Dag: 31 augusti, 2018

Jag är så glad att jag ibland är smart nog att tänka “OM, jag skulle ändra mig…” I morse hade jag bestämt mig för att jag skulle vara hemma själv ikväll. Jag har inte varit ensam på… länge. Minns inte ens när. Men några veckor sen är det i alla fall
och även om jag är en väldigt social person så gillar jag att få tid för mig själv. Därav mina tidiga morgnar.

Så i morse lutade det väldigt starkt åt att jag skulle åka hem efter jobbet och bara vara hemma. Men… för säkerhets skull så packade jag med en blus, lite rouge och annat smink i väskan. Och det var ju tur. För medan jag satt hos frisören (har varit
där och fixat utväxten) och jobbade undan lite så fick jag en känsla av att “Det är klart som tusan att jag ska vara social ikväll! I alla fall en stund”. Jag och Kristina hade snackat om att göra nåt men skulle höras under dagen. Så jag lät beslutet
ligga i hennes händer. Som ni ser så blir det alltså en runda på stan.

God morgon! De senaste dagarna har jag gått på helspänn och liksom levt minut för minut eftersom Mio har varit, och är, dålig. Det har hela tiden legat “Ska vi åka in med honom?” i luften. Vi var faktiskt inne en sväng med honom igår men de ville inte röntga då (Don't ask!) utan ska höra av sig idag. Ja för de måste kolla shunten nu. Det är lite kluvet det där för man vill liksom inte röntga huvudet för ofta, och det kan man lugnt säga att de egentligen redan har gjort. ?Hur som helst – idag ska jag försöka koppla bort det där för ett dygn eftersom barnen ska hem till Jonas. Igår hade faktiskt jag och Mio en ensam kväll hemma. Alvin och Jonas var på fotboll, och sen så sov Alvin där. Mysigt även om det kändes jättetomt. Haha… det är lustigt det där att man saknar mer när bara ett barn är borta än när båda barnen är det. 

Hur som helst, min morgon började lika fantastiskt som vanligt. Ja för är det någonting som jag har fått till bra rutiner på så är det morgnarna. Älskar mina morgnar.

Jag går upp 05,20! Japp, det är tidigt, och därför går jag också och lägger mig tidigt. Jag gillar att kicka igång dagen tidigt, dels för att vara uppe innan alla andra och dels för att jag ska hinna med mina rutiner utan stress. 

Ibland vaknar jag av att den här lille killen – som har sin sovplats under sängen (Ja alltså det där har han valt helt själv) – har brett ut sig vid fotändan i min säng. Som alltså INTE är hans sovplats.

Jag börjar med att slänga på mig pyjamasbyxor, raggsockar och en hoodie för att ta med honom ut på den första (väldigt korta) morgonrundan. Så fort jag kommer in går jag och hämtar en kortisol-tablett och fyller ett glas vatten – och går in till Mio och ger den till honom i sömnen. Det är bra om han får den innan han sen ska vakna till liv nämligen. Han är så söt… Haha… varje morgon får jag förklara (han sover ju typ): Mio sätt dig upp! Ta den här tabletten som ligger i min hand. Här! Så! Ta den och stoppa den i munnen. I munnen Mio!! (För nånstans där på vägen glömmer han bort sig). Okej, och så tar du glaset här i handen. Drick nu vattnet Mio. Drick!! Innan tabletten smälter. Drick nu Mio! Haha… alltså ni skulle se mig, eller oss. Han är så förvirrad och jag har liksom lärt mig hur jag ska prata för att han ska förstå. Jag märker direkt om han är hög i sitt socker, får du slukar han hela glaset vatten. Fortfarande i sömnen. Man blir väldigt törstig när blodet är fullt med socker. Om inte så tar han bara en klunk och lägger sen ner huvudet på kudden igen.

Hur som helst, sen tar jag en dusch och landar på yogamattan och kör ett meditationspass med hjälp av Mindfulness-appen. Ibland 5 minuter, ibland 15. Mer orkar jag inte.