I flera dagar, nästan en vecka nu, har Mio mått bra. Han har lekt med kompisar, varit på bal i skjorta och fluga (!), spelat fotboll på gården, hängt runt på Ön och haft de lyckligaste och roligaste dagarna i livet. Ja det säger han själv. Det är så fantastiskt skönt att kunna säga “Mio ska vi promenera och hämta Alvin?” Och så bara gör vi det. Går en kvällspromenad med vovve och fotboll.
Det tar alltid ett litet tag innan jag vänjer mig vid det nya, och liksom förstår att det är det som gäller, i det här fallet att han är frisk och mår bra. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt vågar hoppas på att det ska bestå. Men det är ju dumt. Lika bra att njuta fullt ut så länge det varar ♥
