Månad: november 2016

Helgen som gick

Det var en väldigt bra helg:
  • Fredag kväll var jag på AW på Soultrain, med en massa bubbel i glaset.
  • Lördag förmiddag körde jag mitt absoluta favvispass: Sh'bam. Det är så kul!
  • Söndag var jag bjuden på SM-guld-match (Säger man så?) av Swedbank. Det måste ha varit årets kallaste dag, men eftersom vi utgick från deras loge så gick det att gå in då och då för att värma sig. Det var väldigt kul att titta på matchen även om vi redan från början visste att MFF hade säkrat guldet. 

Stämningen…

  • Innan matchen körde jag och Johanna ett träningspass tillsammans. Fokus: Rygg och baksida axlar, vilket är väldigt bra för kontorsmänniskor som ofta har armarna framåt. 

 
  • Fast det roligaste av allt, igår, var ändå att vi lanserade “Mamma & dotter-podden“. Och att den redan har slagit lyssnarrekord. Med det menar jag att de redan första dagen har fått enormt många lyssnare. Sååå himla kul! Jag tror att den här podden kommer bli stor. För den är riktigt bra!

Och nu är det ny vecka. Nu kööör vi!

Kommentera (0)

Premiär: Mamma-dotterpodden

Jag är så himla glad över att äntligen få presentera vårt nya tillskott i poddfamiljen – nämligen Mamma & dotter-podden. Tänk om man hade haft en sån att lyssna på som tonåring. Hur som helst – det här är en podd där Annica och Malou pratar om sånt som är högst aktuellt för tonåringar, och deras föräldrar: Första sexet, alkohol, pressen på unga i sociala medier, regler, vänner, kärlek och mycket annat. 
Det fina med Annica och Malou är att de har en alldeles unik relation, vilket märks i deras dynamik. Den här podden måste ni lyssna på hörni! Här. Jag skulle säga att den är bra för alla, oavsett man är barn, vuxen, tonåring eller förälder. Lyssna bara! Ni kommer gilla den!
 

Kommentera (0)

Att boka in luft

Den här veckan har varit helt fantastisk eftersom jag hade lämnat den tom i kalendern. Jag hade inte bokat in ett enda möte onsdag, torsdag eller fredag eftersom vi egentligen tänkte resa iväg. Det är ju höstlov i skolan. Men så blev Alvin sjuk och vi väntar på operation – så det kändes lite svajigt att planera in en resa. 
Och nu när jag har fått känna på hur det är att ha en vecka utan så himlans många möten – det har ändå blivit möten, men långt ifrån lika många som i vanliga fall – så inser jag att jag måste sprida ut saker under lite längre tid. Så fort någon vill boka ett möte med mig så försöker jag se till att göra det i samma vecka, eller i värsta fall veckan därpå. Men nu har jag lärt mig… Från och med nu så ska jag först bestämma hur mycket tid jag har till möten varje vecka, och sen boka in utifrån det. För det som händer annars är ju att andra, omedvetet, bestämmer över hur fullspäckat mitt schema ska vara. Jag ska vända på det så att jag själv bestämmer hur många möten jag hinner med under en vecka och hur mycket luft jag behöver emellan för att kunna jobba med andra saker. Så himla bra. 
På så sätt kommer jag också ha mer energi över till att vara social med mina vänner ibland. Som ikväll till exempel. Jag ska träffa min jättefina vän Johanna och AW'a. 
 
 

Kommentera (0)

Det fina med barndomsvänner

Idag ringde min allra äldsta barndomsvän till mig. Det fina med barndomsvänner är att de inte tar det personligt eller blir kränkta när man inte ringer upp. Sara, som hon heter, har försökt nå mig flera gånger under det senaste halvåret, och varenda gång har jag blivit lika glad men tyvärr inte haft tid att svara just där och så. Och så tänker jag att jag ska ringa tillbaka. Sen. Men jag vet också att vi har så mycket att prata om, så jag behöver liksom avsätta rätt mycket tid. Och när tusan har man det? Mycket tid… Aldrig skulle jag säga.
Men så är hon så otroligt fin och nära mig att hon vet. Och jag vet att hon vet. Hon vet att jag har haft ångest och att ju längre tid som går så tänker jag att jag behöver ännu mer tid för att ringa upp henne. Och så blir det inte av. Men idag så ringde hon alltså igen. Och det var så himla lägligt, mellan två möten, så vi fick äntligen tid att catcha upp. Det första hon sa när jag svarade var: “Åh, Sandra (ja hon kallar mig det) – jag var helt säker på att du inte skulle svara, men jag ringde ändå för att tala om att jag tänker på dig”. Hur fint? Älskade, knasiga Sara. Shit vad vi har många år tillsammans. Och det här med barndomsvänner alltså – det är världens bästa. Det tar 10 sekunder så är man tillbaka där man slutade sist.
Världens finaste Sara❤️
Vi två tillsammans – när vi var små – vi hittade på de mest galna grejerna. Inredde ett stort vindsutrymme i mitt hus som en djungel och bodde där ibland över helgen (!) Var uppe på taket på mitt femvåningshus (!) och hängde mest hela dagarna, köpte marsvin i smyg som vi hade uppe på vinden i vår djungel, planerade noga hur vi skulle rymma till en riktig djungel. Och sen när vi blev lite äldre så hittade vi på andra väldigt kreativa (men barnförbjudna) hyss. Vi var verkligen kreativa. 

Kommentera (0)

Så förvandlar man sina följare till kunder

Vi jobbar mycket med att skapa innehåll som ska attrahera många och på så sätt bygga community. Vissa företag är nöjda med detta och tycker att det kan stanna där, vid att vi har byggt upp ett community. Man ser det som varumärkesbyggande. Andra (ganska många) vill ta det ett steg längre och faktiskt tjäna pengar på sina följare. Det är dock en väldigt fin balansgång det här. Jag kan inte tänka mig nåt värre än att bli kontaktad av en säljare för att jag precis har likeat deras sida på Facebook. Det måste göras med finess och på följarens villkor. 
Om det här pratar jag på ett frukostseminarie på Minc den 16 november: “Social Selling – omvandla era följare till kunder.” Om du bor i Malmö – kom! Det är gratis och de bjussar till och med på frukost. Boka plats här.
 
 
 
 

Kommentera (0)

Firandet fortsätter

Vi fortsätter att fira idag! Vi firar att vår kära Mandy fyller år och att vi har fått in en sponsor till På Insidan-podden hela nästa säsong. Vi är mer glada (och stolta) över vem det är en över pengarna. Återkommer till det när jag kan berätta mer, men vi är i alla fall sjukt glada. 
Jag var iväg och skulle köpa present till Mandy. Vi tänkte att doftljus är sånt som alla gillar – så jag valde med omsorg ett som luktade riktigt, riktigt gott. Tummen upp, sa tjejerna från kontoret. Sen kom det här:
Så det var bara att tänka om. Helt galet att hon just då talade om att hon hatar doftljus. Haha… Jag fick typ panik – men det löste sig förstås. Det gör det alltid. Det blev en orkidé i en fin kruka istället. Och hjärtgodisar. För att vi tycker så mycket om henne.
Sen firade jag lite med Linda också. Att vi äntligen har fått tummarna loss och spelat in första avsnittet av vår podd (!) Vad den handlar om? Entreprenörskap så klart. Kommer förhoppningsvis ut redan på tisdag. 

Kommentera (0)

Hurra hurra hurra på vår 2-årsdag?

För lite drygt två år sedan, när jag jobbade i mitt andra bolag NewsHubby – så fick jag förfrågan av ett företag om jag inte kunde hjälpa dem med deras content och PR. Jag gick hem och funderade lite över helgen och kom tillbaka på måndagen med ett Nej. Jag tänkte att jag måste ju fokusera på NewsHubby och skulle inte ha tid att hålla på med annat. Men de tog inte riktigt mitt nej, så jag lovade att tänka till en extra runda. Och då slog det mig att jag ju kunde söka efter en kollega som skulle kunna jobba tillsammans med mig, och utföra mycket av jobbet som vi tillsammans kom överens om.
Så jag sökte i mitt eget nätverk. La ut ett inlägg på Facebook och LinkedIn och hoppades på att hitta en driven och trevlig typ som var sugen på att hoppa på det här högst svajiga “företaget”. Jag skriver företag inom citationstecken eftersom det här var nånting som jag drev vid sidan om mitt aktiebolag, i min enskilda firma. Med vänsterhanden. Och dealen skulle väl mer eller mindre vara att så länge vi hade jobb så kunde den nya personen jobba och få lön. 
Den nya personen blev Anni. Hon skickade ett mail där hon talade om att hon var ung och inte särskilt erfaren, men jäkligt taggad. Ja det var inte så hon uttryckte det, men det var så jag läste det. Så jag gick igång. Driv och energi är så himla mycket viktigare än ett perfekt CV. 
Hur som helst… Anni började och en väldigt rolig resa startade… Vi åkte till Åre några dagar för att bestämma oss för vilka vi (PR with an Edge) var, och sen bara körde vi. I januari i år började jag satsa helhjärtat på PR with an Edge och sen dess har det bara blivit roligare och roligare.
I februari började Sanna jobba med oss. När hon kom hit på intervju så mer eller mindre tvingade vi henne att säga ja. Vi kände direkt att vi ville ha henne i teamet. Hon skulle gå hem och fundera ett dygn men vi förklarade att hon egentligen inte hade nåt val. Typ.
Och sen kom Amanda in i teamet, lika självklar i vårt gäng och ytterligare en fantastisk tillgång, inte bara arbetsmässigt. Alla är väldigt duktiga och drivna, men vi har ju också så mycket mer, vilket är helt underbart. 
Och idag – när vi skulle möta Anni och en praktikant som vi skulle intervjua i poddrummet – så hade Anni fixat tårta, ballonger och bubbel. För det är ju vår tvåårsdag! 
Underbara Anni som helt utan vår vetskap hade fixat ett litet födelsedagskalas för oss. Som hade lurat i oss att vi skulle intervjua en praktikant.
Helt sjukt kul! Det var en fantastisk överraskning, och jag är så himla glad att jag faktiskt – nästan av en slump – startade det här företaget, och att jag redan från start fick med de allra bästa kollegorna. 
Hurra, hurra, hurra för oss idag!
 
 
 

Kommentera (0)

Roliga saker att göra med barnen

De flesta saker som man, eller i alla fall jag, gör med barnen gör jag för deras skull. Det är inte för att jag tycker att det är kul som jag hänger på en lekplats eller läser en bok till exempel. Visst kan det vara lite småmysigt eller småkul, men om jag ska vara ärlig så finns det roligare saker att göra… Men så finns det vissa grejer som faktiskt är sjukt roliga. Som liksom är roliga på riktigt och som inte kräver någon som helst uppoffring för mig. Jag ska ge några exempel:
  • Åka skidor. Jag älskar att åka skidor med kidsen. Det är en aktivitet där det lika gärna kan vara jag som säger “Neeej, vi kan väl stanna en liiten stund till? Snääälla?” Det brukar vanligtvis vara barnen som tjatar på det sättet annars.

Jag kommer ihåg första året som vi åkte skidor med Alvin. När han inte hade lärt sig att ploga efter tre dagar i skidskolan så tog jag saken i egna händer. Jag sprang upp och ner för backen – i pjäxor (PUH!) – och kämpade och kämpade tills han fattade grejen. Och då förändrades allt – då kunde vi plötstligt alla tre, jag, Mio och Alvin, åka upp i liften och tillsammans åka skidor. Sååå himla kul!

 

  • Spela Just Dance. Herregud vad kul det är. Vi kör på Xbox Kinect – och jag vet inte om det inte är jag som är mest begeistrad egentligen. 

Jag säger inte att det ser så fancy ut, men det är himla, himla roligt ?

  • Baka pepparkakor. Ja med färdig deg då. Det är mysig och juligt (ja, jag älskar julen) och inte alltför stort projekt. 
  • Se på serie tillsammans. Jag och Alvin har hittat Pretty little liars som vi kollar på varje kväll – och vi båda ser nog lika mycket fram emot det eftersom det är så spännande. Ok, om jag hade kollat själv så hade jag nog valt nåt annat, men det är ändå väldigt kul och spännande att ha en serie att följa så där. Sen att jag alltid råkar somna och Alvin förmodligen får men av att ständigt behöva kontrollera sin mamma… ja men det kan jag tyvärr inte göra så mycket åt.

Kommentera (0)