Stackars Alvin kommer ofta lite i skymundan med sina problem. (Pga. heltidssjuk storebror) Men idag var vi hos en öron-näsa-hals-specialist eftersom vi har misstänkt att han har haft problem med andningen på nätterna. Han har andats ganska högt, snarkat mycket och även haft andningsuppehåll. Så vi gick till läkaren för ett tag sen – och hon kunde snabbt konstatera att luftrören lät bra men att han inte kunde andas med stängd mun utan verkade väldigt “tjock” bakom näsan. Hon var rätt säker på att han hade polyper, så vi blev vidareskickade till en specialist. Idag var vi där för att mer eller mindre bara konstatera det. Men istället:
“Men Alvin, vad är det du har i näsan???”
Japp, han hade en ganska stor odefinierbar grej i näsan, som måste ha suttit där i närmare ett år (!) Läkaren var chockad över att han inte hade haft mer besvär. Alvin var lättad över att han plötsligt kunde andas ordentligt, och jag eftersom problemet nu är ur världen. Och på simningen kommer han förmodligen kunna blåsa ut vatten med näsan. Det är så himla typiskt Alvin att gå omkring med en stor kartongbit (eller vad det nu var) och bara gilla läget.
Va? Har jag nåt i näsan?
PS. Läkaren är starkt övertygad om att han själv måste ha pillat in den. Han själv förnekar 😉
Bästa, goa Alvin. ❤️❤️❤️