Personligt

God morgon! Jag och Alvin hade en liten stund vid köksbordet igår efter fotbollen. De där stunderna när man är själv med honom och han är pratsugen – de är underbara.
– Mamma, vad är jag bäst på?
– Hmm, du är en av de roligaste jag känner… du är väldigt snäll mot alla – utom möjligtvis mot din bror ibland… du är…
– Men åååh, måste du alltid prata om känslor och sånt? Kan du inte erkänna att jag är bäst på fotboll?
Älskar den här lilla killen ♥
 

Tänk att det finns människor som försöker jobba på sitt “Jag måste lära mig att säga Ja”. Jag är precis tvärtom och måste lära mig att säga Nej. Eller jag har redan börjat lära mig faktiskt och börjar bli bättre på det. Framförallt på att säga nej utan förklaring. Jag behöver ju inte ha en förklaring, även om jag ibland förstås vill ge det, men då räcker det med en för mig godtagbar förklaring. Den behöver inte bli godkänd av den jag säger nej till. “Nej, jag har inte tid” räcker till exempel bra. Mer än så behöver jag inte förklara. Och det fina när jag säger nej till andra är att jag säger ja till mig själv. Ju.
Och sen finns det ett tillfälle till där jag behöver lära mig att säga nej, och det är när kalendern är full. Hur gärna jag än vill. Är den full så är den full. Måste lära mig det.
Hur är det med er? Har ni svårt att säga nej?
Nej! Ser ni hur jag fokuserar på nejet?
 

Idag ska vi ha möte angående Mio och hans sjukdomsbild – eller egentligen att han har väldigt hög sjukfrånvaro och att vi måste hitta ett bra sätt att hantera det på – tillsammans med rektor och lärare från hans gamla skola och rektor och lärare från den nya skolan. Och så ska hans “kompis” Annica också med förstås. Annica är en socionom och samtalsterapeut (tror jag?) som Mio har fått tack vare skolan. Hon arbetar alltså för det här rektorsområdet. När Mio var hemma så kom hon och hälsade på en gång i veckan och pratade, spelade spel och hängde med honom en stund. Sen var hon också med när han började gå till skolan en timme då och då fast han fortfarande var dålig. Han tyckte att det var jätteskönt att ha henne med sig. Jag älskar att han är så obrydd över sånt och aldrig skäms när det kommer till hans sjukdomar och all hjälp han behöver.
Hur som helst – idag ska vi till skolan och ha möte med alla dessa personer, samt sätta upp en handlingsplan för hur vi agerar när han blir dålig. För det vet jag tyvärr att han kommer att bli förr eller senare. Nu börjar han 6:an och det känns som att den här plattformen är grunden och avgörande för hela hans framtid, hela livet liksom. Och jag är så himla orolig över att han ska missa för mycket. Så den här handlingsplanen måste vara så pass bra att han har en chans att klara skolan även om det skulle bli mycket sjukdom och frånvaro.
Hoppas hoppas hoppas att han hinner komma in ordentligt i nya skolan innan han blir dålig nästa gång eller ska opereras ♥
 

God morgon! Jag låg som vanligt vaken en halvtimme innan klockan ringde (Det är vinsten när man går och lägger sig i tid på kvällarna. Win!) så jag hann ligga och fundera lite och har därmed några insikter att bjussa på:
Dagens insikt no. 1: Det här med att jobba i grupp, eller i alla fall ta in hjälp från andra människor – det är verkligen någonting som man borde göra. Alltid. (Vi har nu plan B, plan C och plan D redo med Mios Freestyle libre. Och det är tack vare er.)
Dagens insikt no. 2: Om man vill vakna snabbt på morgonen så ska man skaffa en hund och bosätta sig på Ön, där det alltid blåser stormar. (Jag kliver ur sängen på morgonen, tar på mig första bästa plagg som finns i närheten (nej jag ser sällan särskilt fashion ut då) och kliver rakt ut på gatan. Allt detta för att vår lilla Bruno fortfarande är liten och vi inte till 100% lita på att han är helt rumsren)
Dagens insikt no 3: Hösten är här! Jag vet att många hatar när jag säger det så här tidigt, men ni är välkomna till Ön och uppleva höststormen om ni tvekar. (Man måste ha två händer och mycket kraft för att ens ha en chans att kunna stänga porten).
Dagens insikt no 4: Vi tänker extremt många tankar varje dag – men de flesta är de samma som igår så det är inte konstigt att det är svårt att bryta vanor och mönster. (Enligt den här texten – som jag för övrigt inser är skriven av en gammal klasskompis lillasyster – så tänker vi  65,000 tankar varje dag och enbart 95% av de är de samma som igår. Nån som vet källan? Vart det kommer ifrån från början förresten?).
Dagens insikt no 5: Det här med sälj, som jag pratade om igår – det är bara att kavla upp armarna och sätta igång. Just do it tänker jag. Men med tanke på insikt no. 1 så vill jag fortfarande ta en kaffe med nån som vill ge mig inspo och tips.
Segstartad på morgonen? Skaffa hund!

Ni är fantastiska! Jag har fått så många bra tips på hur vi kan göra för att få den där lilla apparaten att sitta på Mios arm utan att han ska få eksem.
För så här ser det ut nu, efter att han hade den i 12 timmar. Även om vi tog av den igår så fortsätter det att bli värre och värre. Men det lägger väl sig snart. Jag fick tips om sätta skavsårsplåster under, eller en salva (?) som heter Cavilon samt att testa att sätta den på magen istället om inget annat funkar. Så idag köpte jag skavsårsplåster samt ringde diabetesmottagningen som skrev ut Cavilon.
Den här testar vi nu…Vi har precis satt på det på den andra armen. Håll tummarna! Det hade varit så underbart om det hade funkat!!

Bra:

• Jag och Johanna var iväg på ett yoga-retreat på Mossbylund. Kul och härlig liten getaway. Jag kommer nog aldrig bli en fullblodig yogi men jag gillar att få in det som träning någon gång i veckan.
• Jag och kidsen var på Jump – himla rolig timme måste jag säga. Hoppas att fler vuxna förstår hur kul det är och inte bara sitter vid sidan om och tittar på kidsen. Det här är en perfekt aktivitet att göra tillsammans.

• I början av veckan införde jag “spelförbud” för barnen – fast inte i negativ bemärkelse. Jag förklarade att den här sista veckan ska vi umgås på dagarna, och det är bara om jag är iväg på möte eller tränar som det är okej att ta fram datorer och telefoner. Det har resulterat i att vi har hängt mer och gjort saker som de annars inte hade velat göra… typ.
• Vi bestämde oss för att åka till Svalbard och gick till och med och inhandlade en massa ull.

• Vi har satt på Freestyle libre på Mio. Låt oss hoppas att han inte får eksem!
• Jag har träffat Eva Ekedahl från Karriärpodden, och hon har intervjuat mig i ett poddavsnitt som kommer ut idag. (Länkar sen)

Dåligt:

• Jag har börjat känna mig lite stressad inför hösten. Kommer vi ha kvar alla våra kunder? Kommer vi få nya? Kan vi anställa fler? Kommer vi få in sponsorer till vår podd På Insidan? Ja det handlar alltid om ekonomi, stressen när man har företag. Jag gissar att jag aldrig helt och hållet kommer att komma ifrån det här.
• Jag har också känt mig stressad över att vilja maximera sista semesterveckan. Ena delen av mig har velat hitta på så mycket som möjligt, andra delen har tänkt att det är ju bra om vi bara går hemma och myser omkring.

Sen var det nog inget mer som var direkt dåligt. Eller så har de här två grejerna bara tagit över allt så att det andra föll i glömska.

Jag lider av separationsångest och kan ha det för det mesta här i livet. Vid närmare eftertanke – faktiskt för nästan allt. Ja men jag menar verkligen det; Jag hade det när barnen slutade på dagis, jag har det nu när Mio ska byta skola, jag har det när jag ska lämna jobbet och gå på semester, jag har det när jag ska avsluta semestern och gå tillbaka till jobbet, jag har det definitivt när jag ska vara utan barnen (men njuter så klart också av lugnet och friheten när jag är själv – det har inget med separationsångesten att göra), skulle väl dö om vi skulle flytta till en annan lägenhet (ja det hade till och med kunnat vara lägenheten bredvid – det spelar ingen roll. Separationsångest är inget förnuftigt) och ja jag har som sagt separationsångest för det mesta här i livet.
Och det gör att jag är så otroligt låst! Det passar liksom inte alls med mitt frihetstörstande jag. Hur kunde jag få de två egenskaperna i kombination? De är ju inte kompatibla. Alls. Och… Hur gör man för att mildra separationsångest? Bara kör över den och gör? Det kanske är grejen. För det är ju bara separationen jag skyr som pesten, inte det nya. Jag älskar ju nya grejer och nya platser.
Hej då sommarsemester 2016 ?¨

Jag gjorde LCHF-våfflor idag för att Mio skulle slippa alla kolhydrater. Mio tycker om dem, Alvin tycker att de är sådär. Jag förklarar att han inte ska jämföra med vanliga våfflor, utan snarare med lax och ris. “Då väljer jag lax och ris” säger han. Men hur som helst, de är nyttiga, och Mio gillar dem så det fick bli våfflor idag.
Så här gör jag dem, på ett ungefär:
(ca 15 våfflor)

• 4 dl. mandelmjöl (eller så byter jag ut lite med bovetemjöl och ev. kokosmjöl, det beror på vad jag har hemma)
• 7-8 ägg (mycket protein!)
• 4 dl. mjölk (vi har alltid mellanmjölk hemma så det brukar jag ta)
• 4 tsk. bakpulver
• 2 msk. fiberhusk
• lite salt och lite “Hermesetas”
• Sen brukar jag stoppa i nåt nyttigt också. Ev. lite spenat eller linfrön. Idag blev det chiafrön.

Jag rör bara ihop allting med en stavmixer och sen gräddar jag som vanligt (med alla fönster öppna – hatar matos) i ett våffeljärn.
De blir inte lika frasiga som vanliga våfflor men de funkar. Jag var på väg att göra en kokbok för allergiker när Mio var liten (han var nämligen allergisk mot allt då: Ägg, vete, mjölk, majs, soja, de flesta frukter och grönsaker… ja allt helt enkelt) och jag vet att jag har ett väldigt gott våffelrecept där. Jag testade och testade och testade för att få till god mat till honom och det var verkligen inte lätt. Så när jag väl lyckades så skrev jag ner det. Jag ska leta fram det i min externa hårddisk och testa att göra igen. Det enda jag minns är att jag hade bovetemjöl, fiberhusk och en viss kombination av socker och salt. Det var den där kombinationen som var viktig, den gjorde liksom att det blev riktigt gott.

Jag vill att ni lyssnar på det här ljudklippet…

… och så svara mig: Är det här en sån där typ som, som vuxen kommer vara sjukt oromantisk?
 

Sista semesterdagen och jag hade ställt klockan ?  Fast det är egentligen lugnt. För det första så vaknade jag som vanligt innan klockan ringde och för det andra så är det inte så jobbigt att gå upp och få iväg liten fotbollskille när jag själv inte ska med. Pappa Jonas är fotbollstränare och hänger gladeligen med de helger som han inte jobbar. Så det blir en dag hemma med Mio för mig. Just nu ser det ut att bli en varm och solig dag men jag har hört ryktats om moln så det blir nog inget bad tyvärr. Annars hade det varit kul så här sista dagen på semestern.
Det är hårt att vara fotbollsspelare. Tredje dagen i cupen idag. Men väldigt kul också förstår jag på Alvin som inte alls är lika svår att få upp ur sängen som när det är skola. Det är faktiskt dagens jobbigaste: att väcka Alvin. Han är otroligt svårväckt och dessutom otroligt sur den första halvtimmen. Växer sånt bort?