut på stan. Sen började vi kvällen med ett glas bubbel i hotellbaren, och satt och pratade om att vi borde göra sånt här oftare. Bara åka iväg utan att det ska behöva vara en stor grej. Att komma iväg så här och slippa bebisnätter (Maria) och blodsockernätter (jag) och bara hänga i en hotellbar är himmelrike. Fast det är viktigt att det är med en person som man har roligt med, kan prata högt och lågt med och som ger energi. En bra vän helt enkelt. För det är inte själva resan i sig som är himmelrike… det är det där andra ♥Vi kom fram till Stockholm stadion (vilket ställe att ha konsert på. Wow!) och gick in i bardelen. Istället för att köa så gick vi med bestämda steg längst fram i den långa kön och bara gick in. Går man med resoluta steg så är det ingen där bak som vågar säga “App, app, app… ni trängde er”. Men förlåt oss ändå, men vi är för gamla för att orka stå och vänta.Vi gjorde samma sak när vi skulle fram och beställa. De köerna var milslånga och det kändes som att enda alternativet var att bara gå längst fram. Tror att de bakom oss knorrade lite, men jag tänkte att jag säger “Äh men det är lugnt, jag jobbar här”, och le. Om de skulle säga nåt. Veronica kom upp på scenen prick 21,00 (enligt schemat). Respekt!Hon bjussade på en magisk konsert under 2,5 timme med perfekt ordning på låtarna. Och så den där närvaron och äktheten. Ja man ni hör att jag älskar henne va?Hon är liksom tacksam för att vi (ja inte bara jag och Maria) är där. Och jag tror att det är tricket för att folk ska få den där lilla extra känslan för en – och då menar jag oavsett vilket område man är framgånsrik inom: Ödmjukheten och sårbarheten. Man älskar ju det.Eva Dahlgren kom upp på scen. Så stort och så fint. Någon sa att det var 22,000 människor där. Jag är inte säker, men jag och Maria var där i alla fall. Och Sofia Wistam. Det är i alla fall tre stycken.Kan ni föreställa er hur det lät när självaste Håkan Hellström kom upp på scenen? (Kolla videon nedan annars) Galet! Och att det skedde samma dag som hans egna biljetter släpptes och direkt tog slut, kändes extra stort för en sån som jag som gillar honom men inte älskar honom. Man vill ju ha sånt man inte kan få tag i.Det var både en glad, fartfylld, lugn, vemodig, härlig konsert. Alla känslor rymdes i de här dryga två timmarna.När Håkan kom in hoppas jag att känsliga personer hade öronproppar. Jag är inget äkta Håkan-fan på det sättet som många andra, men älskar hans dinglande och lite lätt förvirrade kroppsspråk. Och hans ödmjukhet. Ja men ni hör ju, ödmjukhet är the shit. Och ju större man är – desto viktigare.
https://youtu.be/qx30NArB_Tc
Och så sjöng de förstås sin låt.
https://youtu.be/nK6JVdU0w8s
Ja alltså den här kvällen var magisk! Och det jag tar med mig är:
 
 
 
 

Jag kan inte förstå att en bilresa kan gå så snabbt. Det måste bero på att vi babblade precis hela tiden. Med kvalitet. Alltid med kvalitet när det är med Maria. Vi har sååå mycket intressant att prata om.  Fina vän ♥
Vi stannade nånstans längs Vättern och åt sallad från Holy Greens, som Maria hade köpt med sig. Heaven!Och så efterrätt. Maria hon kan hon.
Väl framme på Sheraton, där vi bor, så tror jag att vi blev uppgraderade. Eller så har vi bara råkat boka några slags VIP-rum. Vi trivs. Men kastade oss ändå direkt ut i vimlet på stan och letade väskor, byxor och armband. Men kom hem med varsin regnponcho. Det ryktas om lite regn ikväll.
Hur kan man se ut så här? ♥Vi fastnade i väldigt djupa fåtöljer på Espresso House och blev otroligt fnissiga och kände oss fulla. Hade svårt att komma upp men lyckades till slut.  Nu – dusch. Snart – Maggio på Stockholms stadion. Det ryktas också, förutom om regn, om ett inhopp av Håkan Hellström. Hoppas…

Så full av liv och energi och så lite i behov av sin mamma. Så är det när han är frisk. Plötsligt blir han som en vanlig 12-åring och springer ute och letar Pokémons, cyklar omkring med kompisar, går in till Limhamn och äter på Burger King… och är måttligt intresserad av häng med mig och Alvin. Han messar mig bara om blodsocker och sånt och kommer inrusandes för att äta ibland. Annars lever han utomhus de här dagarna. Och han säger själv att han har så bra dagar som han inte kan minnas att han nånsin har haft. Han är så lycklig min älskade lille kille. Det här ger honom massor av energi och härliga minnen ♥
Att jag ens lyckades fånga honom på bild igår är ett under…

God morgon! Det här med att göra sig i ordning utan att behöva väcka och få iväg barn – vilken lyxgrej va? Det tar ju ingen tid alls. Jag kommer hinna duscha, äta, planera packningen, packa, välja dagens kläder, göra mig i ordning och allt det där på nolltid. Jag förstår inte hur effektiv man kan vara egentligen? Det måste vara så att föräldrar är de mest effektiva människorna på jorden. Sen att vi dessutom tycker att det är en stund av vardagslyx, ja men det är väl härligt. Man nöjer sig helt enkelt med mindre än när man var utan kids. Spa – vem behöver det? Tid ensam hemma är the shit.
Nu är jag visserligen inte ensam här, båda killarna ligger och sover men kommer slippa att gå upp eftersom Jonas kommer hit och tar över. Dels för att de som sagt ska slippa gå upp och dels för att logistiken ska funka med kalas och grejer som Mio ska på ikväll. Eller heter det kanske fest? Han är ju ändå 12 år…
Men nu ska jag göra allt det där som jag är så snabb på; duscha, packa, äta och så vidare.
Tycker alltid att det är jobbigt att åka ifrån de här två – men njuter väldigt mycket när jag är iväg.

Imorgon kl 8,00 hämtar jag upp Maria, vi ska nämligen köra till Stockholm och gå på Veronica Maggios konsert på Stockholm Stadion. Herregud, det ska bli sååå himla kul! Att hon ska spela på Stadion är ju hur stort som helst, och lika stort är det att jag och Maria ska sitta i en bil i en massa timmar och prata. Vi kommer ha hur mycket som helst att prata om, så själva resan – och det härliga hotellet vi ska bo på – blir nästan halva nöjet. Och sen att Miss Li ska vara förband – ja men det här kommer bli magiskt, det hör ni ju.
Vi hade en så fantastiskt rolig sommar, jag och Maria, för några år sen. Just den här kvällen var vi hemma hos en kompis, på hans takterrass och drack farligt goda Strawberry Daquiris, jag som inte ens gillar drinkar, men de här smakade precis som Proviva och vem gillar inte det? Samma höst träffade Maria en kille som nu ska vara hemma med deras gemensamma lilla Lily när vi åker till Stockholm ♥ Fråga: Hur varmt/ kallt är det på Stadion? Vad ska man ha för kläder?

Det finns ingen. Ingen! som är så tråkig i håret som jag. Jag är alldeles för lat och effektivt lagd för att hålla på och fixa och trixa på morgnarna. Och sen ser jag också ett problem i det när det är sommar och man badar mycket. Vem fixar håret då liksom? Eller försöker man att inte blöta ner håret när man badar? Och på hösten och vintern så regnar det och blåser, och så har man ju mössa. Jag förstår inte. Hur gör ni alla ni som är snygga i håret och har sådär fräsiga frisyrer?
Det här känns ju som en frisyr som till och med jag, med rätt tunt hår, skulle kunna greja. Eller? Är jag naiv nu? Hon har ju visserligen jättetjockt och fint hår men jag tänker att det borde funka ändå. Eller? Har ni några knep som ni har lust att dela med er av? På hur jag på ett enkelt sätt kan komma över det här frisyrhindret (Det är vääääldigt högt) Mitt enda knep är att kolla på Pinterest, längre än så har jag inte kommit. 

Eftersom jag rusar rakt ur sängen, iklädd första bästa plagg som jag hittar på vägen (ja det är då jag inte blir kallad modelejon) tar kopplet (och vovven) och springer rakt ut på gatan varje morgon så kan jag härmed bli er alldeles egen väderprognos. Blåser det så blåser det rejält här på Ön. Blåser det inte på Ön, ja men då är det mer vindstilla än i ett andetag. Vädret känns här kan man säga.
Det kommer att bli en erfarenhet att ha hund på vintern… På sommaren, när man bor så här i markplan är det ju ingen match.Men det jag vill säga idag är att jag förberedde mig på samma kyla som igår – men så var det mycket varmare! Ska vi äntligen få lite sensommar? Känner att det där med att direkt bli inkastad i höstrusket var inget vidare. Så vädret idag: varmare! Igår morse såg jag en kvinna med mössa och nån slags höst/ vinterjacka. Om du läser det här – ta inte mössa idag!
Idag är det PT-dag, plus att vi ska åka och fixa pass hela familjen. Ser redan fram att väcka den här lilla killen.Det där var ironi. Han är morgontrött som få.