Ibland är det så himla kul att gå iväg till gymmet, och andra dagar… inte. Idag var en dag då jag inte skuttade dit utan mest kände att det var lite så där halvtrist att gå och köra ett styrkepass. Vad jag gjorde då? Slutade att ens fundera på det och bara gjorde det. Tänkte inte på hur känslan skulle vara där, utan hur det skulle kännas efteråt. Ofta känner jag mig stark och peppad när jag väl kommer dit, men idag var det inte ens så. Så hela passet var halvjobbigt och motigt. Men vad fan, en timme av ens liv, det är ju ingenting. Så jag körde och kände mig mer än nöjd efteråt.
Och… det finns ingen människa som kan vara sund och vältränad per automatik, utan att jobba för det. Ingenting är gratis, jag lovar! Alla som är i form jobbar för det. Det går inte att “inte orka” ta sig iväg titt som tätt.
Ja men ni ser ju. Det ser ju till och med ut som att jag sitter där i min ensamhet och surar. 