Då var det dags för lucka nummer fem i Kajsons julkalender – den som handlar om den perfekta middagen. Oj vad svårt… det finns så många typer av perfekta middagar, eller hur? Tänk om vi alla skulle äta en middag tillsammans till exempel… det hade varit en perfekt middag. Intressant i alla fall. Jag vet ju vilka vissa av er är, men inte alla, så det hade varit kul att träffas och prata.
Hur som helst – den perfekta middagen för mig har inte så mycket med maten att göra utan istället med vem jag äter den och vad vi pratar om. Eller snarare hur vi pratar. En perfekt middag är en middag när vi pratar om riktiga saker, eller om roliga saker så att vi skrattar tills vi kiknar. Den får gärna vara tillsammans med mina barndomsvänner (även om vi är sämst på att styra upp middagar) eller med gamla vänner blandade med nya så att det blir en sån där härlig mix och bra dynamik.
Jag har också haft flera perfekta middagar tillsammans med mina kollegor. Vi är duktiga på det där.
Förra julfesten körde vi Fuelbox, vilket automatiskt leder in en på roliga, och ofta djupa, samtal.
Men i år struntade vi i det och spelade Picolo istället – ett dryckesspel som jag berättade om häromdagen. Hur som helst, om vi fortsätter med den perfekta middagen nu då… Dynamiken är viktig för att samtalsämnena inte ska handla om väder och annat nonsenssnack. Jag är typen som zoomar ut totalt och tappar intresse om man bara pratar om väder eller jobb. När jag är på AW till exempel – då pratar jag ofta med många olika människor som jag känner mer eller mindre, men är det bara om jobb vi pratar så känner jag hur jag blir rastlös och ointresserad och vill gå vidare. I alla fall om det är det där ytliga snacket:
– Hur går det för er då?
– Jo tack bra, det rullar på… Ni då?
– Jo men det går bra. Vi har ju en ny version av vår bla bla bla…
– Jahaaaaa? Vad kul!
– Ja, du vet…. vi måste ju följa branschen.
– Hm… ja… Oj. Kolla… Nu har de börjat med julstjärnor… Nu är det inte långt tid kvar till jul
– Nä… jag räknade igår… 20 dagar.
Uaaaaahhh!!!! Haha… men ni hör ju… Får ni också en rastlöshet och nästan obehagskänsla när ni har såna innehållslösa samtal? Och kan ni tänka er en sämre (tråkigare i alla fall) middag än en där man pratar på det viset? Nej, det måste finnas innehåll i snacket – då kan middagen bli perfekt. Och just nu drömmer jag om en middag tillsammans med mina barndomsvänner. Det var länge sen vi sågs och vi har alltid så mycket riktiga saker att prata om. Jag får nog styra upp det där tror jag. Hur ser er perfekta middag ut? Håller ni med mig om det innehållslösa snacket?