barn

Barnen

Katastrofdåliga värden

Av Alexandra Bylund / 15 januari 2018, 13:43

Mio blev som sagt inlagd igår igen eftersom hans allmäntillstånd var så dåligt. Han var så hängig min lille stackare 🙁 Vi kom till akuten sent på kvällen, och möttes av ett tiotal poliser med… k-pister? Ja jag har noll koll på det där med vapen, men stora vapen var det i alla fall. Det hade varit skottlossning några kvarter bort så då spärrar de tydligen av akuten. Men vi fick så klart komma in.
Det var riktigt jobbigt att lämna Alvin när han precis låg och skulle somna. Han blev jätteledsen och bröt fullständigt ihop stackarn. Det är klart att det är oroande för honom, även om pappa Jonas kom och tog över. Min lille, lille plutt. Det är inte lätt att vara lillebror till ett sjukt barn ♡ Jag saknar honom så att jag håller på att dö! Men de kommer hit ikväll och hälsar på, han och pappa Jonas.
Men Mio då… Från början var tanken nog bara att vi skulle ligga kvar en natt för observation eftersom han hade så dåligt allmäntillstånd…
… men efter att ha fått hans kortisolvärden i morse så är det nya planer. Hans kortisol var nere på 13!!! Det är riktigt, riktigt lågt (Det ska väl vara runt minst 450-500 tror jag) och läkaren som kom in i morse förklarade att det krävs behandling. Han HAR något som är fel. Så mycket kan de konstatera, nu ska de bara ta reda på VAD. Återigen så är vi tillbaka till det som läkaren i Tyskland sa… Det finns nog tre diagnoser att välja på alltså. Addison och två andra. Herregud… en diagnos till. Orkar inte!
Under det närmaste dygnet ska de inte sätta in någon behandling, trots att det egentligen behövs, eftersom de vill se hur kortisolet rör sig under dygnet.
De är dock redo med akutinsats om han skulle hamna i “kris” vilket är ett livshotande tillstånd. Så länge vi är här så känns det okej, men jag vågar inte ens gå ner till Pressbyrån här i huset utan honom. 
Han äter och dricker bra i alla fall, men sover fortfarande väldigt mycket. Vi var precis nere på Pressbyrån tillsammans – det känns väldigt skönt att ha haft honom uppe en stund. 
Än en gång – TACK GODE GUD att vi åkte till Tyskland! Jag vet inte hur lång tid det hade tagit innan vi hade hittat det här annars. I värsta fall hade det kunnat gå alldeles för långt ju… Usch, orkar inte tänka tanken.
Så länge vi är här känner jag mig i alla fall trygg, och det fina är att överläkaren på avdelningen är specialist just på endokrinologa sjukdomar. Himmelrike ju! 
PS. Det kom ut ett tidsinställt inlägg innan idag som känns lite… märkligt i flödet, jag vet 😉 Hade glömt att det låg planerat där.

Kommentera (0)
Barnen

Mina små älsklingar

Av Alexandra Bylund / 26 december 2017, 10:11

Det har varit väldigt mysiga dagar med mina små killar. Främst för att jag är en mycket trevligare, lugnare och mer närvarande person när jag inte har en massa grejer som jag MÅSTE göra. Jag gissar att det är så för er med, att ni blir
mer härliga när ni har tiiid. (Denna bristvara. Vad springer vi för egentligen?)

Jag har varit den som har gått ut med Bruno hela julhelgen. Vanligtvis så turas vi om och ibland förhandlar jag till och med bort min runda om det är så att vi till exempel ska ha fredagsmys och jag både ska handla och fixa mat, och kanske dessutom kom
hem extra sent. Men när jag har tid så är sånt som att gå ut med hunden bara en mysig liten aktivitet. Och sen så ber JAG ju barnen om att vi ska göra nåt, i vanliga fall är det tvärtom. "Mamma måste bara". Usch vad jag inte alls
är en härlig person när den stressiga vardagen pågår. Jag måste försöka bli lite bättre på det där. Men hur då? Det är svårt när jag väl är där. Och jag vet att jag hamnar där så snabbt igen. Så nu ska jag verkligen ta vara på den här mellandagslunken,
och det är också därför jag funderar på att skippa nyårsfest och istället ta in på nåt hotell med barnen nånstans. För att få fortsätta lunken så länge som möjligt. Men mer om det i ett alldeles eget inlägg. 
Hur är det med er då? Det har varit ganska lugnt online så här runt julafton, men nu då, lever ni? Har ni också kommit in i jullunket? Jag älskar att vara här, för det är så mysigt med mina små killar. Det är jättehärligt att umgås med dem, och om jag
tar mig tid och LYSSNAR ordentligt så kommer det så många klokheter ur dem. Mio är, precis som jag, väldigt känslig för stämningar och känner av det mesta…
(null)

… och Alvin är den mest streetsmarta OCH smarta lilla tioåring jag känner. Ja jag känner kanske inte så många så nära men strunt i det, man får vara jävig när man är mamma. 
(null)

PS. Jag sov till 09,30 idag. Ni som känner mig vet att det egentligen är en OMÖJLIGHET! 

Kommentera (0)