Sociala medier

• I Framgångspodden pratar Alexander om “Saker jag skulle göra om jag inte vore rädd”. Älskar tipset om hur man ska skriva ner alla saker man skulle göra om man inte vore rädd. En slags lista alltså över saker som man skulle vilja göra, men som man inte vågar. Jag är världssämst på att skriva listor, men jobbar på att bli bättre. För så fort man har fått ner det på papper så lättar det lite från axlarna. Och i det här fallet så tror jag att man kommer ett steg närmare att släppa rädslan. Ska testa.
• I senaste avsnittet av Josefin & Vanja så pratar de också om att göra listor, fast med mål som man vill uppnå. Först ska man skriva ner 25 saker som man vill uppnå, och sen ringa in fem stycken som man vill göra den närmaste månaden. Och till slut så bestämmer man sig för ett av dem som man tar tag i direkt. Ungefär så. Josefin skriver också om det här i sin blogg. Jag tror att man kommer lite närmare “action” om man skriver ner saker, och speciellt om man är generös när man skriver, och inte håller igen för att man tänker att allt det här kan jag inte göra nu.
• Återigen inser jag att onlinetjänsten som jag använder för att skicka offerter är så himla bra. Det är egentligen ingen magi, men det är de där små grejerna som gör det. När jag väl har skickat en offert så kan jag luta mig tillbaka och invänta vad som händer. Appen, i mobilen, kommer tala om för mig när kunden signerar, och programmet skickar själv ut påminnelser till kunden så att man slipper tänka på det. Den förenklar nåt enormt. GetAccept heter tjänsten.
• När vi var på föreläsningen i Stockholm så var det en kille som pratade om hur man vässar sin hisspitch. När jag drev startups så jobbade vi jättemycket med affärsplaner, budgetar och hisspitchar eftersom vi tog in kapital från externa investerare. Det var liksom väldigt viktigt att ha det på plats för att ens börja diskutera. Men nu när jag inte har någon (Gud vad skönt) att rapportera till så har det fallit lite åt sidan. Man borde alltid ha koll på sin hisspitch! Och om inte så borde man sätta sig en dag och få fram den och öva in den. Det kan vi göra under någon av våra “kreativa dagar”. Vid närmare eftertanke så skulle jag inte ens kunna köra min egen hisspitch. Om det inte handlar om vem man är yrkesmässigt förstås, men det är ju tråkigt att presentera sig med vad man gör när någon undrar hur man är.

Förr i tiden – haha… jag älskar att säga så – när jag först började blogga så kommer jag ihåg att jag körde julkappstips när vi började närma oss jul. Flera år hade jag även en adventskalender där man kunde vinna både smycken, kläder och andra prylar. Riktigt fina grejer ibland faktiskt.

 

Idag, när vi satt och pratade med en av våra kunder, så kom jag att tänka på att jag kanske skulle återuppta det igen? Juklappstips i bloggen. Vore det kul med fiffiga julklappstips? Att göra en adventskalender är ett ganska maffigt projekt så det krävs att det är många som är intresserade för att jag ska göra det. Är det det? Många som är intresserade? 

 

Så nu undrar jag alltså:

1. Vore det värdefullt med julklappstips så här inför jul? (Ja men vänta ni bara – snart är vi där, det är inte så långt kvar som vi tror)
2. Vore det kul med en adventskalender? Jag tänker mig övernattningar på härliga hotell, schyssta prylar och upplevelser. 

Jag var inte hungrig igår när vi skulle äta middag så jag gjorde ett väldigt gott mellanmål istället, för att jag skulle få i mig protein utan att bli så mätt. Det var första gången jag testade, och jag är säker på att jag kommer att äta det många gånger igen. Det var nämligen helt otroligt gott. 

 

Jag gjorde en fruktsallad med den här ProPuden till. Och nej, jag säger det igen – man blir inte tjock av att äta en ProPud – det är andra saker som gör att du går upp i vikt, om du nu har problem med det. Den innehåller 20 gram protein vilket är alldeles toppen! Mycket protein och få kalorier.

God morgon måndag! Låt oss hoppas att det här blir en frisk vecka för både Mio och Alvin. Jag har en ganska hektisk vecka med många möten som vanligt. Jag och Sanna ska även åka till Stockholm och prata om PR och kommunikation med en kund.

 

Och sen måste jag sätta mig en heldag och gå igenom Internet i Fokus och fundera på vad jag ska säga där som moderator. En hel dag! Vad pratar jag om en hel dag? Eller nä, så är det ju inte. Det är väl bara vid två tillfällen som jag ska prata om annat än talarna… I början och i slutet. Det är lite kul att vara med på Internet i Fokus, jag har faktiskt varit med där på ett eller annat sätt varje år, sen 2013. 

 

Första året så var jag jury och skulle välja ut 4 startups som vi trodde lite extra på. En av dem var Fieldly, som det har gått väldigt bra för. 

Nåt år, kommer inte exakt ihåg när, var jag moderator för ett spår där jag fick bjuda in några framgångsrika startups och prata med grundarna på scenen. Usch vad dåligt minne jag har, kommer liksom inte ihåg vad grejen var här, men jag vet vilka som var uppe på scenen i alla fall, och det var bland annat en grym tjej – Lycke – som har tagit fram en riktigt bra produkt: en cykelbarnstol som kan plockas av och enkelt blir en barnvagn. Så bra! Och hur kan det inte finnas redan?

Det finns en del små grejer i vardagen som kan tyckas helt onödiga och ganska meningslösa att slösa både tid och pengar på, men som ändå är så där härliga. Jag ger några exempel:

• Färska blommor. Jag köper ofta blommor på Malmborgs, när jag ändå handlar (så att det blir av), och så delar jag upp de i olika vaser. Så himla fint, och jag blir alltid glad när jag ser dem.

 

• Body lotions som luktar så gott att man inte kan låta bli att lukta på sig själv. Den här är en ny favorit, som inte alls luktar kanel och apelsin efter ett litet tag (det är bara när man luktar i burken). Jag kan inte tänka mig en värre doft än att gå omkring och lukta jul. Eller mat.

På tal om kroppsideal och kroppshets… jag skulle vilja säga en sak:

 

 

Det är upp till var och en om man vill gå ner i vikt, upp i vikt, bygga muskler eller nåt annat. Jag tycker inte att fenomenet “gå ner i vikt” är någonting som per automatik bidrar till kroppshetsen. Det som bidrar är bilderna med dessa poserande kroppar och det faktum att vi bedömer och berömmer varandra utifrån utseendet. Det hade varit så skönt om vi bara kunde få vara de vi är, i de kroppar vi trivs i och inte bli nertryckta och anses mindre värda för att vi är överviktiga, för att vi vill gå ner i vikt eller för att vi är människor som älskar att träna, eller som inte gillar träning alls.

 

Det finns inget av det som är mer okej än det andra, och det är lite märkligt att man inte får lov att prata om “fenomenet gå ner i vikt”utan att det ska kopplas till kropphets och osundhet. Man kan gå ner i vikt på ett sunt sätt, för att det faktiskt är sundare för en, eller så kan man göra tvärtom – gå upp i vikt, för att det är sundare. Poängen är att det här är upp till var och en och inget vi ska shamea varandra för. Det sysslas redan så mycket med skuldbeläggning åt alla håll och kanter så why?? Och själva kroppshetsen har inte med det att göra, det är möjligt att det här många gånger är ett symtom av den kroppshets som råder, men vi måste börja i rätt ände och bota själva orsaken.

 

 

Så vad är orsaken då? Ja det finns inget enkelt svar på det men jag tycker att de stora varumärkena och kedjorna borde ta sitt ansvar. Kan små klädmärken som nystartade Daisy Grace våga anlita delvis “vanliga” människor som modeller så borde väl de stora kavla upp ärmarna och vara lite modiga. Eller? 

 

Jag säger inte att Daisy Grace-tjejen (till vänster) är överviktig utan ganska normalt smal. Hon till höger, från HM, är däremot smalare än de flesta. Hon är inte ovanligt smal i modellvärlden dock, och det är just det som blir farligt, att vi vänjer oss och tycker att hon är väl helt vanlig. Och ja, hon är fin och har en kropp som vissa andra. Men varför kan vi inte vissa fler kroppstyper? Givetvis förstår jag att man vill ha modeller som ser bra ut, men det är väl inte en motsättning. Eller? 

 

 

Använder ni smileys när ni skriver? Många gör väl det, men sen så vet jag också andra som inte gör det, och det är – enligt min egen lilla undersökning ofta av två olika anledningar – antingen för att man tycker att det är oseriöst, tramsigt och barnsligt eller för att man helt enkelt inte tänker på det och hellre skriver snabba och effektiva svar. Både jag, Anni och Amanda använder oss av smileys i våra konversationer, men Sanna gör det inte. Och hon har ingen direkt orsak till att hon inte gör det, mer än att hon är effektiv. 

 

Så när vi skriver “Jippi, mötet är avbokat, så då kan vi alla luncha ?” så svarar Sanna “Ok.” Ok och en punkt. Hur kan man skriva så?? Ha ha… Nu känner vi ju henne och vet att hon är en varm och härlig person…

 

… men vi kan ändå inte låta bli att reta henne för hennes väldigt korta och raka tonalitet. 

Igår kollade vi igenom hennes och Annis konversationer i Messenger, och det var så himla kul. Anni framstår som ödmjuk och Sanna som en kall människa.

Sanna själv skämdes…

… men tyckte ändå att det var lite kul när hon såg skillnaderna. 

På Holy Greens – mitt all time favvis-lunch-ställe så har de en så himlans fin växt-och-ljus-installation hängandes över bordet. Jag tycker att det är så fint att få upp växter på lite andra ställen än på hyllor och i fönsterkarmar. Och framförallt så har man ju inte så många hyllor och fönsterkarmar, plus att det vore fint att få grönt mitt i rummet också, inte bara längs väggar och i hörnor.

 

Tänk om man skulle kunna få till nåt sånt här hemma…

Kommer ni förresten ihåg att jag poddade med Peter om sömn och sömnproblem? Han är expert i ämnet så in och lyssna om ni har lite problem med sömnen.

Jag får förändra mig hur ofta jag vill.

 

Det här hörni, det här måste vara det bästa (salt) som någon har uppfunnit. Det är så himla gott och skulle i värsta fall kunna räcka som enda krydda. Jag har det på salladen, i pastavattnet, i köttfärssåsen, i pannbiffarna, i brunsåsen, på potatisen… ja men överallt helt enkelt. Det är så himla gott. Testa! Det finns på ICA och säkert i de flesta andra matbutiker.