Jag lyssnade på Malin Gramer i Livshjulet, och hon berättade att hon skulle på livskonferens med sina vänner. Men alltså VILKEN BRA GREJ! Tänk att sitta med ett par vänner och ha en livskonferens där man diskuterar allt man vill göra och inte göra. Vilken riktning man borde gå. Eller inte gå. Jag tror att det är på en livskonferens man “råkar” säga saker högt för första gången och kanske till och med förvånar en själv.
Är det inte en fantastisk grej att ha en livskonferens? Jag ska definitivt rodda ihop. Jag tänker att det ska finnas några få men viktiga regler:
- Allt som sägs under livskonferensen stannar mellan personerna som är med.
- Alla (eller båda om man nu är två personer, det räcker ju gott och väl) ska ha lika mycket tid att prata och medan det är min tid så är det bara mig vi fokuserar på. Inte en enda “Ja så känner jag med” ska kunna inflikas här. Härligt va? Man har liksom sin egen lilla session.
- Man får inte ha en tid att passa efteråt.
Vilken bra grej va? Älskar livskonferens!
