Nu jäklar börjar vi bli starkare tekniskt – efter ett lite break av föräldraledig utvecklare så har vi nu fått förstärkning. Himla kul att det börjar ske grejer igen på NewsHubby. Igår kom det ut en ny version som bland annat löste några småbuggar, men som även har en helt ny och fräsch frontbild. Vad tycker ni? Fin och väldigt Malmöitisk, eller hur?
Nu har vi lärt oss maxpuls också. Hur man når upp till sin egen maxpuls (som så klart är individuell och som inte har någonting med vilken kondition man är i att göra utan är genetiskt betingad) och hur man sen kan köra intervaller på olika nivåer (typ 80-90% av sin maxpuls till exempel) och verkligen veta vad man gör och hur hårt man kör. Man får liksom nånting att förhålla sig till och kan därmed öka och bli bättre på ett helt annat sätt. Vi körde också tröskelpass, dvs. pass där man hela tiden ligger på gränsen till mjölksyra och på så sätt höjer tröskeln. Så himla kul!
Jag har med andra ord kommit på att det här med pulsklocka är bra grejer! Vi har nån slags rabatt genom utbildningen så jag ska faktiskt kolla upp det.
Jag har aldrig gillat ordet “egentid“. Jag tycker att det låter lite bittert och desperat. Men det är ändå nåt fint med egentid (ja jag hittar inget bättre ord… Tid kanske?) när man väl får det. I natt sov vi i Helsingborg hos min bror med familj. Jag ska vara på utbildning hela helgen och barnen har tjatat om att få träffa sina kusiner, så det passar ju utmärkt att slå två flugor i en smäll: Kusinhäng samtidigt som jag får barnvakt på dagarna. Det blir ju en bit att köra dock, men det är där min egentid, eller tid då, kommer in i bilden. Jag ska köra en timme ner till Malmö nu och en timme tillbaka ikväll. Vad jag ska göra? Lyssna på poddar, tänka hela tankar utan att bli avbruten, plugga lite kanske (brukar spela in röstmemon och sen lyssna på. Så.Jäkla.Bra!), prata med en kompis i telefon (kanske ingen som vill prata just nu va?) och fundera lite över NewsHubby och vad nästa steg borde vara. Det här med tid – fy, vad fint det kan vara ibland.
Men… jag lämnar två underbara små killar i en varm säng. Det hade inte varit dumt att ligga kvar där heller.