År: 2017

Poddinspelning, livesändning och till sjukhuset igen

Jag var på kontoret vid åtta i morse för att jobba undan lite, men det är liksom ändå som att jobba i motvind när hela eftermiddagarna försvinner på grund av sjukhusbesök. Men det är förstås ändå viktigast så det är bara att gilla läget.
Dagen började med poddinspelning tillsammans med vår sponsor Swedbank, så vår bankkille Henrik (bästa bankkillen man kan ha. Han är så lite traditionellt “bankig” man kan tänka sig – det är därför vi gillar att hänga med honom) kom och körde ett inspelningsrace tillsammans med mig.
 Efter det var det dags för livesändning – som alltid på onsdagar – och idag pratade vi om hur vi gör när vi digitaliserar events, det vill säga hur vi gör online för att ett fysiskt event ska leva längre än just bara de timmar som det pågår. En av de grejer som vi faktiskt jobbar ganska mycket med för våra kunder. Amanda är teknikansvarig vid livesändningarna och även om hennes stil kan tyckas… märklig… så sköter hon det galant tycker vi.
 Vi åt lunch tillsammans vid vårt nya matbord på kontoret. Det är väldigt mysigt att äta lunch tillsammans och idag hade till och med jag med lunch hemifrån. Det händer typ aldrig. Men såå gott och såå smidigt.
Sen var jag ju som sagt tvungen att sticka iväg och hämta Mio för att åka tillbaka till sjukhuset.
Eftersom det tog hela eftermiddagen så bad vi till slut om att få åka hem istället för att vänta på att de skulle kolla röntgensvaret. Så läkaren kommer ringa imorgon och ge besked om hur shunten ser ut – om den funkar eller ej. Funkar den inte blir det som sagt operation igen, för att byta ut den ?
 

Kommentera (0)

Tillbaka till neurokirurgen

En läkare ringde från sjukhuset idag… och sa att de hade sett på röntgen att Mios shunt ser fel ut på nåt sätt. Jag förstod inte riktigt hur men tydligen så ser ventilen ut att sitta fel eller vara sönder. Så vi måste dit nu igen och röntga honom. Om det är så att det är fel så är det bara att börja om från början igen, det vill säga operera ut shunten och sätta in en ny som funkar. Men vi får se. Det kan också ha varit vinkeln på bilden som var konstig. Håll tummarna för att det bara var fel på bilden. Återstår att se när röntgen är gjord idag.
Men nu drar jag i alla fall dit… håll tummarna som sagt!!
 

Kommentera (0)

Workshop och möte – det var det

Jag sa ju att jag inte hann med så mycket igår eftersom jag var tvungen att sticka iväg till sjukhuset med Mio. Och just det ja… jag var ju också på vårdcentralen med mig själv, för några “blåmärken” som jag har på ryggen. Som jag anade så trodde de inte att det var något att oroa sig över, så check på den. Skönt!
Hur som helst – jag hann bara med två grejer innan jag stack från kontoret. Två lååånga grejer dock. Först hade jag, Sanna och Amanda en två timmar lång workshop för att gå igenom den potentiellt nya kunden (som som sagt är fyra kunder) och tog fram en början till en pitch och ett förslag.
Vi ska dit och presentera ett förslag på måndag och tänker att det är bra att göra en KeyNote så att det ser snyggt och proffsigt ut. Men man undrar alltid hur mycket tid man ska lägga ner på sånt här… Hur mycket tid har vi egentligen på att göra obetalt jobb? Ja men det får man förstås räkna med när det gäller införsäljning, men vi satt ändå tre personer i två timmar. Det är sex timmar totalt! Det är ju nästan så att vi påbörjar en strategi åt kunden. Fast ändå inte. Ja men ni fattar va? Å ena sidan vill man ju inte missa chansen utan göra vårt allra yttersta för att komma med ett proffsigt intryck… och å andra sidan så lär man sig efter ett tag att man kan jobba måååånga timmar helt utan nytta ibland. Och att kunden egentligen inte alls är så långt fram i processen som man kanske trodde. Men oj vad vi hoppas på den här kunden. Det hade varit så kul, så jag hoppas att de gillar vårt förslag. 
Efter vår två timmar långa workshop hade jag som sagt ett möte med en kvinna från en kommun. Hon har lyssnat på mig på en föreläsning och tog kontakt för att höra om vi vill vara med i en upphandling. Klart vi vill. Vi har bara varit med i en upphandling tidigare, och det var när riksdagen sökte någon som kunde klippa och redigera en podcast. Den vann vi dock inte. Tyvärr. Det är lite “läskigt” med upphandlingar. Man har liksom ingen vidare chans att diskutera och förhandla utan får bara ett ja eller nej.
Med kunden på måndag hoppas vi kunna diskutera och förhandla om det skulle visa sig att vi är på helt fel spår. För det vet vi nämligen aldrig. Det är aldrig någon som vill tala om vad de har för budget. Jag tycker det är konstigt… Det är ju inte så att vi höjer eller sänker priserna beroende på deras budget. Vi har ju vårt timpris och sen är det bara frågan om hur många timmar de vill ha, det vill säga hur mycket vi ska leverera. Men det är lönlöst att tro att man ska få en budget, det får man som sagt aldrig så därför gäller det bara att höfta… 

Kommentera (0)

Höst, tända ljus och Idolmys

Jag älskar hösten! Det är så himla mysigt att komma hem, slänga av sig jeansen och sätta på sig nåt skönt och sen bara ta det lugnt. Igår när jag och Mio kom hem från sjukhuset så hjälpte han mig att laga mat och duka, och sen när Alvin kom så åt vi middag tillsammans och slängde oss i soffan hela familjen och kollade på Idol. Så himla mysigt.
Det kan nästan pirra i magen på mig under dagarna när jag tänker på våra myskvällar framför TVn. Jag riktigt längtar. Vanligtvis är jag en urusel tv-titttare, men när det kommer till musikprogram så brukar vi titta allihop. Så himla mysigt. Chris är min, och vår, absoluta favorit. När han sjunger Imagine… Maj gadd! Lyssna! (scrolla fram till 0:20) Jag önskar att han kommer sjunga hela nån gång. Då kommer jag lyssna sönder den. Ja för så funkar jag. Jag lyssnar och lyssnar tills alla omkring mig tröttnar totalt. Och då fortsätter jag lite till ?

Kommentera (0)

Hos neurokirugen för att ställa om shunten – igen

Sen sist Mio ställde om shunten har det bara blivit sämre och sämre, så det står helt klart att när den är inställd på 6 så har han riktigt ont. Därför ringde jag idag igen och bad att få komma in och ställa tillbaka den till 7. Pest eller kolera helt enkelt. Han mår inte bra med någon av de inställningarna men vi kan återigen konstatera att 7 verkar bättre än 6. Kanske han skulle må som bäst om den var på 6,5? Men det finns inte så det kan vi bara spekulera i…
 Hur som helst – de känner till oss väl på neurokirurgen så det var i princip bara att lyfta luren och fråga om det var ok att vi kom in. “Ja visst, kom ni så ringer vi en jourläkare som kan hjälpa er”. Så långt helt perfekt ju. Det enda som inte var perfekt var att jag då var tvungen att lämna kontoret redan vid lunch och sen inte var hemma förrän nu precis. För det var inte så enkelt den här gången heller… Suck…
Hur som helst, vi kom dit vid 14…
… och läkaren kom direkt och försökte ställa om den. Finfint ju.
Bara det att enligt honom så var den redan inställd på 6… ena sekunden… sen såg det ut som att den var på 7… eller 6… eller hur var det nu? Det verkade återigen som att den där ventilen lever sitt eget liv. Eller om det är magneten utanför som gör det? Hur som helst – han kunde ju inte hålla på i blindo utan var tvungen att skicka oss på röntgen. Igen. Min lilla kille, jag vill inte veta hur många gånger hans huvud har blivit röntgat. Usch… all strålning han har fått… det känns så läskigt.
 Vi fick vänta ett bra tag på att få komma in på röntgen. Förstås. Vi hade ju ingen tid bokad så det förstår man ju. Men ändå… det är så stressande att sitta och vänta när man har 10% batteri på telefonen och Alvin är hos en kompis, jag var superhungrig och hade (har fortfarande) massor att göra som jag missade under eftermiddagen på kontoret. Mio tyckte mest att det var långtråkigt och höll på att somna.
Till slut kom vi i alla fall in på röntgen, och läkaren hade sagt till oss att det var ok att gå hem om det skulle visa sig att han hade lyckats ställa om den till 7, annars fick vi komma tillbaka till honom igen så att han skulle kunna justera det. Efter en misslyckad röntgenbild fick vi gå in igen och göra en till, och sen kom hon ut och sa att den står på 6 så det är bara att åka tillbaka upp till neurokirurgen igen. Nu hade jag 2% batteri kvar i min telefon. Hjälp. Det funkar liksom inte när man har ett barn nån annanstans. Hatar den stressen ?
 Det slutade i alla fall med att läkaren (förhoppningsvis) ställde om den till 7 igen, så nu håller vi tummarna för att det 1) funkade 2) gör så att han får mindre ont. 
 Nu ska jag ut med vår lille vovve och sen se Idol med mina små älsklingar. Från klockan 21, när Idol är slut, ska jag sätta mig och ta igen det som jag missade nu på eftermiddagen. Ska bli skönt att börja av min to do-lista som bara växer och växer.

Kommentera (0)

“Fokusera på din succé istället för på hur du eventuellt skulle kunna misslyckas”

I helgen lyssnade jag på en väldigt peppig podd: Framgångspodden med Johannes Hansen. Jag hade ingen aning om vem han var, att han var Sveriges (och kanske en av världens?) främsta mentala rådgivare. Är det bara jag som har missat honom? Visste ni vem han var?
Hur som helst – hans historia är fantastisk. Han berättar allt från hur han som 21-åring tog ett banklån på en kvarts miljon (!) för att åka på nåt slags träningsprogram i USA med målet att bli en av de största mentala coacherna i världen. Och om hur Bob Proctor då berättade för honom att de flesta av oss kommer med ursäkter till varför vi inte gör det vi vill göra istället för att bara göra det. Johannes säger också, vid nåt tillfälle i podden, att om vi vill bli framgångsrika i någonting så ska vi spendera mer tid på att visualisera själva framgången än på att komma med nedtryckande ursäkter och liknande.
Så här: Om jag till exempel ska hålla ett tal på ett bröllop – då menar han att jag 90% av tiden borde fokusera på att visualisera hur bra det kommer att gå och hur det kommer att kännas efteråt när jag har gjort succé – och bara 10% på att öva på själva talet. Typ så. Som vanligt så är det här fritt tolkat. Lyssna på podden själva istället. Här. Just det här avsnittet är väldigt bra. Älskar att han är så ödmjuk också. Och att han kostar mellan 6,250 – 20,000 kronor i timmen (!)
 
Men… vet ni vad jag såg nu när jag skulle länka till hans sida? Han är ju ute på turné. Så jag har köpt biljetter till när han kommer till Malmö och ser sååå mycket fram emot att gå och lyssna på honom.  
 

Kommentera (0)

Möten, möten, möten

Idag har jag möten mest hela dagen! Vi börjar redan klockan åtta med en intern brainstorming-workshop hela gänget för att komma med ett förslag och en pitch till den där potentiella kunden som jag träffade igår. Det är rätt bråttom så vi bestämde att vi kör igång direkt.
Sen kommer en kvinna hit från en kommun och hälsar på. Hon lyssnade på mig när jag föreläste i våras och skrev till mig och frågade om vi ville vara med i en upphandling. Jaaa det ville vi! Så hon kommer alltså idag och jag ska presentera hur vi jobbar och vad vi skulle kunna göra för dem.
Efter det är det poddinspelning med självaste Linda. Det är vår entreprenörspodd “Vad fan håller jag på med?” som ska spelas in. Lyssnar ni på den? 
Lunchen kommer förmodligen intas i bilen på väg till vårdcentralen… Jag ska dit för att kolla två “blåmärken” eller vad det nu är som jag har på ryggen. Jag är inte särskilt orolig eftersom inte vårdcentralen verkade vara det när jag ringde och bokade tid, men jag måste ju ändå kolla förstås.
Sen, i eftermiddag, ska jag och Mandy på ett möte off-office, det vill säga utanför vårt kontor. Vi har fördelen att vi lyckas ha de flesta möten hos oss, även i de fall då vi är leverantören, eftersom vi sitter i ett stort mediakluster som är en naturlig mötesplats där många vill vara. Fint va? Men idag ska vi alltså besöka vår kunds kontor istället. 
Hela dagen är med andra ord full av möten och jag kommer förmodligen inte ens hinna öppna datorn, men så är det ibland. Vad sysslar ni med idag?
 

Kommentera (0)

Det går upp och ner – och diabetes 1 suger

Den där jäkla diabetesen alltså. Ibland tycker jag – i alla fall om man jämför med de andra sjukdomarna han har – att diabetesen är helt ok att leva med och väldigt hanterbar. Men så ibland så tycker jag precis tvärtom. Och det gör jag vid de tillfällen då han är sjuk (på grund av shunten) under en längre period. För det påverkar nämligen blodsockret väldigt negativt att vara sjuk. Och att ständigt gå med för högt blodsocker sliter ut organen och gör att han tidigare drabbas av de senkomplikationer som uppstår när man är sjuk i diabetes. Vad senkomplikationer är orkar jag knappt gå in på, men det är väldigt allvarligt och väldigt trista och jobbiga konsekvenser av diabetes 1. Och också det som gör att diabetiker ofta dör i förtid. Min älskade lilla kille ♡ Nu hoppas jag att vi kan få rätt på huvudvärksproblematiken så att även diabetesen kan hållas lite mer i styr.
 

Kommentera (0)

Min dag idag

Ni är många som frågar hur mina dagar brukar se ut, och det är också sånt som jag själv gillar att läsa om i andras bloggar, så here we go:
 
Jag gick upp klockan 6 i morse och hoppade rakt ner i ett par joggingbrallor, innan Bruno (vår hund) skulle få för sig att jag ignorerade honom och därmed kissa inne på golvet. Hade ni sett mig den där tiden på morgonen, när jag slänger på mig det som ligger närmast (oftast helknasiga kombos) hade ni börjat undra. Men så får det vara. Där är jag lat och väldigt effektiv.
Efter turen med Bruno satte jag på ugnen och hoppade snabbt in i duschen. (Japp, jag är en morgonduschare! Även om jag ibland duschar på kvällen efter träning så kör jag en snabbis även på morgonen) Brödrosten har gått sönder och just nu äter barnen rostat, grovt bröd på morgnarna. Det är väldigt dåligt för Mio (som är diabetiker) att äta vitt bröd så jag försöker verkligen göra allt jag kan för att han ska äta grovt istället. Och då är rostat bra. Så det får bli i ugnen tills vidare.
Just idag åt barnen frukost själva eftersom vi på måndagar äter frukost tillsammans på kontoret. Ja jag satt ju med dem förstås, men jag åt inte. Älskar morgonstunderna när de är på gott och mysigt humör.
Efter frukost, dusch, tandborstning och påklädning körde jag Alvin till skolan, men fick vända igen eftersom han mådde illa. Mio var tyvärr också sämre och stannade hemma. Just idag var de hemma själva en stund eftersom jag hade väldigt viktiga möten på kontoret. Ibland brukar jag ta med dem om de är sjuka men eftersom de var två stycken så gick jag iväg. Men ändå ångest! Önskar att jag hade kunnat dela mig i två bitar ibland. 
På kontoret började vi med lite privat snack… det har blivit en del av det under den sista veckan eftersom vi helt enkelt har haft mycket att prata om. När man jobbar ihop så tätt som vi gör och är så små (och få) blir man väldigt nära varandra på nåt sätt. Men sen, efter privatsnacket, körde vi igång med vårt måndagsmöte där vi går igenom kund för kund och exakt vad vi ska göra för dem under veckan. Jag har, som ni ser, ett ståbord och älskar att stå upp.
På lunchen körde jag iväg till andra sidan stan, jag skulle nämligen ha ett lunchmöte med en potentiellt ny kund. Ett väldigt givande möte. Håll tummarna för att det här går vägen. Vi vill sååå himla gärna jobba med de här!
Jag läste sen en artikel om att “Sluta kritisera Linda Hörnfeldt…” på Breakit. Läs den! Det har varit en himlans massa rabalder om Influencers of Sweden på sistone, och jag måste säga att det är trist när de som tjänar (enormt!) stora pengar på influencers sätter sig emot en ekonomisk förening som vill jobba för branschen och medlemmarna på det här sättet som Influencers of Sweden gör. Läs om det här. Och heja Alexander Gradin som står upp för Linda och Inos.
Sen slutkorrade jag en text som ska ut ikväll. Jag brukar göra den där allra, allra sista korren (den som inte tar många minuter) på allt material som ska ut i våra kunders kanaler…

… och pysslade ihop början till en KeyNote. Vi ska göra en snygg presentation till det där företaget som jag träffade på lunch idag så jag påbörjade det direkt. Imorgon bitti ska vi ses extra tidigt hela gänget (klockan 8) för att brainstorma och sy ihop ett förslag. Eller egentligen är det fyra förslag. För det är fyra företag det handlar om (!)
Det här var ungefär vad jag hann med under en arbetsdag en måndag som denna. Nu är det middagsdags med mina två små sjuklingar.
Hmm… Blev det här för utförligt, detaljrikt och långrandigt kanske? ?

Kommentera (0)

God morgon måndag

Nu kör vi då! Ny vecka och därmed även nya tag. Förra veckan var tung och jag tror egentligen att den här kommer bli minst lika tung men jag vaknar ändå alltid med en positivism i kroppen.
Idag ska jag som vanligt ha måndagsmöte med tjejerna, sen ska jag iväg på tidig lunch med en potentiell kund. Det är ett så kallat kundmöte över lunchen alltså. Jag hoppas väldigt mycket på den här kunden så håll tummarna för mig! Nu är det bara ett första möte så det blir så klart inget beslut taget idag, men ändå. Håll tummarna bara 🙂
 
Jag ska också göra ett gästspel på Influencers of Swedens Instagram-konto, precis som jag gjorde förra veckan. Då körde jag en liten podcastskola på Insta storiessom ni kan se här om ni missade det – och idag ska jag köra en contentskola. Tipsa på hur man skapar bra content alltså. Kolla in Influencers of Sweden på Instagram här om du vill se.

Men nu måste jag sticka och lämna mina små killar först. Hörs sen ♡

Kommentera (0)