Idag på lunchen pratade vi om något väldigt intressant, ni vet det här med hur man presenterar sig. Typ: “Hej, jag heter Alexandra och jag driver ett företag som heter Mama Said Media där vi jobbar med bla bla bla…” Ja ni fattar. Typ så brukar de flesta presentera sig. Vi talar alltid om vad vi jobbar med, och låter det vara grunden för vår presentation. Visst är det trist? Jag tycker att det är urtrist men gör det själv varje gång ändå…
Så idag pratade vi om vilka vi EGENTLIGEN borde presentera oss som.
Vi känner varandra väldigt väl så vi kunde hjälpas åt på ett väldigt bra och givande sätt. Älskar att ha såna här snack, det är så intressant. Och så är det så kul när andra människor talar om vad de har för bild av en. Så länge det görs med kärlek så kan man ju säga i princip vad som helst till varandra.
Så nu blir min presentation mer så här: “Hej, jag heter Alexandra, jag är en entreprenörssjäl som är full av energi och som älskar människor och relationer. Jag går ofta all in i saker, älskar att träna, är väldigt hemmakär och är tyvärr en people pleaser, vilket jag jobbar på att bli av med. Och så är jag en känslomänniska, även om det inte alltid syns utåt…” Och så vidare…
Och nu måste jag fråga er… Är det den bilden ni har av mig? Stämmer det överens med vad ni har uppfattat hittills? Jag tycker att sånt här är sååå intressant, och igår när jag träffade Tuvessonskan och för första gången satt och hade ett långt snack med henne så konstaterade vi att vi båda tyckte att bilden vi hade fått av varandra från vår “digitala vänskap” stämde helt perfekt överens med verkligheten.
Och så en annan sak… Har ni koll på hur ni skulle presentera er om ni inte fick ta med nånting om era yrken?
Eftersom jag är sjukpensionär har jag jätte svårt med det där att presentera mig. Hej jag heter Ida och är sjukpensionär är ju inte jätte kul… eller jag är mamma. När jag blev sjukpensionär för ca 4 år sen försvann en stor del av min identitet känner jag och jag har inte hittat tillbaka än.