Herregud vilka dagar. Det har verkligen gått i ett, och igår kväll när vi hade gått och lagt oss så sa Alvin: Just det, det är ju idrottsdag imorgon. Hjälp! Idrottsdag betyder ju matsäck med allt vad det innebär. Så det var bara att gå upp och börja göra pannkakor. Skärpning till mig som tydligen måste printa ut och sätta upp veckobreven, för att inte missa sånt här! Hur som helst, han fick en jättebra matsäck, så det gick ju bra. Och jag har till slut hamnat på tåget och sitter nu här med sushi framför mig. Men… med andan i halsen. Eller vad man nu säger. Och då funderar jag på det här med avslappning. När man som mest behöver andas lite djupare och lugnare så är man som minst sugen på det. Hur sjutton gör man det när man är svinstressad? Jag förstår att folk som aldrig går ner i varv, att de liksom kraschar till slut. Man måste komma ner i varv emellanåt. Varje dag.
Jag har några knep för hur jag ska komma ner i varv, eller, ännu hellre, inte ens hamna i den där stresskarusellen:
- Jag ser alltid till att ha luft mellan mina möten och åtaganden. Det gör att jag hinner andas och inte behöver rusa från grej till grej och faktiskt också hinner reflektera över ena mötet innan jag ska in i nästa.
- Jag har lärt mig att det är bättre att göra en sak i taget. Att försöka göra allt samtidigt, för att jag råkar ha mycket på to do'n, hjälper inte ett dugg.
- När det hopar sig, och jag känner att jag har alltför mycket som cirkulerar runt i huvudet, så skriver jag ner det på en to do-lista. På så sätt så kan jag släppa det lite från mina axlar. Det finns ju ändå där på listan liksom.
- Stänga av, stänga ner och andas. Det här tycker jag är sjukt provocerande när jag har ont om tid, men jag vet att det hjälper att sitta ner 5 minuter och försöka andas lugnt. Jag ska testa att räkna till 500 nästa gång och se om det blir lite lättare.
- Bryta stressen genom att göra nåt helt annat. Ringa någon som inte alls har med det att göra, som jag vet kommer prata om helt andra saker, eller nåt annat som tar mig ifrån verkligheten för en stund.
- Sen brukar jag ju också gå och träna. Det hjälper bäst av allt. När jag kommer till gymmet så tror jag att jag aldrig kommer lyckas varva ner, men det går faktiskt rätt snabbt när jag väl börjar träna.
Eller så sätter jag mig bara på ett tåg och äter sushi.