Katastrofdåliga värden
Mio blev som sagt inlagd igår igen eftersom hans allmäntillstånd var så dåligt. Han var så hängig min lille stackare 🙁 Vi kom till akuten sent på kvällen, och möttes av ett tiotal poliser med… k-pister? Ja jag har noll koll på det där med vapen, men stora vapen var det i alla fall. Det hade varit skottlossning några kvarter bort så då spärrar de tydligen av akuten. Men vi fick så klart komma in.
Det var riktigt jobbigt att lämna Alvin när han precis låg och skulle somna. Han blev jätteledsen och bröt fullständigt ihop stackarn. Det är klart att det är oroande för honom, även om pappa Jonas kom och tog över. Min lille, lille plutt. Det är inte lätt att vara lillebror till ett sjukt barn ♡ Jag saknar honom så att jag håller på att dö! Men de kommer hit ikväll och hälsar på, han och pappa Jonas.
Men Mio då… Från början var tanken nog bara att vi skulle ligga kvar en natt för observation eftersom han hade så dåligt allmäntillstånd…
… men efter att ha fått hans kortisolvärden i morse så är det nya planer. Hans kortisol var nere på 13!!! Det är riktigt, riktigt lågt (Det ska väl vara runt minst 450-500 tror jag) och läkaren som kom in i morse förklarade att det krävs behandling. Han HAR något som är fel. Så mycket kan de konstatera, nu ska de bara ta reda på VAD. Återigen så är vi tillbaka till det som läkaren i Tyskland sa… Det finns nog tre diagnoser att välja på alltså. Addison och två andra. Herregud… en diagnos till. Orkar inte!
Under det närmaste dygnet ska de inte sätta in någon behandling, trots att det egentligen behövs, eftersom de vill se hur kortisolet rör sig under dygnet.
De är dock redo med akutinsats om han skulle hamna i “kris” vilket är ett livshotande tillstånd. Så länge vi är här så känns det okej, men jag vågar inte ens gå ner till Pressbyrån här i huset utan honom.
Han äter och dricker bra i alla fall, men sover fortfarande väldigt mycket. Vi var precis nere på Pressbyrån tillsammans – det känns väldigt skönt att ha haft honom uppe en stund.
Än en gång – TACK GODE GUD att vi åkte till Tyskland! Jag vet inte hur lång tid det hade tagit innan vi hade hittat det här annars. I värsta fall hade det kunnat gå alldeles för långt ju… Usch, orkar inte tänka tanken.
Så länge vi är här känner jag mig i alla fall trygg, och det fina är att överläkaren på avdelningen är specialist just på endokrinologa sjukdomar. Himmelrike ju!
PS. Det kom ut ett tidsinställt inlägg innan idag som känns lite… märkligt i flödet, jag vet 😉 Hade glömt att det låg planerat där.
Kommentera (0)