Dag: 14 december, 2017

Lite av varje

☆ Lucka nummer 14: Drömbilden av den perfekta julaftonen

Av Alexandra Bylund / 14 december 2017, 20:30

Jag är ett stort fan av jul och julfirande. Redan första december börjar jag och barnen gå all in. Det är pepparkaksmys, julkalendern på TV varje dag och vi gör en stor grej av både julpyntandet och julgransinköpet. Vi köper alltid granen på samma ställe och gör det till en mysig aktivitet. Barnen får turas om med att sätta upp stjärnan i granen, och gör alltså det vartannat år. Ja men ni förstår, det är starka traditioner det här, och INGET får förändras. Så här gör man. Punkt. 
Haha… väldigt kul när de blir stora och flyttar hemifrån och ska få ihop sina rutiner med en partner. Jag tror att särskilt Mio kommer vara väldigt bestämd med hur det ska vara. Mina små gullungar ♡
Jag tror bara att vi har firat jul hemma hos oss en gång, och det var ett tag sen…
Så den perfekta julaftonen då… nu går jag tillbaka till min egen barndom. Den perfekta julaftonen är i mormor och morfars stuga, Björntorpet, uppe i Norrland. Det var alltid mycket snö och hela släkten var samlad. Ibland var vi ute i snön tills fötterna var blåa av kyla, men när vi kom in ordnade det upp sig genom att vi fick mormors hemstickade raggsockor på fötterna och la oss framför kaminen. Och så drack vi varm O'boy och åt Skogaholmslimpa med messmör. 
När det var julafton, och det började bli dags för att jultomten skulle komma, så satt vi alla uppe på loftet. Och när han kom, tomten, så gick han upp förstegen/ trappan som gick utanför huset upp mot terrassen som vi hade till loftet. Jag minns hur vi hörde de tunga stegen och förväntansfulla rusade fram till balkongdörren. Sen kom han in och delade ut alla julklappar. Vi var alltid så många personer i det här lilla torpet, och jag förstår inte hur de fick till det, men det fick de, och det var så himla mysigt!
Det finns ingen julafton som kan mäta sig med dem vi hade i Björntorpet, och jag önskar så att mina barn hade fått uppleva något liknande. 
Jag har tyvärr inga bilder från någon av jularna på Björntorpet, men det är kanske nån släkting som har? Det måste jag kolla. Det här är som det ser ut nuförtiden – älskade Björntorpet, som tyvärr inte tillhör vår släkt längre. 
Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Kommentera (0)
Barnen

Vad ett djur kan göra för ett sjukt barn

Av Alexandra Bylund / 14 december 2017, 16:45

Det här med att ha hund, visst är det superjobbigt. Det är inte ett dugg roligt att ha en valp som kissar inne, det är svintråkigt att tjafsa om vems tur det är att gå ut, och det är tufft att rusa upp ur sängen på morgonen för att gå ut diretk när det
stormar och regnar i sidled. Till exempel. Jag kan hitta många fler tillfällen som det är jobbigt att ha hund. Och jag som dessutom aldrig har varit en hundmänniska. De som känner mig kan inte alls se mig med en hund, jag har alltid varit mer
för bebisar och småbarn (Ja men det känns som att man antingen är djur- eller bebismänniska, är det inte så?), och inte haft nåt större intresse för djur. Så det är ganska otippat att vi har en hund. 
Men… vi älskar vår lille Bruno. Det är synd bara att han är så rädd för andra människor och bara skäller istället för att visa hur enormt mysig och kramig han är, men det är ändå sååå värt att ha honom eftersom Mio ligger hemma och
är sjuk så mycket.
De har en jättefin relation, speciellt när de är själva, och Mio saknar honom jättemycket när han inte är där. Så jag är ändå så otroligt glad över att jag tackade ja när mamma ville köpa en hund till oss, mest på grund av Mios sjukdomar, för det
lättar nämligen mitt samvete pyttelite. 
Ja jag har alltid dåligt samvete över att jag inte är tillräcklig någonstans. Jag är inte tillräcklig på kontoret och för mina kollegor, jag är inte tillräcklig med Mio, jag är inte tillräcklig med Alvin, jag är inte tillräcklig med mina vänner…
ja men ni fattar. Jag har så mycket skuldkänslor åt höger och vänster, och på något sätt så ger det mig lite, lite lugn i själen att jag vet att Mio och Bruno har varandra. Jag kan aldrig ta bort sjukdomarna från honom, och Bruno kommer aldrig
kunna ersätta mig, Jonas eller Alvin förstås, men det är ändå nåt visst att få ett djurs kärlek. De är så fina de här två ♡

Kommentera (0)
Lite av varje

Mina ringar

Av Alexandra Bylund / 14 december 2017, 11:25

Jag får ofta frågan om vart mina ringar kommer ifrån, så nu tänker jag att de får ett alldeles eget inlägg. Och ja, visst är de fina! Jag älskar dem allihop 🙂
De tunna, släta och raka ringarna som är helt enkla ringar kommer från Designtorget. Likaså den som är som ett kryss.
Den femte ringen, som tyvärr hamnade lite på sniskan men jag tror att ni ser den ändå, kommer från & Other Stories. 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Vi ska jobba med Malmö Näringslivsgala

Av Alexandra Bylund / 14 december 2017, 08:11

Det här är så himla roligt: Mama Said ska jobba med Malmö Näringslivsgala.
Jag har själv varit nominerad där, men inte vunnit (Det verkar som att jag är en typ som aldrig vinner 😉 ´), jag har suttit med i en panel på scenen och pratat om “mod” …
… och jag har också varit gäst där flera gånger.
Men i år så ska vi alltså dit för att jobba. Så himla kul!! Vi ska bland annat rapportera därifrån på Instagram stories, och förhoppningsvis även få ett kort snack med dem som ska tala och uppträda där. Typ Anna Kinberg Batra, Petter och Babba Canales. Hoppas vi! Vi ska i alla fall göra allt för att kunna gå bakom kulisserna och få oss ett snack med dem. Och allt kommer att rapporteras via Instagram och Facebook. Så… om ni vill hänga med, dels ikväll när det är Finalistsläpp hos PWC, och dels inför och under galan, så följ Malmö Näringslivsgala på Instagram, @malmonaringslivsgala. Och på Facebook förstås. Här.
Vi börjar jobba med det här idag och är sååå glada över det! 
 

Kommentera (0)
Träning

Jag är så stel

Av Alexandra Bylund / 14 december 2017, 06:00

Jag är väldigt stel om jag jämför med hur jag var för ett par månader sen, och jag tänker hela tiden att jag ska börja med min rörlighetsträning, men så glömmer jag det. Hur svårt kan det vara liksom? Det är superenkelt att köra RomWod eftersom man loggar in varje dag och får nya program som är på ca 15 minuter. 15 minuter om dagen klarar ju alla, eller hur? Speciellt om man bara kan rulla ut en matta och köra hemma.
Att vara rörlig är jätteviktigt! Det är viktigt om man tränar styrketräning och det är viktigt för vardagen, för att man inte ska skada sig. Man vill ju inte bli en person som får nackspärr eller ont i axeln av att sätta upp en kartong på en hylla lite högt upp, eller hur? Rörlighet är så viktigt, och det stör mig att jag har slarvat med det. Så igår kväll började jag med RomWod igen. Nu ska jag bara se till att göra det varje dag. Det passar ju fint att göra det innan jag kör min tre, eller fem-minuters mindfulness.
 

Kommentera (0)