Sociala medier

Men alltså den här – jag älskar den! Tinitell – en klocka för barn som funkar som en mobiltelefon som bara kan ringa upp sina kontakter och som har en inbyggd GPS så att man kan se vart barnen är. Det kan tyckas vara överdrivet att ha den kollen på sina barn, men det struntar jag i. Jag älskar den och vill ha den omedelibums när de lanserar webbshoppen i Europa. Kolla in videon här så förstår ni hur den funkar.

 

Jag blir så himla sugen på en sån här almanacka, när jag såg att Anni hade beställt en. Man kan liksom själv bestämma framsida och baksida, innehåll, eftersidor, design… ja typ allt. Men så vet jag hur jag är. Ena delen av mig har svårt att bära med sig en sån där fysisk pryl som man inte kan copy-pastea text ur och som man inte kan dela innehåll ur. Och så andra delen av mig då… som har fått en överdos av skärmen och plötsligt kan njuta av härliga papperstidningar (jag tänker i alla fall att jag ska göra det) och fina anteckningsböcker som den här.
Beyonce för hela slanten i Annis almanacka. Det förstår jag. Hon är grym. Man kan till och med anpassa rutorna så som till exempel dagens träning och middagar. Himla fin almanacka helt enkelt. Hur är det med er – Använder ni pappersalmanackor eller kör ni som jag, digitalt? Tror ni jag kan återgå till den här offline-grejen? Nån som har testat?
Här har hon beställt den. På personligalmanacka.se

Det här är sagt förr – kanske tusentals gånger – men det är så himla avgörande för hur trevligt man har det och hur trevlig man är: När man går på seminarier, events och andra tillställningar där man är länge så är det så otroligt viktigt att vara bekvämt klädd. Bekväm som i att det inte ska göra ont någonstans (skorna till exempel) och att man ska kunna stå, sitta och gå utan att vara rädd att något åker upp eller ner, eller att man behöver hålla in magen för att det är för trångt.
Jag klädde mig rätt safe och bekvämt de här dagarna på The Conference – jag och Anni var nog de minst uppklädda (att vara bekvämt klädd behöver inte innebära att man inte är uppklädd) – vi skyller på att vi jobbade rätt hårt med att intervjua, filma och fota.

• Det här med att man borde ge varandra fler komplimanger. Ebba tar upp det i det avsnitt som heter “Den största smärtan” i Säker stil. Om hur vi borde bli duktigare på att slänga komplimanger omkring oss. Jag tänker ofta på att jag ska börja göra det mer men glömmer alltid bort det sen. Nu ska jag bli bättre på det. Det är så ofta jag tänker “Åh vilken fin tröja” eller “Oj vad hon gör det där bra” eller liknande. Vad är det för fel på mig? Varför säger jag inte det? Skärpning! Tack för påminnelsen Ebba!
• I samma avsnitt – “Den största smärtan” i Säker stil – så pratar de om att man inte kan tala om för andra människor när de ska njuta. Och jag håller såå mycket med. Typ “Njuuuuut nu av småbarnstiden, den är så häääärlig” – att säga det för att man själv tycker att det är härligt, till en person som håller på att gå under av sömnbrist och kolikskrik är nästan förnedrande (för den som säger det). Det är så lätt att utgå från sig själv…
• Instruktören som hade Body balance-passet på Nordic Wellness igår sa vid upprepade tillfällen hur det skulle kännas i varje position och la till “Bry er inte om hur det ser ut, det viktiga är hur det känns”.  Jag tycker inte att man nog kan poängtera hur lite träning handlar om utseende och kroppsfixering och hur vi istället borde fokusera på vad vi tränar kroppen till att så småningom kunna göra.
• Och sist men absolut inte minst mitt alldeles egna supersmarta råd – jag vet -ödmjukt 😉 – till entreprenörer som vill starta eget: Jag brukar försöka se resan som en hinderbana, vilket betyder att det kommer att komma hinder, och de ska man försöka ta sig över. Det är lättare att tänka sig att det är en hinderbana för då kan man liksom se framför sig hur det planar ut ibland. Och man kan nästan se fram emot hindren, så att man liksom kommer över de för att komma närmare målet. Det pratar jag om i Karriärpodden. Här.

De här skorna… Jösses!!! vad sköna de är. De har nån slags uppbyggnad för hålfoten som ger ett sånt otroligt skönt stöd, och som gör att jag börjar ifrågasätta alla andra skor. Hur kan det ha tagit över 40 år att hitta ett par såna här sköningar? Tips alltså om ni vill ha sköna skor.
Nike Air. Inuti står det “Comfort footbed”. Vet inte om det är det som är själva uppbyggnaden. Köp dem! Ge era fossingar en bit av himmelriket.Så. Nä jag tänker inte skriva skolsvenska när jag är så här upphetsad, utan kommer hålla på med utropstecken och sånt mitt i meningar ibland.

Jag blev inspirerad att göra en lista på vad som innebär vardagslyx och den där extra glädjen för mig, när jag läste Vanjas inlägg om ett nytt datorfodral. Och ja, jag tänker på just ytliga ting, som man ser och blir glad av. Kanske även oytliga visserligen. Jag har inte listan klar i huvudet än, men tänker att jag bara börjar :

1. Målade naglar/ fina händer. Hur sunkig jag än känner mig så blir jag alltid lite glad om jag har målade naglar eller fina händer på annat sätt. Kanske att naglarna är snyggt filade och omålade men händerna är bruna, eller att man har nån fin ring eller nåt.
2. Fin och bra penna. Jag använder sällan pennor. Kan knappt skriva längre, men när jag väl ska göra det så gör jag det med en penna som jag själv har gått och köpt. Gör inte alla det tänker du nu? Går själv och köper. Men nä, jag skulle vilja påstå att pennor bara kommer. Och går. De bara finns där. Men inte för mig alltså. Jag har valt en penna som jag gillar att skriva med, för att den är skön och fin.
3. Städning hemma. Många frågar hur jag hinner med allt. Företag, träning, barn (varav ett har flera sjukdomar ju) och socialt liv. Ja men det är inte lätt alla gånger. Och till råga på allt så går jag ofta och lägger mig rätt tidigt nuförtiden, så jag sitter liksom inte uppe hela nätterna och får extra långa dygn. Städning varannan vecka hjälper rätt mycket. Framförallt så tar det bort stressen. Det är rätt dyrt men sååå värt det ändå. Jag går aldrig ut på krogen och dricker en massa (om jag går ut så är jag väldigt billig i drift, dryckesmässigt) så jag ser det som att jag tar det från nöjeskontot.
4. Blommor! En massa gröna växter och färska blommor gör så mycket för trevnaden hemma. Älskar det!

Har ni några andra vardagslyx-tips? 

Jag brukar knippsa av en liten bit av blombuketten för att sätta i en egen liten vas. Tycker att det ofta blir mycket finare än själva buketten. Så här till exempel. Tycker jättemycket om den här lilla vasen med de här blommorna i, men är däremot inte särskilt förtjust i den stora buketten.

Det finns hur många dieter som helst som syftar till att gå ner i vikt, och jag tror definitivt att varenda en av de funkar om man går all in och lyder alla råd och inte går emot förbuden. Men hur kul är det att leva ett liv med förbud? Det är, rent psykologiskt, helt fel sätt att bli motiverad på och få någon slags hållbarhet i. Jag lovar, det är inte så svårt egentligen, det där med vad man ska äta. Man behöver inte rama in det i en diet. Och ja, jag vet att många säger: “Ja men annars klarar jag det inte, jag måste gå all in”. Fast om man fortfarande kämpar med vikten så har man ju inte klarat det med dieter heller, eller hur… Så jag skulle råda er att testa nåt nytt, nåt mycket enklare, billigare och mindre tidskrävande. Man blir inte tjock av mat! Man blir tjock om man äter för mycket eller om man dagligen äter en massa snacks.
Tricket är att börja äta “normalt” utan några överdrifter åt något håll. Lagom mycket, inga direkta förbud men samtidigt med ett sunt tänk i bakhuvudet. Jag ger några exempel:
Frukostexempel: Ta bort juicen (Det är onödigt att dricka kalorier, det går så snabbt och blir så mycket) och drick bara te, kaffe eller vatten.

• Filmjölk med bär och flingor (förslagsvis Frebacos flingor. De har minst socker och är de mest nyttiga) och ett ägg
• Grovt, nyckelhålsmärkt bröd med pålägg och grönsaker. (Typ 2 skivor bröd) Kanske ett ägg till om du vill det.

Lunchexempel: Nej, det funkar sällan med mat på restauranger, och om du ändå går ut på lunchen så får du se till att göra smarta val. Sallader kan vara luriga, och ännu värre om du dessutom äter vitt bröd till.

• Fisk, kyckling eller kött med kokt potatis eller ris, grönsaker och lite sås. (Med lite sås så menar jag alltså att inte hela tallriken ska vara indränkt).

Middagsexempel: Om man ändå åt ute (eller lite väl mycket av annan anledning) på lunchen så får man tänka lättare till middagen. 
Lättare alternativ:

• Bananpannkakor med bär. (Innehåll: 2 bananer och 3 ägg)
• Kött eller kyckling med sallad och kryddor och lite dressing.

Annars kan man, precis som vid lunchen äta:

• Fisk, kyckling eller kött med kokt potatis eller ris, grönsaker och lite sås (Det här går ju att variera i det oändliga så du behöver inte äta samma som till lunch)

Mellanmål:
Undvik bröd till mellanmål och ät hellre nåt lätt som t ex keso, frukt, bär, kvarg, proteinpudding eller liknande.
Svårare än så här behöver det inte vara. Det är svårt att överäta kokt potatis och ris och det är dessutom mycket bättre än pasta och stekt potatis eller pommes frites.
Det här är ett sätt att äta på som är hållbart och inte kräver så mycket investeringen i form av tid och pengar. Och dessutom går det att följa hela livet eftersom det inte innehåller några direkta förbud.
För mig blir det ofta Ceasarsallad till lunch, och det är väl generellt inte någonting som jag skulle vilja rekommendera om man vill gå ner i vikt. Men annars så är det ju en väldigt god sallad.
 

Varsågoda! Några klokheter som jag har snappat upp från olika poddar senaste tiden, och som jag nu bjussar på med mina egna ord. Ja, det betyder alltså att det är min egen fritt tolkande summering av andra smarta personers sägningar:

• Vanja tipsar i senaste avsnittet av Josefin & Vanja om att, ifall man vill bli sådär snygg i håret som hon är, dvs. inte så välkammad utan lite mer busigt och levande så ska man använda… solkräm (!) (Själv vill jag passa på att slänga in ett tips om saltvattenspray här).
• Alexander Pärleros, inleder senaste avsnittet av Framgångspodden med att berätta om att någon av hans gäster i nåt tidigare avsnitt sa nåt i stil med “Du läcker vad du tänker så tänk på det när du träffar andra människor”. Så sant! Det går inte att dölja sura miner, avsmak, ilska, irritation och andra negativt tänkande tankar.
• Kristin Kaspersen tipsar, också i senaste avsnittet av Framgångspodden, om att när man har ångest över nåt som man inte kan släppa så ska man se det som i bilder och tänka att det står i vägen framför en, och så ska man liksom, rent fysiskt, flytta det åt sidan, eller kanske till och med ställa det bakom sig. Det finns ju fortfarande där, men det står inte i vägen. Jag har inte testat det än men ska definitivt göra det.
• Anitha Schulman sätter, i det avsnittet av Lillelördag som heter “Ondskan”, ord på det här med att positivitet inte alltid känns så härligt utan tvärtom obehagligt om anledningen är att personen försöker dölja ett avgrundsdjupt mörker. Jag tycker att det är precis samma obehagskänsla när en person är trevlig, gästvänlig eller omtänksam och det inte kommer från hjärtat. Extremt obehagligt. Känslor går inte att dölja, även om man inte riktigt kan sätta ord på varför det inte känns bra i en “falsk” situation. (Precis som nämnt i punkt 2)

Hundar (och barn) har ett tydligt kroppsspråk som stämmer helt överens med hur de känner sig.

Jag vet att jag har pratat om det innan, men nu när jag har genomgått nästan hela kursen, och ser mitt eget resultat av det så kan jag bara säga så jäkla bra! Det är första gången som någon (i det här fallet Emily Dahl)  har förklarat på ett så enkelt och pedagogiskt sätt att till och med jag orkar testa, testa, testa tills det blir bra. Sen jag genomgick den här kursen (jag har inte ens genomgått hela än) så har jag äntligen slutat att fota i autoläge – och jag älskar det. Man kan ju få så mycket finare bilder med lite inställningar. Ja nu vill jag inte på något sätt påstå att jag har blivit ett pro men jag har i alla fall börjat. Och det är svinkul. Här hittar du kursen, om du också vill gå. Via webben.