Månad: februari 2018

Barnen

Orolig för sin storebror ♡

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 17:42

Jag ÄLSKAR att resa iväg tillsammans med barnen, vi har det alltid så mysigt, och så umgås vi på ett helt annat sätt när vi är iväg. Vi har haft en jättehärlig helg i Västerås, förutom att det kändes lite skakigt där ett tag.
Men nu är vi alltså hemma, och det är så himla skönt. Vi funkar precis likadant alla tre… när vi är iväg så här på en minivacation så har vi någon slags outtalad regel om att vi inte sitter med mobiler eller ipads. Vi umgås istället! Och sen när vi kommer hem är det som att vi har fått fullständigt nog av varandra. Mio och Alvin smiter in på sina rum och stänger dörrarna och jag går och pysslar och fixar med en podcast i öronen. 
Haha… jag frågade Alvin på vägen hem om jag fick äga ut honom (hans uttryck) i Chicago (kortspel). Han:
– Va? Chicago? Idag? Är du galen? Nej, tack. Mamma, nu kan vi ju faktiskt göra saker själva, nu när vi är hemma.
Underbara unge. Och ingen är gladare än jag. Så länge de VILL vara själva så njuter jag till fullo. Det där med att spela Chicago var liksom mer för hans skull. 
Underbara gullis ♡
Och på tal om hur gullig han kan vara ibland: I morse var jag och Alvin nere själva och åt frukost. Mio mådde inte riktigt bra så han stannade på rummet. Alvin satt med ryggen mot hissarna men vände sig om precis hela tiden.
– Tror du att Mio kommer ner mamma?
Åh, lilla gullunge. När jag frågade om han var orolig för honom sa han: “Ja lite! Nu har det tagit ganska lång tid, tänk om det har hänt nåt” (Det hade gått typ tio minuter) Mitt hjärta blöder när jag ser hans oro. Min älskade lilla kille, det är klart att han är orolig för sin storebror. I akuta lägen hinner jag liksom aldrig fråga honom hur han har det, och sen när vardagen rullar på så är han oftast inte så sugen på att prata om hur han känner inför att Mio är så sjuk. Men ibland kommer det, och då pratar han på. Mitt lilla hjärta! 
Vi åt ganska snabbt och tog sen med en macka upp till Mio. Han som hade längtat så efter hotellfrukost, missade båda dagarna stackarn.
Men det får bli en annan gång. Jag åker gärna iväg snart igen, så länge jag har barnen med mig så känner jag mig trygg. Speciellt om jag inte har några åtaganden som jag hade nu i Västerås. Så mer av den varan tack! Mio orkar ju sällan vara iväg på aktiviteter på dagarna, men att byta miljö och bo på hotell brukar funka. Även om vi mest är på rummet och inom hotellet så är det himla mysigt. Speciellt när man får en svit som vi fick nu. Det kanske får bli vår nya grej ?

Kommentera (0)
Lite av varje

Hur börjar man blogga?

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 15:04

Jag fick frågan häromdagen om hur man gör om man vill börja blogga. Och det är en väldigt stor fråga som kan innehålla allt från “Vad ska jag blogga om?” till “Hur gör jag rent tekniskt”, men jag ska försöka summera det på ett enkelt sätt nu så att ni som är sugna kan komma igång direkt.
Först och främst så tycker jag att man ska sätta sig ner och fundera lite innan man startar bloggen, och ställa sig några frågor, och sen är det bara att köra igång. Clara, som driver Bossbloggen, är ett bra exempel på det här med att tänka efter före. Hon planerade sin blogg i flera månader innan hon satte igång, och det har gjort att hon är väldigt tydlig och man vet liksom vad man får i hennes blogg.
Jag fångade Clara på bild (i farten) när hon föreläste förra veckan när vi var i Åre.
Hur som helst, ju mer man förbereder, desto enklare och bättre blir det helt enkelt. Så nu kör vi igång då. Hoppas att den här guiden hjälper dig:
  • Varför vill du blogga? Vad är målet? Är det att du vill inspirera? Tjäna pengar? Lära känna nya människor? Skriva av dig? Fundera helt enkelt ut vad målet är först. Då blir det nämligen lättare att veta din riktning sen när du är igång. För om man ska ha en blogg så krävs det engagemang varje dag, eller åtminstone flera gånger i veckan. Frekvensen är beroende på vad syftet är förstås, men om du vill ha läsare så är kontinuiteten viktig.
  • Sen skulle jag bestämma mig för vilka personer jag pratar till. Riktar du dig mot män eller kvinnor? En viss ålder? Vissa specifika intressen? Tänk dig tre, fyra “personas” som du namnger och sätter ålder och intressen på så blir det lättare sen när du är igång. Då är det så lätt att tänka “Passar det här Stina?” Om nu Stina är en av dina personas alltså.
  • Och sen, utifrån vad ditt mål är och vilka du pratar till, så är det dags att bestämma ämnen. Vad ska du blogga om? Även om du har en blogg som handlar om något väldigt specifikt, som till exempel träning, så kan du ju välja att även lägga in mer personliga inlägg som handlar om annat också. Du kan ju ändå ha din röda tråd; träning. 
Jag bloggar till exempel mycket om familj, entreprenörskap och en del träning… Men ibland hamnar jag ju lite utanför mina ämnen. Man går ju igenom olika faser i livet och personligen har jag svårt att blogga om business när jag ligger på sjukhus med Mio. Då följer bloggen liksom med. 
Det största och viktigaste i livet är ju ändå familjen och eftersom de brukar vara med i min blogg så blir det mycket av den varan när det tar stor plats i livet ♡
  • Nu kan du börja fundera över vilken bloggplattform du vill blogga på. Om du är nybörjare och inte har någon som helst koll på teknik och layout och sånt så hade jag valt att starta en blogg på Blogg.se, då kan du nämligen komma igång snabbt och få en snygg layout direkt. Välj gärna “Pro” så får du snyggare bloggmallar att välja mellan, samt att du slipper ha en massa reklam från dem i bloggen. På blogg.se är det enkelt att följa instruktionerna om du bara klickar på “Skapa en blogg”. Jag bloggar på blogg.se. Annars kan du välja WordPress, men om du vill ha en snygg blogg så krävs det att du har lite koll på teknik och layout.
  • Varje blogginlägg borde innehålla både text och bild. Jag försöker själv just nu att hitta mitt eget bildspråk, men tycker att det är svårt. Jag gör så att jag samlar på mig sånt som jag tycker är snyggt, i en mapp på telefonen, och så ska jag så småningom försöka hitta mitt eget bildspråk. Jag skulle vilja att man, när man går in i min blogg, direkt känner igen att det är en “Alexandra-bild”. Men jag tycker som sagt att det är svårt och håller just nu på att testa mig fram. Är det någon som är duktig på bilder som har lust att guida mig, så hojta! Men i övrigt, när det gäller bilder, se till att ha ganska stora och snygga bilder. Ju snyggare bilder desto bättre.
  • Svara alltid på kommentarer! I alla fall om du vill ha samtal med dina läsare. Det blir så mycket roligare när man känner att vi är ett vi liksom. Istället för att du spottar ur dig en massa och sen inte får nån respons. Kommunicera med dina läsare. Det går faktiskt att få en grym vi-känsla om du gör det. 
  • Frekvensen då… Jag tycker att man ska blogga varje dag. Ibland kan det vara skittufft att få till men ju mer frekvent, desto bättre. Sen beror det så klart på vad man har för blogg. Resebloggare, inredningsbloggare och matbloggare brukar till exempel sällan blogga varje dag, men annars så skulle jag rekommendera det, om du har en mer personlig blogg. Jag har som mål att blogga tre gånger om dagen under vardagar, och två gånger om dagen under helger. Fundera över hur du vill ha din frekvens.
Jag tror att det här är en tillräcklig guide för att du ska vara redo och komma igång med din blogg. Saknas det något? Ställ i såna fall frågor i kommentarsfältet. Och ni som redan bloggar, har ni fler tips? Fyll gärna på!
Och i övrigt så tycker jag att ni som är intresserade av att börja blogga, borde investera i Lindas bok “Yrke: Influencer”.   Där står ALLT du behöver veta om själva branschen. Som till exempel hur du ska agera när du får ditt första mail om bloggsamarbete.
Kör hårt och lycka till!
 

Kommentera (0)
Barnen

God morgon harmoniska söndag

Av Alexandra Bylund / 4 februari 2018, 07:02

God morgon fina ni ♡ Tack för att ni är så omtänksamma. Ja det VAR verkligen en skitnatt fredag till lördag och jag VAR orolig över att lämna barnen när jag skulle ner till konferensdelen här på hotellet och utbilda. Mio var ju helt utslagen hela förmiddagen så det var omöjligt att se hur han mådde. Tröttheten kom ju från att vi kom i säng halv sex på morgonen, så det var ju rimligt. Han bara sov och sov…
… och jag passade på att lära Alvin att spela Chicago. Han älskade det! Han är så smart min lilla kille. Ingen är så snabblärd på sånt här som han.
Efter några timmar väckte jag Mio och drog med honom på en promenad med Bruno, och då var han hur pigg och glad som helst. Så himla skönt! Så det kändes helt ok när jag gick iväg. Och så hade jag så klart telefonen framför mig hela tiden, men det är ju ändå ingen lätt grej att hålla koll på telefonen när man utbildar. Jag kan ju inte ställa mig där och börja messa helt plötsligt. Men allt gick jättebra!
Utbildningen handlade om hur man kommunicerar för att nå ut i Sociala medier.
Jag pratar om allt från strategier till hur man faktiskt skriver en Facebook-caption och vilka bildstorlekar man ska ha i de olika kanalerna. ALLT från stort till smått alltså. Och så avslutas det med en workshop.
Efter utbidlningen hade jag och barnen planerat att gå ner till en restaurang som ligger här precis bredvid hotellt, men ingen av dem var sugna på riktig mat så jag sprang ner till Ica istället och handlade lite lättare grejer. Och så slängde vi oss i soffan och tittade på Melodifestivalen. Alvin är så kramig just nu så han och jag delade soffa. Mio har kommit in i en period då han gärna vill ligga själv, men ändå ha sällskap i rummet liksom. Det var så himla mysigt att bara ligga där tillsammans allihop och kolla Mello.
Och nu har jag INGA resor inbokade vilket är väldigt skönt! Jag hade ju tänkt åka iväg en vecka för att skriva på boken men det känns inte som att det är läge nu, jag tar en vecka hemma istället och sitter på nåt bra ställe och skriver. Inte på kontoret och inte hemma. Vart kan man annars sitta? Har ni nåt förslag?
Nu känns allt väldigt skönt. Vi åker hem idag, och jag ska som sagt inte åka iväg någonstans igen utan är på hemmaplan med barnen. Och även om de är hos Jonas så är jag ju tio minuter därifrån om det skulle vara nånting. DET känns som harmoni i själen.

Kommentera (0)
Barnen

Vilken helvetesnatt

Av Alexandra Bylund / 3 februari 2018, 09:32

God morgon på er! Ja men nu har jag anledning att svära. Vilken natt vi har haft! Herregud. Vi åkte ju tåg rätt länge igår, och det var väl okej även om jag blev väldigt trött i slutet och höll på att frysa händerna av mig när vi promenerade till hotellet. Det ligger bara 300 meter från centralstationen så det var liksom ingen idé att ta taxi eller så. Hur som helst, vi kom fram, och insåg att vi hade ett jättefint och stort rum. En svit på elfte våningen med utsikt över staden. Wow! Det här började bra. Och barnen var överlyckliga över utsikten och att rummet var så stort.
Vi gick ner och handlade mat (Mc. Donalds ligger vägg i vägg, till barnens stora förtjusning) som vi sen åt framför en film. Sååå himla mysigt! En riktigt härlig fredagkväll. Ni vet när man allihop ligger så där perfekt med täcken och kuddar och tittar på en lättsam film (som man kan blunda till emellanåt utan att missa alltför mycket). Underbart!
Smarta vi är som hade tagit med en HDMI-kabel va? Så att vi kunde se film tillsammans på den stora tv'n.
Eftersom jag åt lunch så sent så slängde jag min sallad (Holy Greens) som jag hade släpat med från Malmö. Vi har inget kylskåp så den skulle liksom inte hålla tills idag. Buhuu! Hatar att slänga sån delikat mat. Men jag var verkligen inte hungrig.
När vi sen gick och la oss, klockan var 23,20, så började helvetet. Mio tog blodsocker, och det var på 3,3 – lågt alltså. Det ska vara över 4. Det som normalt sker här är att han tar 2 Dextrosol och en macka eller nåt, och sen kan vi sova. Det enda som är viktigt är att jag då går upp och kollar så att han inte blir för hög istället. Igår hände dock något som aldrig har hänt förut: Det gick inte att få upp blodsockret. Han åt och åt och åt tills han hade panik och bara grät.
Han var så mätt stackarn, och trött, men blodsockret gick inte att höja. Vi jobbade i 15-minuters-pass där han fick äta nåt, vänta 15 minuter, ta nytt blodsocker, äta igen, vänta 15 min… Ja men ni fattar. Men INGENTING höjde honom.
Han åt ett och ett halvt paket Dextrosol, en halv påse bilar, 2 kanelgifflar, lite Gott & Blandat, 50 cl Apelsin-Mer, 4 engångsförpackningar socker… och INGENTING hände. Det här är det märkligaste jag har varit med om i hans Diabeteshistoria, och kan liksom inte ske egentligen. Hade han tagit orimligt mycket insulin så hade det varit svårt att höja honom men det var ju inte det det handlade om. 
Efter tre och en halv timmes kämpande gav vi upp. Mio bara grät och grät eftersom han hade så ont i magen av allt han hade tryckt i sig. (Han hade, innan detta hände, precis ätit middag och fredagsgott också ju).
Så det var bara att åka in till akuten till slut. Vi tänkte att enda sättet verkar vara sockerdropp. Plus att allt socker och godis liksom var slut. Normalt sett har varar ett paket dextrosol i minst en vecka…
Så det var bara att väcka Alvin och lämna lilla Bruno, som inte är den mest självsäkra vovven på jorden, och hoppa in i en taxi till barnakuten.
Inte för att jag egentligen var så orolig över honom där och då… Så länge vi gav honom socker så höll han sig ändå runt 3,0-4,0 men det gick ju till slut inte att trycka i honom mer. Hur länge skulle vi behöva hålla på liksom? I taxin sjönk blodsockernivån igen så chauffören körde på rätt fort, och när vi kom fram sa jag bara “Han har diabetes och behöver mer socker, vi får inte upp det” Vips, så var de där och tog hand om honom.
Och så litet och gulligt sjukhus. Vilken känsla det är att vara i en sån här lite mindre stad. Vi kunde liksom placera Alvin i väntrummet, och så låg han där hela natten (så länge vi var kvar) eftersom det bara var vi där och eftersom man var tvungen att ringa på för att få komma in. Och han var så trött, jag undrar hur mycket han kommer ihåg. När vi åkte därifrån, tre timmar senare, så trodde han att vi hade varit där i en halvtimme. Gullis ♡
Hur som helst… vi kom tillbaka till hotellet vid halv sex på morgonen, och med ett stabilt blodsocker. Tror ni jag var hungrig då? VARFÖR SLÄNGDE JAG MIN SALLAD? Och nu är jag så himla orolig över det som hände. Jag VAR som sagt inte så orolig i det akuta läget eftersom jag ändå kunde stoppa i honom socker hela tiden (och eftersom vi har en akutspruta med OM han skulle bli så låg att han svimmar), även om det blev ohållbart i längden, men NU är jag orolig. Det här måste ha nånting med hans Binjurebarksinsufficiens att göra. Det trodde läkaren också, hon sa att vi måste ta kontakt med Mios läkare när vi kommer hem. Vad är det som händer med min lilla kille? Det börjar bli så himla läskigt…
Men nu ska jag väcka barnen och gå ner och äta frukost… Om Mio ens kan se mat idag stackarn…

Kommentera (0)
Barnen

En dag där varje minut har varit optimerad

Av Alexandra Bylund / 2 februari 2018, 17:04

God eftermiddag kära ni! Hur mår ni? Idag har jag haft en sån där dag då varje minut har varit viktig. Jag hade liksom räknat ut exakt på minuten hur jag skulle göra för att hinna i tid till tåget som gick klockan 15,04. Min PT-timme fick avslutas
fem minuter tidigare och eftersom jag alltid jobbar med marginaler, trots att jag egentligen inte har några, så hann jag ta en en-minuts-dusch innan vi sen åkte. Egentligen skulle jag ha fått åka i träningskläder, lite sådär mysigt halvsvettig. Men
det slapp jag alltså. Win!

Klockan 13 ringde jag taxi och stoppade in barn, hund, resväskor och två Holy Greens-sallader i bilen och åkte till naprapaten. På vägen dit kom jag på att det inte var nån vidare bra idé att ta in vovven i väntrummet, så jag fick slänga in barn +
hund i kontorshuset där vi sitter. Så de fick sitta där en halvtimme medan naprapaten knäckte min stela nacke.
Sen kom mina fina kollegor förbi och sa hej. Gravid-Sanna och fotograf-Mandy (bakom kameran som vanligt. TACK Mandy ♡ )
Vi hann med att promenera till tåget, perfekt för Bruno ju, och kom till och med i så god tid att jag hann äta lunch innan vi gick på tåget. Sen lunch (15,00) så jag var svinhungrig. Har varit uppe sen 05,30 och sen tränat tung styrketräning ju.
Och nu sitter vi här på tåget. Jag har jobbat med att få klart min utbildning. 
Och nu är den klaaar!! Jippi! Så nu kan jag slappna av och ska bara njuta med mina små killar. Och så ska jag läsa lite i “The universe has your back”. Snart ska vi dock byta tåg, i Linköping, för att åka vidare till Västerås.
Hur ser er fredagkväll ut? 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Nu drar vi till Västerås

Av Alexandra Bylund / 2 februari 2018, 06:30

God morgon på er! Återigen så måste jag säga att det är så kul att blogga nu när vi pratar mer med varandra. Heja kommentarsfältet! Eller heja er egentligen♡
Jag hann knappt packat upp skidväskan (var ju till sist tvungen att göra det igår eftersom jag behövde väskan, annars hade jag nog väntat tills i helgen faktiskt) förrän den stod färdigpackad igen och vi nu ska åka till Västerås, jag och barnen.
Men det blir mysigt. Just nu är jag i ett sånt där mode ni vet att så länge jag får vara med mina barn så är jag glad. Det innebär inte att jag inte behöver egentid, för det gör jag så klart, men just nu vill jag bara vara med mina små killar. Till och med Bruno ska med. Han behöver härdas och vara med om lite äventyr. Han är den mest ängsliga lilla varelsen på jorden. 
Jag ska hinna med ett pass med min PT innan vi åker, och så ska jag till en naprapat och knäcka min stela nacke  (som bara kommer bli ännu stelare efter mitt styrkepass ju. Jag måste få in mer rörlighetsträning i min vardag igen). Sen har jag att göra på tåget. Jag måste fortsätta att göra klart min KeyNote inför utbildningen.

Det är alltid saker som ska anpassas, och imorgon är det ett politiskt parti jag ska utbilda – det är lite annorlunda än när jag utbildar företag. De har andra utmaningar och jag måste hitta helt andra exempel vilket alltid tar mycket längre tid än jag tror. Jag hade tänkt mig ett par timmars justeringar, men efter att ha suttit med det fyra timmar igår kväll insåg jag att det behövdes mer tid. Ja ja, det blir ALLTID bra till slut och jag KOMMER ju greja det i tid och på ett perfekt sätt, det vet jag.
Jag älskar att föreläsa och utbilda, och jag tror att det är det som gör att det alltid blir bra. Passion är typ allt!
Vad ska ni hitta på idag då? Idag är det ju freeeedag! Vi ska ha myskväll på hotellet och imorgon är det ju ännu bättre eftersom det då är Mello. Så mysigt! Vi hörs i eftermiddag från tåget. Puss!

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Möten och målsnack 2018

Av Alexandra Bylund / 1 februari 2018, 19:45

Det har varit lite dött här idag eftersom det har varit teknikstrul på blogg.se – plattformen där jag bloggar. Vet inte vad det var, men jag kom inte in. Men nu så… Jaha… vart ska jag börja nu då? Jag börjar med det som är bra.
Mio mår mycket bättre idag. Han mår fortfarande lite illa och har sämre aptit, men allmäntillståndet är “bra”. Det vill säga som vanligt. Inte bra så att han orkar gå ut eller gå i skolan, men i alla fall inte totalt däckad. Skönt!
Jag har varit på kontoret lite drygt halva dagen och kört mötesmaraton. 
 Vi började i morse med att sy ihop podcastutbildningen som vi ska ha nästa vecka, och där svishade två timmar iväg fort som tusan. Men det kommer bli väldigt bra. Jag kommer inleda dagen med att prata generellt om podcasts och innehåll, och sen tar de andra vid och grottar ner sig i teknik och klippning. Jag hade själv älskat att gå den här utbildningen när jag skulle lära mig att klippa och redigera poddar. 
Sen hade vi möte och workshop med en kund i några timmar. Det ger väldigt mycket att köra en lite djupare avstämning nån gång ibland, och det gjorde vi idag. Jag blir stressad av meningslösa möten, men skulle säga att alla möten och workshops som vi har är väldigt effektiva och alltid leder till positiva förändringar och förbättringar. 
Vi jobbar bland annat med Malmö Näringslivsgala – och just nu håller vi på att filma Malmöpersoner som ska dit, så Josefin och jag gick på jakt efter en person i huset som vi skulle filma. Utan resultat dock. Jag som älskar att checka av to do'n så där lite snabbt, men det gick visst inte idag. 
Jag hade också möte med en jätterolig potentiell kund – en nöjespark – som jag hoppas att vi kommer att få jobba med, men vi får se. Jag ska börja med att skicka ett förslag. Håll tummarna för oss. 
Jag gick sen hem och jobbade vidare hemifrån eftersom jag skulle ta hand om min lilla kille.
Jag fick iväg en offert på en halvdagsutbildning som en kund ringde och frågade om idag (håll tummarna för att jag får köra den), satt flera timmar och förberedde min utbildning som jag ska hålla i Västerås på lördag, svarade på mail och poddade med Linda.
Vi pratade om 2018 års personliga mål. Jag har ju redan skrivit om de tidigare, här i bloggen, men om du också vill lyssna så ska du göra det i veckans avsnitt. Gör det! Det finns säkert mål som du också kan ta del av. Vissa mål är flummiga…
…och andra mer ytliga. Eller egentligen var det nog bara ett ytligt tror jag…
Linda tyckte att jag behövde bli lite mer konkret i HUR jag ska göra för att uppnå mina mål… och det har hon nog rätt i.
Men det får bli nästa steg. Och kanske ett annat poddavsnitt. Nu ska jag packa eftersom vi ska till Västerås imorgon. Vad ska ni hitta på i helgen? Om ni vill följa oss så kan ni göra det via Instagram stories som vanligt. @alexandrabylund heter jag där. 
PS. Podden är på väg ut… håll utkik under kvällen.

Kommentera (0)
Barnen

And so the life goes on… eller nåt

Av Alexandra Bylund / 1 februari 2018, 06:37

Det är så svårt det här med att ha ett sjukt barn. Å ena sidan så vill man liksom bara stänga in sig och sitta och krama om honom hela dagarna, men sen, å andra sidan, så måste ju livet fortsätta liksom. Dels för att jag ju faktiskt har ett företag att sköta med allt vad det innebär och dels för att ett barn aldrig bara lägger sig ner och ger upp. Tur är väl det. Så vardagen pågår liksom som hos alla andra. Nästan i alla fall. Det som skiljer oss från andra, förutom oron och handikappet att inte kunna hitta på så mycket utanför hemmet, är att det är ständiga frågor (tjat) till Mio: Hur mår du nu? Är du bättre eller sämre? Mår du fortfarande illa? Har du mer eller mindre ont i huvudet? Och så vidare…
Han är lite trött på mina frågor tror jag… 😉
Och så det där eviga pusslandet. Jag vill inte att han ska vara ensam för länge om han är dålig, men samtidigt så måste jag jobba också. Ibland önskar jag att jag hade sluppit det och bara kunde gå hemma utan några som helst åtaganden förutom att sköta om mina barn. Vad skönt det hade varit. När det kommer till kritan så är ju det det enda som betyder nåt… Hälsan och att man får vara tillsammans.
Och på tal om det då… Nu ska jag till kontoret och ha en workshop kring vår podcastutbildning som vi ska ha nästa vecka. Men det blir bra! Jag är rätt duktig på att fokusera på det jag ska göra och försöka “skjuta” det andra åt sidan en stund. Men oj vad det tar energi. Men slut pratat om mig nu… Hur mår ni? 
 

Kommentera (0)