Att stå i kö och vänta är inte min bästa gren, men eftersom det är oundvikligt – vi alla hamnar där ibland – så försöker jag passa på att tunea in på nuet. Att det ska vara så svårt att befinna sig här och nu… Ständigt stressar man, och jag, till nästa grej. Kör bil fort för att komma fram fort, även om man inte har bråttom, lagar mat och äter fort fast man inte behöver, hinner inte stå i köer fast man egentligen har all tid i världen. Jag gillar inte det beteendet alls och försöker därför sluta med att stressa till nästa plats. Men det är svårt. Får se det som ett projekt när jag står där i kön. Ett projekt då jag tänker på saker såsom:
- sånt som jag är tacksam över (Det där med att skriva i en tacksamhetsbok, om saker som jag är tacksam för, känns svårt men jag kan i alla fall passa på när jag står där och bara står. Och i alla fall tänka på det).
- vad jag vill göra i sommar
- vad boken som jag en dag ska skriva ska handla om
- hur livet hade sett ut med helt friska barn
- hur glad jag är över mitt företag, PR with an Edge, och mina grymma kollegor
- att man ska omge sig med människor som ger god energi
- att jag själv kan välja hur jag vill att mitt liv ska se ut
Eller så står jag bara och pillar mig i näsan… Note to self: ta inte bort hår från ansiktet när du blir fotad.