Dag: 18 oktober, 2016

Personligt

Han vaknade och kunde inte andas – och vad är adenom?

Av Alexandra Bylund / 18 oktober 2016, 18:04

I morse, precis när jag hade skrivit klart det här inlägget, vaknade Alvin i ren panik. Han fick ingen luft. Han väste från sängen, och som tur är gick Mio precis förbi och hörde det, så han ropade på mig. Samtidigt rusar Alvin upp och ställer sig över toalettstolen som att han ska kräkas. Han fick inte fram ett ljud, utan väste bara, och kunde inte prata. Jag tänkte direkt att det är falsk krupp (som Mio hade en hel del som liten) och sa att “Det är lugnt, det känns som att du inte får luft, men du får pyttelite så det är okej” Och så bar jag ut honom i trädgården. Där satt vi en halvtimme med filt om oss, och till slut kunde han prata lite och fick lite mer luft. Han frågade om han skulle ha dött om vi inte hade gått ut. Lilla gubben. 
Hur som helst, efter en halvtimme gick vi in igen. Det hade blivit lite bättre, men han hade fortfarande problem. Så jag ringde 1177 och rådfrågade dem. Det slutade med att jag snabbt rafsade ihop våra saker och åkte in till barnakuten. Han hade ju blivit bättre, men inte tillräckligt bra. Så här lät han i bilen på väg till sjukhuset. 
Jag fick lämna en nyvaken Mio hemma – det fanns inte en chans att hinna ringa och fixa så att Jonas kom dit, men Mio fixade det galant med hjälp av mig via telefonen.
När vi kom fram fick vi direkt komma in för undersökning. Då började han kräkas och fick upp jättemycket slem. Bingo! Då gick det ännu lite bättre med andningen.Men han var väldigt tagen.
Och sen har det gått upp och ner under hela dagen, och när han inte ens kunde gå 25 meter utan att få rejäla andningsproblem så bestämde de sig för att lägga in honom. 
Tanken var egentligen att det skulle räcka med att stanna inne på akuten några timmar och få kortison och adrenalin, och att det skulle hjälpa så pass mycket att de sen kunde skicka hem oss med mediciner. Men det räckte inte. Så nu är vi här.
Nu är det bättre. Mycket bättre, men det känns väldigt tryggt att sova här på sjukhuset – i ett rum with a view – med alla mediciner och apparater i närheten.
 
Men nu kommer vi till det viktigaste av allt: När öron-näsa-hals-doktorn undersökte honom innan idag, genom att stoppa ner en kamera genom näsan ocn ner i halsen (Det finns ingen som är så duktig som Alvin när det kommer till sånt. Vilken liten kämpe han är. Han sitter där, har svårt att få luft, men blundar och slappnar av och låter läkaren köra ner den där slangen utan ett pip) så upptäckte de att han hade en adenom där bak nånstans. En tumör alltså?!?!? Det fick vi precis veta av en läkare här på avdelningen. Så den ska opereras bort. Inte just nu men väldigt snart. När hon pratade om adenom så gjorde hon det så lättvindigt, så jag gissar att det då är en självklarhet att den är godartad. Ja men det tar man ju för givet när det sägs på ett sånt enkelt sätt, men nu när jag läser om det så verkar det finnas både och. Kanske att man väldigt tydligt kan se (och garantera?) att den är godartad bara genom att titta på den? De har tagit mängder av prover så jag är säker på att de har en plan och vet vad de gör, men jag undrar ju ändå om den där adenomen? Vad tusan är det? Nån som vet? Imorgon bitti, när de går ronden, kommer jag fråga ut dem förstås… då har de också fler provsvar att gå på. 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Så gör vi för att vara så effektiva som möjligt

Av Alexandra Bylund / 18 oktober 2016, 06:47

Igår hade vi mötesmarathon. Det var möten precis hela dagen, och sen avslutade vi med en workshop där vi började jobba med vår nya kund. Även om det blir en lång dag såna här gånger, med många intryck, så flyter jag bara bara med eftersom jag vet att jag inte kommer ha tid till något annat. Får jag någon minut över till att sitta vid datorn och svara på mail eller beta av to do-listan så är det bara bonus. Nu fick jag inte det igår men var inte alls stressad över det eftersom jag inte hade förväntat mig det. Det känns som att allt handlar om förväntingar – och därför är det nog bra att köra hela dagar med möten så där, så vet man liksom redan från början att dagen är “försvunnen” och slipper gå och känna stress över det. 
 
Tänkte berätta om hur vi lägger upp vårt arbete för att vara så effektiva som möjligt. För det känns som att vi har hittat en bra form nu.
Vi börjar med ett internt möte varje måndag morgon kl 8,15. Där går vi igenom vad vi gjorde för våra kunder förra veckan och vad vi har för tankar om att vi vill göra den här veckan. Alla har ansvar för några kunder var, och i det ansvaret ligger att man har koll på vad som ska göras och ser till att allt som vi har utlovat har blivit gjort. Det är inte nödvändigtvis den som har ansvaret som gör allt arbete för den kunden dock. Anni är ansvarig för hela produktionen så att säga, så det här hon som håller i morgonmötena.
När morgonmötet är slut – det brukar ta en timme och en kvart – så har vi första mötet med en av våra kunder. Det sker per telefon. Jag är alltid med på våra kundmöten. Vi vill inte vara den där byrån där VD'n/ grundaren försvinner efter ett tag. Vet inte hur länge det här är hållbart men förhoppningsvis alltid så länge jag är med vid införsäljningen. Och om inte så vill jag att vi är tydliga med det från början. Så jag är med i alla fall. Alltid.
Sen fortsätter möte efter möte efterm möte. De flesta via telefon eller Skype. Vi har en av våra kunder som kommer till kontoret ibland, och det funkar ju lika bra. Klockan 13,00 är vi klara med våra möten och kan börja ta tag i allt som ska göras. Anni, Sanna och Amanda brukar börja producera innehåll och jag gör… annat. Min roll är mer att föreläsa, träffa kunder och potentiella kunder, intervjua olika personer till två olika poddar och… helt enkelt hang around out there. Men just måndageftermiddagar brukar jag försöka vara på kontoret och vid datorn.
Eftersom den här veckan är extra busy så bestämde vi oss för att sitta kvar länge igår. Så vi handlade sushi och åt middag tillsammans för att få ny energi.
Sen började en fyra timmar lång workshop. När Alvin ringde och sa att han hade feber fick jag ångest och åkte hem. Fast då var vi klara med vårt första utkast av en grej. Ja det är till den där nya, roliga kunden alltså. Kunde först inte förstå att det tog sån tid, men så kom jag på att det ju har att göra med att vi måste hitta tonen och formen i skarpt läge. Då tar det alltid lite längre tid när man ska producera den första grejen. 
Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen, för att få vara lite med Alvin. Gick upp svintidigt för att kunna vara och närvara med honom lite när han vaknar. Sen kommer Jonas och löser av. För klockan 11,45 ska jag (och ett gäng andra företagare) på lunch med självaste Birgitte Bonnesen, VD för Swedbank. Men nu – väckning av det stora barnet.
 

Kommentera (0)