Jag har bloggat för mig själv på en wordpress-blogg rätt länge nu, men back in the days, när jag först började blogga så bloggade jag på Blogg.se. Och det är nåt visst med att blogga på en portal. Det blir liksom lite mer gemenskap och man känner sig inte lika ensam.
På den tiden när jag började – jag tror att det var 2005 – så var det Engla som var störst, och andra bloggkollegor som jag hade var LaLinda, MiaShopping och Käthe. Efter ett tag kom en yngre bloggmaffia och var otroligt provocerande, så som till exempel Blondinbella med flera. Ja hon var faktiskt provokativ på den tiden. Himla kul.
Hur som helst, under de här åren som har gått sedan dess så har jag fått två barn, köpt hus och Volvo, separerat och flyttat, sagt upp mig och startat eget – men det som har påverkat mig mest av allt är Mios sjukdomar. När han precis skulle börja f-klass så fick han en tumörsjukdom, sen gick han flera år med huvudvärk och fick till slut en shunt inopererad i huvudet. Under de här åren har han opererats över 10 gånger (!) och till råga på allt fick han Diabetes typ 1 för två år sedan. Det har varit ganska tunga år, men samtidigt så har livet pågått. För det gör ju det. Räkningar måste fortfarande betalas, golvet måste dammsugas och vi måste äta middag varje dag. Och lillebror Alvin har ju ett liv med kompisar, fotbollsträningar och så vidare. Men det har definitivt påverkat mig allt det här.
Ibland har det känts okej att blogga om – ibland inte. För ibland så känner jag bara inte för att prata om det. Och bara för att jag bloggar om det idag så betyder inte det att jag vill prata om det imorgon. Man får gärna fråga, det är inte det jag menar, men det är när det blir det där ytliga snacket… då har jag inte alls lust att prata om det viktigaste och mest sårbara i mitt liv. Det är alltså inget fel på ytligt snack, det har man ibland, men där passar inte mitt allra viktigaste in. Men hur kan jag då skriva om det tänker du nu? Jo men det här är mitt space och det känns helt enkelt bra. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar här men jag hoppas det.
Hur som helst – för ett tag sen så bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på bloggen igen. På riktigt. Och nu tar jag alltså ytterligare ett steg (bakåt? Det var ju ändå här jag började) och flyttar min blogg till Blogg.se. Det ska bli sååå kul att börja blogga på en portal igen. Hoppas ni hänger med på resan!
Den här tröjan förresten – den kommer från Hope's nya kollektion “Changes” som är en kollektion som “goes beyond his and hers”. Himla fiffigt tycker jag som älskar hoodies och såna här tröjor, och som tycker att många plagg absolut kan vara unisex. Jag vill inte alltid gå i figurnära bara för att jag är tjej. Ibland är det kul förstås, men inte alltid. Storlekarna är dubbla så det här är en 36/46. Det som kan bli lite marigt när man har unisex-storlekar är att de ofta är större än vi tjejer är vana vid.
