Jag hade precis bestämt mig för att aldrig igen köpa ett smycke som inte är i äkta silver. Guld känns lite väl dyrt om man vill ha ett någorlunda maffigt smycke så det kommer liksom inte på tal när det gäller sånt där som man byter ut lite dag för dag. Så jag bestämde mig alltså för att bara köpa äkta silver. För att de ska gå att få tag i för en rimlig peng, men ändå hålla.
Den värsta sortens smycke, som jag har köpt alltför många gånger, är den som är dyr (typ en tusing) men ändå i nåt material som blir osnyggt efter ett tag. Sist när jag rensade bland mina smycken så fick jag slänga mängder av såna där, rätt så dyra, smycken för att de hade tappat färg och var slitna.
Men resultatet av det här “jag vägrar annat än äkta silver” är att jag känner mig så tråkig numera. För det första så är det svårare att hitta trendiga smycken som sticker ut – Ja inte för att jag direkt är en person som sticker ut nåt så där makalöst mycket, men ändå – och för det andra för att det liksom är rätt begränsat. Till guldsmedsbutiker. Så tråkigt.
Så nu funderar jag på att bli en sån där som köper icke-äkta silversmycken ändå. Men jag hatar slöseriet. Det här med att man måste kasta efter ett tag. Hur gör ni?
Så här ser mina händer ut. Alltid. Ja men det blev så efter utrensningen.