Dag: 5 oktober, 2016

Barnen

Min lille kille är sjuk igen

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2016, 20:45

Det är så tråkigt det här med Mios huvudvärk. När ska den nånsin gå över? Han har varit dålig i tre dagar nu och jag vet ju att vi inte kan få hjälp nånstans ifrån. Vart ska vi vända oss liksom? Vårdcentralen tar inte emot honom i det här ärendet utan skickar honom till neurokirurgen. Neurokirurgen opererar, det är typ det de gör, så de kan inte heller riktigt hjälpa oss. Onkologen, där vi går med hans tumörsjukdom (en gång per år tror jag) har inte med det här att göra så de kan inte heller hjälpa oss. Diabetesläkaren har absolut ingenting med det här att göra. Så vart är det vi ska gå när det är dåligt men inte akut så att han ska opereras. Är det inte märkligt att jag inte vet det efter de här sex åren? 
 
Nu kommer vi förhoppningsvis inte behöva gå till läkaren, han kanske blir bra, men vad händer om det pågår i månader som det alltid har gjort tidigare? Jag förstår inte systemet – är det någon annan som gör det? Jag ger det max den här veckan – sen kommer jag sätta mig nånstans. Och vänta på nånting. Men vart?
 
Så här frisk vill vi ha honom ♥
 
 

Kommentera (0)
Personligt

Varför jag inte följer sexiga gymtjejer på Instagram

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2016, 19:25

Jag ska berätta varför jag inte följer tjejer på Instagram som poserar med plutmunnar, sexiga rumpor, stora bröst och djupa svankar på gymmet. Först och främst så hörde jag i en teaser till Kakan Hermanssons podd att hon inte känner många tjejer som inte har en komplicerad relation till mat. Och jag håller med. Och varför är det så tror ni? Jo, för att vi har helt sjuka kroppsideal och är inmatade med att våra kroppar ska vara smala (på rätt ställen) men ändå kurviga.
 
Vi har ju, sen vi var små, matats med hur kvinnokroppen ska se ut, i stora välbekostade reklamkampanjer med allt (retusch) vad det innebär. Och så klagar vi på de stora varumärkena när de har för smala modeller. Men samtidigt så skapar vi tjejer en helt otrolig hets på Instagram och i de andra sociala kanalerna. En hets med objektifierade kvinnokroppar. Varför gör vi så mot oss själva? Vem vill på riktigt sprida det här till sina döttrar? Och ja, jag vet att det även råder kropphets hos killar, men det finns ändå en hel del statistik som tyder på att det här ett väldigt mycket större problem för tjejer. Jag ger några exempel: 
  • 90 % av alla som har anorexia är tjejer (!)
  • En mamma som har en komplicerad relation till sin kropp och till mat överför ofta (omedvetet) det beteendet till sin dotter.
  • Kvinnor äter mindre när de är tillsammans med män (för att man inte vill anses vara glupsk) Säg den man som skulle tänka så i en kvinnas sällskap…
Det är inget fel i att vilja vara fin – jag vill också vara snygg, sexig, attraktiv och allt det där – men jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att feeda den där sjuka trenden som går. Ni kommer aldrig se en sexy pose från gymmet med mig. Jag vill inte visa upp min kropp över huvudtaget faktiskt utan i såna fall hellre vad den kan göra. För just det ger en väldigt skön inställning till den egna kroppen: när den får användas och jobba lite. Jag önskar så innerligt att vi kunde bjussa på sånt istället. Kan vi inte det?
PS. Den där djupa svanken, om man har den på riktigt så innebär det att man har ett framåttippat bäcken på grund av otränad mage, och det är inget jag inspireras av. 
 
Jag säger inte att jag har rätt i den här frågan – det här är som jag känner (väldigt starkt). Jag blir negativt påverkad av att ha en massa osunda ideal i min feed. Hur känner ni? Vad för slags konton blir ni inspirerade av?
 

Kommentera (0)
Träning

Tjejkväll på gymmet

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2016, 17:00

Vi planerar att ha en tjejkväll på gymmet, och det ska bli så himla roligt. Vi är fyra PT's som jobbar på The Raw Gym och vi tillsammans ska arrangera en tjejkväll.
 
Det jag har märkt från mina kunder – och från er bloggläsare – är att många tjejer tycker att det är lite läskigt och pinsamt att gå in på ett gym när man inte riktigt vet hur maskinerna funkar. Och att det känns ännu läskigare i den där hörnan där det finns väldigt mycket testosteron (och fria vikter). Just det här gymmet har dessutom många killar som medlemmar, och framförallt många som tar sin träning på allvar. Men det finns en viktig sak att komma ihåg, och som gäller vart man än tränar: Det är sällan de som är erfarna inom träning som tittar på och dömer andra, ofta är det mer man själv som gör det. Eller kanske andra som är osäkra. Och vad spelar det egentligen för roll om man är nybörjare?
 
Hur som helst – jag vet att det här är ett hinder för många, så det är en av grejerna vi tänker göra under tjejkvällen – ha en ordentlig genomgång av de vanligaste maskinerna. Typ visa vilka handtag man kan använda till vad, hur man ska hålla i dem och i vilka muskler det ska kännas.
Vi tänker också att vi ska ha en föreläsning, kanske om motivation och hur man på ett enkelt sätt får ett mer hälsosamt liv (utan att försaka alltför mycket). Finns det nåt annat ni skulle vilja att vi pratar om? Det vore så bra om vi fick lite tips.
Och så kommer vi givetvis köra nåt slags gruppass också, på en nivå som funkar för alla. Kanske nåt som man kan ta med sig hem och köra hemma eller utomhus, men jag vet inte än.
På fredag ska vi ha möte om det här så om ni har några som helst tips på vad en tjejkväll på gymmet borde innehålla – lämna gärna en kommentar! För självklart så kommer jag att dela med mig sen i bloggen också. 

Kommentera (0)
Sociala medier

Att använda smileys i texter

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2016, 09:10

Använder ni smileys när ni skriver? Många gör väl det, men sen så vet jag också andra som inte gör det, och det är – enligt min egen lilla undersökning ofta av två olika anledningar – antingen för att man tycker att det är oseriöst, tramsigt och barnsligt eller för att man helt enkelt inte tänker på det och hellre skriver snabba och effektiva svar. Både jag, Anni och Amanda använder oss av smileys i våra konversationer, men Sanna gör det inte. Och hon har ingen direkt orsak till att hon inte gör det, mer än att hon är effektiv. 
 
Så när vi skriver “Jippi, mötet är avbokat, så då kan vi alla luncha ?” så svarar Sanna “Ok.” Ok och en punkt. Hur kan man skriva så?? Ha ha… Nu känner vi ju henne och vet att hon är en varm och härlig person…
 
… men vi kan ändå inte låta bli att reta henne för hennes väldigt korta och raka tonalitet. 
Igår kollade vi igenom hennes och Annis konversationer i Messenger, och det var så himla kul. Anni framstår som ödmjuk och Sanna som en kall människa.
Sanna själv skämdes…
… men tyckte ändå att det var lite kul när hon såg skillnaderna. 
Hur gör ni – använder ni er av smileys i sms och messenger? Och i mail?
 
 
 

Kommentera (0)
Träning

Tankar om träningsutbildningar

Av Alexandra Bylund / 5 oktober 2016, 06:21

Det är en himla härlig känsla att ha träningsvärk. Igår körde jag ett pass med min PT, och jag ville fokusera på tekniken i knäböj och marklyft. Jag har aldrig varit ett fan av styrketräning innan utan det intresset väcktes under min PT-utbildning förra hösten, och har sedan blivit ännu större tack vare att jag går till min PT. Att gå till honom är som en vidareutbildning och väldigt nyttigt för mig som nyutbildad. Och det fina, när jag tränar på min egen teknik, är att jag blir grym på det och kan lära ut det vidare. 
 
Jag har lovat mig själv att vidareutbilda mig varje år, gärna en utbildning per år, och är intresserad av “Kostrådgivare” (fast jag kan redan väldigt, väldigt mycket om kost eftersom jag alltid har varit intresserad av det. Inte av matlagning alltså – men av kosthållning. Plus att jag har ett diabetikerbarn – då blir man kunnig vare sig man vill eller ej), och “Träning under och efter graviditet“. Men också av “Kommunikologi” – den utbildningen verkar såå bra! Jag är väldigt intresserad av psykologi, beteenden, motivation och kommunikation och tycker att det skulle vara så värdefullt att fördjupa mig inom detta. Funderar på om jag ska gå den i Göteborg i början av december eller kanske gravid-utbildningen i Stockholm.
 
När jag ser tillbaka till hur mina kunskaper var under utbildningen så ser jag verkligen hur mycket jag har lärt mig. Utbildningen var väldigt rolig, och den allra roligaste delen var när vi fick hänga hela dagarna i gymmet. Vi jobbade jättemycket med att korrigera varandras teknik.

Och med passningsteknik.
Gud vad kul det var. Men också mycket att ta in och mycket att plugga. 
 
 
 

Kommentera (0)