God morgon alla kära! Vi hittade ett nytt (för mig) ställe igår – Gustavino! Himla trevligt, italienskt ställe. Jag älskar såna här lokaler och maten var dessutom jättegod och det var inte så överdrivet stora portioner.
Det passar mig utmärkt när jag ska äta på kvällen och dricka ett glas vin (eller bubbel då). Till lucnh vill jag ha mycket mat däremot!
Hur som helst, det var såå trevligt, och vi brainstormade och pratade en massa, men vi sa att vi ska följa upp det om en vecka för att se om våra idéer fortfarande känns heta då. För vi hade så många idéer… vääääldigt brett kan man säga.
Ja ja, nu ska jag och Anni snart iväg och hålla i en workshop för en kund. Ibland håller vi i workshops för att hjälpa våra kunder att förbättra sin närvaro i sociala medier, och det är alltså det vi ska göra idag. Tre timmars worskhop, och förhoppningsvis blir resultatet att de börjar jobba mer, och på ett annat sätt, i sina sociala kanaler.
Sen ska jag och Mio till Lund och barnsmärtenheten samt till hans privata läkare, och direkt när jag kommer hem så ska jag rusa iväg igen för att gå på födelsedagsmiddag med Kristina som alltså fyller år. Hurra! ?Längtar redan tills jag ligger i sängen ikväll igen… Haha… så får man inte säga! Nä kalaset ser jag fram emot, det ska bli jättetrevligt! Men man kan ju önska ibland att man kunde köra två parallella spår, eller hur? ?
Just det… när det gäller Mio så är han sämre igen, och jag har fått svar (per brev) från den läkaren som jag skrev till för ett tag sen. Jag orkar inte gå in på detaljer nu men det gör mig rasande när folk inte lyssnar på vad jag säger utan istället pratar om sina egna grejer… utifrån nåt helt annat. Om jag skriver ett brev så förväntar jag mig att man bemöter det istället för att prata generellt kring… skit. Sorry, men jag är extremt trött på att vi ska kämpa med varenda liten grej preciiis hela tiden. Det är som att dra en tung, tung, tung vagn… och om vi, för en millisekund slutar att dra lika hårt, så backar den. Och sen, om jag skulle råka behöva sitta i en workshop en halvdag (och alltså inte kan dra den där jäkla vagnen som BARA funkar om man MANUELLT drar) ja men då stoppar ju allt upp. Typ så är det. Och det är ett stort problem att Mio tillhör så många olika avdelningar, för ingen tar tydligen fullt ansvar. Blä!?
I vilken omfattning har läkarna i Lund vänt sig till läkare i andra länder för att få råd? Att remittera honom till barnsmärtenheten anser jag att läkarna har erkänt ett mycket STORT misslyckande. Jag önskar av hela mitt hjärta att Mio ska bli bra❤️
Väldigt liten omfattning. Inte alls tror jag. Jag har bett om second opinion flera ggr men det verkar så otroligt tröööögt att få det. Och vår neurokirurg är superbra och väldigt erkänd – vilket gör att alla andra (gissningsvis även i andra regioner) tänker att "Jahaaa, är det han ja men då är ni i trygga händer. För att han är duktig på att operera. Problemet är att ingen tar sig tid att sitta ner och tänka. Det är ju uppenbarligen det som behövs. Och ja, jag har varit rädd hela tiden för att smärtenheten är ett tecken på att de har gett upp. De har dock LOVAT att så är det INTE. Tycker mig dock märka en enorm nonchalans just nu… ??Kram <3