Dag: 18 februari, 2018

Det här har vi hittat på i helgen

God kväll på er denna härliga söndag! Hur har ni haft det i helgen? Vi har haft det väldigt skönt, framförallt idag då vi inte hade några som helst planer. Den här helgen har bestått av:
  • 6 timmars fotbollscup, där Alvin kom hem med ett helt ben (Halleluja! Var lite rädd att han skulle känna av frakturen från i somras. Det är tydligen så lätt att det går sönder igen om man går för snabbt framåt) och en stelfrusen och trött mamma.
  • 2 myskvällar i soffan framför Talang och Mello. Så skönt! Jag förstår inte hur jag någonsin ska orka bli en mer social person på helgerna. Jag älskar att inte göra något på fredag-och lördagkvällar.
  • 1 försök till att gå och se Mello IRL eftersom det var här i Malmö, men efter att ha ringt hem från cupen igår och frågat Mio så fick vi låta bli. Han mådde inte bra. Och när jag sen kollade på priserna och insåg att det hade kostat oss 2900:-(!) så kändes det ok…
  • 1 styck rensning av kylskåp. Åh vad fint det är nu. Älskar rensningar!
  • Ett riktigt skönt styrketräningspass idag. Fasiken alltså vad det är skönt att träna. Det är OFTA så att jag känner mig halvsugen, eller inte sugen alls, när jag ska dit, men sen när jag är där – och ännu hellre när det är gjort – shit vad skönt det är då. Endorfiner!
  • Tre turer till Malmborgs. Herregug! HÄR har vi en grej som jag skulle kunna effektivisera. Bättre matplanering (Blä! Har så svårt för det) och så ska jag börja handla på Mathem.se. Vad är det med mig som är så trög? Varför är det så svårt att förstå att det är MIN grej? Jag som är så himla online och digital och allt det där, varför kan jag inte bryta den gamla traditionella handlingssättet? Det i kombination med min dåliga planering gör att jag spenderar alldeles för många dagar och för mycket tid på Malmborgs. Men det är nu det händer. Nu ska det ske en förändring ?
  • 4 timmars adminjobbande idag. Oj vad skönt att ha fått undan en del.

Hur har er helg varit? Är ni lika mycket enstöringar som jag under helgkvällar eller är ni bättre på att vara sociala?

Kommentera (0)

Hur känns det att sitta på huk i 30 sekunder?

Hej på er denna söndag! Nu ska jag ge er världens, på ett sätt, enklaste övning. Enkel som i att det är omöjligt att inte förstå instruktionerna. Men så kan den, på ett annat sätt, vara jättesvår. Det kanske stramar i fötterna, ryggen eller i benen nånstans… men försök ändå. För mig stramar det lite i fötterna och lite i insida lår. Jag pratar om den mest naturliga övningen som finns:  ❇️ Att sitta på huk! ❇️ 
Testa att sitta på olika sätt, med benen axelbrett ibland och lite bredare… 
… med fötterna rakt fram eller vinklade utåt. Du kommer känna att det stramar på olika sätt när du varierar dig.
Eller så känner du ingenting alls, utan tycker att det här är hur easy peasy som helst. Grattis i såna fall! För det är egentligen den mest naturliga positionen i världen. Titta på barnen, de kan sitta så här hur länge som helst medan man själv låter som en väldigt gammal person när man har suttit ett tag och sen ska resa sig upp ? Då känns det både här och där. Och det betyder bara en sak: Jag borde sitta mer på huk!
Sitter ni på huk ibland? Här kan ni läsa  vad gott det gör för oss att sitta på huk. Testa att sitta i 30 sekuner – hur känns det?
 

Kommentera (0)

Det här vill jag att ni ska säga på min begravning

God morgon på er! Nu hörni så vill jag att ni läser igenom det här och testar att göra en övning som kommer att förändra hela era liv. Ok, är ni på?
Först och främst så måste jag säga att jag inte är en person som gillar mörker. Tvärtom så hatar jag mörker (mörk musik, mörka filmer och så vidare) och har svårt för alltför mörka personer. Det är inte det att jag inte gillar dem, utan bara att jag har svårt för att umgås med dem som är alltför mörka eftersom jag tycker att det känns tungt. Så när jag först fick höra om den här “övningen” så tänkte jag “Aldrig i livet” eftersom jag hörde ordet begravning (död är ju rätt mörkt, eller hur?), men så valde jag att tänka bort det och istället bara fokusera på själva meningen med övningen. Och jag tycker att den är sååå himla bra.
Den är väldigt enkel: Besvara “Vad vill du att folk ska säga om dig på din begravning?”
Där får du nämligen svaret på hur du vill vara och hur du vill leva ditt liv. Så bra, eller hur?
Och det jag snabbt kunde konstatera var att jag INTE vill att folk ska säga: “Hon jobbade och slet som fan och kämpade för att få ihop tiden varje dag. Hennes liv gick mestadels ut på jobbet och barnen. HUR fick hon ihop det??” Jag vet att många hade sagt något i stil med det. Och jag förstår er. Men ändå… WHAT! Hur kunde det bli så här? Eller jo jag vet ju varför det är så här. Det ÄR svårt att låta livsnjutar-Alexandra (som jag definitivt har i mig!)  vara framme när jag faktiskt måste kämpa för att få ihop vardag, ekonomi och kvalitetstid med barnen när jag har ett heltidssjukt barn. Visst, jag hade kunnat vara hemma jämt och bara ta hand om Mio (Tanken har slagit mig många gånger eftersom jag vill vara hemma och ta hand om Mio mer) men jag MÅSTE ju också driva företaget framåt. Ja det där behöver jag inte gå in på, jag är säker på att ni förstår hur jag menar…
Ja ja, jag fick mig en tankeställare i alla fall, även om jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förändra min situation just nu. För det fina är att, i de flesta fall, så kan de svaren du ger bara vara att ta tag i direkt eller hur?
För vem är det som styr ditt liv och vad du ska göra om inte du? Det är ingen annan som har bett dig jobba på ett tråkigt ställe, valt fel plats att bo på eller som har tvingat dig till att ha de vänner du har och så vidare. Ni förstår vad jag menar va? Det är bara DU som kan välja, eller hur? Jag tycker att det är så sjukt befriande att tänka så, och även om vissa saker kan vara svåra att förändra (som i mitt fall nu till exempel) så får jag väl utgå från det och göra det bästa av situationen. Jag måste kunna förändra nånting! Det finns nämligen så mycket annat jag skulle vilja att ni skulle säga om mig, än det jag skrev ovan, som jag faktiskt KAN förändra. Och det ÄVEN om situtationen är som den är nu. Jag får väl försöka anpassa mig helt enkelt. Inte en helt enkel nöt att knäcka, men det går, det är jag säker på. Jag måste bara fokusera på det jag VILL.
Men visst är det en bra övning? Är ni på?
Jag skrev faktiskt med penna och papper, vilket sker väääldigt sällan för mig, men det är lite mysigare att sitta i soffan och göra en sån här grej än att sitta framför datorn.
 
 

Kommentera (0)