Månad: februari 2016

Mio i skolan!

Den här veckan har det bara hänt bra grejer. Eller det började redan i helgen. Det är nästan otäckt det här med att om det väl rullar på bra så kommer den ena efter den andra positiva grejen som på beställning. Tyvärr var det lite likadant under hösten – fast tvärtom. Många jobbiga grejer.
Hur som helst – höjdpunkten den här veckan, och det här året: Mio är i skolan idag! Han är inte helt bra men tillräckligt bra för att gå till skolan (minus gympa). Detta för att de ställde om shunten till 190. Hoppas så innerligt att det håller ett tag nu. Hade varit så skönt att få… andas.
På kontoret med vetskapen om att det inte blir nåt pusslande, bara en helt vanlig arbetsdag i lugn och ro. Heja! Fler såna här dagar tack 🙂alex-kontoret

Kommentera (0)

Kontorsfix

Vi flyttade in på vårt kontor i… få se nu… september var det väl va… och det är så typiskt mig det här. Man flyttar in, jobbar dag och natt för att åka till Ikea, hämta, köra, bära, lasta, skruva, måla och så vidare, och så nöjer man sig när det är nästan klart. Och sen… så blir det aldrig klart! Jag känner mig själv och vet att jag måste göra allt direkt – annars blir det så himla tungt att komma igång igen. 2.0 liksom. Men nu är vi där… jag har inte riktigt trivts på min arbetsplats (alltså vid skrivbordet), utan har ofta satt mig lite här och där. Men nu har vi fixat, och fixar. Idag tog jag dit mattan hemifrån, som jag ändå har slängt ut på baksidan (vi har ju hundvalp med allt vad det innebär… de gillar tydligen mattor…), vilket genast gjorde rummet varmare. Och så har vi fixat till våra egna arbetsplatser. Jag älskar det. Trivs väldigt bra vid mitt bord nu. Och med de här två tjejerna.
Vi kom på att den där mattan är en perfekt mötesplats och började prata om att bygga koja.annialext

Kommentera (0)

Tråkigt men sköönt när det är över

Det här med att rensa stora pappershögen – både hemma och på kontoret – hjälp vad det tar tid. Har samlat ihop alla ekonomigrejer, betalt fakturor, fyllt i blanketter, ringt samtal och haft mig i flera dagar nu. Mestadels på kvällarna men idag på förmiddagen har jag gjort de där samtalen också. Så.himla.skönt! Lättnad!
Är så glad att jag har världens gulligaste och bästa ekonomitjej som ordnar alla kvitton sen så att jag kan lämna in det snyggt till revisorn. Hej G 🙂 Dessutom har hon en vovve som ska få uppfostra vår lille Bruno lite. Inte för att han är ouppfostrad (tror jag?) men för att hon har en väldigt duktig hund och det ska tydligen vara bra att en valp får lite ordentliga tag av äldre hundar.office

Kommentera (0)

Vart tar dagarna vägen?

Jag försöker verkligen vara snål med min tid, inte ta “nice to have”-möten hur som helst, utan ha en stark anledning till varje möte jag har. Det är så mycket att göra just nu – många roliga saker och även en del tunga, lite mer trista – så att jag försöker ha ett bra fokus och inte slösa för mycket på tiden. Jag har gått upp tidigt och jobbat från 05,00 på morgnarna, jobbat hela dagen, och sen kommit hem och fortsatt. Och ändå – jag hinner inte riktigt med. Jag gillar ju tempo, det är inte det, men jag vill gärna ha det där lugnet (nedvarvningen) en stund också innan jag lägger mig. Idag hann jag inte det. Så imorgon tänker jag börja dagen med ett träningspass. Bra början och bra slut är the shit – det har jag lärt mig. Så nu slutar jag här. God natt 🙂
slow down, relax, take it easy, keep calm and other motivational  lifestyle reminders on colorful sticky notes

Kommentera (0)

Saker vi borde ha gått i terapi för

Varför går man inte och kissar när man är kissnödig? Vad är det för fel på en när man klipper av sina ögonfransar? Varför blir man ena gången ursinnig över en slängd vante på golvet och andra helt reaktionslös? Varför visar man tänderna av ilska när man egentligen är ledsen och vill gråta? Och varför vill man aga snåla människor? Ja det här undrar vi i vårt senaste poddavsnitt av Alex & Alex. Och vi inser att det här är grejer för en terapeut snarare än för stackars poddlyssnare – men jag vill ändå be er att lyssna. Om ni vill. Här. Och om du av någon anledning sitter med en android (och alltså inte iPhone) i handen så kan du istället lyssna här.alexalexpodcast03
 

Kommentera (0)

En hel kontorsdag

Äntligen ska jag ha en hel kontorsdag. Jag gillar inte avbrutna dagar. Som till exempel förra veckan när jag var på sjukhus med Mio hela veckan, ja men då ville jag vara där. Det kändes helt fel att åka iväg in till Malmö på kundmöte. Och samma sak när det är tvärtom – är jag på kontoret så vill jag vara där. Den här veckan är dessutom en väldigt tom vecka mötesmässigt. Sen vet jag att det alltid dyker upp möten på kort varsel ändå, men det gör ingenting. Jag älskar känslan av att kalendern är tom samtidigt som jag har väldigt mycket (roliga grejer) att göra. 1PS. Det ska bli spännande att se om Alvin vaknar mer utvilad nu när han inte har haft en plastbit i näsan 😉

Kommentera (0)

När det känns motigt

Ibland är det så himla kul att gå iväg till gymmet, och andra dagar… inte. Idag var en dag då jag inte skuttade dit utan mest kände att det var lite så där halvtrist att gå och köra ett styrkepass. Vad jag gjorde då? Slutade att ens fundera på det och bara gjorde det. Tänkte inte på hur känslan skulle vara där, utan hur det skulle kännas efteråt. Ofta känner jag mig stark och peppad när jag väl kommer dit, men idag var det inte ens så. Så hela passet var halvjobbigt och motigt. Men vad fan, en timme av ens liv, det är ju ingenting. Så jag körde och kände mig mer än nöjd efteråt.
Och… det finns ingen människa som kan vara sund och vältränad per automatik, utan att jobba för det. Ingenting är gratis, jag lovar! Alla som är i form jobbar för det. Det går inte att “inte orka” ta sig iväg titt som tätt.
Ja men ni ser ju. Det ser ju till och med ut som att jag sitter där i min ensamhet och surar. 3
 

Kommentera (0)

Svårt att andas

Stackars Alvin kommer ofta lite i skymundan med sina problem. (Pga. heltidssjuk storebror) Men idag var vi hos en öron-näsa-hals-specialist eftersom vi har misstänkt att han har haft problem med andningen på nätterna. Han har andats ganska högt, snarkat mycket och även haft andningsuppehåll. Så vi gick till läkaren för ett tag sen – och hon kunde snabbt konstatera att luftrören lät bra men att han inte kunde andas med stängd mun utan verkade väldigt “tjock” bakom näsan. Hon var rätt säker på att han hade polyper, så vi blev vidareskickade till en specialist. Idag var vi där för att mer eller mindre bara konstatera det. Men istället:
“Men Alvin, vad är det du har i näsan???”
Japp, han hade en ganska stor odefinierbar grej i näsan, som måste ha suttit där i närmare ett år (!) Läkaren var chockad över att han inte hade haft mer besvär. Alvin var lättad över att han plötsligt kunde andas ordentligt, och jag eftersom problemet nu är ur världen. Och på simningen kommer han förmodligen kunna blåsa ut vatten med näsan. Det är så himla typiskt Alvin att gå omkring med en stor kartongbit (eller vad det nu var) och bara gilla läget.
Va? Har jag nåt i näsan?IMG_8942
PS. Läkaren är starkt övertygad om att han själv måste ha pillat in den. Han själv förnekar 😉

Kommentera (0)