Månad: augusti 2018

Jag har funderat rätt mycket på en sak nu när vi jobbar en del med politik och bland annat sitter och svarar på kommentarer i ett politiskt Facebookflöde: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VUXNA MÄNNISKOR SOM INTE KAN ACCEPTERA ANDRAS ÅSIKTER? 

Herregud, det trycks ner, sätts dit, pratas om vänsterfittor (förlåt, men det är ju tydligen det språket vi vuxna människor kör!?!) höger-överklass-jävlar etc. Jag FATTAR inte? Ja alltså detta är inte just på deras FB-sida utan liksom så allmänt vedertaget. Det är liksom ok att bara vräka ur sig skit över andra människor. HUR ska vi få våra barn att agera snällt och vettigt mot varandra, både irl och på nätet, när vi vuxna håller på så mot varandra för att vi har olika åsikter? Jag fattar verkligen inte?!?! Snacka om icke-inkluderande. “Tycker du inte som jag så är du inte vatten värd!” Skäms! Tänk på våra barn och föregå med gott exempel för sjutton. Puh! Ja men alltså är det någonting som kan få mig arg så är det när man har ett icke-inkluderande och icke-accepterande sätt. Bara för att jag har en stark övertygelse om någonting så behöver det inte betyda att jag har rätt, eller hur? Och bara för att jag är extremt rädd för SD's politik så behöver inte det innebära att jag ska få ösa skit över en person. En människa. Jag borde ta diskussionen istället om jag har någonting som trycker mig eller skrämmer mig, eller hur? Hur ska vi annars få rasister, som uppenbarligen är rädda för det som är främmande, att inte hata och ösa skit? Hur ska vi få de att vara nyfikna och faktiskt prata? Ja men vi ska inte hålla på med hat! För det är ju så krig startas, har ni tänkt på det? En hatar, den andra hatar tillbaka, den första hatar ännu mer och den andra hatar också tillbaka ännu mer. Sen är det igång…

Samma sak är det när det gäller alla dessa drev som plötsligt ploppar upp överallt. HERREGUD! Ja, det ÄR fel att säga vissa ord, det är det verkligen, men det är också fel att hata att folk gör fel, och gå till angrepp. Det första felet bryter en regel och det andra en annan. När någon gör fel eller tycker olika – då borde vi väl för tusan PRATA med den personen – hur ska vi annars få våra barn att göra det på skolgården eller på nätet? Jag förstår verkligen inte. Hat är ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ok utan det sitter i en själv och kan inte skyllas över på andra.

Peace✌️

Jag har funderat på en sak när det gäller hur vi agerar i sociala medier. Vissa kommenterar aldrig och har svårt för att ens ge ifrån sig en like. Varje grej man gör syns ju, jag vet inte om det är det man tänker på eller om man bara inte tycker att någonting är bra. Eller? Ni som aldrig lämnar avtryck på Instagram och Facebook (I bloggar är det lite annorlunda för där är steget större, det vet jag) vad är det som gör att ni kommenterar eller likear när ni väl gör det? Eller snarare – vad är det som gör att ni inte gör det?

Jag likear alla vänner. Typ alltid. Och det gör jag för att jag gillar dem, inte för att jag just värderar den bilden. Sen likear jag sånt som berör på ett eller annat sätt, snygga bilder, eller folk som jag vill ska finnas kvar i mitt flöde. Ja men jag skulle säga att jag är generös med likes – mest för att jag tycker att den som postar är generös som delar med sig. Typ. Jag ser ingen anledning att “snåla” eller vara “snobbig” i mitt likeande. Jag gillar att uppmuntra och gör mer än gärna det i form av ett dubbelklick. Det är ju så enkelt. Ja men ibland genom att kommentera också så klart. Men nog om mig nu, nu undrar jag: Vem är ni i sociala medier? Likear ni hej vilt eller är ni “snåla”? Likear ni alla era vänner oavsett bild? Kommenterar ni? Och… om ni är typen som nästan aldrig likear eller kommenterar – vad är det som hindrar er? Jag lägger ingen värdering i det utan undrar verkligen bara. Haha…. kul att jag ber er som inte brukar likea och kommentera att nu göra just det. ? 

Åh vad jag älskar söndagar! Jag tror att det är för att det är en sån kravlös dag, och nu när sommaren är över så  känner jag mig inte heller “tvingad” att gå ut på stranden hela dagen för att ta vara på det fina vädret. Jag älskar att gå omkring hemma och pyssla, tvätta, kanske jobba med nåt roligt projekt, rensa i garderoben, mysa med barnen och bara ha mig. Planlöst och kravlöst.

Igår var det en sån dag då jag hann tvätta allt som låg i högar, bädda rent i alla sängar, förbereda lite mat till veckan, äta i lugn och ro med barnen, städa och småplocka lite här och där… och allt detta i lugn och ro. Ja jag jobbade två timmar också. 

Dagen började med att jag, som vanligt, körde morgonmeditation med min Mindfulnessapp. Jag körde tio minuter och skrev sen i tio. Älskar den här rutinen. Så jäkla bra! 

Hörni, jag har tänkt på en sak när det gäller hur vi kommunicerar i sociala medier. Jag tror att många av er vet att jag utbildar i ämnet… och då brukar jag prata om hur vi bör skriva och vilken typ av bilder vi borde använda för att nå ut på till exempel Facebook och Instagram.

Och visst, det finns många sätt som vi människor är lika på. Vi reagerar till exempel ofta på sånt som triggar våra känslor – det vill säga sånt som på riktigt känns i hjärtat eller magen, som får oss att skratta, som inspirerar oss eller ger oss kunskap. Bland annat. Men sen finns det också en annan del i det här… som jag tänker mycket på nu när vi jobbar med ett politiskt parti.

Ett politiskt parti är ju för det första extreeemt nischat, och sen, för det andra, så pratar man om frågor som folk bryr sig om på riktigt. Jag har aldrig varit med om att få så många kommentarer förr, och jag har aldrig någonstans sett att man kan skriva så enormt långa captions – utan att tänka på “Hur skriver jag nu en engagerande caption?” – och ändå få folk att läsa varenda ord. Målet här är istället “Hur får vi fram det vi vill säga?”. Och eftersom folk är så genuint engagerade – både de som älskar och hatar – så blir det enormt stort engagemang. Sånt som alla företag suktar efter, eller hur? Haha, det är nästan så att vi håller för ögon och öron när vi har postat ett inlägg eftersom vi vet att det inom ett halvt dygn ligger 100 nya kommentarer där. Guldgruva ju, eller hur?